Header


Det här har varit den mest inspirerande hösten på så länge jag kan minnas. Höst har alltid varit lite svår för mig, för den påminner mig om alla gånger jag var tvungen att gå tillbaka till skolan som barn. Jag vantrivdes så oerhört i skolan. Jag avskydde skolan, byggnaden med all sin asfalt utanför och rummen fulla av barn. Så kvävd. Jag ville bara vara ute.

När löven gulnar kommer den där kvävande känslan tillbaka och jag vill bara åka långt bort någonstans och gömma mig. Det första året i skolan brukade jag på rasten gå in i skogspartiet bredvid skolan och gömma mig. Jag var bara 6-7 år men fast besluten att inte gå tillbaks in i den där byggnaden.

Nu är jag vuxen och fri. Fri att vara ute. Under hösten har något hänt, jag fick någonting tillbaka. Jag vill tacka den här hösten för att den varit så bra, den har lagat något litet trasigt inuti mig.

Till saken hör även att jag gjort mycket fältstudier, framförallt studerat svamp ingående och tecknat massor av studier. Hur växterna ser ut om hösten, hur färgen ändrar sig på olika löv och hur lingonbuskarnas blad ser ut i oktober: fota, teckna, fota, teckna, fota, teckna.

Jag har haft turen (eller är det tur? Kanske inre kompass?) att stöta på många av de svampar jag velat 'möta' och kunnat studera samt fota dem.

Oftast är jag i min pojkvän Filippos sällskap, och han har haft en ängels tålamod att vänta på mig alla gånger jag måste fota skalbaggar och svamp under vår hajk.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments


Mitt ljusbord är en av mina mest uppskattade "anställda" i min ateljé. Jag köpte ljusbordet för några år sedan för 300 kr av en fotograf och bar hem det på tunnelbanan och bytte sen nervös till en buss. Jag var så pirrig över detta tillskott i min ateljé, jag hade använt en glasskiva och en lampa fram tills dess och var helt galet glad när jag kopplade in mitt nya 'professionella' ritbord! Med det renritar jag mina skisser som sen ska tuschas eller målas med gouache/akryl. Jag brukar kalla det 'att ljusborda'!


Exempel på skiss som sedan ljusbordats över
från skisspapper (vänster) till finare ritpapper (höger) och sen tuschats



Logotyper och emblem brukar jag alltid renrita på ljusbordet men lätt, lätt blyerts för att sedan tuscha. En blyertsskiss kan vara ganska grov och lämna hårda spår i papprets fibrer som stör när man ska måla med bläck och tusch ovanpå. Genom att jobba med lite svaga blyertslinjer i botten som man sen kan sudda bort får man ett så rent resultat som möjligt.


Om jag vill ha en mer ojämn och 'gammeldags' känsla i linjerna så tuschar jag dem med flytande tusch och en 'dip pen'. En slags gåspenna som man doppar i bläckdon och sen målar med, sådan du säkert sett dem använda i ett brittiskt kostymdrama a la Jane Austen när de skriver smäktande kärleksbrev till varann.


​NÄR JAG INTE LJUSBORDAR


Jag använder inte ljusbord när jag vill överraska mig själv,
tex bara låta fantasin flöda och rita vad jag än kommer på för stunden


Blyertsteckningar brukar jag oftast inte ljusborda, de får gärna vara lite 'vilda' och oplanerade i sina linjer


DIY LJUSBORD


Mitt första hemmabyggda ljusbord var en lysrörslampa jag hittade i soprummet kombinerad med glaset till en ram!

Likes

Comments

Jag, Linda, Elisabet och Lindas dotter Bonnie gav oss ut i skogen i söndags för att njuta av det fantastiska vädret. Jag hade suttit och målat sent varje kväll under veckan och kände mig lite stel i kroppen, ögonen längtade efter solljus och sinnet efter vänner.

Vi var laddade med fika: Linda hade bakat kärleksmums, Elisabet hade med en kanellängd och jag hade kokat varm choklad. Men det var inte nog, Linda plockade stensöta från en klippa och knaprade på medan vi promenerade.

När vi gick nedför en slänt inne i skogen, precis innan en gammal hage, så tyckte jag mig se en svart liten trumpet bland löven. Jag böjde mig ned och skrapade fram en svart trumpetsvamp! Bonnie 5 år lärde sig snabbt hur de såg ut och kunde peka ut massor bland löven! Vi plockade och plockade och kom hem med 2 ICA-påsar fulla med svart trumpetsvamp!

Galet! Jag passade på att ta mycket bilder på löv som jag kommer använda som referensbilder när jag kommer måla framöver.

Linda hade med ett litet serveringsfat på fot till mig som en försenad födelsedagspresent, den fyllde vi med svamp medan vi plockade!


Vi delade svampen på 3 och mina åkte ned i pannan direkt!

Likes

Comments

Jag har gjort klart ännu ett halsband, den här gången med en nyckelpiga! Jag målar nyckelpigan för hand, scannar in den, beställer en liten litografi, skär ut den och monterar den i halsbandsramen. Ett litet inramat konstverk som halsband!

Jag har så många saker på gång till min webshop att det är lite galet: Varför satte jag igång med 4 olika serier samtidigt? Halsband, affischer, kort och inramade original. Gudars! En i taget hade ju varit smart, men jag är inte alltid smart. Ibland är jag lite överentusiastisk i kombination med petig, och så sitter jag där med flera jätteprojekt, haha.

Sakta men säkert, som de säger.

Jag hittade den här fina, röda kjolen på Second Hand i Göteborg, när jag var där för bokmässan. Så himla fin! 100 kr, fodrad och allt.

Likes

Comments


När vi var vid Långtjärn så mötte vi Bruno och Dakota med deras ägare Bernd som bor en bit bort från tjärnen. De är så vackra! Och höstfärgade. Det var en sån perfekt höstdag, varmt med växlande sol och tjärnen såg helt magisk ut.

Likes

Comments


Inktober är ett fenomen där konstnärer och illustratörer världen över målar en tusch (ink) teckning per dag under oktober månad! Jag har börjat mina, här är en tuschvarg tillsammans med några blyertsskisser.

Det har varit underbart att inte jobba på ett par dagar, utan bara vandra i skogen och teckna. En paus efter bokmässan.


Två av mina inktobers! Jag räknar vargarna som varsin, då jag gör en om dagen. Ser fram emot att dela mer! Är det någon annan där ute som är på inktobertåget?

Något ni vill se mig rita?



Likes

Comments


Filippo visade mig ett nytt favoritställe han hittat, nämligen "Långtjärn", en vacker tjärn en halvtimmes promenad från mina föräldrars hem. Vi promenerade dit med matsäck och ritblock, och utforskade omgivningen. Han har verkligen näsa för atmosfäriska platser Filippo. När han säger att han hittat "ett ställe" så vet jag att det kommer vara något särskilt med det. Mystiskt, magiskt, mysigt, mustigt, märkligt. Ett ställe på M. Låntjärn var precis så mysigt som han lovat, ett riktigt Filippo-uppnosat ställe.


Hit kommer vi gå och rita och mysa!

Likes

Comments

Min pojkvän och bokillustratören Filippo Vanzo har kommit ut med en fantastisk bok tillsammans med Lena Arro som handlar om mystiska platser i Sverige! Från Döda Fallet Till Ales Stenar, Lena har skrivit om de olika platserna du kan besöka, och Filippo har illustrerat deras myter och historier. Vi besökte några platser som inspirerat Filippo under hans arbete för att ta bilder!

Jag har fått se hur bilderna växt fram och njutit av vättarna och trollen, geten Kåre, gruvfrun och framförallt jätten. Han är min favorit. Jag är så stolt och det är en så vacker bok! Den riktar sig mot större barn men vi vuxna som älskar jättar, troll och mystiska platser (vi som är större barn) kommer också älska den!

För fotona besökte vi den övergivna stugan i skogen Filippo hittade en varm sommardag, och kolarkojan som jag såg från vägen en annan varm sommardag när vi gick hem från badet. Två mystiska platser.



Boken är utgiven av Opal, och när vi besökte dem på bokmässan så var Från Döda Fallet redan slutsåld vid lunchtid andra dagen av mässan! Så spännande. Boken är verkligen full av illustrationer, nästan varje sida är illustrerad och det tog Filippo månader att måla allt. Hoppas ni kommer älska den lika mycket som jag.

Likes

Comments


Imorse vaknade jag av larmet som var satt på klockan 7. Jag ville fånga soluppgången när jag fotade mitt färdiga Tordyvelssmycke. Under sena sommaren och tidiga hösten har jag illustrerat en serie pyttesmå konsttryck i form av skalbaggar och myror som kommer ramas in i små dekorerade ramar man kan bära runt halsen som en medaljong. Man kan också hänga dem på väggen som små minitavlor om man vill! Jag kommer lägga ut dem i min webshop så snart de alla är färdiga!


Min mamma har en liten smyckesverkstad hemma, hon gjorde smycken i flera år som hon sålde tillsammans med sitt andra hantverk i bland annat Karlstad och Arvika. Jag tog med mina små medaljonger till henne för att få smakråd, tekniskt råd och låna verktyg att sätta ihop dem med. Mamma valde ut en fin passande kedja och läderband och visade mig hur man satte ihop länkar med mera. En färdig medaljong växte fram.


Höstlövspassagen får mig att tänka på Totoro


Solen strålade imorse när klockan ringde! Den perfekta morgonen! Lustigt nog hörde jag och Filippo ett konstigt hackande ljud när vi steg upp. Några talgoxar hackade envist på värmefläktens inplastade kopparrör som sitter utanpå huset, alldeles utanför mina föräldrars gästrum. Talgoxar är rovfåglar och tydligen hackar unga hanar på hårda ytor på mornarna för att visa upp sin hårda, starka näbb för honorna. Ju ljudligare hack ju starkare pojke.
.


Jag bara satt och absorberade solljus innan jag gick in och hjälpte Filippo med frukosten

Likes

Comments


Jag hittade mina drömmars ulltröja på Second Hand när jag var i Göteborg, en hemstickad islandströja. Den är så tjock och go! På samma ställe fann jag även en blommig kjol; jag tror detta kommer bli min värmlandsoutfit för den här gången!

Vi anlände i Västerrud, Värmland, i lördags. Vi följde demonstrationen via nyheterna och twitter på tåget, och sen när vi kom fram satte jag på mig min nya tröja, packade matsäcken och drog ut i skogen direkt. Det var varmt och gyllene solljus och marken doftade starkt av barr och björklöv.


Min pappa har ett jättegulligt ministativ till sin kamera som jag lånade, det vägde ingenting! Perfekt för en lätt packning. Nära mina föräldrar (en promenad bort) ligger bonnmossen, en mosse som kantar Bosjöbanan. Där häckar tranorna om sommaren, men nu är den täckt av gyllene gräs.

Inte en endaste myra såg jag, undrar om de redan gått och lagt sig för vintern? En skog utan skogsmyror känns så stilla och öde.


Nu har vi tänt en brasa i spisen och jag känner lukten av mammas vaniljmuffins! Så himla mysigt. Nu ska jag suga musten ur hösten här i skogen, vänta er många höstiga bilder med islandströja!

Likes

Comments