Och vi är hemma i Sverige igen!

Klockan fem ringde klockan imorse. Ingen av oss sov mer än fyra timmar, så det var lite jobbigt. När vi kom till flygplatsen var där fullständig kaos . Verkligen människor överallt, plus att allt blev så mycket värre när man både var trött och hungrig.

I lunchtid landade vi i Sverige. Flyget gick fort då jag sov hela vägen. Glädjen när man möts av strålande sol och typ vårvärme, riktigt riktigt skönt! Joel pluggar på Arlanda, så han pallrade sig iväg till skolan direkt efter att vi hade hämtat ut vårt bagage.

Åkte sedan hem till pappa. Lyckan var stor när jag öppnade dörren, och Rocky bara hoppade upp och ner för att han var så glad. Alltså, man får sådan kärlek av att vara hundägare!

Benny är äntligen klar från verkstaden. Ni som har hängt med minns kanske att jag lämnade in min moppebil för mer än en månad sedan. I ungefär tre veckors tid har killen på verkstaden sagt att den är klar om några dagar. Har den varit klar? NEJ! Så idag äntligen skulle jag få hämta hem den.

Vi åkte dit, men killen som fixat bilen var tyvärr inte där. Hans kollegor var snälla och hjälpte oss att försöka få igång bilen, eftersom batteriet var dött. Efter många försök startade den. Vi åkte därifrån, och kom ungefär hundra meter, innan den lade av igen. Pappa åkte och hämtade "batteriet" som de startade bilen med första gången. Vii provade väldigt länge utan något resultat. Pappa åkte tillbaka till verkstaden igen för att hitta på något annat sätt att få tillbaka bilen till verkstaden igen. Tre stora killar stod som frågetecken, men gav honom till slut ett bogseringsband. Men de frågade inte ens om vi behövde hjälp?! Mopedbilar är väldigt "mjuka" och ömtåliga, det fanns ingen avsedd krok att sätta fast bogseringsbandet i, men som tur var kunde vi fästa bandet under bilen, med risk för att bilen skulle gå sönder. Jag rattade och puttade, medan pappa försiktigt bogserade bilen. Inte hjälpte det heller att det var en jäkla uppförsbacke. Vi fick iallafall tillbaka den till verkstaden, och jag kunde typ inte andas pga att jag flåsade så mycket. Killarna bara kollade på! Var så jäkla nära på att skrika att dom var idioter som inte hjälpte till, och att jag som till och med har cancer kunde göra det. Som tur var hann jag hejda mig, det var ju inte deras fel att batteriet inte var laddat, utan han som lagat den. Något jag dock inte kan förstå är hur man tänker när man ser någon som behöver hjälp men inte gör något, bara står och kollar på!? För mig är det en självklarhet att man erbjuder sig att hjälpa någon som behöver hjälp. Spelar ingen roll om det är en främling, jag vill göra allt jag kan i den mån jag orkar och kan!

Någon bil kom det inte hem idag, så förhoppningsvis får jag hem den imorgon! Skulle dock inte förvåna mig om de glömt att ladda batteriet ännu en gång.

Hatar som sagt att klaga och vara negativ, men detta gjorde mig så arg, att jag bara var tvungen att dela med mig. Tänker såklart inte säga vad verkstaden heter då jag verkligen inte vill hänga ut någon. Och såklart har jag också med i tanken att de kanske inte uppfattade situationen likadant som jag gjorde.

Här kommer några bilder från gårdagen! Imorgon 06.00 kommer ett separat inlägg med fler bilder från de olika källorna vi har besökt. Ni får hålla ut tills dess! ;D

Harpa, Reykjaviks konserthus!

Här besökte vi "Black beach", askstranden.

​Här är bilder från det sagolika landskapet. Vattnet är så varmt att det kokar!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments