Idag var Isabell med mig! När jag låg i röntgenmaskinen så kunde jag verkligen känna att hon var där, hon var närvarande. Jag ville ändå ha ett tecken. Plötsligt är det som att någon sakta drar sin hand över min mage, då var jag helt säker på att hon var där och vakade över mig. Då glömde jag helt bort min klaustrofobi, fast jag låg där i en trång tunnel med saker spända över mig. Jag kunde känna mig trygg. Tack Isabell för att du fanns med mig idag, även fast jag helst av allt skulle vilja ha dig här fysiskt! <3

Just nu gråter mitt hjärta, hela kroppen gör ont, för jag är så jävla maktlös. Kan ni tänka er att de känslorna jag har just nu inte ens handlar om min sjukdom, utan något helt annat. Jag behövs här på jorden, jag får inte dö. Jag kan inte lämna detta ensam i mammas händer. Det gör verkligen så ont. Och hur mycket jag än vill så kan jag inte skriva om det här.

Min dag har tyvärr inte varit jättebra, brustit ut i gråt alldeles för många gånger. Har egentligen inget mer att säga. Jag hoppas innerligt att min dag blir bättre imorgon!

Kram på er!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Har precis kommit hem efter en låååååång dag på Kokpunkten. Ni minns badet, i Västerås, som jag och Cissi var på för ett tag sedan?! Idag åkte jag dit med Max, en av mina bästa vänner från nian. Tyvärr hade vi helt tappat kontakten så det var jättekul att träffa honom igen. Egentligen skulle Vickan också ha följt med, men hon mådde tyvärr dåligt och stannade hemma.

Vid 8 skjutsade pappa ner mig till centralen där jag träffade Max. Sedan var det bussresa en bra bit innan vi var framme. Idag var det inte alls lika mycket folk som sist. Det var verkligen supersskönt att slippa de långa köerna. Och hissnyckeln var det inte heller något problem med.

Vi badade från klockan tio till halv sex, så jag var verkligen helt slut efteråt. Var inte hemma igen förrän närmare nio, så jag kommer sova gott inatt haha.

Imorgon är det ju som sagt dags för den ena av två röntgen. Kommer få kontrast båda gångerna, vilket jag mår superilla av, alltså nästan så att jag spyr. Dessutom har jag världens klaustrofobi, och bättre blev det inte när jag fastande i den, och låg där i 2,5 timme. Hoppas på bättre lycka denna gång.. Är väldigt nervös och spänd inför imorgon, men det känns skönt att det är ett tag kvar tills jag får reda på svaret.

I brist på bilder fick det bli en Rocky-bild idag igen!

Likes

Comments

Idag var det dags att rida Islandshäst igen! Några som vi känner lät mig följa med på en runda, då de har egen häst. I början var jag väldigt rädd, eftersom hästen på Island höll på att bitas hela tiden. Så först var jag riktigt försiktig, men det kändes mycket bättre så fort jag kom upp på hästen.

Mitt i ridningen började vi känna lukten av eld. Och vi kunde se rök lite längre upp i skogen. Vi gick upp till platsen där det rykte. Då såg vi att det var en rotvälta som det kom rök ifrån. Hela roten rykte, och så var det lite glöd och lågor. Runtomkring det låg det ölburkar. Förstår inte hur man kan hålla på så? Tänk ifall det hade blivit skogsbrand? Vi ringde iallafall 112, och brandmännen kom dit och släckte.

Det var iallafall superkul att rida! Det var verkligen som natt och dag på hästen jag red idag mot den på Island. Den på Island var väldigt trött och aggressiv, verkade inte ha någon livslust överhuvudtaget. Hästen som jag red idag var supersnäll och lydig, man kände sig trygg på ett helt annat sätt. Dock var det en gång som jag kom bakom de andra. Vi töltade, vilket är typ gå jogg. Helt plötsligt börjar min häst att galoppera ifatt de andra, och som tur var hann Anette, som jag red med, hindra att hästen sprang förbi henne. För en erfaren ryttare hade det ju inte varit något problem, men jag, som satt på en häst för fjärde gången i mitt liv, visste inte riktigt hur man skulle göra. Tyckte iallafall att det var lite kul, och jag kände mig ändå väldigt trygg i de andras sällskap, då de var erfarna och visste vad man skulle göra i situationen.

Att rida häst är verkligen harmoniskt, och jag tycker faktiskt att det är riktigt kul. Hoppas att det finns tillfälle för repris snart igen!

Sedan åkte jag in till stan igen, för att hämta Vickan. När jag precis kommit in till Uppsala så reagerar jag på en soptunna, som står vid en busshållplats. Det brann i soptunnan, och självklart stannade jag där direkt. Det förvånade mig att alla bilar bara struntade i det, och åkte bara förbi, alla verkligen sket i det! Jag ringde iallafall 112, och berättade vad jag hade sett och vart jag var.

Kan ni tänka er att jag ringde 112 två gånger under samma dag! Har aldrig någonsin ringt förut inte hller varit i sällskap med någon som ringt dit, och nu händer det två gånger på samma dag. Helt sjukt! Haha!

Ikväll har jag sovsällskap av både Vickan och Alva, kul att träffa dom båda!

Hoppas ni har en fortsatt trevlig kväll! Kramis!

Likes

Comments

Idag vaknade jag upp mycket piggare än igår. Ingen huvudverk och ingen frossa, bara ytterst lite halsont. En lättnad! Nu kan jag förhoppningsvis fullfölja mina planer för kvällen.

Som några av er kanske vet så är jag ett städfreak, blir typ stressad när det inte är rent haha. Därför startades morgonen med städning lite här och där i lägenheten. Blir så lugn efteråt. Töntigt va haha!?

Efter det åkte jag och hämtade Cissi. Vi åkte ut till Fullerö, en affär lite utanför Uppsala. Vi gick runt där ett tag, och tänkte sedan ta en fika. Dessvärre var fiket stängt. Vi åkte därefter till Gränby, och sedan vidare till Pizza hut för middag. Supergott men vi fick typ vänta på maten i 45 minuter haha.

Nu ligger både jag och Cissi i soffan med matkoma. Resten av kvällen blir hemma i soffan. Min favvogrej, ni vet, haha!

Kort och kanske lite ointressant inlägg men ibland så är det så också!

Likes

Comments

Idag vaknade jag med ännu värre halsont och huvudvärk än igår. Med några Alvedon blev det dock lite bättre, och febern lade sig lite. Jag hoppas verkligen att jag blir bättre snart, har nämligen lite roliga planer i helgen. Förlåt att jag gnäller så mycket! En glad sak är säker iallafall, och det är att jag älskar min familj och mina vänner oerhört mycket!

Nästa vecka börjar närma sig, och jag har fruktansvärd ångest inför det. Så onödigt att ha ångest över något som inte går att ändra på. Har gjort mitt bästa och försökt att inte tänka på det, men det kommer ändå upp i huvudet flera gånger varje dag. Jag hoppas och ber om att få ett positivt besked. Jag skiter verkligen i om jag får sitta i rullstol resten av livet, det är ingeting i jämförelse till att dö, INGETING! Allt jag vill är att leva!

Några av er kanske vet vem Alexander Falk är. Han var med i Barncancergalan, som sändes i höstas. Sedan han var 15 år har han kämpat mot Osteosarkom (samma diagnos som mig). Nu är han 18 år, och för några månader sedan fick han reda på att det inte längre finns något att göra för honom. Jag slutade följa hans sociala medier för någon månad sedan, då blev det för tufft för mig att se hur han bara blev sämre och sämre. Hans smärtor, orkeslöshet, och hans liv som bara försvinner ifrån honom. Han är en sådan kämpe och förebild. Har ingen aning om hur lång tid han har kvar att leva, men allt känns så orättvist! Tänker hela tiden att det snart kommer att hända mig, vilket ger mig sådan fruktansvärd ångest. Skulle göra allt i hela världen för att göra honom frisk, och alla andra fina människor, som lider av denna vidriga sjukdom. Usch, gör verkligen ont i hjärtat av att höra hur många som har behövt lämna oss pga detta!

Här är jag på Rhodos, en resa som jag fick av Min stora dag, helt ovetandes om att min fina vän Isabell just hade lämnat oss, i leukemi. Samma vecka sändes också barncancergalan, och jag fick vetskapen om Alexander Falks öde.

Om ni inte redan är månadsgivare till barncancerfonden så är det dags att bli det nu! Bli månadsgivare!

#fuckcancer

Likes

Comments

Tänkte berätta att jag har lagt in Google Translate här på bloggen. Ni hittar det längst upp i hörnet till vänster. Lite roligt att jag har personer från andra länder som läser här, tänkte därför göra det lite lättare för dom att hänga med! Jag vet att det finns folk i Sverige, Norge, Danmark, Island, Estland, och England som läser min blogg. Om ni kommer från något annat land så får ni jättegärna lämna en kommentar!

Kram!

Likes

Comments

Idag blev det en tidig morgon. Blev nämligen uppringd igår av någon som behövde hjälp. Självklart ställde jag upp!

Under tiden som jag var inlagd på min avdelning träffade jag en familj, som har en liten tjej med leukemi. Det hade krisat ihop sig med barnvakt till de två minsta barnen idag, då föräldrarna skulle på möte. Vet ju hur det kan krisa ihop sig ibland, speciellt när man inte har ett vanligt liv. Barnen är dessutom helt underbara, så det var ju klart att jag ville ta hand om dem!

En tidig morgon, som sagt, för att möta upp barnen på Lekterapin, på sjukhuset. Lekte lite med barnen, och berättade om min resa till Island, för dem och den fina personalen. Vips så hade tiden gått, och pappan kom tillbaka. Vi satt och pratade lite till, bla om Paris, dit jag ska åka i april. Han hade varit där med familjen, och tipsade lite om intressanta sevärdheter.

Sedan hämtade jag upp Vickan efter att hon slutat skolan. Vi åkte runt i lilla Benny. Vi åkte och köpte mat till Rocky, och sedan åkte vi till Ikea för skojs skull. Vi hade riktigt kul! Har verkligen skrattat hela dagen! Jag och Vickan hittade dessutom några "bambuskott" (blommor), som vi tyckte var fula, och var bara tvungna att köpa dem! En till mitt rum, och en till Vickans. Nu ska vi tävla om vems blomma som växer mest, haha!

Nu ligger vi i soffan framför tv! Jag har svinont i halsen, huvudvärk, och kallsvettas. Såhär febrig var det länge sen jag kände mig! Fy vad det är jobbigt alltså. Känner mig så gnällig när jag klagar över feber. Har ju varit så förskonad under min behandling, och nästan inte haft någon infektion i kroppen alls. Alla på min andelning har feber stup i kvarten.

Måste nog förklara en sak för er. Vickan lade märke till bilens reg-nummer, och förstod först idag varför min bil heter Benny. Och när jag väl tänkte på det så är jag inte säker på om jag har förklarat det för er. Reg-numret på min bil är BNY, och därför fick den heta Benny haha!

Likes

Comments

Vaknade lite i panik när jag insåg hur mycket klockan var. Sov verkligen jättelänge haha. Tror dock att det var behövligt efter denna intensiva resa.

Idag gjorde vi ett nytt försök att få hem min bil, och idag gick det (hela) vägen! Väldigt ovant att köra Benny. Bilen är så liten, och bromsen och gasen måste man verkligen trampa ner för att det ska hända något. Har ju blivit van med att köra pappas bil, där bromsen är superkänslig. Vänjer mig förhoppningsvis snart. Känns så sjukt lyxigt att jag äntligen har min bil tillbaka! Nu kan jag återigen röra mig vart jag vill, utan att vara beroende av skjuts. Sååå skönt!

Jag tyckte att bilen såg så annorlunda ut på något sätt, men kunde verkligen inte sätta fingret på det. När jag kom hem kom jag på vad som saknades. Den stora orangea varningstriangeln. Det är ju olagligt att köra utan den, hehe. Imorgon ska jag ut på jakt efter en sådan haha, förmodligen finns det på Biiltema eller något.

Sedan blev det en sväng till Willys för att köpa lite gott! En kompis berättade att de skulle äta tacos till middag. Då blev jag riktigt sugen på det jag med, och övertalade pappa. Och ett tips är att inte gå till affären hungrig, för då köper man hem en massa godis, vilket hände idag haha!

I början av nästa vecka är det dags för röntgen, för att kolla om strålningen har hjälpt något. Såklart är jag hur jäkla nervös som helst! Kommer om några veckor att veta om jag kommer få leva eller dö. Därför är det så himla skönt att ha många roliga saker inplanerade. Absolut är det bra att tänka, men det är väldigt skönt att få skingra tankarna lite också. Det är iallafall en massa roliga saker på gång, längtar massor!

Här har ni skönheten, haha!

Likes

Comments

Eftersom bilderna är tagna i vattnet så är vissa bilder suddiga då det kan vara vatten över linsen!

Den varma bäcken uppe i bergen, i Reykjadalur!

Visst är jag bra på att ha handen iför!? :D

Secret lagoon

Tempen varierade som sagt på både Blue och Secret. Secret lagoon var allra varmast, till och med så att man brände sig på vissa ställen.

Och till sist, Blue lagoon

En sammanfattning på alla dessa källor är att alla är så sjukt häftiga. Jag tycker absolut att ni ska besöka båda lagunerna ifall ni reser till Island! En riktigt mäktig upplevelse!

Likes

Comments

Och vi är hemma i Sverige igen!

Klockan fem ringde klockan imorse. Ingen av oss sov mer än fyra timmar, så det var lite jobbigt. När vi kom till flygplatsen var där fullständig kaos . Verkligen människor överallt, plus att allt blev så mycket värre när man både var trött och hungrig.

I lunchtid landade vi i Sverige. Flyget gick fort då jag sov hela vägen. Glädjen när man möts av strålande sol och typ vårvärme, riktigt riktigt skönt! Joel pluggar på Arlanda, så han pallrade sig iväg till skolan direkt efter att vi hade hämtat ut vårt bagage.

Åkte sedan hem till pappa. Lyckan var stor när jag öppnade dörren, och Rocky bara hoppade upp och ner för att han var så glad. Alltså, man får sådan kärlek av att vara hundägare!

Benny är äntligen klar från verkstaden. Ni som har hängt med minns kanske att jag lämnade in min moppebil för mer än en månad sedan. I ungefär tre veckors tid har killen på verkstaden sagt att den är klar om några dagar. Har den varit klar? NEJ! Så idag äntligen skulle jag få hämta hem den.

Vi åkte dit, men killen som fixat bilen var tyvärr inte där. Hans kollegor var snälla och hjälpte oss att försöka få igång bilen, eftersom batteriet var dött. Efter många försök startade den. Vi åkte därifrån, och kom ungefär hundra meter, innan den lade av igen. Pappa åkte och hämtade "batteriet" som de startade bilen med första gången. Vii provade väldigt länge utan något resultat. Pappa åkte tillbaka till verkstaden igen för att hitta på något annat sätt att få tillbaka bilen till verkstaden igen. Tre stora killar stod som frågetecken, men gav honom till slut ett bogseringsband. Men de frågade inte ens om vi behövde hjälp?! Mopedbilar är väldigt "mjuka" och ömtåliga, det fanns ingen avsedd krok att sätta fast bogseringsbandet i, men som tur var kunde vi fästa bandet under bilen, med risk för att bilen skulle gå sönder. Jag rattade och puttade, medan pappa försiktigt bogserade bilen. Inte hjälpte det heller att det var en jäkla uppförsbacke. Vi fick iallafall tillbaka den till verkstaden, och jag kunde typ inte andas pga att jag flåsade så mycket. Killarna bara kollade på! Var så jäkla nära på att skrika att dom var idioter som inte hjälpte till, och att jag som till och med har cancer kunde göra det. Som tur var hann jag hejda mig, det var ju inte deras fel att batteriet inte var laddat, utan han som lagat den. Något jag dock inte kan förstå är hur man tänker när man ser någon som behöver hjälp men inte gör något, bara står och kollar på!? För mig är det en självklarhet att man erbjuder sig att hjälpa någon som behöver hjälp. Spelar ingen roll om det är en främling, jag vill göra allt jag kan i den mån jag orkar och kan!

Någon bil kom det inte hem idag, så förhoppningsvis får jag hem den imorgon! Skulle dock inte förvåna mig om de glömt att ladda batteriet ännu en gång.

Hatar som sagt att klaga och vara negativ, men detta gjorde mig så arg, att jag bara var tvungen att dela med mig. Tänker såklart inte säga vad verkstaden heter då jag verkligen inte vill hänga ut någon. Och såklart har jag också med i tanken att de kanske inte uppfattade situationen likadant som jag gjorde.

Här kommer några bilder från gårdagen! Imorgon 06.00 kommer ett separat inlägg med fler bilder från de olika källorna vi har besökt. Ni får hålla ut tills dess! ;D

Harpa, Reykjaviks konserthus!

Här besökte vi "Black beach", askstranden.

​Här är bilder från det sagolika landskapet. Vattnet är så varmt att det kokar!

Likes

Comments