Hej allihopa!

Har en riktigt bra ursäkt till min frånvaro. Har nämligen legat inne på sjukhuset hela helgen med dropp föratt jag ska slippa smärtan. En fruktansvärd helg renr ut dagg. Ärhelt groggy och vill bara sova men det har varit s himlamånga som har hört av sig så jag tycker ni förtjänar ett livstecen. Imorogn återkommer jagmed vad som hänt denna helg men just nu kan jag knappt hålla ögonen öppna.

ja, nu vevt ni, jag lever. Vi hörs när jag mår bättre°

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Igår kom jag på den briljanta ideén, när jag låg där i sängen och inte kunde sova. Har länge funderat på att ta fler hål i mina öron. Det som stoppat mig tidigare är för att jag varit väldigt infektionskänslig, och sedan kom sommaren och då ville jag kunna bada. Så nu var det ju fritt fram! Efter att den tanken flög in i huvudet blev det inte direkt lättare att sova. Blev så himla exalterad och bara längtade efter att få stiga upp och ta mig in till stan.

Fick faktiskt en hyfsat bra natt ändå, tack och lov. Vaknade som vanligt runt kl 05 och låg vaken en timme, men annars vaknade jag bara få gånger under natten, lyx är vad jag kallar det. Trots att jag ändå fick en rätt bra natt, så var jag ändå väldigt trött på morgonen. Gick upp vid lunchtid, och startade dagen med en skön dusch och god mat. Nu för tiden ingår en dusch i morgonrutinen. Som jag nämnt miljontals gånger så får jag ju svettningar, vilket resulterar i att jag vaknar upp i typ en pöl hehe. Fräscht va?!

Sedan åkte jag hem till min kompis Alva. Vi hade en HEL DEL prat att ta ifatt sen senast vi sågs. Alltså älskar att ha tjejsnack! Vi åkte vidare in till stan, eftersom jag var så fast besluten att jag skulle pierca mig IDAG. Tanken var egentligen att bara jag skulle pierca mig, men sedan lyckades jag få Alva att hänga på också. Och nej, jag tvingade henne verkligen inte haha. Hon har velat haft det jättelänge, men tvekade pga det höga priset.

Jag var konstigt nog inte ett dugg nervös, möjligtvis sekundrarna precis innan. Tyckte faktiskt inte alls att det gjorde så ont. Har ju en hel del smärtor att jämföra med så detta kändes typ som om att någon nöp mig lite fort. Blev så paff när han sa att han var klar haha. Kommer ihåg hur jag tänkte angående detta innan jag blev sjuk. Då var detta det läskigaste jag typ hade gjort! Om jag bara visste...  haha. Sedan var det dags för Alva, och hon var lite mer nervös haha. Jag förstår henne, det var jag också innan jag blev torterad med alla dessa nålar. Men det gick superbra för henne också och hon blev också förvånad över att det inte gjorde mer ont. Vi är så sjukt nöjda, och resultatet blev fantastiskt!

Sedan åkte vi hem igen. Och Inte räckte det med en piercing för mig inte. Priserna för att ta hål på studio är SJUKA, så därför tog vi saken i egna händer. Hålet jag tog på studion var uppe i brosket, så det hade jag inte vågat göra själv. Men eftersom jag ville ta nere i snibben, så kände jag att det var mer värt att göra det själv. Har faktiskt gjort det en gång tidigare och då gick det super, så varför inte pröva igen?!. Nu har jag totalt sju hål i mina öron haha, och planerar att göra ännu ett till om någon månad. Hade mer än gärna gjort det idag men det får bli ett öra i taget, då jag är en person som ligger på sidan och sover.

Har verkligen haft en sådan sjukt rolig dag med Alva. Som vi skrattat! En dag vi för alltid kommer att minnas. Det är sådana här dagar jag älskar. Jag vill skapa en massa fina minnen tillsammans med mina kära. Minnen som man sedan kan minnas tillbaka till, och känna glädje och kärlek. <3

Imorgon sänds mitt inslag jag gjorde med SVT på nyheterna, så håll utkik där under morgondagen. Vad jag vet så kommer jag tyvärr bara vara med  på lokalnyheterna, alltså Uppsalas sändning. Men så var det planerat förra gången också, men dåvalde de att ta med inslaget på riksnyheterna också. Så vi får se helt enkelt, ska försöka fixa en länk här imorgon så att ni alla kan se. Är faktiskt väldigt nervös haha, men tror det blir bra ändå. Vi hoppas på det iallafall.

Puss och godnatt!

Här är Alvas! När det har läkt så ska hon dra en hel pinne igenom båda, men man måste ha såhär under läkningstiden! Alltså så jäkla ballt, tycker det är coolt när det är lite annorlunda!

Och hör har vi mitt resultat! Så NÖJD!

Likes

Comments

Idag har det varit en gråtdag. En urtömning av alla känslor som existerar.

Idag var det dags för planering inför ny strålning. Har nämligen så fruktansvärt ont konstant, och vi lyckas inte med smärtmedicinerna. Därför ska jag nu få prova strålning. Inte för ett bromsande eller botande syfte, utan för att få lite smärtlindring. Det blir endast ett strålningstillfälle denna gång. Det kom dock som en chock när läkaren sade att detta är den sista strålningen de någonsin kommer kunna ge mig. Jag trodde att man kunde gå på med strålning ungefär var tredje månad, så att man kunde hålla smärtan borta. Men tydligen går det inte. Eftersom jag fick en sådan ofantligt stark dos i vintras, kommer skelettet att gå sönder om man strålar mer. Och med "sönder" menar jag frakturer och sprickor osv. 

Bröt ihop där nere på strålningsavdelningen. Det brukar inte hända särskilt ofta. Men när vi satt där och pratade om att detta är den sista de kan ge mig, blev jag helt knäckt. Jag, en 16-åring, ska inte vara där. Jag ska gå i skolan och vara med mina kompisar, inte sitta där och lyssna på en läkare, som berättar om min palliativa vård. Jag fattar inte själv hur sjuk jag faktiskt är. Och sen kommer det som en jävla käftsmäll, när jag väl inser det. Jag vill inget mer än att få leva, och det är så ofattbart att denna sjukdomen kommer ta det ifrån mig. Försöker att vara stark, men ibland är det så oerhört tufft. Idag kände jag mig riktigt ynklig, riktigt svag, och som en riktig loser. Men, man måste tillåta sig själv att känna så, för att orka vara stark sedan. Jag är en människa som alla andra där ute, och ingen här ute är på topp hela tiden.

Efter mitt omtumlande sjukhusbesök träffade jag min kompis Amanda, för att fika. Hon gjorde mig på mycket bättre humör. Alltid lika mysigt att träffa henne, hon ger mig så himla mycket energi. Bästa Amanda! Tack för att jag har dig som min vän, är så tacksam över dig! <3

Sedan till den andra jobbiga saken denna dagen. Idag är det exakt ett år sedan Isabell lämnade jordelivet... Så ofattbart, och jag kan fortfarande inte förstå att hon aldrig kommer att finnas mer. På något sätt känns det som om det var igår vi träffades, och pratade den där natten. Och samtidigt känns det som att det var en evighet sedan. Det har inte gått en enda dag utan att jag tänkt på henne, inte en endaste dag.

Vi träffades vid hennes grav idag, familj, släkt, och vänner. Lämnade blommor, tände ljus, och försökte känna hennes närvaro. Usch vad jag grät, kan inte förstå varför en så fin människa, som Isabell, var tvungen att tas ifrån oss. Jag kan verkligen inte begripa det. Sedan gick vi alla hem till Lisa, Isabells moster där de bjöd på fika och mat. Det blev en sådan himla trevlig och mysig stämning. Och trots att det är en sorgsen dag, så kunde vi ändå skratta. Så fint att se hur många som kom också. Bara en massa kärlek.

En sammanfattning av detta inlägg. Cancer suger så JÄVLA mycket! Vi måste lösa denna gåta och det kan jag inte göra själv. Vi alla måste hjälpas åt. Snälla ni, bli barnsupportrar, inte en enda människa ska behöva dö av detta. Här kan ni skicka in valfri summa, liten som stor, varenda krona räknas! Tack

Fina Amanda! <3

Likes

Comments

Känns väldigt tråkigt att vara hemma i kalla tråkiga Sverige igen. Men något jag uppskattade oerhört inatt var min säng, och hur svalt jag fick det i rummet. Alltså så himla skönt!

Vi har flyttat min säng närmare fönstret nu, riktigt skönt att få in sval och frisk luft. Vet inte hur många gånger jag möblerat om detta rum, men nu har vi gjort det ännu en gång. Mamma överraskade mig igår när jag kom hem. Hon hade renoverat hela mitt rum, tapetserat, bytt golv, och rivit garderober. Klagade tidigare över att jag inte riktigt var nöjd med mitt rum, och vips så hade hon fixat det innan jag ens hann blinka. Vilken supermamma va?! Fattar verkligen inte hur den kvinnan fungerar, hur kan hon vara så bra?! Är iallafall supernöjd! Nu är det lite småpyssel kvar som jag ska fixa, älskar sådant!

Trots de fina färgerna träden börjar få, så kan jag inte låta bli att känna mig lite ledsen över att hösten är här. Känner mig verkligen inte redo att lämna sommaren. Många älskar hösten och många är säkert som mig. Men jag ska försöka gör det bästa utav det. Jag ska gå ut och fota en massa, bada i badkaret, börja kolla på några bra serier, dricka massa te, fika med alla mina fina nära, och ha myskvällar med kompisarna och pojkvännen. Juste, en till sak, höstmodet. Det är något som jag faktiskt älskar, så mysigt att få krypa in i stora mjuka tröjor och halsdukar mm. Finns så himla fina grejer i affärerna just nu! Det här är väl typ standardgrejer, som de flesta gillar. Men till alla er som älskar hösten, kan inte ni skriva era favoritsaker med hösten nere i kommentarerna, så att jag och alla andra "hösthatare" får lite pepp och inspiration?! Det hade jag verkligen uppskattat!

Eftersom jag halvsov när jag skrev inlägget igår, så glömde jag helt och hållet bort att nämna Barncancergalan som sändes igår. Jag berättade i tidigare inlägg om att vi åkte till Stockholm för att göra en filminspelnig, men var inte säker på om den skulle vara med under galan. Men den fick faktiskt vara med. Och herregud känner jag mest, så pinsam.. :) Men lite får man väl ändå bjuda på sig. Såg ni mig?! Tanken var egentligen att jag och familjen skulle sitta med på galan och titta live, men jag valde att åka till Portugal istället. Kände att en vecka utomlands med fina människor gav mig mera, än en gala på två timmar. Men misstolka det inte, hade mer än gärna varit där. Rekordmånga som blev barnsupportrar igår också. Tack så otroligt mycket!

För att förstå denna bild får ni nog se klippet helt enkelt! Spola fram till slutet på galan haha!

Likes

Comments

Nu är jag HEMMA!

Det var med mycket ångest och oro jag lade mig i sängen igår. Jag glömde ta mina kvällstabletter, och kom inte på det förrän flera timmar senare när smärtan var som värst, när den redan gått så långt så medicinerna inte kan stoppa den. Det ända jag kan göra då är att vänta ut det, vilket tar flera timmar. Förstod att natten skulle bli tuff, och att flygplansresan hem troligtvis också skulle bli katastrof efter dålig sömn.

Vid 03 lyckades jag somna, och vid 09 var vi tvungna att vakna. Sex timmar hade ju ändå varit rätt okej sömn. Men grejen var att jag vaknade ca tio gånger under dessa timmar också. Så gissa vem som vaknade upp som en zombie imorse. Jo, jag! Knuts sömn blir också väldigt drabbad. För det första skakar och krampar jag nästan hela nätterna, så att hela sängen typ vibrerar, och sen blir han såklart jätteorolig när jag har så ont. Han ligger där maktlös, och kan inte göra något annat än att bara försöka finnas där. Trots Knuts oro fick han ändå lite sömn. Han hade mer energi än mig imorse, och kunde därför ta hand om mig, packning och frukost. Han är så bra han!

Sedan åkte vi iväg till flygplatsen, och jag började känna den där klumpen i magen. Paniken kom smygandes för varje sekund. Flygresan till Portugal var en mardröm, och efter min dåliga natt var jag stensäker på att denna resa skulle bli tusen gånger värre. Vi lyckades iallafall komma igenom alla kontroller och liknande problemfritt, hittade till gaten, och stod i en lång kö, för att sedan stå i en trång buss utan syre i typ en halvtimme. Var så uppstressad när vi väl kom in i planet. Jag hade ont, kände mig oerhört klaustrofobisk, svettades, och mådde illa. Som tur var hade jag tagit lite lugnande innan, annars hade jag säkert fått en panikattack där och då.

När vi väl kom upp i luften började jag lugna mig. Paniken släppte lite och jag somnade, vilket var väääldigt behövligt haha. När Knut väl skulle väcka mig för mat så var jag helt borta. Inte borta i huvudet, som jag annars kan bli om jag får överdos med smärtstillande. Nu var jag liksom "klar" i huvudet men kroppen ville inte lyssna. Ögonen gick typ inte att öppna, var helt svag i mina armar, och hade allmänt svårt att lyssna och reagera. Väldigt läskigt! Gav med sig efter ett tag iallafall. Resten av flygresan gick jättebra, oförskämt bra. Vi lyckades hålla smärtan i schack och jag fick inte några smärtgenombrott alls. Kunde därför sova bort tiden.

Denna resa har verkligen varit helt fantastisk, och jag är så oerhört tacksam över att jag fick komma iväg. Tack livet för att jag har fått uppleva detta!

Två bilder från en vacker solnedgång häromdagen! Tycker verkligen om dessa bilder! Himlen är verkligen något som faschinerat mig sedan jag var liten, den är ju bara så fantastisk! <3

Likes

Comments

Hej och förlåt för att jag har varit frånvarande. Eller nej, förresten, jag ska inte säga förlåt. Jag har försökt och maxat varje sekund jag fått här och har därför prioriterat tiden på andra saker. Ni förstår!

Så, vad har jag gjort då?! Vi har b.la. sovit ute under bar himmel. Vi flyttade ut vår bäddmadrass till balkongen, och sov där under natten. Jag älskade det, så himla fridfullt ovh lugnande! Sov hundra gånger bättre utomhus då det var så svalt. Medicinerna gör så att jag får världens svettningar, och vaknar därför minst tio gånger per natt pga det, sen får jag dessutom plussa på alla gånger jag har ont också. Så nätterna som ni förstår är inte så rofyllda hos mig. Men den där natten sov jag som sagt jättebra, tyvärr gjorde stackars Knut inte det. Jag låg med underkläder och en tunt täcke och kände att jag hade en helt perfekt temperatur, medan Knut låg med sitt mjukissett, täcke, och två filtar, och nästan låg och huttrade. Men en natt där ute fick jag iallafall, så jag är ändå nöjd haha. Finns det något mer lugnande än att titta upp på en stjärnklar himmel under tystnad?!

Något mer roligt vi har gjort då?! Jag har lärt mig att äta med pinnar! Något jag aldrig kunnat förut, har inte haft tålamod att träna. Men nu har Knut lärt mig och jag åt min första middag med bara pinnar i förrigår. Bättre sent än aldrig, eller hur?! Heja mig haha!

Igår åkte vi in till city, och strosade runt på ett shoppingmall. Något vi längtat efter hela veckan, de har nämligen lite roliga affärer här, som ej finns i Sverige. Lyckan när jag fick veta att de har Primark här haha! Säkert inte alls många som vet vad det är för affär, men det är en affär med alla möjliga slags onödiga grejer egentligen. Fina grejer, och superBILLIGT. Perfekt för mig alltså! Så där lade jag mycket pengar men fick med mig en hel DEL saker också haha. Materiell lycka!

Idag blev det stranden igen, för att fånga lite D-vitamin och färg. Det har blivit strandhäng två gånger faktiskt. Egentligen tänkte vi inte alls ligga nere vid stranden, men vi har haft så otroligt tur med vädret, 25+ nästan varje dag. Helt fantastiskt! Så ledsen att det knappt blivit någon strand alls för mig detta år, älskar ju verkligen havet och sand mellan tårna! 

Med blandade känslor åker vi hem imorgon. Ska bli skönt att få komma hem och varva ner lite, få känna mig trygg igen med sjukhuset nära. Men också tråkigt, eftersom jag inte vet om jag kommer att kunna resa något mer i framtiden. Känner verkligen att resa är det jag vill göra, finns inget som gör mig så glad som det. Att få upptäcka världen och ta en massa coola bilder. Så jag hoppas och önskar verkligen att jag kommer vara i skick för att kunna resa någon gång till iallafall!


Hurni! Jag har äntligen lärt mig tycka om sushi! Eller, jag tycker inte det är äckligt längre haha!

Likes

Comments

Efter en massa morfin, sömn, illamående, och ångesttabletter lyckades jag somna igår, och jag sov riktigt bra. Har faktiskt inte sovit så bra som jag gjorde inatt på typ en månad. Antar att det var för jag var så himla nerdrogad, efter alla mediciner. Kan inte beskriva vilken känsla det var att få sova en hel natt ostört. Något jag förut tog för givet, men som jag idag ser som ren lyx.

Vi började denna dagen med frukost ute på balkongen i solen ännu en gång. Helt underbart, och så otroligt varmt och skönt. Så en god frukost och sedan tog vi det lite lugnt. Vi ville invänta mitt mående och se så att jag inte fick ont. Det kändes bra så vi beslutade oss för att ta oss ner till stan. Först blev det ett stopp på en mataffär, för att köpa lite dricka och donuts, och sedan gick vi genom gågatan en snabbis där jag köpte flipflops, samt fick en bikini av Knut, en GUUUUL. Vilken överraskning va, haha?! Så himla fin verkligen!

Sedan tog vi oss ner till stranden, och herregud vad jag njöt alltså! 30 grader i solen här idag, helt makalöst varmt, verkligen inget jag var inställd på. Ett dopp i havet blev det också, men där var det sviiiinkallt för denna badkruka. Knut lyckades på något konstigt sätt få i mig i vattnet ändå. Dock kan jag inte säga att det blev ett så långvarit dopp.

Idag var vi kloka nog att ta en taxi hem. Vi lade oss i sängen och kollade lite film, vilade och mös ett bra tag. Sedan gjorde vi iordning oss för kvällen. Vi åkte till en jättefin restaurang och åt middag allihopa! Otroligt gott och otroligt mysigt!

Har stannat upp säkert 30 gånger idag och bara tänkt på hur lycklig jag är, som får andas här och nu. Hur otroligt lyckligt lottad jag är som får ha Knut vid min sida, och hur otroligt glad jag är över denna fantastiska resa. Denna dag har varit helt perfekt! Tillbringat den med min favoritperson, och sluppit smärta helt och hållet. Jag har alltså inte haft någon smärta på hela dagen, vilken är en väldig kontrast mot gårdagen. Och det kan jag lova att jag njutit av varenda sekund!

Så idag vill jag tacka livet, tacka Knut, och tacka för allt jag fått uppleva idag. Denna dag kommer jag föralltid att minnas, se tillbaka på, och le!

Här har ni våran frulle! Tänk om man fick starta dagen såhär varje morgon!

Här har ni min reaktion haha! :)

Såhär glad var jag idag haha!

Från vår middag! Tycker den här bilden blev så otroligt fin på oss! Btw, så ÄLSKAR jag min nya kamera! Är verkligen så nöjd med den! Rekommenderas!

Påminner er ännu en gång att följa mig på mina andra socialamedier, såsom snapchat - lundinsaga och instagram - sagalundiin. Är nämligen liten mer aktiv där nu när jag är utomlands!

Puss och godnatt på er!

Likes

Comments

Igår orkade jag verkligen inte med någonting. Det ända jag fokuserade på var att andas.

Efter en fruktansvärd natt, med lite sömn, började gårdagen ändå väldigt bra. Som ni såg på mitt senaste inlägg åt vi frukost på balkongen, njöt till fullo. Helt underbart! Sedan vandrade vi ner mot centrum. Kände smärtan smygandes, och fick lite panik då vi glömt att ta med något drickbart. Och som jag skrivit tidigare så måste jag verkligen "stoppa" smärtan så fort den kommer, innan den börjar stegra. Om jag väntar för länge, så som jag gjorde igår, så blir allt bara kaos. Vi lyckades köpa en flaska vatten iallafall, och jag fick i mig mina extramediciner. Men eftersom det redan hade gått för långt då så kunde jag inte stoppa den.

Jag hoppades ändå att det skulle ge sig, och vi bestämde oss för att stanna och äta ändå. Men det blev bara värre, värre, och värre. Knut, som tänkte smart, ville ta en taxi hem då vi var 30 min bort från huset. Men såklart envisades jag mig att vi skulle gå, så att jag kunde "skaka" av mig smärtan. Och det var inte det smartaste beslutet jag tagit. Hem gick vi, haltandes och halvt hängandes på Knut. När vi kom hem var det ett rent helvete. Proppade i mig alla mediciner jag bara fick, men det var inget som hjälpte. Fick panikattack på panikattack. Låg och skakade, grät, och hyperventilerade. Stackars Knut satt bredvid och klappade mig för att lugna ner mig, fast även han var panikslagen.

Såhär höll det på under HELA eftermiddagen och kvällen. Alltså i nio timmar, så himla fruktansvärt. Fy fan alltså, kan verkligen inte begripa hur någon människa på denna jord ska behöva gå igenom detta lidande. Igår tyckte jag verkligen så himla synd om mig själv.

Igår sköljdes det som en våg över mig med alla möjliga tankar som existerar. Bl.a. grät jag över att jag känner mig självisk, för att Knut ska behöva ta detta, för att han ska behöva ta hand om mig, och behöva se denna skit. Det känns som om jag bara kom in i hans liv kastade en massa skit på honom. Men de bra delarna överväger ju det dåliga, annars hade vi ju aldrig varit tillsammans. Men jag vill inte komma in i hans liv och göra så att han mår dåligt. Jag vill ge honom hela världen, och det gör mig så ledsen att jag inte kan det. Jag vill ge honom en framtid, med det ända jag kan lova honom är här och nu.

Likes

Comments

Såhär skönt har vi det! 25+ och jag klagar verkligen inte! :)

Likes

Comments

ÄNTLIGEN ligger jag nerkrupen under täcket här i Portugal. Shit vilken tuff jäkla dag detta har varit! Sov hyfsat okej inatt, men vaknade runt halv åtta pga resfebern haha. Var så stressad och orolig över hur allt skulle gå.

Trots att jag hade gott om tid på mig, så blev det ändå stressigt haha. Och ett tips, måla inte naglarna när ni är stressade, det är nämligen ingen bra kombo.

Mamma lyckades iallafall få ihop allt det sista! Detta hade verkligen inte gått utan henne kan jag säga! Så mycket hon kämpat alltså, med mediciner och påskrifter mm. Och jag, jag har inte varit den lättaste heller. Varit grinig och stressad och kanske därför inte varit den snällaste, nu det senaste dygnet! Men mamma förstår som tur är, hon är så himla bra!

Vid lunchtid åkte vi till Arlanda. Kände redan i bilen på vägen dit att detta inte skulle bli en så rolig flygplansresa! Smärtan började nämligen komma kraftigt redan under bilresan. Det var riktigt tufft att sitta ner i så många timmar! Smärtorna tilltar varje dag vilket verkligen skrämmer skiten ur mig! Förut har jag inte varit öm när man tagit på området runt tumören men idag har det varit riktigt ömt, går liksom inte ens att ligga på sidan.

Vi har iallafall äntligen kommit till sängs efter denna fruktansvärt jobbiga dag. Så skönt att äntligen vara här, och jag ska verkligen ta vara på varje sekund jag får här. Troligtvis kommer jag inte kunna åka utomlands något mer efter det här. Börjar bli för dålig, har jag nu insett..

Kram på er!

Såhär såg det ut efter sortering av mina mediciner haha! Man blir helt slut i huvudet efter att ha hållit på med detta!

Likes

Comments