Idag var jag och lyssnade på kören, som Isabell var med i förut. De sjöng verkligen så himla fint. Det var en låt som jag verkligen reagerade på, blev liksom ledsen utan och veta varför. Jag visste att jag hade hört låten, men kunde inte komma på varifrån. Annika och Lisa blev också väldigt berörda. Efteråt berättade dom att den låten hade spelats upp på Isabells begravning. Då förstod jag varför jag reagerade som jag gjorde. När alla låtar spelats upp, gick jag och Annika upp på scenen, och delade ut rosor till alla i kören, orangea rosor för leukemi, för Isabell. Alla intäkter från konserten gick oavkortat till barncancerfonden!

Efter konserten handlade jag och mamma det sista inför min födelsedag imorgon. Är jättenervös för att det kommer komma så många. Dessutom har jag ingen koll på vad som händer. Det är nämligen mina kompisar som har styrt upp allt tillsammans. Bästa dom!

Sen kom Alva och Vickan hit för att fira mig lite i förskott. Öppnade dörren, och där stod de i en varsin onepiece! Vickan var en igelkott, och Alva ett unicorn, så himla kul! Fick världens finaste presenter. En kaninonepiece, så att jag kunde vara med i klubben haha, en berlock, och en highlighter från mac. Men det bästa var att dom kom hit och uppvaktade mig. Mina fina!

Jo, jag glömde ju länka SVT inslaget så det kommer här.

Här är berlocken jag fick! KIWI! Så himla kul!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej! Ingen bra dag idag! Måste tillåta mig själv att ha det också! Återkommer imorgon när jag har laddat batterierna lite.

Jag gör som livsnjutarna själva, jag kryper ihop en stund....​

Likes

Comments

Idag var det som vanligt strålning på morgonen. Det var riktigt kämpigt att slita sig upp ur sängen imorse, var så jäkla trött. Känner av tumörsmärtan mer nu. Det är som ett molande i högra bäckenskoveln. Men som tur är så är det absolut hanterbart fortfarande, men ska nog justera medicinen lite.

Efter strålningen sprang vi faktiskt upp till sjukhuset för att hämta några pärlor till Supersnöret, sedan gick vi ner till lekterapin och hängde där. Jag saknar personalen, förut var jag ju där hela tiden. Så där satt jag ett tag och bara hängde. På något konstigt vis så saknar jag typ sjukhuset, saknar alla fina sjuksköterskor uppe på avdelningen, och mysiga personalen på lekterapin. Alla är verkligen underbara! Egentligen kanske jag inte saknar sjukhuset, utan alla fina människor som jobbar där.

Sedan hämtade jag upp Ludde, brorsan, med lilla Benny, moppebilen. Får typ panik av att köra här i stan. Vi åkte till Gränby centrum och fikade lite. Ludde hjälpte mig dessutom att välja kläder tills på söndag, så det känns skönt att inte behöva ha den stressen. Kul att få lite kvalitetstid med min bror, tycker om honom så mycket.

Till kvällen kom Alvis hit. Vi lagade god mat, och nu ligger vi bara och pratar och har det mysigt. Har turen att hon sover här idag.

Emma Åkerfelt, som är en gammal lagkamrat till mig, sjöng idag på hennes skola. Tyvärr var jag så trött efter dagen så jag stannade hemma, men pappa och Jenny åkte dit för att kolla. De sa att de var jätteduktiga. Det tvekar jag inte en sekund på, har hört hur magiskt Emma sjunger! Nu har hon faktiskt valt att starta en inslamling till mig, så himla snäll!

Likes

Comments

Såg ni mig på tv idag? Jag var inte alls beredd på att inslaget skulle visas på riksnyheterna! Det är verkligen inte varje dag man ser sig själv på tv. Jag är väldigt nöjd, och tycker att det blev ett bra inslag. Och hej alla nya läsare som hittat hit! Fått så många fina kommentarer, mail och sms, ni är helt underbara! Tack, verkligen! Jag blir så otroligt glad, och alldeles varm i hjärtat! Önskar att jag kunnat svara er alla, men jag får tacka er här istället!

Alltså, jag är så himla morgontrött! Jag vill ju upp på morgonen för att hinna med allt kul på dagen, men det blir alltid så stressigt att skynda iväg till strålningen. Vi får se om jag kanske väljer senare strålningstider nästa vecka.

Idag fick jag en tidig present av en vän. Jag fick mina naglar fixade. Är så himla nöjd! Det var på en annan salong än den jag tidigare har gått till, och det blev så mycket bättre! Nu är de superfina till min födelsedag, julafton och nyår! Tack så mycket!

Jag och mamma tittade in till Isabells mamma, på jobbet, för att överraska henne med en kram. Hon är så go, härliga Annika!

Idag kände jag första biverkningarna från strålningen. Är öm i huden där strålningen utförs. Dessutom värker det lite i tumören. Just nu är det absolut hanterbart, men hur kommer det vara om två veckor? Jag hoppas verkligen att det kommer att vara uthärdligt, för smärta tär! Jag orkar inte ha mer ont nu.

Likes

Comments

Idag har det varit en händelserik dag. Började med strålning, som vanligt. När jag kom ut i väntrummet, efter behandlingen, stod det ett luciatåg och sjöng. Dessutom hade det dukats upp glögg, lussebullar mm. Mysig stämning och fin sång. Kul att det bara dök upp ett luciatåg idag, hade nog inte sett något annars.

Sedan mötte vi upp Lisa, för att gå till Isabells grav. Jag har nämligen köpt en vattentät ljusslinga, som drivs av solceller. Isabell älskade ljusslingor, och Lisa nämnde att det skulle vara fint att ha en sådan vid hennes grav. Jag tyckte det var en väldigt bra idé. Nu ligger den iallafall där, och lyser så fint! Jag hoppas verkligen att ingen har hjärta nog att sno den, men man vet ju aldrig. Sedan blev det en lång pratstund, medan vi åt lunch tillsammans.

Sen blev det en snabbis hem till Madde. Hon har precis köpt en liten hundvalp, som var så himla söt! Jag ville bara ta med den hem!

Till kvällen kom min moster och morbror över. Vi åt god mat, åt lussebullar, och spelade sällskapsspel. Oj, vad vi skrattade!! En kul och fullspäckad dag, precis vad jag älskar! Då har man inte tid att grotta ner sig i negativa tankar.

Imorgon sänds inslaget om mig på SVT1, dock bara lokalnyheterna. Om ni inte hinner se det, eller inte bor här i Uppsala, så kommer inslaget även att finnas på deras web. Jag kan länka den imorgon.

Likes

Comments

Under julveckan kommer det att publiceras en fotoserie, med barn som är cancersjuka, i Aftonbladet. Jag fick förfrågan om jag ville vara med, och det ställde jag absolut upp på. Idag träffade vi fotografen på Skandionkliniken. Han fotade när jag låg inne i behandlingsrummet, och tog även porträttbilder. Fick se några av bilderna efteråt, och de blev verkligen så himla bra.

När vi kom hem sov jag ett tag, och sedan kom Cissi över en sväng. Vi julpysslade lite, blev både apelsiner och en julkrans. Efter att Cissi hade åkt bakade vi lussebullar också. De kanske inte blev världens finaste, men goda blev de, det kan jag lova!

Foten har fortfarande inte blivit bättre. Vissa dagar är bättre än andra, men jag har fortfarande ont i den hela tiden. Tyvärr går det inte att sätta in hela min medicindos direkt, utan man måste trappa upp den, om den här medicinen ens kommer fungera på mig vill säga.

Jag har ångest. Det är småsaker som stressar mig så himla mycket. Jag tycker till exempel att det är jobbigt att svara i mobilen när någon ringer, eller att svara på sms. Många vill planera in att träffas eller göra saker med mig, jättekul! Men hur ska jag veta när jag mår bra, orkar, eller har lust? Vill inte känna såhär, men vet inte hur jag ska bli av med dessa känslor.

Likes

Comments

Det här är mitt supersnöre. De olika pärlorna symboliserar olika delar i min behandling. Pärlorna symboliserar tex röntgen, portnål, eller cytostatika. Det är Barncancerfonden som står för snöret och pärlorna. Alla barn som har cancer erbjuds snöret. Jag tyckte först att det var lite larvigt, och att det kanske inte var menat för min åldersgrupp. Men nu tycker jag ändå att det är rätt kul att titta på det ibland. Att tänka tillbaka och minnas hur mycket jag egentligen har gått igenom. Då förstår man lättare varför det har varit svårt att hinna med skolan.

Något jag har ångest för är min födelsedag faktiskt. Jag fyller om en vecka. När jag fick snöret reagerade jag på att det fanns en pärla som heter "födelsedag". Tänkte då att jag verkligen ville vara frisk till min födelsedag. Det var målet jag satte upp. Helt rimligt, eftersom jag enligt schemat skulle blivit frisk i november. Att det inte är så suger så jävla mycket. Något alla barn strävar efter är pärlan som ser ut som en turkos och orange blomma. Den betyder nämligen att man är frisk!

Dessa bilder är tagna för ett tag sedan, nu är det ännu längre.

Likes

Comments

Idag fick jag äntligen min efterlängtade sovmorgon! Klev upp vid halv tolv ungefär! Spelade Wii med Love ett tag, och jäklar vad det var längesen alltså!

Sen åkte jag in till stan och bowlade med mitt innebandylag, och efteråt åt vi tacos och hade det mysigt hemma hos en av tjejerna. Tyvärr orkade jag inte vara kvar så länge, jag var så trött.

Min fot är iallafall mycket bättre idag, vilken är riktigt skönt. Jag hoppas att det håller i sig.

Jag har ångest också, jättejobbigt! Egentligen vet jag inte varför! Det bara känns jobbigt liksom. Lite är nog för skolan, egentligen vill jag ju gå dit! Vi får se hur det blir nästa termin, vill verkligen inte gå om!

Nej, nu håller jag på att somna, jag är så himla trött! Ses imorn!

Likes

Comments

Idag blev det ännu en tidig morgon med strålning. Nästa vecka önskade jag att få tiderna en timme senare, jag är så fruktansvärt morgontrött! Skönt att det är helg nu, så jag kan vara lite fri, och inte behöva åka dit förrän på måndag igen.

Efter strålbehandlingen åkte jag och mamma ner på stan och köpte en julklapp till Love. Längtar sååå mycket till julafton nu! Älskar verkligen att ge bort presenter!

Sen tillbaka till sjukhuset igen, då det var dags för läkarbesök och provtagning igen. Foten är tyvärr inte bättre och jag blir så frustrerad! Förstår inte varför medicinen inte hjälper något. Stödjer lite med kryckor, för att minska belastningen på foten. Jag vill ju inte dra på mig andra skador pga att jag går fel!

Jag älskar verkligen julen, men det är inte samma feeling när man inte går i skolan. När man har haft en lång termin så är det ju bara så underbart att få lov! Tråkigt att inte få den känslan. Saknar det normala livet. Inte bara att vara smärtfri, utan allt det där sociala. Man missar så mycket. Skulle verkligen vilja gå till skolan någonting nu innan lovet. Det känns dock lite jobbigt att alla har hittat sina grupper, dessutom vet jag liksom inte ens vad alla heter. Jag önskar jag finner kraft att gå dit!

Nu börjar iallafall håret få lite fart. Äntligen växer mina fransar och bryn ut. Det går sakta, men snart så, haha. Känns så skönt, får direkt mycket bättre självförtroende. Snart kan jag känna mig som mig själv igen. Dock känns det inte som att jag är samma person idag, som den jag var för ett år sedan. Har lärt mig så mycket mer om livet efter den här resan. Min självkänsla för ett år sedan var inte i närheten av vad den är nu. Jag var så osäker, trivdes inte i min kropp, osv. Känns konstigt att säga det, men jag är fan stolt över mig själv. Jag är stolt över den människan som jag blivit!

Likes

Comments