Hej! Nu på senaste tiden har det kommit många nya besökare hit, superroligt. Kan vara svårt att hänga med när man inte har läst allt från början, därför har jag länkat dom viktigaste inläggen här som en liten summering

Läs i ordning!

Välkomna

Mitt cancerbesked!

Tårar!

Läkarbesök!

Jag vill inte dö!

Maxa livet!

​Första bilden jag vågade visa mig skallig här på bloggen!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

​Nu är cellgifterna påkopplade, och den här veckan har jag lyxen att få vara hemma med dom! Det underlättar verkligen att jag typ kan röra mig precis som jag vill, trots pågående behandling. Portnålen gick också rätt bra faktiskt, inte alltför mycket smärta. Ändå fick jag panik och bara låg och skakade, trots lite lugnande medicin.

Efter att ha lämnat sjukhuset åkte vi till banken för att fixa ny kod för inloggning på min internetbank. Blev helt chockad när jag såg hur många som hade swishat mig. TACK så jäkla mycket hörni!! Hade gärna velat suttit och svarat alla personligen, men jag hoppas ni förstår om jag tackar er alla här på bloggen istället.

Jag har verkligen haft sådan otrolig ångest över att inte veta om jag även i framtiden skulle ha två ben eller inte. Pga det har sko- och byxinköp fått vänta. Så att få beskedet att jag iallafall kommer att fortsätta se ut som mig själv var en underbar lättnad, och det firade jag idag genom att köpa ett par snygga stövlar. De var lite dyrare än jag normalt brukar kosta på, men med hjälp av er så kändes det ändå bra - tack!

Pappa kom och hämtade mig, mamma och Love efter han slutade jobbet. Han överraskade mig med en superfin berlock från Thomas Sabo. Sedan blev det en sväng till Subway för att köpa mat, och när vi var hemma i Björklinge följde pappa med in några timmar. Jag är så tacksam att mina föräldrar kommer så bra överens, jag behöver dom båda!

Min fina älskade lillebror!

Berlocken till höger om den stora ängeln fick jag!

Likes

Comments

Idag blev det en sväng förbi nagelsalongen. Tyvärr blev det inga kiwinaglar, det är så svårt att förklara när de inte kan svenska. Sen blev det fika hos min styvmoster, innan vi var tvungna att åka till sjukhuset och ta blodprov inför morgondagens behandling.

Har ångest för portnålen som ska sättas imorgon. Jag som lugnat ner mig lite på den fronten, eftersom det gått så bra de senaste gångerna. Men så började det strula igen. Förra gången lyckades de få in nålen först på fjärde försöket, och då var jag helt panikslagen och låg där och skrek av smärta då de fick trycka så hårt. Nej, usch det känns så jäkla jobbigt.

Ni kanske undrar lite hur mina tankar går nu några dagar efter beskedet! I fredags var jag näst intill panikslagen. Men jag har landat lite i det nu. På ett sätt känns det skönt att ha fått ett besked, känner mig mer lugn och är inte uppe i varv så ofta. Var ju verkligen stressad över att inte veta något, allt låg så öppet. Såklart känns det helt overkligt, och väldigt läskigt. Det var ju inte direkt det beskedet jag ville ha. Jag vill vara här, vara här med min familj. Jag vill ta studenten. Jag vill älska någon, som älskar mig tillbaka precis lika mycket. Jag vill bilda min egna familj. Jag vill bli gammal. Jag ber till gud att det händer ett mirakel, för jag vill verkligen leva!

Idag berättade vi för min lillebror Love, hur det ligger till. Det var jobbigt. Både för att han blev ledsen, och för att jag blev ledsen. Jag vill ju vara där när Love växer upp, ta hand om honom, forma hans personlighet, skälla på honom när han inte sköter sig haha, ja ni förstår. Jag vet faktiskt inte alls hur min lilla Lovetuss tänker men jag hoppas han vågar visa det för oss.

Jag förstår inte hur fina människor jag har runt mig. Det har tom startats insamling till mig så att jag kan göra saker på min bucketlist! Är så jäkla tacksam över all kärlek jag får. Jag ska försöka skriva klart min bucketlist så jag kan dela med mig av vad jag vill göra.

Likes

Comments

Tack för all fin respons jag fått på det förra inlägget, förstår inte hur det kan finnas så många fina människor! Ni är verkligen helt fantastiska! Blir helt tårögd av alla fina sms och hälsningar! Tack!

Idag har jag umgåtts med familjen. Vi gick en promenad ner på stan för jag behövde lite friskluft. Dock blev jag dragen i rullstolen då jag hade sådan jäkla huvudvärk. Skönt att få komma ut en stund men jäklar vad kallt det var. Är så glad över min familj, det var verkligen så mysigt.

Sedan kom Alvis och vi gjorde en riktig mysmiddag, var jätteroligt. Jag tror egentligen inte att jag tycker det är så kul att göra själva maten. Vrför jag tycker det är så kul är för att familjen uppskattar det så mycket, jag älskar det. Sen kom hela familjen Lavemark hit på kvällen, dock fick inte Cissi åka hem med dom för henne ville ju jag ha kvar! Har haft en supermysig dag iallafall, en dag med folk som jag älskar.

Fin bild va, haha!

Här är min nya kamera som Aron fixade fram till mig, tack! Har verkligen velat ha en bra kamera länge och äntligen har jag en! :)

Hittade den här bilden, asfula men sjukt kul! Ska göra om mina naglar imorgon så vi får väl se vad jag kommer hem med haha!

Likes

Comments

Det går inte att operera utan att ha sönder hela mig. Det var det som sades idag. På tisdag läggs det upp en plan, hur vi ska gå vidare. Tanken är fortsatt behandling med cellgifter och strålning även fast min tumör inte är strålningskänslig, vi hoppas på ett mirakel!

Men snälla ta inte avstånd från mig, backa inte. Idag lever jag, så snälla lev med mig. Försök att inte vara rädda, jag är här nu, idag är jag fortfarande här. Ge mig styrka och kärlek!

Jag är fruktansvärt rädd! Det ska ni veta! Jag ska dock göra det bästa av det! Jag älskar er alla! Jag älskar min familj, mina vänner och alla er som tänker på mig. Det är verkligen en sak jag vill att ni ska veta, glöm aldrig det!

Min första tanke, efter beskedet, var att jag skulle sticka iväg till innebandyträningen med mitt lag ikväll. Tyvärr har jag ont i kroppen efter veckans cellgifter, så det får vänta till nästa vecka.

Istället ska jag påbörja en "bucket-list". Några av punkterna är: lägga till Kiwi i mitt namn, uppleva norrsken, bada i blå lagunen på Island, flyga helikopter... Ni får gärna hjälpa mig med förslag, och även följa med mig!

#fuckcancer

Likes

Comments

Idag har jag längtat att få åka hem hela dagen. Mitt värde ville dock inte gå ner, så jag blev fast på sjukhuset tills efter klockan 22. Typiskt. Vickan fyller år och det var tänkt att hon, jag, och Alva skulle gå ut och äta. Men tyvärr går det ju aldrig att planera någonting. Vi lyckades lösa det iallafall, med en trevlig middag på sjukhuset istället. Pappa var snäll och hämtade maten från restaurangen åt oss. :)

Imorgon är dagen då jag får reda på hur min framtid kommer se ut. Jag får mina röntgensvar. Dagen jag både fruktat och längtat efter. Känns typ som att jag kommer spy för att jag är så nervös. Jag kommer ju bli ledsen vilket besked som jag än får tyvärr, det är typ som pest eller kolera. Kommer nog inte bli många timmars sömn inatt, som tur har jag mamma som jag kan ligga och krama. Såna här tillfällen vill jag inte vara ensam, för jag är så liten just nu..

Vad som än händer imorgon så ska jag kämpa, kämpa för dig Isabell!

Likes

Comments

​Uteblivet inlägg igår tyvärr, blev helt slutkörd av cellgifterna. Igår gjordes en ny EKG-undersökning. Den här gången såg det bättre ut, hjärtat har återhämtat sig lite. Vilken lättnad. Jag hann dessutom ner till min plastmorfars kontor för att fira honom, då han fyllde år i söndags. Sedan var det dags för behandling, och en timme in i den så låg jag däckad ända tills halv elva på kvällen förutom kisspauser såklart.

Idag har det varit fullt med besök, moster, gammelfarmor, Cissi, Johanna, Håkan, pappa, ja ni hör ju haha, inte någon lugn och ro här. Även fast jag har varit väldigt trött så har det varit skönt att ha folk runtomkring. 

Idag var det ett halvår sedan. Ett halvår sedan jag låg där i sängen och grät, för de hade upptäckt en tumör i min rygg. Nu sitter jag här ett halvår senare. Är en aning trött på livet med alla tuffa cellgiftsbehandlingar, men samtidigt jävligt stolt över mig själv, som har kämpat mig igenom allt såhär långt. Jag tänker klara det här! Tack alla ni som finns här med mig och stöttar, ni är underbara!!

Likes

Comments

Det här blir det första inlägget skrivet med min nya dator. Det behövdes installeras en massa saker bla virusskydd, så därför tog det ett tag innan vi kunde få den. Men nu är den äntligen min. :)

Just nu känner jag mig så ensam. Den känslan blev så mycket mindre när jag träffade Isabell. Hon förstod liksom hur det var att bara ryckas från vardagen, att det inte är en själv som bestämmer längre. Man behövde liksom inte förklara det för henne för hon förstod redan. Känslan av ensamhet kom tillbaka nu när hon gick bort, fast ännu starkare. Jag känner mig ensammast i världen igen. Trots att det finns många som vill förstå mig så kommer dom som inte gått igenom det här att kunna göra det. Konstigt ändå att man kan ha många människor omkring sig men ändå känna sig så sjukt ensam. Det suger att jag imorgon ska till sjukhuset när jag vet att Isabell inte finns där. Det är tungt.

På fredag får jag reda på röntgensvaren. Jag är livrädd. Vad kommer hända? Kommer det gå att operera? Kommer jag få behålla mitt ben? Jag är så jäkla rädd för att det inte går att operera, att jag kommer dö. Att cancern kommer besegra mig. Det är sånt där man inte vill tänka på men ändå så tänker man på det hela tiden. Jag önskar att jag kunde ta ledigt från mina egna tankar, bara slippa dom ett tag och bara må bra för en liten stund.

Likes

Comments

Idag bestämde jag, mamma, Joel och Jackie oss för att ha en liten mysdag. Först svängde vi förbi Elgiganten där jag köpte en Macbook Air. Vi har fått pengar från fonder som vi sökt. Det känns så bra att ha en lätt och smidig dator att kunna ha med sig överallt för att blogga ifrån. Att åka till Elgiganten kanske inte var så mysigt men det stod på listan att göras, och jag behövde lite hjälp av Joel som kan det där.

Efteråt åt vi tidig middag på en kinarestaurang, och sedan gick vi på bio. Vi såg "Jag älskar dig". Den var rolig men inte jättebra tyvärr, men en mysig kväll var det iallafall.

En tjej som jag spelade lite innebandy ihop med förut har tryckt "fuck cancer", mitt namn, och mitt nummer på sin tröja, tack så jättemycket Fanny. Det finns så många som bryr sig och det gör mig så glad!

Provade virtual reality glasögon, haha vet inte vad det heter. Det var sjukt coolt iallafall. Mamma provade också och hon blev helt åksjuk haha!

Likes

Comments

Vilken jäkla dag, vet inte ens vart jag ska börja! Vet inte hur jag ska lyckas skriva för att beskriva den här dagen, det var den bästa på länge.

Jag och mamma for till Stockholm vid lunchtid, stannade på Mcdonalds och sen hälsade vi på mammas jobb, satt och pratade med brandmännen ett litet tag.

Sen drog vi vidare till Mall of Scandinavia. Jag kollade runt efter mössor, och hittade faktiskt 2 riktigt fina. Mössjakten var dock inte anledningen till att jag var där. Jag hade nämligen bestämt träff med Aron Andersson. Jag trodde vi skulle sitta och fika lite och ha en pratstund, så var det inte. Aron kom nämligen med en kameraman. Vi satt oss i lobbyn på ett hotell utanför MOS. Där riggade de upp kameran, och jag fick en mygga. De filmade lite "reklam" inför hans nästa stora projekt till Sydpolen. Ett äventyr för att samla in pengar till barncancerfonden. Vi satt där och pratade med varandra, jag fick berätta min story, och allt spelades in. Det slutade med att vi satt där i 2,5 timme. Fick så mycket beröm av Aron och han sa att jag verkligen inspirerade honom, det gjorde mig sååå glad. Inspirerar jag honom? Det är ju han som inspirerar mig! När vi hade filmat klart frågade han om han fick bjuda oss på middag. Va? Vill han bjuda oss på middag? Vi satte oss högst upp i hotellet på den 25:e våningen och åt middag. Vilken dag alltså, det här var verkligen över mina förväntningar. Aron är verkligen så jäkla cool, och att han berömde lilla mig betydde så sjukt mycket. Dagen går verkligen inte att beskriva med ord.

Om ni går in på hans instagram (aronandersson) kan ni hitta mig på hans story! :)

Juste måste också tillägga att jag gick runt flintis hela dagen idag, på Skandinaviens största galleria, ett stort steg för mig.

haha mamma tyckte jag såg ut som en vandrande skyltdocka!

haha köpte denna lilla gosfilt, tänkte glida runt med den på sjukhuset! :)

Likes

Comments