Hej! Nu har jag ÄNTLIGEN spelat in en video igen. Tanken var att jag skulle lägga upp den igår, men jag blev inte helt nöjd så jag filmade om den idag haha. I videon pratar jag om hur jag fick veta att jag hade cancer och tiden innan. Har skrivit ett inlägg om det precis när jag startade bloggen, men det är svårt att få med allt i textform.

Hoppas ni gillar videon! Kram!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Den 29 augusti i Globen kickstartar Aron Andersons igång sin turné , tillsammans med sina vänner Boris Reneé och Danny Saucedo. Aron kommer att föreläsa, medan Boris och Danny kommer att stå för musikunderhållningen.

Tror att det är svårt för er att missa vem Aron är, då jag skrivit väldigt mycket om honom. Men jag tänkte dra en liten kort sammanfattning ändå.

När Aron var sju år drabbades han av cancer, och när han var nio år så hamnade han i rullstol. Han tog då ett beslut som han levt efter sen dess, att se möjligheter istället för begränsningar. Nu är han en professionell äventyrare och föreläsare. Han har simmat 37 km över Ålands hav, bestigit Kebnekaise och Kilimanjaro, han har armcyklat från Malmö till Paris, och det allra coolaste, skidat över 300 km över Antarktis till Sydpolen, samt en MASSA mer. Han är Barncancerfondens ambassadör, och har samlat in miljontals kronor till Barncancerfonden.

Aron är den mest jordnära, coolaste, och genuina personen jag känner. När jag för första gången gick på hans föreläsning i höstas blev jag helt tagen. Han är en sådan sjukt inspirerande och trevlig kille. Man får sådan motivation, energi, och helt annan inställning till livet när man hör honom tala. Blir lika imponerad varje gång jag hör honom.

Så nu vill jag faktiskt tipsa er om att uppleva Aron, då han ska göra sin nästa stora utmaning - att fylla hela Globen och hålla en föreläsning, den 29 augusti! Jag tänker iallafall inte missa detta evenemang. Gör er själva en tjänst och kom och lyssna ni också. Helt klart värt pengarna, och dessutom går överskottet till en mycket god sak, nämligen till barncancerfonden! Jag kan lova er att ni kommer gå ut därifrån med ett leénde på läpparna.

Här kan ni köpa biljetter. Hoppas verkligen att vi ses där!

Likes

Comments

Vet ni att cancern är det sämsta och bästa som hänt mig. Nu kanske ni blir helt chockade när ni läser "bästa", men det stämmer faktiskt. Det känns som att jag alltid har varit sjuk, och inte bara i ett år. Kanske känns det så för att jag inte levde livet tidigare. Allt var så eländigt förut, och visst hade jag också anledningar till det. Men istället för att hitta en väg upp ur det där djupa hålet, så grävde jag mig bara djupare. Vad blir bättre då? Inget! Jag längtade efter att få gå hem efter skolan, jag längtade till helgen och jag längtade till loven, istället för att inse hur bra jag hade det där och då.

Mitt i allt elände får man ändå ta vara på det bra som kommit med sjukdomen. Och många bra saker har ju faktiskt hänt. Jag har börjat leva livet, jag är klokare, jag har träffat Aron, jag har träffat er, och en massa andra saker. Visst är det lite konstigt att jag har så mycket bättre livskvalité idag, än vad jag hade innan jag blev sjuk!?

Hoppas detta inlägg får några att tänka om. Man ska inte behöva gå igenom denna skiten för att börja leva. Börja inte imorgon, börja NU!

Och tack tack tack för alla fina tips från gårdagens inlägg! Har fått en massa användbara tips! Kramis och godnatt!

​Bild från gårdagen!

Likes

Comments

En sak som jag tycker är så himla svårt är att veta hur jag ska presentera mig själv inför nya människor. Jag vill ju berätta om mig, som person, och helst inte ens nämna cancern, men det känns som att det är näst intill omöjligt. Ibland vill man bara vara anonym och smälta in. Låta folk se mig som person, och inte som min sjukdom.

Ofta kommer frågan om vad man gör, pluggar, jobbar osv. Jag pluggar ju inte, och då skäms jag lite, och säger att jag tagit ett sabbatsår. Då blir nästa fråga varför, och vad jag gör istället. Och vips så kommer man in på att jag har cancer. Nu är detta en av få grejer men förhoppningsvis förstår ni hur jag menar.

Vad kan jag berätta om mig själv där man inte kommer åt ämnet cancer? Kan verkligen inte komma på något alls. Har ni några tips? Är det någon här som har/haft samma problem? Och hur har ni tacklat det?

​Bild från dagen!

Likes

Comments

Jag sov inte alls bra inatt. Kanske inte så konstigt då jag var "tvungen" att ligga på rygg, eftersom jag har så ont i armarna (av vaccinationerna). Ligger nämligen vanligtvis på sidan, haha.

Vid Marias skola mötte vi upp några ur släkten, som kommit hit för att fira. Sedan var de dags för själva ceremonin. Den hölls på engelska, och på grund av att det var en bebis som gillade att låta bakom mig så hade jag väldigt svårt att koncentrera mig. Dessutom var jag sååå rastlös i benen, en biverkning när man trappar ner på medicinerna. Haha så det var lite jobbigt. Men såklart var jag ju superglad för Marias skull, som hon har kämpat!

Efter ceremonin fortsatte firandet hemma hos Maria och Fredrik. Och jag var TOKSLUT när vi kom hem. Tyckte det var lite konstigt, då jag tidigare gjort andra saker som är betydligt mer ansträngande än denna dagen. Sedan kom jag på att det var kroppens reaktion av vaccinationen från igår. Jag tog en powernap en stund, innan jag gick ut och hängde med resten av gänget. Men efter bara någon timme kände jag mig jättefebrig, och behövde vila ännu en gång. Så inte mycket action på mig idag tyvärr.

Godnatt på er, och tack så otroligt mycket för alla grattishälsningar från gårdagens inlägg!

Likes

Comments

Idag hade jag en massa planer, men som vanligt räcker inte riktigt tiden till, haha tidsoptimist.

Hade en tid på bonken (barnonkolgen) idag för att ta lite sprutor. När man får cellgifter så "nollställs" alla vacciner man tidigare fått. Så då är det bara att börja om från början. Kommer ihåg när jag var liten och man skulle ta alla dessa sprutor. Hade ångest i veckor innan. Nu är det liksom inte någon big deal alls haha, och idag fick jag dessutom två sprutor i vardera arm. Har lite ont nu dock, är lite känslig för vaccin, på så sätt att jag lätt får lite feber och blir väldigt öm i armen i dagar efteråt. Hoppas det snart går över.

En sak som är lite jobbig dock är att så fort jag kliver in genom dörrarna till avdelningen så blir jag illamående, alla dofter, ljud, ja typ allt. Handsprit mår jag klart sämst av. Det är ju verkligen den doften som man "känt" allra mest under sjukdomsperioden. Alla måste sprita händerna på avdelningen, varje gång någon går in och ut genom rummen, varje gång man ska någonstans, ja, typ hela tiden. Haha, svårt att förklara det där med illamåendet, hoppas ni förstår hur jag menar!

Efter det satte jag mig i bilen, i sju timmar, på väg till Lund i skåneland haha. Min moster tar nämligen masterexamen imorgon, och såklart vill jag vara med och fira det. Så nu sitter jag i soffan hemma hos Maria och hennes sambo, supermysigt.

Och hurni, det blev två inlägg idag, så missa inte det nedan!

Alltså kolla denna fina bil! Den har bästa Milli ritat. Det är en tjej vars lillasyster är sjuk i leukemi! Har pratat om denna familjen tidigare här på bloggen, men aldrig nämnt namnen tror jag! Vi och den familjen har kommit varandra nära, vilket jag är väldigt glad över!

Bakgrunden till denna bil är att Milli har designat den! Möller bil hade nämligen en tävling där man skulle designa en bil, och en vinnare koras, som sedan får ha bilen en hel sommar! Och hon VANN! Så ballt! Så nu åker de runt med denna! Vissa kanske känner igen vad det är för motiv, men för er som inte vet så illustrerar det supersnöret. Det är ett snöre som är som en dagbok för cancerdrabbade barn. Här visar jag mitt supersnöre!

Likes

Comments

Hipp hipp hurra! Idag är det exakt ett år sedan jag startade bloggen. Har ett sådant starkt minne av när jag satt där i sjukhussängen och klickade spänt på "publicera inlägg". Satt som fastklistrad framför datorskärmen och bara väntade på respons. Räknade sidvisningar, "nu är det 20 läsare, nej vänta 30", haha, och sådär fortsatte det.

Hade aldrig kunnat trott att bloggen skulle öppna alla dessa möjligheter för mig. Tanken med bloggen var ju liksom att jag skulle dela med mig till släkt och vänner, och "dokumentera" lite. Men det eskalerade ju rätt så fort. Hade skrattat om någon hade sagt till mig att tiotal tidningar skulle intervjua mig, och att jag skulle vara med på nyheterna, och alla dessa saker jag faktiskt fått vara med om och upplevt under året. Och så är jag såklart jättestolt över mig själv, över vad jag har åstadkommit. Och hurni stort TACK till alla er, tack för all otrolig värme och kärlek jag får av er varje dag! Tror inte att ni förstår hur mycket ni betyder för mig!

Hade tänkt att presentera idén för er idag, men jag har tyvärr inte hunnit få klart alla detaljer. Det är min lilla hemlighet, som jag hintat lite om tidigare. Hoppas att ni kommer att tycka det är lika kul som jag tycker. Håll ut ett litet tag till!

Likes

Comments

Hej! Nu är vi hemkomma från Estland. Jag verkligen älskar att vara ute och resa, men jäklar vad skönt det är att komma hem. Får panik av att leva i en resväska, så det finns inget bättre än när man kommer hem och har alla grejer igen. Min hjärna funkar ju inte när det är kaos runt om mig, dessvärre blir det lätt lite kaos när man har skilda föräldrar och måste åka fram och tillbaka hela tiden.

Idag var det iallafall dags för mig och Vickan att hålla i fotbollskursen. Brukar alltid ha ångest veckor innan, men den här gången kände jag mig riktigt lugn. Vi höll i kursen och det gick riktigt bra. Såklart kände jag mig inte helt bekväm med att stå och prata inför alla, men det har verkligen blivit hundra gånger bättre efter Arons föreläsning. Oj vad jag har tjatat om detta men jag är bara så himla stolt över mig själv. Hade vägrat detta för mindre än en halvår sedan. Tack Aron!

Idag hittade jag Barncancertidningen i brevlådan. I tidningen såg jag mitt ansikte haha. Har inte läst artikeln om mig ännu, men bläddrade igenom bilderna, och alltså WOW. Är verkligen så himla nöjd, alla blev så otroligt fina! Här kan ni hitta artikeln!

Plockade ut mina favoriter ur artikeln, men om ni vill se alla får ni klicka er in på länken!

Den här fanns bara i inzoomat format på webben, men tyckte orginalet som var med i den fysiska tidningen var mycket finare!

Foto: Anders G Warne

Likes

Comments

Idag var det dags att upptäcka Tallinn. Vi fick ungefär sex timmar iland, så det gällde att nyttja tiden. Isabells pappa med familj bor här, så de var snälla och körde runt oss idag. Isabell har en supergullig halvsyster, som är tre år, som också hängde med hela dagen. Och alltså, jag blev helt kär i henne, så underbar! Hon hade de där glittrande ögonen, precis som Isabell hade!

De visade oss fina sevärdheter, gamla stan, och shoppinggallerior. Vi åt dessutom lunch på en jättefin uteservering. Slutade med att vi hade gått en hel mil, och oj vad jag var trött efteråt. Vi hade dessutom jättetur med vädret idag, strålande sol hela dagen.

Och jag lyckades hitta ett batteri till min älskade kamera i en butik här. Så var överlycklig idag för att jag kunde fota lite haha.

Kanske svårt för er som inte varit här på bloggen så länge att veta vem Isabell var. Hon var en nära vän till mig som jag träffade på sjukhuset. Tyvärr förlorade hon kampen mot cancern, och saknaden är enorm.

Sveriges nationaldag är det idag också, svårt att missa haha?! Jag är ingen som firar sådant, så det gör mig inte jättemycket att jag har varit i Estland hela dagen. Brukar ni fira nationaldagen, och vad brukar ni göra då? Intressant att veta då jag själv nästan aldrig har firat det.

Hade tyvärr inte alls internet igår, därav flera timmar sent inlägg.


Likes

Comments

Hej! Just nu sitter jag och mamma på en kryssning på väg till Tallin. Vi åker tillsammans med Isabells mamma och mormor, Annika och Vivi, som kommer från Estland. Det blir två nätter på båten, med mat, shopping, och underhållning ombord. Morgondagen spenderar vi i Tallin. Tror att det kommer bli en jättebra resa det här.

Jag som var väldigt taggad på att fota lyckades glömma batteriet till min kamera hemma. Surt! Nu hoppas jag verkligen på att vi kan hitta någon affär som säljer batterier i Estland som jag kan använda. Såklart kan jag fota med mobilen. Men jag har ju sådant stort intresse för fotografering, och då vill jag liksom att det ska bli bra.

Inatt var det första gången som jag drömt en mardröm om den fysiska smärtan som jag gått igenom. Om alla sprutor, cellgifter osv. Usch vad det var jobbigt. Har ju på något sätt bara trängt bort allt, och i stort sett glömt bort allt som har hänt. Men nu börjar det komma ifatt lite, allt jag utsatts för. Man har fått lite perspektiv på det, gud så svårt att förklara. Min port (porta cath), som jag har får typ ingen röra. Jag har sådana trauman efter den. Tänkte sätta mig ner framför kameran och berätta lite händelser som hänt under sjukhustiden. Tänkte att det kunde vara lite mer intressant än att läsa ett långt inlägg. Mycket lättare att få med känslor och sådant när man pratar.

Hurni! På tal om ingenting. Jag vill verkligen färga mitt hår till någon galen färg. Det är något jag verkligen velat göra men inte vågat. Och nu när mitt hår ändå är kaos så tycker jag att det skulle vara kul att experimentera lite med det haha. Kan ni komma med några förslag? Funderar typ på pastellila haha.

Mamma, jag och en Annika som inte vill vara med haha!

Likes

Comments