Igår stannade jag i stan och sov där. Därför var jag tvungen att åka bil ut till Björklinge idag, där fotbollsskolan är. Det är ca två mil och raksträcka, riktigt tråkig väg. Och alltså, jag mådde illa för att jag var så trött! Pumpade riktigt hög musik, då jag var livrädd för att jag skulle somna. Har nog aldrig gäspat så många gånger på en och samma dag, som jag har gjort idag. Säkert 30 gånger, och då överdriver jag inte ens.

Idag har jag och några kompisar hållit i en hinderbana, som var på tid. Totalt har vi 11 lag, och jättelätt är det inte att få tyst på alla ungar. De pratade i mun på varandra, de sprang runt, och ja, de flesta vet väl hur barn funkar. Det gick iallafall bra, men oj vad jag blev trött av det (om det nu var möjligt att bli ännu tröttare). Är nöjd över hur det slutade, men just nu känner jag mest "aldrig igen" haha.

Juste! Idag fick jag faktiskt frågan om jag hade cancer. Några barn lade märke till mina armband där det står "kill cancer", och frågade varför jag hade dem. Jag svarade "för att jag hatar cancer". Och då typ skrek de "Hallå, har du cancer, HALLÅ!" Och ja, jag försökte prata vidare och svarade inte riktigt på frågan. Ibland blir man verkligen chockad över hur oförsiktiga och ärliga barn är. Visst, de är barn, men när jag var liten vågade jag knappt öppna munnen för att jag var så blyg.

När jag kom hem sov jag i flera timmar, helt tokslut. Tror det är svårt för dem som träffar mig att förstå det, då de ser mig så "pigg". Var verkligen galet trött hela dagen idag, och det var många gånger som jag bara kände för att ge upp och åka hem. Därför är jag väldigt stolt över mig själv, att jag lyckades ta mig igenom dagen. Så måste faktiskt säga till mig själv att jag är så galet grym!

Kram!

Ja, Love är inte så jättenöjd över att behöva "sitta still"!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag var det dags för CT-röntgen, för att kolla efter metastaser i lungorna. Och som jag nämnt tidigare så hatar jag verkligen CT. Eller egentligen inte själva röntgen, utan kontrasten man får. Man får kontrast för att det ska "lysa" upp själva cancern så att man ser vart det sitter, och den får man via en nål i armen. Mår så sjukt illa av den, och är verkligen på gränsen till att spy varje gång. Så det var med en riktigt ångestfylld känsla som jag gick dit idag. Innan jag gick till röntgen så pussade jag lite på Love, och snodde med mig mamma till röntgen. Skönt att hon kunde komma med ett tag.

Det gick iallafall bättre än förväntat, då jag brukar må betydligt sämre än vad jag gjorde idag. Sedan var det bara att sätta sig i bilen, och åka raka vägen till Björklinge. Fotbollsskolan började nämligen idag. Har varit lite spänd, då jag är rädd för att något barn ska ta upp att jag är sjuk.

Det blev en incident som jag blev lite ställd av. En av ungarna frågade varför jag hade kort hår, varpå jag svarade "för att jag vill". Då sa han att tjejer ska ha långt hår och inte kort haha, och ja, så diskuterade vi lite kring detta. Tycker det är tråkigt att vi har sådana normer ens, som om att det inte vore okej för en tjej att ha kort hår!? Aja, det slutade bra, och jag slapp nämna min sjukdom. Vill verkligen inte att barnen ska få reda på det.

Lovetuss har fått komma hem, och han tackar för alla fina kommentarer från er! Tack och lov är det inga frakturer i nacken! Frakturerna/kotkompressionerna i ryggraden gör dock att han inte får idrotta på två månader. Stackarn, han som springer runt hela tiden. Nu missar han både fotboll och hockeyskola i sommar. Det här sommarlovet kommer att behöva mycket idérikedom för att hitta på lugna sysselsättningar, då han inte ens får hoppa från bryggan! Kom gärna med förslag!

Likes

Comments

Hej! Nu har jag precis kommit hem från sjukhuset. Det hände nämligen en olycka idag...

Love ramlade från något räcke, och landade på huvudet. Så det blev ambulans till sjukhuset. Han har fått frakturer/kotkompressioner på ryggen, som det verkar ska det inte vara så allvarligt. Däremot misstänker de även fraktur i nacken, så vi blev inlagda i väntan på magnetröntgen imorgon.

Känns så sjukt konstigt med ombytta roller. Det är ju jag som ska ligga på sjukhus och inte någon annan. Usch vad det gjorde ont i hjärtat av att se lilla Lovetuss, med nackkrage och gråt i halsen. Känner verkligen att jag är "tacksam" över att det är jag som är sjuk och inte någon annan i min familj. Hade verkligen inte klarat av att stå på sidan. Man är så otroligt maktlös!

Imorgon ska Love som sagt på magnetröntgen, och jag ska på CT-röntgen. Så mycket känslor alltså. Hoppas innerligt att det går bra!

Likes

Comments

Jag vågar inte tänka framtid. När jag pratar om min framtid pratar jag oftast inte längre än ett halvår. För jag vet ju inte hur lång tid jag har kvar här på jorden. Har så otroligt många tankar om detta. Har under hela mitt liv byggt upp mitt framtida liv med barn, ett hus, och en hund, ja det där "vanliga" livet. Det har verkligen varit solklart för mig, men nu finns inte den planen där längre. För jag har ju i stort sett fått sagt till mig att det troligtvis aldrig kommer bli så.

Funderar väldigt mycket på skolgång i höst. Det är ju planerat att jag ska gå i skolan, men hur gör jag om jag får ett dåligt besked?! Känner mig inte alls "sugen" på att lägga min sista tid på att stressa i skolan, om jag ändå inte kommer få användning av det.

Tycker det är superjobbigt att prata om kommande år. Till exempel vad man vill jobba med när man blir äldre, eller något liknande. "En sådan där bil vill jag ha när jag får körkort". Kommer jag hinna ta mitt körkort? Undviker helst det ämnet, men ändå dyker det upp rätt ofta. Och då påminns jag om allt det jobbiga som jag gått igenom det gångna året. Ingen vet ju något om min framtid, och det är det som är så läskigt.

Det är ju både bra och dåligt att leva i nuet. Man tar ju verkligen vara på stunder här och nu, och man skjuter inte upp saker som man vill göra. Men jag tycker det är otroligt jobbigt att planera saker, för jag har ingen aning om hur jag kommer att må om två månader.

Kanske verkar det som att jag är jättedeppig just nu, därför vill jag bara klargöra att så inte är fallet. Jag är rätt glad just nu. Men dessa tankar har snurrat runt i mitt huvud ett tag, och jag vill dela med mig. Bloggen är ju trots allt min dagbok.

Kramis!

Kolla denna sötisen! Tyckte han såg ut som en liten Yoda, ni vet från Starwars filmerna haha!

Likes

Comments

En sak som jag tycker är så himla svårt är att veta hur jag ska presentera mig själv inför nya människor. Jag vill ju berätta om mig, som person, och helst inte ens nämna cancern, men det känns som att det är näst intill omöjligt. Ibland vill man bara vara anonym och smälta in. Låta folk se mig som person, och inte som min sjukdom.

Ofta kommer frågan om vad man gör, pluggar, jobbar osv. Jag pluggar ju inte, och då skäms jag lite, och säger att jag tagit ett sabbatsår. Då blir nästa fråga varför, och vad jag gör istället. Och vips så kommer man in på att jag har cancer. Nu är detta en av få grejer men förhoppningsvis förstår ni hur jag menar.

Vad kan jag berätta om mig själv där man inte kommer åt ämnet cancer? Kan verkligen inte komma på något alls. Har ni några tips? Är det någon här som har/haft samma problem? Och hur har ni tacklat det?

​Bild från dagen!

Likes

Comments

Jag sov inte alls bra inatt. Kanske inte så konstigt då jag var "tvungen" att ligga på rygg, eftersom jag har så ont i armarna (av vaccinationerna). Ligger nämligen vanligtvis på sidan, haha.

Vid Marias skola mötte vi upp några ur släkten, som kommit hit för att fira. Sedan var de dags för själva ceremonin. Den hölls på engelska, och på grund av att det var en bebis som gillade att låta bakom mig så hade jag väldigt svårt att koncentrera mig. Dessutom var jag sååå rastlös i benen, en biverkning när man trappar ner på medicinerna. Haha så det var lite jobbigt. Men såklart var jag ju superglad för Marias skull, som hon har kämpat!

Efter ceremonin fortsatte firandet hemma hos Maria och Fredrik. Och jag var TOKSLUT när vi kom hem. Tyckte det var lite konstigt, då jag tidigare gjort andra saker som är betydligt mer ansträngande än denna dagen. Sedan kom jag på att det var kroppens reaktion av vaccinationen från igår. Jag tog en powernap en stund, innan jag gick ut och hängde med resten av gänget. Men efter bara någon timme kände jag mig jättefebrig, och behövde vila ännu en gång. Så inte mycket action på mig idag tyvärr.

Godnatt på er, och tack så otroligt mycket för alla grattishälsningar från gårdagens inlägg!

Likes

Comments

Idag hade jag en massa planer, men som vanligt räcker inte riktigt tiden till, haha tidsoptimist.

Hade en tid på bonken (barnonkolgen) idag för att ta lite sprutor. När man får cellgifter så "nollställs" alla vacciner man tidigare fått. Så då är det bara att börja om från början. Kommer ihåg när jag var liten och man skulle ta alla dessa sprutor. Hade ångest i veckor innan. Nu är det liksom inte någon big deal alls haha, och idag fick jag dessutom två sprutor i vardera arm. Har lite ont nu dock, är lite känslig för vaccin, på så sätt att jag lätt får lite feber och blir väldigt öm i armen i dagar efteråt. Hoppas det snart går över.

En sak som är lite jobbig dock är att så fort jag kliver in genom dörrarna till avdelningen så blir jag illamående, alla dofter, ljud, ja typ allt. Handsprit mår jag klart sämst av. Det är ju verkligen den doften som man "känt" allra mest under sjukdomsperioden. Alla måste sprita händerna på avdelningen, varje gång någon går in och ut genom rummen, varje gång man ska någonstans, ja, typ hela tiden. Haha, svårt att förklara det där med illamåendet, hoppas ni förstår hur jag menar!

Efter det satte jag mig i bilen, i sju timmar, på väg till Lund i skåneland haha. Min moster tar nämligen masterexamen imorgon, och såklart vill jag vara med och fira det. Så nu sitter jag i soffan hemma hos Maria och hennes sambo, supermysigt.

Och hurni, det blev två inlägg idag, så missa inte det nedan!

Alltså kolla denna fina bil! Den har bästa Milli ritat. Det är en tjej vars lillasyster är sjuk i leukemi! Har pratat om denna familjen tidigare här på bloggen, men aldrig nämnt namnen tror jag! Vi och den familjen har kommit varandra nära, vilket jag är väldigt glad över!

Bakgrunden till denna bil är att Milli har designat den! Möller bil hade nämligen en tävling där man skulle designa en bil, och en vinnare koras, som sedan får ha bilen en hel sommar! Och hon VANN! Så ballt! Så nu åker de runt med denna! Vissa kanske känner igen vad det är för motiv, men för er som inte vet så illustrerar det supersnöret. Det är ett snöre som är som en dagbok för cancerdrabbade barn. Här visar jag mitt supersnöre!

Likes

Comments

Hej! Nu är vi hemkomma från Estland. Jag verkligen älskar att vara ute och resa, men jäklar vad skönt det är att komma hem. Får panik av att leva i en resväska, så det finns inget bättre än när man kommer hem och har alla grejer igen. Min hjärna funkar ju inte när det är kaos runt om mig, dessvärre blir det lätt lite kaos när man har skilda föräldrar och måste åka fram och tillbaka hela tiden.

Idag var det iallafall dags för mig och Vickan att hålla i fotbollskursen. Brukar alltid ha ångest veckor innan, men den här gången kände jag mig riktigt lugn. Vi höll i kursen och det gick riktigt bra. Såklart kände jag mig inte helt bekväm med att stå och prata inför alla, men det har verkligen blivit hundra gånger bättre efter Arons föreläsning. Oj vad jag har tjatat om detta men jag är bara så himla stolt över mig själv. Hade vägrat detta för mindre än en halvår sedan. Tack Aron!

Idag hittade jag Barncancertidningen i brevlådan. I tidningen såg jag mitt ansikte haha. Har inte läst artikeln om mig ännu, men bläddrade igenom bilderna, och alltså WOW. Är verkligen så himla nöjd, alla blev så otroligt fina! Här kan ni hitta artikeln!

Plockade ut mina favoriter ur artikeln, men om ni vill se alla får ni klicka er in på länken!

Den här fanns bara i inzoomat format på webben, men tyckte orginalet som var med i den fysiska tidningen var mycket finare!

Foto: Anders G Warne

Likes

Comments

Hej! Just nu sitter jag och mamma på en kryssning på väg till Tallin. Vi åker tillsammans med Isabells mamma och mormor, Annika och Vivi, som kommer från Estland. Det blir två nätter på båten, med mat, shopping, och underhållning ombord. Morgondagen spenderar vi i Tallin. Tror att det kommer bli en jättebra resa det här.

Jag som var väldigt taggad på att fota lyckades glömma batteriet till min kamera hemma. Surt! Nu hoppas jag verkligen på att vi kan hitta någon affär som säljer batterier i Estland som jag kan använda. Såklart kan jag fota med mobilen. Men jag har ju sådant stort intresse för fotografering, och då vill jag liksom att det ska bli bra.

Inatt var det första gången som jag drömt en mardröm om den fysiska smärtan som jag gått igenom. Om alla sprutor, cellgifter osv. Usch vad det var jobbigt. Har ju på något sätt bara trängt bort allt, och i stort sett glömt bort allt som har hänt. Men nu börjar det komma ifatt lite, allt jag utsatts för. Man har fått lite perspektiv på det, gud så svårt att förklara. Min port (porta cath), som jag har får typ ingen röra. Jag har sådana trauman efter den. Tänkte sätta mig ner framför kameran och berätta lite händelser som hänt under sjukhustiden. Tänkte att det kunde vara lite mer intressant än att läsa ett långt inlägg. Mycket lättare att få med känslor och sådant när man pratar.

Hurni! På tal om ingenting. Jag vill verkligen färga mitt hår till någon galen färg. Det är något jag verkligen velat göra men inte vågat. Och nu när mitt hår ändå är kaos så tycker jag att det skulle vara kul att experimentera lite med det haha. Kan ni komma med några förslag? Funderar typ på pastellila haha.

Mamma, jag och en Annika som inte vill vara med haha!

Likes

Comments

Idag har dagen gått åt till att planera fotbollskursen, som jag och Vickan snart ska ha. Börjar bli lite nervös, för som ni vet så är jag inte den som gillar att stå framför folk. Känns iallafall mycket bättre nu när vi har planerat, har liksom fått lite mer koll nu, och känner mig rätt säker på vad jag ska säga. Det roliga är att jag hade vägrat detta för några månader sedan. Men jag tycker att det är roligt att utmana mig själv lite ändå.

Sedan kom Alvisen hit. Alltså det var så länge sedan vi sågs. Riktigt härligt att träffas igen. Vi har grillat, gjort hallonpaj, och chillat i soffan haha.

Nu sitter vi framför TVn och kollar på live-konserten från Manchester. Tror alla här vet vad som hände för några veckor sedan. Usch vad det rörde i hjärtat. För att samla in pengar till alla drabbade så gick flera stora artister ihop och anordnade en konsert. Alltså så himla fint! Sitter här med tårar i ögonen och bara ryser. Även fast världen drabbas av massa ondska, så är det fint att se hur vi möter det med kärlek!

Likes

Comments