Idag var Isabell med mig! När jag låg i röntgenmaskinen så kunde jag verkligen känna att hon var där, hon var närvarande. Jag ville ändå ha ett tecken. Plötsligt är det som att någon sakta drar sin hand över min mage, då var jag helt säker på att hon var där och vakade över mig. Då glömde jag helt bort min klaustrofobi, fast jag låg där i en trång tunnel med saker spända över mig. Jag kunde känna mig trygg. Tack Isabell för att du fanns med mig idag, även fast jag helst av allt skulle vilja ha dig här fysiskt! <3

Just nu gråter mitt hjärta, hela kroppen gör ont, för jag är så jävla maktlös. Kan ni tänka er att de känslorna jag har just nu inte ens handlar om min sjukdom, utan något helt annat. Jag behövs här på jorden, jag får inte dö. Jag kan inte lämna detta ensam i mammas händer. Det gör verkligen så ont. Och hur mycket jag än vill så kan jag inte skriva om det här.

Min dag har tyvärr inte varit jättebra, brustit ut i gråt alldeles för många gånger. Har egentligen inget mer att säga. Jag hoppas innerligt att min dag blir bättre imorgon!

Kram på er!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag vaknade jag med ännu värre halsont och huvudvärk än igår. Med några Alvedon blev det dock lite bättre, och febern lade sig lite. Jag hoppas verkligen att jag blir bättre snart, har nämligen lite roliga planer i helgen. Förlåt att jag gnäller så mycket! En glad sak är säker iallafall, och det är att jag älskar min familj och mina vänner oerhört mycket!

Nästa vecka börjar närma sig, och jag har fruktansvärd ångest inför det. Så onödigt att ha ångest över något som inte går att ändra på. Har gjort mitt bästa och försökt att inte tänka på det, men det kommer ändå upp i huvudet flera gånger varje dag. Jag hoppas och ber om att få ett positivt besked. Jag skiter verkligen i om jag får sitta i rullstol resten av livet, det är ingeting i jämförelse till att dö, INGETING! Allt jag vill är att leva!

Några av er kanske vet vem Alexander Falk är. Han var med i Barncancergalan, som sändes i höstas. Sedan han var 15 år har han kämpat mot Osteosarkom (samma diagnos som mig). Nu är han 18 år, och för några månader sedan fick han reda på att det inte längre finns något att göra för honom. Jag slutade följa hans sociala medier för någon månad sedan, då blev det för tufft för mig att se hur han bara blev sämre och sämre. Hans smärtor, orkeslöshet, och hans liv som bara försvinner ifrån honom. Han är en sådan kämpe och förebild. Har ingen aning om hur lång tid han har kvar att leva, men allt känns så orättvist! Tänker hela tiden att det snart kommer att hända mig, vilket ger mig sådan fruktansvärd ångest. Skulle göra allt i hela världen för att göra honom frisk, och alla andra fina människor, som lider av denna vidriga sjukdom. Usch, gör verkligen ont i hjärtat av att höra hur många som har behövt lämna oss pga detta!

Här är jag på Rhodos, en resa som jag fick av Min stora dag, helt ovetandes om att min fina vän Isabell just hade lämnat oss, i leukemi. Samma vecka sändes också barncancergalan, och jag fick vetskapen om Alexander Falks öde.

Om ni inte redan är månadsgivare till barncancerfonden så är det dags att bli det nu! Bli månadsgivare!

#fuckcancer

Likes

Comments

Vaknade lite i panik när jag insåg hur mycket klockan var. Sov verkligen jättelänge haha. Tror dock att det var behövligt efter denna intensiva resa.

Idag gjorde vi ett nytt försök att få hem min bil, och idag gick det (hela) vägen! Väldigt ovant att köra Benny. Bilen är så liten, och bromsen och gasen måste man verkligen trampa ner för att det ska hända något. Har ju blivit van med att köra pappas bil, där bromsen är superkänslig. Vänjer mig förhoppningsvis snart. Känns så sjukt lyxigt att jag äntligen har min bil tillbaka! Nu kan jag återigen röra mig vart jag vill, utan att vara beroende av skjuts. Sååå skönt!

Jag tyckte att bilen såg så annorlunda ut på något sätt, men kunde verkligen inte sätta fingret på det. När jag kom hem kom jag på vad som saknades. Den stora orangea varningstriangeln. Det är ju olagligt att köra utan den, hehe. Imorgon ska jag ut på jakt efter en sådan haha, förmodligen finns det på Biiltema eller något.

Sedan blev det en sväng till Willys för att köpa lite gott! En kompis berättade att de skulle äta tacos till middag. Då blev jag riktigt sugen på det jag med, och övertalade pappa. Och ett tips är att inte gå till affären hungrig, för då köper man hem en massa godis, vilket hände idag haha!

I början av nästa vecka är det dags för röntgen, för att kolla om strålningen har hjälpt något. Såklart är jag hur jäkla nervös som helst! Kommer om några veckor att veta om jag kommer få leva eller dö. Därför är det så himla skönt att ha många roliga saker inplanerade. Absolut är det bra att tänka, men det är väldigt skönt att få skingra tankarna lite också. Det är iallafall en massa roliga saker på gång, längtar massor!

Här har ni skönheten, haha!

Likes

Comments

Och vi är hemma i Sverige igen!

Klockan fem ringde klockan imorse. Ingen av oss sov mer än fyra timmar, så det var lite jobbigt. När vi kom till flygplatsen var där fullständig kaos . Verkligen människor överallt, plus att allt blev så mycket värre när man både var trött och hungrig.

I lunchtid landade vi i Sverige. Flyget gick fort då jag sov hela vägen. Glädjen när man möts av strålande sol och typ vårvärme, riktigt riktigt skönt! Joel pluggar på Arlanda, så han pallrade sig iväg till skolan direkt efter att vi hade hämtat ut vårt bagage.

Åkte sedan hem till pappa. Lyckan var stor när jag öppnade dörren, och Rocky bara hoppade upp och ner för att han var så glad. Alltså, man får sådan kärlek av att vara hundägare!

Benny är äntligen klar från verkstaden. Ni som har hängt med minns kanske att jag lämnade in min moppebil för mer än en månad sedan. I ungefär tre veckors tid har killen på verkstaden sagt att den är klar om några dagar. Har den varit klar? NEJ! Så idag äntligen skulle jag få hämta hem den.

Vi åkte dit, men killen som fixat bilen var tyvärr inte där. Hans kollegor var snälla och hjälpte oss att försöka få igång bilen, eftersom batteriet var dött. Efter många försök startade den. Vi åkte därifrån, och kom ungefär hundra meter, innan den lade av igen. Pappa åkte och hämtade "batteriet" som de startade bilen med första gången. Vii provade väldigt länge utan något resultat. Pappa åkte tillbaka till verkstaden igen för att hitta på något annat sätt att få tillbaka bilen till verkstaden igen. Tre stora killar stod som frågetecken, men gav honom till slut ett bogseringsband. Men de frågade inte ens om vi behövde hjälp?! Mopedbilar är väldigt "mjuka" och ömtåliga, det fanns ingen avsedd krok att sätta fast bogseringsbandet i, men som tur var kunde vi fästa bandet under bilen, med risk för att bilen skulle gå sönder. Jag rattade och puttade, medan pappa försiktigt bogserade bilen. Inte hjälpte det heller att det var en jäkla uppförsbacke. Vi fick iallafall tillbaka den till verkstaden, och jag kunde typ inte andas pga att jag flåsade så mycket. Killarna bara kollade på! Var så jäkla nära på att skrika att dom var idioter som inte hjälpte till, och att jag som till och med har cancer kunde göra det. Som tur var hann jag hejda mig, det var ju inte deras fel att batteriet inte var laddat, utan han som lagat den. Något jag dock inte kan förstå är hur man tänker när man ser någon som behöver hjälp men inte gör något, bara står och kollar på!? För mig är det en självklarhet att man erbjuder sig att hjälpa någon som behöver hjälp. Spelar ingen roll om det är en främling, jag vill göra allt jag kan i den mån jag orkar och kan!

Någon bil kom det inte hem idag, så förhoppningsvis får jag hem den imorgon! Skulle dock inte förvåna mig om de glömt att ladda batteriet ännu en gång.

Hatar som sagt att klaga och vara negativ, men detta gjorde mig så arg, att jag bara var tvungen att dela med mig. Tänker såklart inte säga vad verkstaden heter då jag verkligen inte vill hänga ut någon. Och såklart har jag också med i tanken att de kanske inte uppfattade situationen likadant som jag gjorde.

Här kommer några bilder från gårdagen! Imorgon 06.00 kommer ett separat inlägg med fler bilder från de olika källorna vi har besökt. Ni får hålla ut tills dess! ;D

Harpa, Reykjaviks konserthus!

Här besökte vi "Black beach", askstranden.

​Här är bilder från det sagolika landskapet. Vattnet är så varmt att det kokar!

Likes

Comments

Idag åkte vi till sjukhuset och tog prover, för att veta att allt ser bra ut inför resan. Jag brukar ta proverna på Bonken (barnonkologen), men där gick det tyvärr magsjuka, så idag fick jag ta mitt blodprov nere på barnlabbet istället. I vanliga fall tar jag alltid blodprov i armvecket, för att jag tycker det är mycket "skönare" att ta där än i fingret. Nere på barnlabbet så tar de bara i fingret, vilket suger. Det blir som ett litet blåmärke på fingertoppen, och sen gör det ont varje gång man kommer åt där. Aja, hellre ett blåmärke på fingret än att bli magsjuk!

Sen fixade vi massor av papper på Apoteket. Det är så sjukt mycket intyg man måste ha när man reser, det kräver mycket förberedelse och planering. Både intyg för att få ta med mig mina mediciner (morfin och annat gott som jag inte klarar mig utan haha) och för att jag ska kunna få snabb läkarvård ifall något händer mig. Det är en hel del att tänka på, men som tur är har jag en duktig mamma som fixar allt åt mig!

Ligger just nu och gråter pga frustration. Min dator är full, och det går inte att lägga över bilder längre. Har försökt i mer än en timme att ladda över bilderna till ett "moln", som vi köpte för ett tag sedan, men det går verkligen inte. Försökte även med Dropbox, men det funkade inte heller. Är så himla stressad eftersom vi åker imorgon, och jag kommer ju ta jättemycket bilder där! Ja, jag vet att jag är töntig som gråter över en sådan liten sak. Men eftersom jag inte mår så bra så räcker det med att något litet händer för att jag ska börja gråta. Som tur är så har jag två kunniga bröder, som hjälper mig imorgon. Vad skulle jag göra utan min familj?!

Nu ska jag hoppa i badet, för att varva ner och bli på lite bättre humör. Jag är så stressad, men vet inte varför. Love kom nyss, så jag ska pussa lite på honom också!

Likes

Comments

Nu är jag hemma från en lång och rolig dag på Kokpunkten. Kokpunkten är Sveriges första actionbad, och det ligger i Västerås .

Vi gick upp väldigt tidigt för att ta oss dit med bussen. När vi kom fram till Kokpunkten var det en ganska lång kö. Som tur var hade vi förköpt vår biljett, så det gick mycket snabbare i "förköpskassan". Dessutom hade jag också pratat med dom innan om att få tillgång till att låna hissen, då jag fortfarande tycker att det är väldigt jobbigt att gå i trappor. Som tur var var det inga problem, och jag fick ett litet armband, som jag kunde låsa upp hissen med. Underlättade rätt mycket, att slippa lägga min energi på att springa i trappor.

Eftersom både Västerås och Stockholm har sportlov den här veckan, så var det väldigt mycket folk, långa köer till rutchkanerna, och människor ÖVERALLT! Det var lite mindre bra, men vi hade kul ändå.

En sak gjorde mig lite upprörd. När vi precis hade gått in i hissen försökte två barn att tränga sig in också. Vi förklarade lugnt att man måste få tillåtelse av personalen för att använda den, då den bara är till för människor med barnvagnar, och personer med speciella behov. Då blev den 12-åriga killen arg, och frågade väldigt argt vad vi hade för funktionsnedsättning. Då blev jag i min tur lite arg, och röt ifrån och sa att jag hade cancer. Då blev det en annan ton kan jag säga. Han backade ut från hissen, och typ sprang iväg. Förstår inte varför man ska hålla på att bevisa att man är sjuk! Varför kan bara inte folk förstå vad man säger? Har ju dock såklart överseende med att det var ett barn, som kanske inte tänkte så långt. Men jag blir ändå frustrerad över att jag ska behöva bevisa min sjukdom.

Cissis pappa och syster var snälla och kom och hämtade oss, efter att vi badat klart. Vi stannade på Pizzahut och åt. Det var verkligen supergott. När de sedan släppte av mig hos pappa kom jag på att jag glömt min favoritmössa på matstället. Blev lite uppgiven då det tar 1,5 timme att åka dit, och det är ingen stad jag brukar passera. Ringde iallafall till restaurangen, och de hittade den och är så snälla att de skickar den via posten till mig. Det tyckte jag var riktigt schysst! Håller tummarna för att jag hinner få den innan vi åker till Island, vill ju gärna ha med den dit.

Vickan kom precis hit, och nu tänkte vi ta en sväng till Willys för att handla lite gott.

Trevlig helg på er! :)

Likes

Comments

Började dagen med att rasta Rocky såklart. Efter promenaden övade vi lite på komandon, såsom sitt, ligg, och stanna. Det var kul och han lärde sig rätt mycket.

Sedan kom mamma och hämtade mig och vi åkte tillsammans hem till Ludde. Där satt vi nästan hela dagen. Vi planerade Islandsresan, hotell och utflykter mm. Nu har vi lagt upp en plan för hur vår resa ska se ut. Vi satt i typ fem timmar, men nu känner vi oss väldigt nöjda. Tror resan kommer bli superbra. Stort tack till alla er som hjälpt till med tips och förslag!

Mamma skjutsade hem mig och Ludde till pappa igen. Sen kom Angelica förbi. Det var verkligen länge sen vi sågs, så det var superkul att träffa henne igen.

Eftersom det är fettisdagen idag så fixade vi semlor. Har ju dock fuskat och redan ätit typ 20 semlor det här året haha. Vi tinade upp de hemmagjorda bullarna, som jag bakade för ett tag sedan, och så gjorde vi även egen mandelmassa också då det var slut i affären. Har nog aldrig gjort både mandelmassan och bullen själv tidigare, men gud så mycket godare det blir!

Och slutligen. Såg att det var några kommentarer om skolan. Och jag förstår att det kan vara många frågor angående det. Har inte pratat så mycket om det. Jag har inte pluggat på hela hösten, utan endast hälsat på fem gånger. Att ta igen ett helt läsår är inte aktuellt. Ifall det nu inte kommer att sluta lyckligt med mig så vill jag använda mina dagar till att göra saker som jag älskar, och inte saker som gör mig stressad. Jag har fortfarande klassen kvar, och poängen med att gå dit är att ha ett socialt liv. Jag har gått ut hela grundskolan, så jag känner att det är viktigare att må bra just nu, än att plugga. Plugga kan jag göra senare, om jag blir frisk.

Likes

Comments

Tillbaka i stan och verkligheten. Vaknade hyfsat tidigt. Gick ut med hunden. Storstädade i alla lådor mm. Ringde också Länsförsäkringar pga att jag har lyckats tappa mitt bankkort någonstans i pisterna, hehe.

Sen satte jag igång med att ta bort mina akrylnaglar, inte den smartaste idén. Har suttit i fem timmar, och jag är fortfarande inte klar. Mina naglar är nu helt förstörda. Så är tyvärr inte på så bra humör. Irriterad och trött.

Hatar att vara på dåligt humör. Vem gillar det egentligen?! Jag känner mig rätt ledsen över att vara hemma igen. Många tankar kommer tillbaka tillsammans med ångesten. Var så skönt i fjällen. Skönt att tänka på annat, och slippa all skit för en stund. Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska göra om dagarna! Har ångest över varje dag som går, och jag bara räknar ner till dagen då jag röntgas för att se om strålningen har gjort något. Bara tanken av dagen då jag får reda på allt gör mig helt panikslagen.

Nej fy! Ska slänga mig i duschen, försöka skaka av mig alla jobbiga tankar, hitta på vad jag kan fylla mina dagar med, och sen ska jag försöka sova. Hoppas att jag kan vakna med mer energi imorgon.

Hoppas ni har haft en bättre måndag än mig iallafall!

Likes

Comments

Idag blev det ännu en dag i Ramundberget. Vädret varierade jättemycket, ena sekunden strålande sol, och nästa sekund var det snökaos haha. Vi hade ändå jättekul, förutom att det ibland blev lite kallt.

Jag och Vickan grillade korv till lunch idag. Vi satt i en litet hus med en eldstad i. Det satt två andra familjer där också. Barnen till de här andra familjerna var så himla oförskämda och otrevliga mot sina föräldrar! De tyckte det var kallt, och de hatade att åka skidor. De kunde inte heller lägga på en jäkla macka på elden då de skulle grilla. Det här var alltså "barn" i vår ålder. Helt ärligt kan jag inte förstå hur man kan vara så otrevlig mot sin egen familj?! Jag är verkligen så tacksam över att få vara här, men de verkade inte alls visa någon uppskattning. Tänk hur många som inte får åka på en sådan här semester! Hatar att klaga, men sådana här saker gör mig faktiskt upprörd. UPPSKATTA varandra, ÄLSKA varandra!

Det snöade nästan hela dagen idag, så jag tror backarna kommer vara underbara imorgon. Just därför har vi nu lyckats "övertala" mamma att följa med oss imorgon. Det ska bli väldigt kul! Och för er som inte fattat det så har jag och Vickan åkt ensamma i backen hela veckan, och mamma har åkt längdskidor.

Kram!

Likes

Comments

Vilken dag! Är verkligen helt slut nu!

Idag drog vi till ett annat berg och åkte. Det finns sex olika berg runt omkring här, där alla har samma liftkort. Så himla kul att man kan variera dagarna lite med olika backar.

Idag var vi vid Ramundberget. Tyckte verkligen om backarna där, och riktigt skön snö var det också. Inte alls lika isigt som det var igår i Funäsdalen. Det som dock var mindre bra var att det typ var storm. Det blåste verkligen hur mycket som helst. Man kunde stå helt plant, men blåsten gjorde satt man åkte framåt ändå. Det blåste dessutom upp som iskrisaller i ansiktet, vilket gjorde riktigt ont. Har fakktiskt aldrig varit med om något liknande förut, men det var en upplevelse det med, så jag tyckte faktiskt att det var rätt kul.

Som sagt är jag verkligen helt slut nu. Jag har verkligen kämpat för att hålla mig uppe eftermiddag/kväll, så att jag inte vänder på dygnet. Vickan däremot lyckades sova i typ två timmar, haha.

Jag har inte någon smärta i tumören när jag åker heller. Är superskönt att slippa smärta. För ett år sedan var vi i Lofsdalen på sportlovet. Då låg jag och kved, och genomled nätterna i soffan, för att jag hade så ont. Då visste jag inte att jag hade en tumör, utan åt antiinflammatoriska tabletter, och hoppades att det snart skulle gå över. Jag vågar dock inte tro att tumören är dödad, jag vågar verkligen INTE det. Men jag lovar att jag är lycklig för varje dag jag får leva livet!

Det är inte många gånger som jag inte tänker på att jag är sjuk. Men när jag åker snowboard kan jag helt glömma bort det en stund, och känna mig helt normal. Det är verkligen så skönt att bara få vara glad för en liten stund!

Likes

Comments