Hejsan! Idag mår jag mycket bättre. Fick ett samtal av pappa imorse där han sa att han mådde bra. Så då blev jag betydligt lugnare. Startade dagen med en smoothie på balkongen, tillsammans med Rocky. Är så otroligt skönt när solen lyser på.

Idag blev det en tur till Stina (guldsmeden), för att fortsätta jobba med mitt lilla "projekt". Ni får vänta ett tag till innan jag berättar om det. Haha, själv hatar jag när bloggare gör såhär, då jag är så fruktansvärt nyfiken av mig. Men det blir ju bara ännu roligare när man får veta vad det är sen. Tror iallafall många av er kommer att älska det!

Väl hemma igen cyklade jag till sjukhuset, för att besöka pappa. Det tar seriöst fem minuter att cykla dit. Har verkligen varit en fördel att bo så nära under min sjukdomsperiod. Om det är något så går det hur snabbt som helst att ta sig dit, vilket har lugnat mig väldigt mycket.

Haha varför glider jag alltid ifrån vad jag skulle säga?! Aja, jag och Ludde cyklade iallafall upp till sjukhuset. Vi tog med en massa godis till pappa som kunde muntra upp honom. Han blev jätteglad när vi kom. Han har nämligen legat still hela dagen tillsammans med tre andra sängliggande. Han har verkligen inte kunnat göra någonting, och Ipaden lyckades han glömma också. Så det blev lite överlämning av saker han hade glömt, en liten fika, och såklart en massa kramisar. Han såg på något sätt lite piggare ut. Typ mer avslappnad i ansiktet!? Operationen har ju varit ett stort stressmoment för honom. Men då han har haft så himla ont, så tror jag att det var en lättnad att äntligen ha fått det gjort. Blev mycket lugnare när jag fick se honom, skönt och se att mår bra trots omständigheterna.

Efter besöket hos pappa kom Vickan hit, med en liten överraskning. Hon hade nämligen köpt en massa gott till oss. Mums! Hon ska sova här med mig, så att jag inte behöver känna mig så ensam. Precis vad jag behövde! :)

Sorry att det blivit lite mycket info om pappa just nu, men han är ju ett stor del i mitt liv, haha ni förstår nog! Tack för alla fina kommentarer och sms om honom. Det är många som har hört av sig, och det gör mig så glad att det är så många som bryr sig om oss. Trevlig kväll på er!

Från Vickans överraskning!

Alltså kolla vilken jäkla svullnad! Dessutom ger inte bilden rättvisa! Stackars pappsen!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag städade jag hela lägenheten. Oj, chock haha. Nej men pappa opererade sig idag, så jag ville att det skulle vara fint och fräscht när han kommer hem. Tog ett bra tag då jag dammsög, dammtorkade, samt fixade alla blommor. Hoppas han blir glad!

Pappa gjorde illa sig redan i ungdomen, och har därefter genomgått flera operationer. Nu har det dock blivit så dåligt igen, att hela knäleden behövdes byta ut. Han var riktigt nervös innan, och likaså jag. Har länge varit jätteorolig över att det ska hända mina nära och kära något. Så fort någon inte svarar i telefonen så tror jag att personen har dött. Jättejobbigt att känna den oron hela tiden. Får verkligen världens klump i magen. Allt blev tusen gånger värre efter att jag fick cancer, för nu inser jag hur mycket alla betyder för mig och att jag behöver ha dem omkring mig. Det skulle verkligen krossa mig om något skulle hända dem.

Aja tillbaka till pappa. Han åkte till sjukhuset vid lunchtid, och jag började bli lite orolig vid fyratiden. Ringde därför till avdelningen för att fråga hur det hade gått. Då sa hon i receptionen att det fortfarande inte fanns någon information, och jag bad henne ringa mig så fort de visste något. Vid halv nio ringde jag igen. Nu ännu mer orolig, operationen skulle bara ta två timmar. Då var det en (förlåt) jätteotrevlig tjej som svarade. Jag förklarade hur orolig jag var över min pappa, och att jag önskade information om vad som händer. Tydligen hade han inte kommit från uppvaket ännu. Då frågade jag om jag kunde få komma upp och bara få säga hej när han kommit tillbaka. Personligen hade jag velat träffa någon anhörig efter en operation. Varpå hon strängt sa nej. Och absolut förstår jag det, besökstiden var slut. Men så som hon pratade med mig i telefonen tyckte jag inte var okej, riktigt snobbig, och jag blev väldigt ledsen efteråt. Telefonsamtalet gjorde allt annat än att lugna ner mig. Tycker att de borde vara väldigt vana med denna typen av telefonsamtal och då kunna hantera det lite bättre.

Nu slutade det iallafall med att jag ligger här hemma "själv" i lägenheten med Rocky, och är orolig och ledsen. Såklart fattar jag ju att operationen gick bra, eftersom han ligger på uppvaket, men jag har ändå en klump i magen. Min ÄLSKADE pappa!!

Nu ska jag fortsätta mysa med den här skrutten! Godnatt på er!

Likes

Comments

Hej allesammans! Idag har det varit ännu en fullspäckad dag, och jag bara älskar det!

Vaknade upp trött imorse och hade egentligen tänkt sova vidare, men jag skulle bara kolla klockan på mobilen. Då såg jag att Aron hade sms:at, och då blev det full fart på mig haha. Hoppade in i duschen på direkten. Han var på föreläsning här i Uppsala, och ville träffas på lunch. Och såklart ville jag det!

Vi har inte träffats sedan hans föreläsning i Stockholm, då jag tog emot den stora checken, så det var riktigt kul att få träffa honom. Vi pratade bl.a. om hans Dubairesa, där han tävlade i ett lopp, som heter Wings for life, World run. Det går ut på att man ska springa så långt man kan tills en bil som kör fem km/timmen kommer ifatt en. Och Aron lyckades ta sig hela 92,2 km i Dubais hetta, och kom därmed etta i hela världen. Alltså hur coolt är inte det?! Och honom fick jag luncha med idag, min stora förebild och inspiration, wow vad jag är tacksam!

Idag fick jag för första gången hjälpa till att förbereda en träff, som Barncancerfonden anordnat. Som jag nämnt tidigare så vill jag ju börja volontärarbeta för dem. Och ja, idag började det. Det var middag och trollerishow på Bonken (Barnonkologen) som stod på schemat. Dock var det ända jag gjorde att hjälpa till lite i köket, men någonstans måste man ju börja också. Det var så himla roligt att se att det var så många som kom dit och ville delta. Och så himla kul att se alla barn så glada! Alla sprang runt med en varsin ballong, och hela min själ log alltså! De barnen, som annars knappt orkar resa sig ur sängen, hade till och med orkat ta sig upp för att komma dit. Bästa ordet jag kan beskriva kvällen med är KÄRLEK.

En riktigt bra dag idag med, och just nu bara njuter jag av livet. När jag tidigare cyklade genom Stadsträdgården, för att komma till sjukhuset, var jag bara tvungen att stanna för en stund. Blommorna diftade helt magiskt, och jag ville bara andas in det ögonblicket, ta vara på stunden, och påminna mig själv om att idag LEVER jag!

Tänkte visa denna bild från Arons lopp. Visst är den härlig?! Hittade den på loppets hemsida!

Tog bilder från kvällens evengemang men vill inte lägga upp de här då några kanske inte vill vara med på bild.

Likes

Comments

Mitt sociala liv påverkades väldigt mycket när jag blev sjuk. Folk tog avstånd från mig, de var rädda! Fick uppleva den värsta sommaren i mitt liv i ensamhet. (Såklart inte helt ensam men ungefär så kändes det.) Folk ville inte se det fruktansvärda som hade hänt mig. Det fick mig att förstå hur viktigt det är med vänner och familj. Samtidigt som de flesta människor gled ifrån mig så kom mina närmaste ännu närmre. Vi säger ofta till varandra hur mycket man betyder för den andra. Det är viktigt att både säga och att få höra det.

När jag väl inte var på sjukhuset och orkade gå ut så såg folk mig som en Alien. Det var inte många som vågade komma fram och dom som väl gjorde det visste typ inte vad de skulle säga. Ofta var det "hur mår du?" eller "du är så stark!" Vad ska man svara på det? Även fast folk frågar som förväntar de sig inte ett ärligt svar. Också när folk säger "du är så stark!" så känner jag mest, "vad har jag för val egentligen?!"

En del i varför jag ville starta bloggen var att jag ville att folk skulle förstå att jag fortfarande är Saga, jag vill att ni ska se mig och inte min sjukdom.

Bild från i somras när vi var ute på Pokemonjakt. Gissa om folk kollade när man gick runt såhär haha. Det här fick iallafall mig på bra humör!

Likes

Comments

Idag har det tyvärr varit en av de där mindre bra dagarna. Tycker att det är svårt att "leva" så som jag lär. Vill ju ta vara på varje dag, må bra, och ha kul. Känns som att jag bara kastar bort mina dagar ibland. Jag är så less på att vakna upp till ingenting. Jag saknar att ha rutiner, och att ha något att gå till varje dag. Tyvärr är jag fortfarande så makalöst trött! Att tex gå till skolan varje morgon känns faktiskt i nuläge inte ens genomförbart. Just nu väntar jag på att små saker ska falla på plats, och ingenting är ju som i väntans tider. Jag blir oföretagsam, uppgiven, och nedstämd.

Det som jag också tycker är så himla tråkigt är att jag nästan får ångest över vad jag ska skriva om här på bloggen på kvällarna. Och jag vill ju ändå leverera och lägga upp något här, då jag inte vill förlora alla mina läsare. För om det är några som hjälper och stöttar mig så är det ni! Och så vet jag att jag älskar att ha något att kolla tillbaka på sen.

Jag vill att det ska hända saker exakt hela tiden, och blir mest bara stressad av att sitta still. Men att ha för många måsten gör mig också oerhört stressad. Det är en himla jobbig balansgång det där. Förhoppningsvis kan jag sätta igång med mitt lilla "projekt" snart, bara några saker som jag väntar på.

Aja, inte så jätteroligt inlägg tyvärr, men så får det bli ibland också. Hoppas snart att jag är "back to normal", och att jag känner lite livsglädje och inspiration igen. Man måste nog bara tillåta sig själv att vara ledsen ibland också.

Godnatt allihopa!

Likes

Comments

Från ett vanligt barn, till ett svårt sjukt barn. Hur är det att ryckas från vardagen?

När jag och min familj drabbades av cancer var det som att ens egen vilja bara togs ifrån en. Allt bara kraschade. Allt jag önskade mig var att jag kunde lägga mig i mammas knä och att hon skulle trolla bort det, som hon alltid har gjort med alla mina andra problem. Men den här gången var vi alla maktlösa. Kände mig så oerhört vilsen. Hur kunde detta hända mig?! Allt var så orättvist, och jag kunde inte släppa VARFÖR detta skulle hända just mig.

Man växer otroligt mycket psykiskt i denna jobbiga period. Man ser allt i större perspektiv, man lär sig leva i nuet, något som egentligen alla behöver lära sig. Något som verkligen har gjort ont i hjärtat är när man hör barnskrik på avdelningen. Man hör verkligen skillnad på ett barn som fruktar för livet, och ett barn som bara är gnällig. Det är sådan skillnad! Inte bara jobbigt att vara där och gå igenom sitt eget helvete, utan det är också jobbigt att se alla sjuka barn. Den där lilla sjuåriga pojken ska inte gå runt där, kal på huvudet med en droppställning, han ska vara ute och leka med sina kompisar.

Det finns ca två miljoner barn i Sverige. Varje år är det 300 barn som drabbas av barncancer. Om man ser det så, så kanske det inte känns som så mycket. Men om man skulle se alla dessa barn framför sig så är det många, 300 för många. Och 60 barn av dessa mister livet. De har knappt hunnit börja sitt liv. Det hela är som ett hemskt lotteri, fruktansvärt orättvist.

Jag önskar att denna gåta någonsin kommer att kunna lösas. Och för att det ska kunna gå så måste vi ha hjälp. Så snälla skänk pengar och stötta mig och alla andra barn som är sjuka. Var med och rädda liv. Tack!

Här kan du vara med och stötta alla sjuka barn!

Två bilder från dagen då jag gick ut nian. Var mitt i en cellgiftskur så firandet blev inte som vi hade tänkt oss. Men dagen blev ändå bra då jag fick umgås med min familj, mina stöttepelare!

Detta är från en fredagkväll, vi trodde vi skulle få komma hem men värderna var alldeles för dåliga. Då kom världens bästa sjuksköterska och muntrade upp mig. Något som jag uppskattaade väldigt mycket!

Ännu en gång som sjuksköterskorna gjorde mig glad! Här hade de precis givit mig nygräddade våfflor som de hade stått och gjort. Sådana här "småsaker" betydde riktigt mycket för mig!

Likes

Comments

Hej svejs från en glad tjej! Vill tacka för alla fina kommentarer från videon jag lade ut igår. Var så himla nervös! Var rädd att folk skulle tycka att jag var lite "töntig". Men som tur var pushade både mamma, Vickan, och Alva mig till att jag skulle lägga ut den, och det är jag glad över! Är riktigt taggad på att göra mera videos nu, så förhoppnings kommer det en till inom kort.

Idag åkte jag och Cissi och kollade på smycken, då det är dags för hennes skolbal. Vi hittade riktigt fina grejer. Till mig köpte jag patches (broderade tygmärken) som har kommit in i modet igen, gillar det verkligen. När jag visade pappa så sa han att det var populärt på hans tid haha. Hon som stod i kassan sa att hon läste min blogg, och att hon gillade den mycket. Blir verkligen så glad av att höra sådant personligen!

Sedan åkte vi hem till Cissi och provade lite olika frisyrer till balen. Fick även se hennes fina klänning. Alltså jag är sååååå avundsjuk på att få gå på bal! Skulle verkligen vilja göra om allt igen. Fick ju gå på min bal i våras, men det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. För på baldagen så rakade jag av mig resterande hår, efter att cellgifterna hade fått det att falla. Hade dock en superbra dag, även om jag hade önskat att vara frisk!

Dessa köpte jag! Den orangea fjärlien representerar Isabell och den gula mig! Orange är nämligen "färgen" för leukemi och gul är "färgen" för sarkom. Tycker de är jättefina! Fjärilar betyder frihet för mig!

Jag ska visa bilder när jag har sytt på dom på mina kläder!

Från min baldag!

Likes

Comments

Två bilder, som är tagna för 1,5-2 år sedan. Tycker faktiskt att jag är lite söt. Men varför tyckte jag inte det då?

Jag var så himla osäker på den tiden, och behövde hela tiden få bekräftat att jag var fin för att må bra. Att gå till affären utan smink var inget alternativ, varför? Någon hade ju kunnat sett mitt "riktiga jag", mitt "fula jag". Förstår verkligen inte varför jag var så osäker?!

Vi alla måste nog lära oss att bekräfta oss själva. Bekräfta det man inte kan göra något åt. Se de bra sakerna istället för de dåliga med en själv. Det är något jag har lärt mig ,och vardagen blir plötsligt så himla mycket bättre!

Helt sjukt hur jag mådde så dåligt över min "stora" näsa, hade fullt bestämt mig att jag skulle förminska den så fort jag fyllt 18. Va?! Kan inte begripa hur jag tyckte så dåligt om min fullt fungerande kropp. Idag håller jag huvudet högt och är stolt över mig själv. Tänk vad bra min kropp är egentligen, varje dag bär mina ben mig precis vart jag vill. Är så himla lyckligt lottad.

Vad jag vill komma till är att ni ska rannsaka era liv. Sluta lägga ner energi på det som är oviktigt, för livet är alldeles för kort för att man ska vara olycklig!

Likes

Comments

Idag var det tidigt födelsedagsfirande för Love. Vid klockan två ramlade alla gäster in, och pizzabak sattes igång. Det var min idé att göra mindre degar så att alla fick en varsin pizza att garnera. Alla var glada och nöjda. Höjdpunkten var ju ändå när fikat dukades fram. Var så himla nyfiken på vad de andra tyckte om macaronsen, som jag bakade igår, och jag vet att jag är fett löjlig haha. Egentligen tycker jag inte att det är så kul att baka och laga mat, utan det är efteråt när man får all uppskattning som jag älskar. Det blev iallafall succé, alla älskade den. Yees! haha!

När alla gäster åkt hem lade jag mig i soffan och tog en "liten" powernap. Tanken var att jag skulle vila i 30 minuter kanske, men det slutade med några timmar hehe. Under tiden kom ett grannbarn över och lekte med Love. Han blev lite förundrad över varför jag sov så länge, och frågade mamma om jag var sjuk. Ja, svarade mamma, för jag är ju faktiskt sjuk, jag har cancer. Det kan vara svårt att förstå när man ser mig. Nu när jag har fått mitt hår tillbaka ser jag så himla pigg ut. Självklart känns det skönt att känna sig som mig själv igen, samtidigt som det känns lite jobbigt att folk inte förstår allvaret i situationen. Har dock full förståelse för barn som inte riktigt förstår, inte direkt så enkelt. Men detta har inte hänt bara utav barn, utan även vuxna missförstår. Hoppas ni som kanske tänker så också får er en tankeställare. Vissa dagar är inte en dans på rosor, som det kanske ser ut. Det finns så mycket som ni inte får se.

Jag är inte den som klagar i onödan. Men fakta: Jag sover 12-15 timmar/dygn, jag äter 12-14 tabletter/dygn mot tumör- och nervsmärtor och får trots det genombrottssmärta då och då, jag lider av ångest och oro, jag är fortfarande helt bortdomnad under fötterna, och vissa stolar och bilsäten m.m. har jag svårt att sitta i då det trycker mot tumören i svanken.

Just nu sitter vi och kollar på olika dosetter till mina mediciner. Perfekt sätt att fira ett år med cancer, med en ny dosett, haha nej skojar bara. Har varit lite hänsynslös med den dosetten jag har, och råkat tappat den några gånger så att den har gått sönder. Hehe ojdå. Känns så konstigt att sitta och kolla på dosetter och sitta och kommentera - ååh den här var fin, mamma kolla på den här! Haha normal konversation. Nu har vi iallafall klickat hem (vad som ser ut att vara) en superbra dosett. När jag får hem den ska jag visa, verkligen supersmart.

Alltså jag suger verkligen på att ta fram mobilen och fota lite haha, så några fina bilder blev det ju inte direkt! Men detta får duga haha!

Likes

Comments

Haha, gissa vem som gick upp klockan tolv idag? Jo, jag! Älskar att jag skrev "älskar att ha rutiner igen" igår. Förstår inte hur jag lyckas. Men när man inte har någon tid att passa så blir det lätt så.

Något jag verkligen undrar över är vad som händer med Sveriges väder haha?! Ena sekunden är det strålande sol, och nästa sekunden spöregn. Det var iallafall det som hände för mig idag. Gick ut med mat, dator, och Rocky, och hann inte ens sätta mig ner innan solen gick i moln, och helt plötsligt började det spöregna. Så det var bara att skynda sig in med alla grejerna igen.

Idag fick jag iallafall en massa grejer gjorda som har legat och stressat mig, nämligen att planera och skicka lite mail. Tvättade och städade rummet gjorde jag också. Har ni märkt att jag hatar när det är stökigt?! Inte ofta det är stökigt i mitt rum. Man kan säga att mitt rum speglar hur jag mår för tillfället. Är det rent, ja då mår jag rätt så bra. Är det kaos i mitt rum, ja då är det också kaos i mitt huvud. Konstigt va haha!?

Juste! Jag startade en insamling idag på Barncancerfondens hemsida. En insamling där alla pengar som sätts in oavkortat går till barncancerfonden. Bättre sent än aldrig! Delade den endast på Facebook, och har redan fått in nästan 3000 kr. Helt jäkla galet ju?! Tack så jättemycket! Om det inte vore för forskningen hade jag ju aldrig stått här idag, så verkligen ett stort tack! Här hittar ni insamlingen.

Innan pappa lämnade av mig hos mamma köpte vi lite saker till Rocky. Bla schampoo och en ny hundbur. Skojar inte när vi köpte en hundbur som det skulle få plats tio till chihuahuor i haha. Rocky var kanske inte jättenöjd, han satt och krafsade och ville ut haha. Kanske mörkrädd hehe?! Hoppas han gillar den snart!

Sedan dess har jag kramat och pussat på Love och målat på min tavla. Har sjukt svårt att slita mig från tavlan haha. Tänker hela tiden, lite till, lite till, haha. Det är verkligen så avslappnande.

Trevlig helg på er!

Likes

Comments