Header

Januari

Jag gick på strålbehandling under hela januarimånad, varje vardag. På grund av min extremt starka dos, tog min kropp otroligt mycket stryk och jag var helt utmattad. Jag sov ca 20 timmar om dygnet, knappt så jag orkade ta mig ur sängen vissa dagar. Så, skulle beskriva mig själv lite som en zombie under hela denna månaden.

Sista strålningsdagen hade vi bestämt oss för att fira, fira att jag hade varit grym och gjort hela 35 behandlingar under sju veckors tid. Vi hade bestämt oss för att äta ute på restaurang och pappa hade också gått och hintat om en liten överraskning. Inte en enda gissning hade jag på att jag denna dagen skulle få möta mitt lyckopiller på fyra ben, Rocky. Det som stått högst på önskelistan så länge jag kan minnas. Förälskade mig i honom vid första ögonkastet!

Det var också i januari som mina hemska brännskador började bildas. Resultatet av mina tuffa strålbehandling. Under den värsta perioden kunde jag inte ens bära byxor och vandrade istället runt i min rosa kanin-onepiece, men det var roligt det med och jag fick många leenden efter mig!

Februari

Februari var en väldigt jobbig och mörk period i mitt liv. Jag hade precis avslutat min allra sista behandling någonsin, då man efter strålningen inte kan ge någon mer behandling. Eftersom läkarna knappt hade givit mig något hopp i överhuvudtaget så var jag denna period väldigt väldigt rädd. Jag började drömma mardrömmar, en massa mardrömmar. Jag grät på kvällarna när jag var tvungen att gå och lägga mig. Jag ville inte somna, för att sedan dö om och om igen..

Men jag fick stöd, stöd av mina vänner, familj och er! Vet inte hur jag skulle klarat mig annars!

I februari lyckades vi faktiskt komma iväg, jag, mamma och en av mina bästa kompisar Vickan. Vi avnjöt tio dagars skidåkning i Funäsfjällen. Aldrig har en semester varit så välbehövlig som då. Jag som var allmänt trött efter strålningen åkte trots tröttheten varje dag, från tidig morgon tills liftarna stängde. Nu i efterhand har jag så svårt att förstå hur jag pallade, jag var ju så trött efter min behandling?! Men att få vara ute och göra det man älskar, gav mig så otroligt mycket energi tillbaka.

Mars

Mars, och jag gjorde min livs resa, och checkade av flera punkter på min bucketlist. Trots att mina föräldrar är skilda, och att jag har halvbröder på de olika sidorna, så bestämde vi oss alla för att det inte skulle stoppa oss. Vi skulle pricka av den heligaste punkten av dom alla på min bucketlist, nämligen Island, vi tillsammans, hela familjen.

Aldrig har jag besökt ett så magiskt och fint land som Island. En resa jag tittar tillbaka på, och kan inget annat än att le. Aldrig har jag fått uppleva något så magiskt som detta land, ett sagoland. Detta är det allra finaste minnet jag har med min familj. Otroligt, otroligt tacksam över denna fina resa!

April

April kunde inte startat bättre än med en vecka i Sälen med min bästa kompis, mamma och lillebror. Fint väder fick vi verkligen, och jag njöt verkligen till max. Åka snowboard för mig är så mycket mer än att bara åka, det är en riktig semester för mig, en stund då jag får vila upp mig helt och hållet, en stund då jag slipper tänka på min jobbiga vardag. Snowboardåkning är den enda grejen som kan få mig att glömma bort min sjukdom helt och hållet i flera timmar. Hur fantastiskt är inte det?!

Det fanns dock en klump i magen, en ganska stor. Efter denna resa skulle jag nämligen få röntgensvaren, för att se om strålningen hade givit någon effekt. Så det var med mycket ångest som jag satt mig i bilen påväg hem.

Blev mycket skidåkning för min del år 2017. Räknade ihop hur många dagar det blev totalt, hela 3,5 vecka, galet mycket ju. Så 3,5 vecka, dagar fyllda av bara glädje! Tack för att jag fick chansen att uppleva mitt älskade fjällen.

Det var i April, den hemska dagen skulle ske, dagen jag skulle få svar på röntgensvaren och därmed få min dödsdom, det var jag helt säker på. Min läkare hade inte givit mig något hopp alls och oddsen var extremt dåliga. Men så gick jag in där, i rummet där vi skulle ha mötet, det jag drömt mardrömmar om i flera månaders tid. Nu var jag beredd, beredd på att få höra hur många månader jag hade kvar att leva, men när läkaren öppnade munnen tappade jag hakan. Strålningen hade givit resultat, min tumör hade krympt, och nu kunde läkaren säga att det faktiskt fanns en strimma av hopp att jag en dag kunde bli frisk. Jag grät så mycket den dagen. Här hade jag i månader gått i fruktat över denna dagen, haft såååå mycket ångest, och så fick jag ett helt annat besked, ett glädjande besked?!

Dagen var en ren bergochdalbana. Jag hade fått äran av Aron att få ta emot hans 6,8-miljoners-check till Barncancerfonden. Såklart ville jag det, och vi satte oss efter mötet i bilen påväg till Stockholm. Framför 700 pers, ställde sig denna lilla tjej med världens scenskräck på scenen och tog emot en check på nästan 7 miljoner kr. Vilken dag, och vilket jäkla minne. Det var också här jag först träffade underbara Boris, vi klickade verkligen direkt!

Stay tuned, inom kort kommer del två. Kram på er!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej på er allihopa, och välkomna till min nya design! Är verkligen så nöjd över hur resultatet blev, min blogg känns lite mer professionell och "clean" nu. Hoppas verkligen att ni tycker om den lika mycket som jag gör. Ni ska ju också tycka om det, och jag vill att ni ska känna att det är enkelt att hitta, och att det är lättläst, så om det är något ni inte gillar så skulle jag uppskatta ifall ni säger det. Tack på förhand!

Sista dagen i backen, vilket konstigt nog känns rätt så skönt. Blivit en hel del skiddagar, och nu känner jag mig klar, redo att åka hem. Saknar Rocky och katterna, papsen och brorsorna, min säng och bara den enkla saken att få ha lite fina kläder på sig haha. Måste få hemlängtan för att känna mig "klar" med en semester, annars har jag ångest flera dagar om inte veckor efter för att jag inte fick stanna tillräckligt haha. Jag vet, det kanske låter jättekonstigt, men så funkar jag. Så faktiskt känns det jätteskönt att jag fått det, så att jag slipper vara ledsen över hemfärden. Har en hel del roligt där hemma som väntar på mig.

Idag har det varit en riktig härlig skiddag, våran längsta skiddag faktiskt. Vi gick upp tidigt för att få åka manchester, obligatoriskt åtminstone en dag, och såklart ville jag visa Amanda som inte är så skidvan den fantastiska känslan. Underbart! Vädret har också varit underbart idag, likaså som nästan alla dagar här. Vi har verkligen haft så tur med vädret och solen har lyst med klarblå himmel nästan varje dag. Sen är ju dock kylan en annan fråga haha, mellan -10 och -20, så kallt har det verkligen varit, men allt kan man ju inte få.

Jag har älskat fjällen så länge jag kan minnas, men jag har aldrig älskat det så mycket som jag gör nu, jag har blivit kär på nytt. Jag har ju sedan jag blev sjuk börjat ta vara på de små stunderna här i livet, stannat upp för att se mig omkring, ja, helt enkelt tagit tillvara på tillvaron bättre. Det är en så vacker gåva jag fått, för wow vad jag är så mycket lyckligare. Vad som fått mig bli kär på nytt här i fjällen är tystnaden och fridfullheten här, det jag inte ens lade märke till förut. Det otroligt vackra landskapet som jag gång på gång har svårt att fatta är på riktigt. Och de otroligt fina sol(upp/ned)gångarna som färgar vår fina himmel så det ser ut som vackra målningar. Jag önskar verkligen att det inte är sista gången jag får uppleva mitt fina fjällen, för detta vill jag verkligen göra minst en gång till! Tack livet för att du visat mig detta!

Likes

Comments

Sov sisådär inatt, vaknade flera gånger, och när Angelica och Vickan gick upp vid kl 06 för att packa sitt sista så låg jag vaken en bra stund. Jag är så väldans lätt väckt, så minsta ljud gör så att jag vaknar tyvärr. När klockan var 08 gick vi upp ordentligt, jag och Amanda. Vickan och Angelica drog ju nämligen hem idag då det väntade saker där hemma. Så nu är det äntligen lite lugn och ro här. Nej, skoja bara haha.

Vi skrapade ihop det sista som fanns att äta, packade ihop våra saker, och började sen med den stora städningen. Tog bra lång tid att göra rent allt, och då hade vi ändå en rätt så liten lägenhet. Efter några timmar, och med mammas hjälp blev vi tillslut klara.

Så vart har vi nu hamnat?! Hemma hos mamsen, alltså i mina kusiners stuga som mamma, min lossasmorfar och hans flickvän har bott i under veckan. Erland och Cathrin hade nämligen också bestämt sig för att dra sig hemåt idag då Erland blivit dålig. Vilket betyder, att det nu finns plats för mig och Amanda här. Så skönt att det löste sig så enkelt. Nu är planen att vi stannar tills på lördag, och det känns helt lagom faktiskt. Skrivit en lista på saker jag ska göra när jag kommer hem, och insåg att det faktiskt fanns en del roligt som väntar där hemma. Så alltså inte alls för mycket ångest över att behöva åka hem som tur är.

Så, vad gjorde vi idag då?! Jo, eftersom planerna gick i krasch igår, så bestämde vi oss för att försöka göra om dom idag. Och idag lyckades vi genomföra dom, yey. Så vi åkte till andra sidan sjön, för att därifrån åka bandvagn upp på berget där vi stannade vid våffelstugan och åt lunch. Kan inte säga att det var sådär jättehändelserikt, men det var väldigt väldigt mysigt. Det var skönt att hitta på någon annan aktivitet än att bara åka skidor hela dagarna trots att jag älskar det så mycket haha.

Vi vände typ i dörren när vi kom hem haha. Vi bytte om till skidgrejerna och fick sedan skjuts till backen. Trots att vi inte hade åkt tidigare idag kände vi oss båda väldigt sega. Vi ramlade lite, och vid det tecknet ska man sluta åka innan det är försent. Så vi stack in i värmestugan ett tag och smuttade på varm choklad innan vi begav oss ut igen. Men tyvärr gick det inte så bra efter det heller.

Vi åkte i en skogsbacke där de var lite kulligt och hoppigt. Jag lyckades tappa farten och kom inte riktigt över kullen och gled istället tillbaka. Amanda missade helt och hållet att jag hade stannat och märkte det inte förrän hon var en bit längre ner och vi inte längre såg varandra. Så det jag nu behövde göra var att knäppa av mig snowboarden, gå över kullen, sedan sätta på mig den igen, för att sedan ta mig upp på fötterna . Detta är något jag inte klarat av själv, utan något jag har behövt hjälp med utav kompisarna. Når nämligen inte fram till mina fötter, då det gör så väldigt ont. Därför har kompisarna varje gång hjälpt mig spänna snowboarden. Nu var ju dock problemet att Amanda var långt nedanför mig. Så, jag behövde göra det själv.

Till att börja med skulle jag ju spänna loss mig, bara det tog mer än fem minuter. När jag väl kommit loss med ena foten lyckas jag efter lite om och men ta mig över kullen, då var det dags att spänna fast fötterna igen. Det tog ytterligare ett bra tag då jag behövde korta pauser då och då eftersom det gjorde så ont att utsätta sig för den sträckningen som krävdes för att nå till fötterna. Efter 5-10 minuter var jag fastspänd. Nu återstod bara det sista, att komma upp på fötterna igen. Enkelt var det inte, och efter femte misslyckade gången brast jag ut i gråt. Åka snowboard är något jag kunnat gjort i flera flera år, och att jag nu inte ens klarade av det enkla att ställa mig upp var som att få en käftsmäll. En käftsmäll med tankar som säger "Du är inte frisk, du är jättesjuk, du är döende, och kommer troligtvis aldrig mer kunna göra detta." Det var det som for upp i mitt huvud och mycket energi gick åt åt det, jag kände mig så otroligt besegrad. Och så var det så otroligt skrattretande hur jag varje gång var så så nära på att klara det, men istället för att komma upp på benen, så ramlade jag ihop till en hög. Skämdes gjorde jag, här låg allas "hjälte" och bölade för att hon inte kom upp på benen, nej usch vad ynklig, liten och värdelös jag känner mig där och då.

Efter MÅNGA försök och mycket gråt och frustration lyckades vi ändå ta oss ner till parkeringen där mamma hade kommit till undsättning. Fick en kram och sedan körde vi hem till stugan igen. Efter lite tröst av mamma lade jag och Amanda oss i sängen och slumrade till ett tag innan maten. Finns inget som gör mig mer trött än att gråta, blir helt galet trött och ögonen bara svider, så en powernap var precis vad som behövdes. Sedan väckte mamma oss med en god middag som vi mumsade i oss. Så lyxigt att få maten serverad på bordet nu när man är "van" att göra sin egna mat. Efter maten kändes allt hyfsat okej igen som tur var, men jobbigt psykiskt är det när sådant här händer.

Något som det var dags för idag var byte av kassetten, alltså medicinen i pumpen. Vi bytte den precis innan avfärd men den räcker ju bara några dagar innan det tar slut. Så innan vi åkte förberedde vi oss med en ny kassett, samt instruktioner av sjukhuspersonal på hur man gör när man byter. Det var läskigt, för jag vet ju vilken katastrof det skulle sluta i om vi inte hade lyckats. Katastrofen utbröt dock aldrig som tur var, med lite stöttningen av vården på telefonen så skötte vi oss bra.

Somnat vaknat, somnat vaknat, har jag gjort i flera timmar nu. Tänk vad det hade gått snabbt om jag bara var pigg haha. Mamma "skällde" lite på mig att jag skulle gå i säng istället, men jag vill ju uppdatera er, samt dokumentera, ni ska veta vad jag sliter haha. Nej, skoja bara, älskar verkligen att få skriva och dela med mig med till er, mina fina underbara läsare. Natti, från en galet trött tjej.


Likes

Comments

En video från när jag och tjejerna var i Stockholm finns nu upplagd på min youtubekanal. Har arbetat så otroligt mycket med den. Kanske låter konstigt eftersom den kommer ut såhär två veckor senare, men min dator har strulat enormt mycket. Blir galen på teknik, "skivan full", något man är väldigt less på att se dyka upp på skärmen. Så det är verkligen en lättnad att jag äntligen är klar och har lagt upp denna video. Var väldigt nära på att ge upp och bara slänga materialet, men nu när jag äntligen fick till det, är jag väldigt glad att jag inte gjorde det. Blev ändå väldigt nöjd med vloggen i slutändan, något jag dock är rädd för är att ni ska få fel bild av mig haha. Vet inte, men känns inte som om att jag får fram "rätt" bild av mig själv i mina videos haha. Hoppas ni tycker om den!

Likes

Comments

Idag blev inte riktigt dagen som vi först tänkt. Vi skulle egentligen åka bandvagn till andra sidan sjön och äta våfflor i våffelstugan som ligger där. Men som sagt så gick planerna tyvärr i krasch. Det var för oplanerat, och för stressigt, vilket inte funkar tillsammans med mig. Slutade med att jag och mamma blev lite osams men som vi såklart löste enkelt sen. Men ja, vi missade tiden, gav upp, och sket i det.

När jag börjar dagen dåligt har jag tyvärr väldigt svårt att vända dagen till det bättre. Så eftersom morgonen inte blev bra, så blev inte heller dagen jättebra. Men försökte ändå mitt allra bästa för att göra det bästa utav det. Istället för bandvagnsturen låg jag i sängen i några timmar och jobbade. Jag läste och svarade på mail, redigerade klart min video, förberedde för ett roligt samarbete osv osv. Var lite produktiv helt enkelt.

Eftersom morgonen startade dåligt kom vi inte ut i backen förrän efter lunch. Väl i backen hann vi bara åka två åk innan vi var tvungna att dra hem igen, min pump ville nämligen inte samarbeta. Fick panik när den började pipa mitt i allt, vågade knappt ta upp den för att kolla varför den skrek. Vet ju att jag inte har lång tid på mig att fixa den innan jag får ont. Falskt alarm dock, vad jag tror. Det stod att kassetten hade lossnat, men när jag provade att starta om den funkade den som vanligt igen som tur var. Lite tur ska man väl få ha?!

Vi åkte ju hem i samband med att pumpen började tjuta, och då passade vi även på att vila lite, och istället satsa på lite skidor efter middagen. Vilket jag tror var ett smart val, det var nämligen kvällsåkning idag så det var ingen brådska. Tacos hjälptes vi åt att göra till middag, riktigt mumsigt, min favoriträtt ju. Fick dock världens matkoma efter, och det var sådär kul att åka med det efteråt, men värt det skulle jag ändå säga att det var haha.

Vi har bara hyrt boende till imorgon, men hem vill jag inte ännu. Vickan och Angelica är tvungna att ta sig hemåt och kommer också göra det via buss, men jag, mamma och Amanda planerar att stanna några dagar till. När jag ändå mår så bra känner vi ändå att vi vill passa på att stanna och njuta så länge det går. Någon vidare plan har vi inte, vi hoppas bara på att vi hittar något ledigt boende imorgon, det återstår att se. Men hoppas gör jag verkligen.

Får ångest över att behöva åka hem. Ångest över att detta förmodligen blir sista gången jag får uppleva vinterland, sista gången jag får åka i backarna, sista gången jag får känna lugnet här uppe i fjällen. Jag vet ju inte, men förmodligen är det så, och det är en stor sorg för mig. Trots att jag försöker att trycka bort dom tankarna för tillfället så dyker dom ändå upp då och då och påminner mig om att jag är en tickande bomb. Jag har den där stressen och pressen på att allt ska bli perfekt, ni vet den jag tjatar om hela tiden.

När jag kommer hem har jag inte riktigt något att se fram emot. För att jag ska orka måste jag ha något att längta efter, något att se fram emot. Nu har jag tyvärr inte något roligt inbokat att lägga tankarna på när det känns jobbigt, så jag behöver er hjälp. Vad kan jag utöka min bucketlist med? Vad ska jag planera in för att finna kraft att orka? Vad ska jag hitta på? Hjälp haha!

Likes

Comments

Idag har det varit fantastiskt. Jag har fått vara med mina bästa vänner, vädret har varit grymt, och tankarna på min sjukdom har knappt existerat. Kan inte beskriva min lycka över att få vara här uppe. Har så länge jag kan minnas ÄLSKAT vintern, det gör jag än, om inte ännu mer. Det är så vackert, fridfullt och tyst, mitt fina vinterland. Själen mår bra just nu. Det är så skönt att få lägga alla jobbiga tankar åt sidan ett tag, och bara njuta av hur underbart livet är att leva.

Idag har vi inte gjort något mer än att åka i backen. Det har varit så otroligt fint väder så vi har verkligen nyttjat dagen till fullo. Låter bilderna tala istället.


Likes

Comments

Lördag 6/1

Lördagen var en hektisk dag. Nu i efterhand funderar jag på vad jag egentligen gjorde, och vad det var som tog sådan tid. Men jag gjorde faktiskt en hel del, faktum är att jag gjorde saker från att jag vaknade tills jag tillslut däckade sent på kvällen.

Så vad gjorde jag då?! Jo, jag planerade! Vadå, kanske ni nu undrar?! Det ska jag berätta. Jag har under hela jullovet skrollat bild efter bild från fjällen på sociala medier. Avundsjuk var precis vad jag blev. Tanken på att jag aldrig någonsin skulle få uppleva fjällen igen gjorde ont. Men så har jag tänkt en del, tänk ifall det skulle gå?! Tog upp frågan med mamma som bara skakade på huvudet, nej, det var inte möjligt. Gjorde ont att höra men jag förstod ändå varför, varför det var omöjligt. Men så gick hon ut på en promenad och kom tillbaka med en helt ny inställning. Nu hade hon listat ut en plan, "vi åker på söndag!".

Så, en dag att fixa med allt, boende, kompisar, hur länge vi skulle stanna, ja, en plan på hur vi skulle lägga upp allt helt enkelt. Tillslut landade planen på Lofsdalen, med mamsen och tre av mina bästa kompisar, Angelica, Vickan och Amanda. Mamma skulle bo i våra kusiners stuga tillsammans med min bonusmorfar och hans sambo, och vi skulle bo i en egen lägenhet och sköta oss själva.

Det är dock stora risker vi tar. Det kan hända något med pumpen, jag kan få smärtgenombrott, ramla och bryta något, listan kan göras lång. Det var läskigt att ens tänka tanken på att åka så långt bort från Uppsala. Om det händer något är närmaste sjukhus över en timme bort, dessutom så är sannolikheten att de har tillräckligt bra kunskap för att hjälpa mig väldigt liten då sjukhuset är så litet. Ren tur om någon ens har sett en sådan här pump förut.

När klockan precis slagit över midnatt var jag helt väck. Kröp ner under täcket och tvärslocknade på typ några sekunder haha.

Söndag 7/1

Klockan 04.45 klev vi upp. Tufft, men så mycket enklare när man vet att det är för att man ska göra roligheter. Vid 05.30 lämnade vi hemmet, mamma ville sticka så fort som det bara gick då det hade utlovats storm. Så fort vi hade gjort oss bekväma i bilen däckade vi alla, ja, förutom stackars mamma då, som tvingades sitta uppe själv och köra. Eftersom ingen av oss andra har körkort ännu var det hon som körde hela vägen, kunde inte låta bli att tycka synd om henne.

Jag var riktigt orolig över hur bilresan skulle gå, som ni vet så provocerar jag tumören när jag sitter ner. Sex hela timmar tog det att åka, vilket är länge för vem som helst. Det gick bra, men det var också en gång som det höll på att gå överstyr. Jag hade somnat som alla andra, och vaknade upp några timmar senare i ren panik, jag hade börjat fått ont. När jag får ont är det bråttom att bryta det. Men en extrados i pumpen funkar inte när jag sitter ner, därför är jag då tvungen att ställa mig upp för att ta en. Problemet var ju bara att jag satt i en bil på en väg som det inte gick att stanna på. Smärtan stegrar läskigt snabbt när den väl kommer, och ju högre den kommer i VAS-skalan, ju svårare blir den att stoppa. Paniken stegrade tillsammans med smärtan, och jag började frukta att vi skulle behöva vända, att jag var dum och trodde att detta skulle gå. Tillslut hittade mamma en ficka och så fort däcken stod stilla kastade jag mig ut.

Med en bolusdos extra morfin och en 25 minuters paus ståendes så lade smärtan sig. Det var svinkallt att stå utomhus, men sysselsatt kunde jag iallafall hålla mig. Det var världens finaste soluppgång, himmelen var helt rosa, och denna galningen hade alla sina tre kameror i händerna haha. Efter denna lilla paus mådde jag bra resten av bilfärden trots allt. Tänk, jag som knappt har klarat av att åka hemifrån till stan, en resa på 25 minuter, utan att få superont. Jag är så glad över att medicinerna funkar som de ska!

Vi började med handling när vi kom hit. Och ja, intressant blev det när fyra tjejer skulle försöka samsas om vad vi skulle köpa för mat. Nej, skoja bara, det gick bra haha. Tror det blir riktigt bra för mig och mamma att vara ifrån varandra ett litet tag. Hon finns nära, men ändå på avstånd. Vi får en liten paus, som vi annars inte får. Det är ju helt underbart att få sakna henne faktiskt, man uppskattar varandra så mycket mer då.

Vi lyckades ta ett åk. Klockan var mycket så det var precis innan stängning, men jag ville ändå prova, prova åka för att se om det överhuvudtaget gick. Det gick galant! Såklart känner jag att musklerna inte hänger med som de brukar, men efter allt min kropp gått igenom så lyckas jag ändå, helt fantastiskt ju!

Juste, får inte glömma bort! Mamsen fyllde ju faktiskt år igår. Vad jag tror och hoppas blev hon trots allt nöjd över gårdagen. Eftersom hon fyllde år blev det därför gemensam födelsedagsmiddag hemma hos dem. Det var födelsedagsbarnet som stod för hela middag, ris och kycklinggryta, så så gott. Efter middagen mös vi alla i den trånga soffan och ja, bara umgicks helt enkelt.

Behöver nog inte förklara hur mycket mamma betyder för mig, för det vet både hon och ni, men lite vill jag skriva ändå. Hon är min mamma, men också min allra bästa vän och andra halva. Kan inte begripa hur jag förtjänar henne, och är så glad att jag fick turen att få just mamma som min mamma. Hon står med mig i vått och torrt, i alla medgångar och motgångar. Är så otroligt glad över vår fina relation, och måste ändå säga att det bästa med hela sjukdomsresan är att jag och mamma bildat världens finaste relation. Nej, nu avslutar vi detta med, jag älskar dig mamma!

Måndag 8/1

Första heldagen här. Vi tog det lugnt, tog en sovmorgon, och stressade inte. Efter frukosten klädde vi på oss och gick för att köpa liftkort. Jag mailade till Lofsdalen i lördags och frågade om vi kunde göra någon slags deal med liftkorten. Vi vet ju inte alls hur länge vi kommer kunna stanna här pga mitt mående. Skulle vi då köpa liftkort för flera dagar, för att sedan tvingas att åka hem, och då gå miste om en massa pengar?! Nej, vi visste inte riktigt hur vi skulle göra så därför mailade jag deras chef här på skidanläggningen för att fråga.

Förståelse fick vi verkligen. Mig gav de ett frikort för hela veckan, och de andra tjejerna fick köpa sina dagar, och om det skulle vara så att vi behöver åka hem, så kommer de få pengarna tillbaka på de dagar vi ej kan nyttja. Detta är egentligen ingeting de vanligtvis gör, därför är jag så otroligt tacksam över att de hade sådan förståelse för mig och min situation. Att de dessutom gav mig ett gratis liftkort hela veckan är helt fantastiskt. Trot eller ej men detta är inget samarbete, utan detta gav de oss villkorslöst. Kan dock inte låta bli att berätta om deras snälla gärning.

Sen blev det skidåkning. Vi körde några åk men inte så jättelänge. Vi kommer ta det lugnt varje dag, så att vi alla känner att vi orkar och har krafter kvar. För det är när man inte har ork kvar som man ramlar och gör illa sig.

Jag är så otroligt jäkla imponerad över mig själv och min kropp. För att jag idag, med obotlig cancer, skitit totalt i min sjukdom, följt min dröm och åkt snowboard. Att jag ens klarade av en 6 h lång bilresa är för mig ofattbart. Nu är jag här, med mina fina bästa vänner, och världens bästa dagar väntar på oss. Dagar då JAG kommer bestämma över min kropp, och sjukdomen inte över mig. Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle få chansen att uppleva detta igen, att det var omöjligt. Men jag har ännu en gång bevisat för mig själv och många andra att ingenting är omöjligt, INGENTING är omöjligt!

Natti alla fina! Hoppas er vecka startade bra och att den fortsätter så. Kramis!<3

Likes

Comments

Ni är ju bara för UNDERBARA! Jag vet, jag skriver detta typ hela tiden haha, men vill ge tillbaka lika mycket kärlek till er, som ni ger mig. Uppskattar och läser varenda liten kommentar, ni betyder så otroligt mycket för mig. Kan inte beskriva min tacksamhet för er, det är ni som får mig att orka gå upp på morgonen. Jag ÄLSKAR er! <3

Det känns som det var evigheter sedan jag skrev ett inlägg om min vardag och vad jag faktiskt hittat på. Haft fullt upp sedan jag kom hem från Ullared. Har på riktigt gjort saker varenda dag, från morgon till sen kväll. Samtidigt som det har varit några jobbiga saker, som har varit väldigt energikrävande, har det också varit en massa roliga saker. Och det är just alla roliga saker jag gör som ger mig en sådan otrolig energiboozt. Det jag hittat på de senaste dagarna är att hänga med kompisar, familj, sjukhusbesök (rutinkontroll bara), adventsfika, och ja massa massa mer. Det har dessutom gått väldigt mycket tid åt planering till kalaset på söndag. Gjort lite inköp som behövs, men vi är långt ifrån klara. Men tycker ändå att det är sjukt kul att planera, brukar inte gilla det, men när det gäller detta så är det verkligen jättekul.

I skrivande stund är jag riktigt glad. Har så otroligt mycket saker att se fram emot, kalaset, min födelsedag (den 18), julen, och nyår. Sen har jag ju såklart en massa annat roligt emellan dessa dagar. Har verkligen kommit in i julandan. Det är vinterland här hemma, så så vackert. Blir helt euforisk av hela december månad, trots att det är kallt ute blir jag helt varm i själen. Älskar snö så mycket, någonting jag alltid har gjort, sedan jag var liten. Det där lugnet och tystnaden som infaller när snöflingorna sakta virvlar ner på backen. Jag skulle kunna sitta i flera timmar och bara kolla ut genom fönstret för att se alla fina snöflingor falla ner på marken.

Ibland känner jag dock att jag springer ifrån mig själv lite. Det är svårt, men jag försöker verkligen njuta av nuet. Ibland stannar jag upp, och inser hur mycket jag bara älskar livet, älskar att jag lever här och nu. Har ni provat gjort det någon gång?! Det är en sådan underbar känsla. Just nu försöker jag bara släppa tankarna om min sjukdom. Vad gör de tankarna för någon nytta?! Jag finns ju just nu, jag andas nu, och jag gör allt för att njuta till fullo.

Idag bytte jag portnål igen. När vi öppnade upp mitt paket såg vi hur mina tidigare eksem tyvärr utvecklats till små blåsor, det vätskar till och med ur dem nu. Mina sjuksköterskor plåstrade om mig och gjorde paketet så litet som möjligt, för klådan jag får av utslagen är inte rolig. Nu är iallafall några av ytorna fria från plasten och får lufta fritt, dom borde alltså läka om ett tag. Men utslagen under allt plast, har jag ingen aning om hur man ska lufta eller bli av med, där måste det ju alltid sitta tejp liksom.

Tycker det är så himla konstigt att jag utvecklat någon slags allergi mot plast/plåster. Det är inte bara på magen och runt porten jag får utslag utan också så fort jag sätter på ett plåster, vart som helst egentligen, så blir jag helt röd. Är det inte märkligt att jag klarat mig i 1,5 år utan detta, så kom det helt plötsligt?!

Natti mina fina läsare.! <3



Denna bilden är tagen när jag och mina kompisar hjälptes åt att slå in mina julklappar. Så himla mysigt! <3

Likes

Comments

Måndag 4/12

Råkade somna och sen skrev jag ett tag, somnade, skrev, somnade, skrev. Det allra smartaste hade nog varit att bara lagt ifrån mig datorn, och sen skrivit klart inlägget på morgonen istället. Nej, envis som jag är fortsatte jag skriva tills det var helt klart, och helt plötsligt så var klockan över fyra på morgonen hehe. Då var jag övertrött, vilket gjorde att jag nu hade fått tillbaka lite energi, så då var jag inte trött längre. Så jag hann ta 06-medicinen innan jag tillslut somnade haha. Jag kände att det var okej att ta lite sovmorgon...

Sedan var det full fart in i varuhuset, där vi sprang runt i flera timmar. Som ni kanske förstår var jag helt sluuuut när vi åkte därifrån. Det var bara så ansträngande att gå där inne, människor i vägen, människor som kör på en, barn som skriker. Dessutom behövde jag använda hjärnan en hel del också gällande julklappsideér, och såklart var ju inte fötterna så jättenöjda.

Vi köpte med oss en pizza hem som vi delade på, och sen var planen att jag skulle försöka skriva ifatt dagarna i bloggen. Men eftersom det knappt fanns någon energi kvar så blev det exakt likadant som dagen innan, jag skrev, somnade, och så om och om igen hehe.

Tisdag 5/12

Tredje dagen inne på Gekås och nu kände jag mig väldigt väldigt less på att gå bland alla dessa människor. Men jag hade några grejer kvar som jag ville ha. Första dagen köpte jag det jag verkligen var säker på att jag ville ha, och under natten hann jag tänka igenom mina köp och fundera på om jag ville ha något mer. Jag hann till och med att ångra mig, och då hann jag också lämna tillbaka. Andra gånger vi rest dit har det bara varit korta visiter, så jag gillade verkligen detta upplägg, då slapp man stressa, hann tänka osv. Den främsta anledningen till varför det blev en liten längre övernattning denna gång är för att vi var osäkra på mitt mående, hur mycket energi och smärta jag skulle ha. Det var skönt att veta att man kunde ta tid på sig, och att det inte gjorde någonting att ta en sovmorgon och vila upp sig lite extra.

Vid 14-15 tiden rullade bilen hemåt. Då var jag helt slut och somnade nästan på en gång. Kan inte riktigt säga att jag sov sådär jättebra, men lyckades ändå sova flera timmar, och vaknade inte till ordentligt förrän vi var i Stockholm. Eftersom vi nu hade umgåtts i flera dagar fanns det inte jättemycket att prata om längre haha. Då var det skönt att få sova bort timmarna. Det är så tråkigt att bara sitta i en bil, särskilt när jag är så åksjuk att jag varken kan blogga eller kolla på film. Hade lite dåligt samvete över att Jenny behövde köra hela vägen. Hon hade nog också behövt vila lite efter våra hektiska dagar. Tror dock inte det hade slutat så bra om jag hade suttit mig i förarsätet och polisen kom haha.

Det blev ett stopp på McDonals för middag, och ett på Circle K för att ge mamma det hon önskade sig, en biltvätt. Vi fick låna mammas bil då Jennys är så otroligt liten. Vi hade inte kunnat köpa så mycket som vi gjorde om vi inte fick låna hennes, men den främsta anledningen var för min komfort. Lutar ryggstödet väldigt mycket när jag sitter i bilar, då jag minskar risken att provocera fram smärtan i halvliggande läge. Och det kan jag knappt göra i Jennys lilla sportbil, speciellt inte om man ska ha in en massa saker.

När vi kom hem packade vi in, och upp, allt. Hela kvällen stod jag och packade och sorterade inköpen, därav uteblivet inlägg igår. Var sååå sugen haha, men jag kan verkligen inte koncentrera mig i vetskapen om att mitt rum är stökigt, alltså inte ens om jag ligger ute i soffan och bloggar. Så funkar konstiga jag hehe.


Summeringen av alla dessa dagar är känslorna, lycklig, normal, och glad! Ullared är något vi åkt till väldigt mycket, vilket gör det till en riktigt mysig tradition, och får mig att glömma att jag är sjuk. Jag får gå där och shoppa julklappar precis som alla andra, alla normala, friska. Istället för att behöva tänka jobbiga tankar, så har jag tänkt på vad jag ska köpa i julklapp. Dessa tankar har på något sätt puttat ut de jobbiga tankarna för ett tag. Sedan kan jag verkligen inte begripa hur mycket energi jag haft, hur är det möjligt ens?! Såhär pigg har jag inte varit på över två år, alltså TVÅ ÅR?!?! Och jag har inte bara fått vara pigg, utan också smärtfri. Jag är så lycklig att jag kunde få vara lycklig! Att jag kunde få komma iväg, utan att behöva ta konsekvenser för det. Kändes inte alls som om jag fick ihop detta inlägg intressant och läsvärt, men vill ändå berätta hur bra och roligt jag har haft det, min lilla minisemester!

Likes

Comments

Eftersom jag legat efter en massa dagar, och nu har skrivit klart om de viktigaste dagarna tänkte jag att jag kan köra en snabb recap på dessa dagar som gått.

Lördag 2/12

I lördags vaknade jag upp av lussebak. Min moster Kerstin och kusin Erik kom hit och hade julmys. Så mamsen och Kerstin stod i köket med bulldegen, medan jag och min kusin gjorde det allra viktigaste jobbet, provsmakade (åt upp) degen. Provsmakade av lite för mycket dock, för vi fick väldigt väldigt ont i magen efter ett tag hehe. Trots att systrarna inte ville erkänna det, så skulle jag nog säga att det var en liten tävling ändå. Vi alla var nog rätt så enade om att det var mamma som hade vunnit tillslut haha.

Sedan åkte de härifrån, men julstämningen stannade ändå kvar. Inte långt därefter kom mammas farbror hit, och kort därefter Alva. Vi hade glöggmys och åt ännu mer lussebullar. Att jag inte lärde mig första gången, för jag fick ju lika ont i magen denna gång haha. Apropå glögg, så har jag gått och blivit en glöggälskare. Har aldrig varit förtjust i det, och har väl max druckit det någon gång per år, och då endast för traditionens skull. Men detta året slog det om helt och hållet. Nu älskar jag glögg, och massa russin och mandlar ska det vara i också haha.

Sedan var tanken att jag och Alva skulle sätta oss inne i Lekterapin (mitt pysselrum) och fortsätta på min fina stora tavla, som jag höll på med för några månader sedan. Minns ni?! Problemet var bara att mamma ställde in alla saker som stod i mina gamla garderoberna där när hon renoverade om mitt rum, och där har de stått kvar, då jag helt enkelt inte har orkat tagit hand om allt. Så först blev det en liten rensning, vilket ledde till en liten julafton för Alva. Så jag var nöjd över att få undan lite grejer, och Alva var jättenöjd över alla fina saker hon fått. Superbra ju!

Därefter kunde vi äntligen sätta oss och måla, och som jag saknat att bara sitta där, flera månader sedan sist. Känns inte riktigt som att jag har haft tiden att sätta mig där inne, trots att jag egentligen har haft det. Vill inte heller tvinga in mig dit bara för sakens skull, utan jag vill att det ska stanna sådär rofyllt som det är. Efter det skjutsade jag hem Alva och kvällen avslutades framför "Så mycket bättre" i soffan med mamma.

Söndag 3/12

I söndags klev jag upp tidigt och började packa. Kan ni gissa vart vi skulle? Till Ullared, jag och min låtsasmamma Jenny. Mamma hatar allt vad som innebär shopping, speciellt när det är stort, svårt att hitta, och mycket människor, alltså är hon inte det ultimata för Gekås. Jenny däremot, är precis likadan som mig, älskar det haha. Så det blev vi två som drog iväg.

När klockan var 12 rullade vi från Uppsala. Vi tog ett stopp för att tanka, gå på toa och köpa lite snacks, sedan var vi framme någon gång efter 18. Ja hurni, ett enda stopp, hur gick det till egentligen?! Det är en sak jag undrar, hade suttit i sex timmar i bilen, och inte ens gått upp till tre i VAS-skalan, hur bra är inte det! Så otroligt skönt och tacksamt att smärtan höll sig borta, de där sex timmarna hade inte varit roliga ifall jag hade haft ont.

Inte heller somnade jag, vilket jag alltid gör annars. Vi satt och pratade hela resan lång, och käkarna började på riktigt göra ont efter ett tag. Men efter så många år vi har känt varandra, så finns det ju en hel del att prata om. Haha, skulle säga att det är ett tips om ni vill spendera tid med någon, sätt er i en bil och kör långt, eftersom man då inte har något annat att sysselsätta eller distrahera sig med så pratar man med varandra istället.

När vi kom fram började vi med att checka in, lämnade av vår packning i vår lilla stuga, och sen bar vi iväg till varuhuset. Vi kunde inte vänta. Där inne hann vi vara i ungefär 1,5 timme innan de stängde. Fick typ en liten teaser, vilket gjorde att man blev ännu mer taggad. Det var typ inte en enda människa där inne. Det var så konstigt att se ett tomt Gekås kan jag säga. Blev inte så mycket shopping den kvällen, bara det som vi var helt säkra på att vi ville ha. Men en hel del snacks och godis fick vi med oss iallafall, det viktigaste.

Sedan gick vi och åt på en jättefin restaurang. Jag som annars brukar vara väldigt snål när det gäller att köpa mat till mig själv, valde den dyraste maträtten på deras meny haha. Inte på grund av den anledningen jag valde det, utan för att det var det jag ville ha, och då var det klart jag skulle det. Denna "lilla" trip fick ju bli min semester, nu när jag inte kan flyga utomlands längre, och då kände jag för att fira det, fira att vi faktiskt lyckades komma iväg, och fira att jag var smärtfri.

Efter middagen åkte vi hem till vår lilla stuga igen. Där blev det frisörsalnog a la kiwi. När vi sprang in på Gekås köpte Jenny nämligen med sig hårfärg, då hon tänkte färga håret när hon kom hem. Men då gav jag förslag om att jag kunde hjälpa henne där och då, istället för att hon ska hålla på och kladda med det där själv. Älskar ju allt som har med skönhet att göra, så jag tycker bara att det är kul att få hjälpa till. Så lite skönhetssalong, och ännu en gång glöggmys, vad annars?!


Likes

Comments