Nu är jag HEMMA!

Det var med mycket ångest och oro jag lade mig i sängen igår. Jag glömde ta mina kvällstabletter, och kom inte på det förrän flera timmar senare när smärtan var som värst, när den redan gått så långt så medicinerna inte kan stoppa den. Det ända jag kan göra då är att vänta ut det, vilket tar flera timmar. Förstod att natten skulle bli tuff, och att flygplansresan hem troligtvis också skulle bli katastrof efter dålig sömn.

Vid 03 lyckades jag somna, och vid 09 var vi tvungna att vakna. Sex timmar hade ju ändå varit rätt okej sömn. Men grejen var att jag vaknade ca tio gånger under dessa timmar också. Så gissa vem som vaknade upp som en zombie imorse. Jo, jag! Knuts sömn blir också väldigt drabbad. För det första skakar och krampar jag nästan hela nätterna, så att hela sängen typ vibrerar, och sen blir han såklart jätteorolig när jag har så ont. Han ligger där maktlös, och kan inte göra något annat än att bara försöka finnas där. Trots Knuts oro fick han ändå lite sömn. Han hade mer energi än mig imorse, och kunde därför ta hand om mig, packning och frukost. Han är så bra han!

Sedan åkte vi iväg till flygplatsen, och jag började känna den där klumpen i magen. Paniken kom smygandes för varje sekund. Flygresan till Portugal var en mardröm, och efter min dåliga natt var jag stensäker på att denna resa skulle bli tusen gånger värre. Vi lyckades iallafall komma igenom alla kontroller och liknande problemfritt, hittade till gaten, och stod i en lång kö, för att sedan stå i en trång buss utan syre i typ en halvtimme. Var så uppstressad när vi väl kom in i planet. Jag hade ont, kände mig oerhört klaustrofobisk, svettades, och mådde illa. Som tur var hade jag tagit lite lugnande innan, annars hade jag säkert fått en panikattack där och då.

När vi väl kom upp i luften började jag lugna mig. Paniken släppte lite och jag somnade, vilket var väääldigt behövligt haha. När Knut väl skulle väcka mig för mat så var jag helt borta. Inte borta i huvudet, som jag annars kan bli om jag får överdos med smärtstillande. Nu var jag liksom "klar" i huvudet men kroppen ville inte lyssna. Ögonen gick typ inte att öppna, var helt svag i mina armar, och hade allmänt svårt att lyssna och reagera. Väldigt läskigt! Gav med sig efter ett tag iallafall. Resten av flygresan gick jättebra, oförskämt bra. Vi lyckades hålla smärtan i schack och jag fick inte några smärtgenombrott alls. Kunde därför sova bort tiden.

Denna resa har verkligen varit helt fantastisk, och jag är så oerhört tacksam över att jag fick komma iväg. Tack livet för att jag har fått uppleva detta!

Två bilder från en vacker solnedgång häromdagen! Tycker verkligen om dessa bilder! Himlen är verkligen något som faschinerat mig sedan jag var liten, den är ju bara så fantastisk! <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej och förlåt för att jag har varit frånvarande. Eller nej, förresten, jag ska inte säga förlåt. Jag har försökt och maxat varje sekund jag fått här och har därför prioriterat tiden på andra saker. Ni förstår!

Så, vad har jag gjort då?! Vi har b.la. sovit ute under bar himmel. Vi flyttade ut vår bäddmadrass till balkongen, och sov där under natten. Jag älskade det, så himla fridfullt ovh lugnande! Sov hundra gånger bättre utomhus då det var så svalt. Medicinerna gör så att jag får världens svettningar, och vaknar därför minst tio gånger per natt pga det, sen får jag dessutom plussa på alla gånger jag har ont också. Så nätterna som ni förstår är inte så rofyllda hos mig. Men den där natten sov jag som sagt jättebra, tyvärr gjorde stackars Knut inte det. Jag låg med underkläder och en tunt täcke och kände att jag hade en helt perfekt temperatur, medan Knut låg med sitt mjukissett, täcke, och två filtar, och nästan låg och huttrade. Men en natt där ute fick jag iallafall, så jag är ändå nöjd haha. Finns det något mer lugnande än att titta upp på en stjärnklar himmel under tystnad?!

Något mer roligt vi har gjort då?! Jag har lärt mig att äta med pinnar! Något jag aldrig kunnat förut, har inte haft tålamod att träna. Men nu har Knut lärt mig och jag åt min första middag med bara pinnar i förrigår. Bättre sent än aldrig, eller hur?! Heja mig haha!

Igår åkte vi in till city, och strosade runt på ett shoppingmall. Något vi längtat efter hela veckan, de har nämligen lite roliga affärer här, som ej finns i Sverige. Lyckan när jag fick veta att de har Primark här haha! Säkert inte alls många som vet vad det är för affär, men det är en affär med alla möjliga slags onödiga grejer egentligen. Fina grejer, och superBILLIGT. Perfekt för mig alltså! Så där lade jag mycket pengar men fick med mig en hel DEL saker också haha. Materiell lycka!

Idag blev det stranden igen, för att fånga lite D-vitamin och färg. Det har blivit strandhäng två gånger faktiskt. Egentligen tänkte vi inte alls ligga nere vid stranden, men vi har haft så otroligt tur med vädret, 25+ nästan varje dag. Helt fantastiskt! Så ledsen att det knappt blivit någon strand alls för mig detta år, älskar ju verkligen havet och sand mellan tårna! 

Med blandade känslor åker vi hem imorgon. Ska bli skönt att få komma hem och varva ner lite, få känna mig trygg igen med sjukhuset nära. Men också tråkigt, eftersom jag inte vet om jag kommer att kunna resa något mer i framtiden. Känner verkligen att resa är det jag vill göra, finns inget som gör mig så glad som det. Att få upptäcka världen och ta en massa coola bilder. Så jag hoppas och önskar verkligen att jag kommer vara i skick för att kunna resa någon gång till iallafall!


Hurni! Jag har äntligen lärt mig tycka om sushi! Eller, jag tycker inte det är äckligt längre haha!

Likes

Comments

Efter en massa morfin, sömn, illamående, och ångesttabletter lyckades jag somna igår, och jag sov riktigt bra. Har faktiskt inte sovit så bra som jag gjorde inatt på typ en månad. Antar att det var för jag var så himla nerdrogad, efter alla mediciner. Kan inte beskriva vilken känsla det var att få sova en hel natt ostört. Något jag förut tog för givet, men som jag idag ser som ren lyx.

Vi började denna dagen med frukost ute på balkongen i solen ännu en gång. Helt underbart, och så otroligt varmt och skönt. Så en god frukost och sedan tog vi det lite lugnt. Vi ville invänta mitt mående och se så att jag inte fick ont. Det kändes bra så vi beslutade oss för att ta oss ner till stan. Först blev det ett stopp på en mataffär, för att köpa lite dricka och donuts, och sedan gick vi genom gågatan en snabbis där jag köpte flipflops, samt fick en bikini av Knut, en GUUUUL. Vilken överraskning va, haha?! Så himla fin verkligen!

Sedan tog vi oss ner till stranden, och herregud vad jag njöt alltså! 30 grader i solen här idag, helt makalöst varmt, verkligen inget jag var inställd på. Ett dopp i havet blev det också, men där var det sviiiinkallt för denna badkruka. Knut lyckades på något konstigt sätt få i mig i vattnet ändå. Dock kan jag inte säga att det blev ett så långvarit dopp.

Idag var vi kloka nog att ta en taxi hem. Vi lade oss i sängen och kollade lite film, vilade och mös ett bra tag. Sedan gjorde vi iordning oss för kvällen. Vi åkte till en jättefin restaurang och åt middag allihopa! Otroligt gott och otroligt mysigt!

Har stannat upp säkert 30 gånger idag och bara tänkt på hur lycklig jag är, som får andas här och nu. Hur otroligt lyckligt lottad jag är som får ha Knut vid min sida, och hur otroligt glad jag är över denna fantastiska resa. Denna dag har varit helt perfekt! Tillbringat den med min favoritperson, och sluppit smärta helt och hållet. Jag har alltså inte haft någon smärta på hela dagen, vilken är en väldig kontrast mot gårdagen. Och det kan jag lova att jag njutit av varenda sekund!

Så idag vill jag tacka livet, tacka Knut, och tacka för allt jag fått uppleva idag. Denna dag kommer jag föralltid att minnas, se tillbaka på, och le!

Här har ni våran frulle! Tänk om man fick starta dagen såhär varje morgon!

Här har ni min reaktion haha! :)

Såhär glad var jag idag haha!

Från vår middag! Tycker den här bilden blev så otroligt fin på oss! Btw, så ÄLSKAR jag min nya kamera! Är verkligen så nöjd med den! Rekommenderas!

Påminner er ännu en gång att följa mig på mina andra socialamedier, såsom snapchat - lundinsaga och instagram - sagalundiin. Är nämligen liten mer aktiv där nu när jag är utomlands!

Puss och godnatt på er!

Likes

Comments

Igår orkade jag verkligen inte med någonting. Det ända jag fokuserade på var att andas.

Efter en fruktansvärd natt, med lite sömn, började gårdagen ändå väldigt bra. Som ni såg på mitt senaste inlägg åt vi frukost på balkongen, njöt till fullo. Helt underbart! Sedan vandrade vi ner mot centrum. Kände smärtan smygandes, och fick lite panik då vi glömt att ta med något drickbart. Och som jag skrivit tidigare så måste jag verkligen "stoppa" smärtan så fort den kommer, innan den börjar stegra. Om jag väntar för länge, så som jag gjorde igår, så blir allt bara kaos. Vi lyckades köpa en flaska vatten iallafall, och jag fick i mig mina extramediciner. Men eftersom det redan hade gått för långt då så kunde jag inte stoppa den.

Jag hoppades ändå att det skulle ge sig, och vi bestämde oss för att stanna och äta ändå. Men det blev bara värre, värre, och värre. Knut, som tänkte smart, ville ta en taxi hem då vi var 30 min bort från huset. Men såklart envisades jag mig att vi skulle gå, så att jag kunde "skaka" av mig smärtan. Och det var inte det smartaste beslutet jag tagit. Hem gick vi, haltandes och halvt hängandes på Knut. När vi kom hem var det ett rent helvete. Proppade i mig alla mediciner jag bara fick, men det var inget som hjälpte. Fick panikattack på panikattack. Låg och skakade, grät, och hyperventilerade. Stackars Knut satt bredvid och klappade mig för att lugna ner mig, fast även han var panikslagen.

Såhär höll det på under HELA eftermiddagen och kvällen. Alltså i nio timmar, så himla fruktansvärt. Fy fan alltså, kan verkligen inte begripa hur någon människa på denna jord ska behöva gå igenom detta lidande. Igår tyckte jag verkligen så himla synd om mig själv.

Igår sköljdes det som en våg över mig med alla möjliga tankar som existerar. Bl.a. grät jag över att jag känner mig självisk, för att Knut ska behöva ta detta, för att han ska behöva ta hand om mig, och behöva se denna skit. Det känns som om jag bara kom in i hans liv kastade en massa skit på honom. Men de bra delarna överväger ju det dåliga, annars hade vi ju aldrig varit tillsammans. Men jag vill inte komma in i hans liv och göra så att han mår dåligt. Jag vill ge honom hela världen, och det gör mig så ledsen att jag inte kan det. Jag vill ge honom en framtid, med det ända jag kan lova honom är här och nu.

Likes

Comments

Såhär skönt har vi det! 25+ och jag klagar verkligen inte! :)

Likes

Comments

Det blev en tidig kväll för oss, då jag var så oerhört sliten. Satsade på att sova länge och vila ut mig. Dock blev det tyvärr inte så. Mitt liggunderlag var så otroligt tunt, så jag låg väldigt hårt, och det går tyvärr inte ihop med min tumör. Och tumören var ju redan lite "retad" efter all vandring. Så natten blev inte alls kul. Vaknade flera gånger av smärta, och det kändes riktigt jäkligt att behöva ligga i det där trånga tältet.

Vaknade på morgonen upp med världens smärta. Osmart som jag var stoppade jag den inte direkt, genom att ta en extra morfintablett, utan jag tog bara den vanliga dosen. När jag får ett sådant där smärtgenomslag måste jag liksom "bryta" det, det går inte över annars utan bara förvärras. Anledningen till att jag inte ville ta den extra morfintabletten var att jag vet att jag mår så fruktansvärt dåligt av den. Jag blir snurrig, yrslig, illamående, och får svårt att hålla balansen. Det slutade med att jag fick låna en telefon, och i panik ringde till mamma och bara grät. Ville ha hjälp med hur jag skulle gå tillväga med smärtan. I samråd med sjukhuset blev det en lite starkare cocktail. Smärtan försvann efter ett tag, men biverkningarna var inte roliga alls. Det är tråkigt det där, kan man inte bara få vara smärtfri istället för att behöva välja om man vill ha smärta eller världens illamående. Som tur var hade jag världens bästa lag bakom mig, som hjälpte mig och peppade på. Oerhört tacksam över det!

Efter nio timmar var vi framme. Jag LYCKADES! Jag som för några månader sedan knappt orkade ta mig upp ur sängen på grund av all smärta och trötthet, som jag fick av alla cellgifter. Jag lyckades gå 2,4 mil i svår terräng, trots smärta och trötthet. Var och är så fruktansvärt stolt över mig själv!

Blev riktigt dålig efter detta dock, fick lite feber och mådde riktigt dåligt. Men likaså där, var alla snälla och tog hand om mig. Vi sov i stuga när vi kom ner, ingen var speciellt sugen på att resa upp tälten i regnet. Dessutom fick jag sova i en riktig säng, vilket var väldigt skönt för ryggen. Dagen efter blev det en 12-timmars bilresa hem.

TACK, TACK och TACK för denna magiska resa, och denna fantastiska upplevelsen jag har fått. Speciellt tack till Aron, som ger mig inspiration varje dag. Om man bara vill, så kan man göra allt!

Damer, herrar, ickebinära, här har ni världens BÄSTA kille. Han som inspirerar mig att utmana mig själv och fortsätta kämpa! Min FÖREBILD!

Likes

Comments

Här är en video från vandringen upp till Trolltunga som Aron har lagt upp på sin youtubekanal! Tycker att det kan vara lite kul för er att se vårt äventyr via videoform också! Visst blev den bra!?!

Likes

Comments

Vet inte hur jag ska börja detta inlägg!? Jag har fått uppleva en sådan sjukt häftigt äventyr! För det första, jag har aldrig sett något så vackert som Norge, och för det andra, jag fick uppleva det med världens bästa gäng. En dröm!

Vi startade resan vid kl 04.45 på torsdagsmorgonen. Jag, som annars brukar ha jätteproblem att komma upp ur sängen, flög upp haha. Så nervös, men så galet taggad. Ja, vi startade vår färd då, och mötte upp resten av gänget vid lunch, och gick där igenom hela planeringen för resan. Så kul att träffa alla, så många nya ansikten. Jätteglad blev jag också när jag fick veta att minst tre av dem var fotografer, haha. Jag är ju världens nörd när det gäller kameror osv, och är väldigt pigg på att lära mig nya saker.

Vid 18.30 kom vi fram till campingen för natten som låg i Odda, Norge. Så det blev en hel del timmar i bilen, vilket min rygg inte tyckte så jättemycket om. Vi satte upp tälten i regnet och leran haha, käkade middag, och sen var det bara att krypa ner i sovsäcken för att få lite sömn.

04.45 var det väckning. Vi gjorde iordning oss och packade ihop våra tält. Sedan tog vi bilen upp mot parkeringen, till början av leden mot Trolltunga. Efter lite frukost och utfördelning av packning, så började vandringen. Någon timme in i det så kändes det tungt, skulle jag verkligen klara det här?! Det var då jag bara la en snabb blick på Aron, och jag tvekade inte en sekund på att jag skulle klara det. Om han klarar det, ja, då kan ju banne mig jag också det! Och det var riktigt tufft. Vi gick i nio och en halv timme för att komma fram. Efter varje steg man tog blev det bara vackrare och vackrare. Svårt att förstå att det var på riktigt. Så OTROLIGT fint alltså! Så jag kunde ändå skingra tankarna på allt det vackra istället för att fokusera på hur jobbigt det var.

När vi kom fram så var det photoshoot i regnet. Ja, vi hade ju tyvärr lite oflyt med vädret, men vi fick bättre än var prognoserna visade iallafall. Och efter denna dag var jag DÖD, så sliten, frusen och trött. Då ville jag helst av allt bara ligga hemma i soffan, under en filt. Istället fick jag ligga på mitt hårda liggunderlag i tältet, vilket är mysigt det med, men just där och då kändes det mindre roligt.

Och de resterande två dagarna berättar jag om imorgon. Inlägget blir alldeles för långt. Kika in här då!

Likes

Comments

Efter 12-timmars bilresa är vi äntligen här! Nu ska vi börja vandra! Ses!

Likes

Comments

Imorgon drar jag till Norge! Är så himla nervös! Jag vet inte alls hur mycket min kropp tål och orkar, det återstår väl att se. Men skulle nog säga att viljan är det viktigaste, och den har jag!

Bra att nämna att det förmodligen kommer stå tomt här på bloggen några dagar, så ni inte tror att jag har dött eller något haha. Är 99% säker på att det inte finns något internet där, och sedan vill jag inte heller spendera min tid på att skriva något heller, utan istället njuta av det fina just där och då. Men när jag kommer hem så kommer det bombas med bilder. Ska dessutom försöka få ihop någon bra vlogg också. Så ni har en del att se fram emot.

04.30 rullar bilen från Uppsala imorgon, så tänkte avsluta här. Nu ska jag försöka sova. Önska mig lycka till att jag kommer upp imorgon, för lätt kommer det inte bli haha. Godnatt på er!

Likes

Comments