Alltså denna dagen har varit så BRA!

Trot eller ej, men jag gick upp sju imorse haha. Jag tvättade, handlade och bakade både scones och kladdkaka. Sedan väckte jag pappa och Vickan och bjöd dem på frukost. Fattar inte hur jag hann allt haha. Vickan och pappa blev iallafall väldigt nöjda. Riktigt mysigt att gå upp tidigt, dagen blir verkligen mycket längre.

Idag gick jag på min andra medlemsträff som Ungcancer anordnat. Ni vet organisationen som säljer alla de typiska "fuck cancer-armbanden". En del av pengarna från armbanden går till just dessa träffar, och såklart annat också. Vi var på Lush ännu en gång, lika trevligt denna gången. Hon från personalen, som tog hand om oss, var helt fantastisk. Det bara sprudlade energi och glädje ur henne, man blev glad av att bara titta på henne haha. Likaså resten av gänget, alla är sjukt härliga.

Idag hjälptes vi åt att göra badbomber, och jag verkligen älskar badbomber. Mitt i allt tillverkande kom tanken i mitt huvud, "gud alla i detta rum (förutom personalen) har haft cancer". Svårt att förstå! Det blir bara så konstigt, för man är så van att vara den där onormala och sticka ut. Tycker iallafall att det är superskönt att få vara "en i gänget". Vi fick med oss hela tre badbomber hem och ett varsitt presentkort!

En rolig grej som jag verkligen reagerade på var när det var en person som berättade vart hen bodde. "Ja förut tog det bara 30 sekunder att ta sig till gallerian. Men nu måste jag gå runt allt på grund av bygget, så nu tar det två minuter. Jadu, först cancern och sedan det här." Hen drog alltså ett litet skämt om cancer, vilket jag ofta gör haha. Det blev typ konstigt att höra någon annan säga det. Men jag gillar det, det blir på något sätt väldigt lättsamt.

Kikade in på Facebook så här på kvällskvisten. Då såg jag att Barncancerfonden hade lagt ut en video om mig. Kul! Så för er som har Facebook får ni jättegärna gå in och kolla. Och när ni ändå är inne där, dela sidan! Då finns det chans att ännu fler kan hjälpa till och stötta oss barn i denna kamp.


Ja, det var de "roliga" bilderna jag tog under tillverkningen haha!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej svejs! Vad hände med vädret idag?! Här har det regnat hela dagen.

Idag var jag och kollade på en gymnasieskola, som jag troligtvis vill börja på. Kändes verkligen rätt. Om det nu blir så att jag börjar plugga där så blir det på vårdprogrammet. Förmodligen kommer jag inte att kunna närvara hela tiden, då både trötthet, värk, och sjukhusbesök eventuellt kan komma emellan. Skolan var väldigt förstående, och var helt med på att hjälpa mig med ett litet "eget" schema om det skulle behövas.

Efter besöket på skolan åkte jag hem till en av mina kompisar, Amanda. Hon fyller nämligen år idag. Roligt att träffa henne då vi inte setts på ett tag. Fick dessutom hälsa på hennes nya hund, Morris, alltså världens gulligaste. Grattis ännu en gång Amanda!

Jag hämtade upp Vickan när hon slutat skolan, för att vi inte skulle bli sena till dagens golfkurs. I bilen satt Vickan och "matade" mig med mat från donken, som ett litet romantiskt par haha. Golfen var superkul. Dock gick det inte så jättebra för mig. Jag fick ont i ryggen, och hade oflyt helt enkelt. Hoppas det känns bättre nästa gång!

Haha, det här var den ända bilden jag lyckades ta idag!

Likes

Comments

Idag tänkte jag berätta om Tobiasregistret, en livsviktig sak.

(Kopierad information från deras hemsida).

"I dagsläget är leukemi den sjukdom där blodstamceller oftast används som en sista utväg. Men det finns många andra sjukdomar som kan behandlas på samma vis, bland annat svår blodbrist, immunbristsjukdomar och ämnesomsättningssjukdom.

Blodstamceller är de celler som bildar blod. De finns framför allt inuti benen, i benmärgen. Genom att ge en sjuk människa nya blodstamceller kan de bilda ny, frisk benmärg och nytt, friskt blod.

Men för att det här ska fungera, krävs att givare och mottagare har samma HLA-typ. Enkelt uttryckt är HLA en sorts markörer på cellerna, som hjälper kroppens immunförsvar att känna igen främmande celler. Har cellerna fel HLA angrips de av immunförsvaret och då fungerar det inte att transplantera.

Ungefär en fjärdedel av alla som behöver en stamcellstransplantation kan få sina nya stamceller av en familjemedlem. För de som inte kan det, är problemet att det finns flera miljoner olika HLA-typer. Därför krävs det att många är beredda att ställa upp, så att alla som behöver kan hitta en lämplig givare.

Ju fler potentiella givare som finns att välja på, desto större chans att hitta en som passar helt enkelt. Och det är här som Tobiasregistret kommer in i bilden.

I vårt register finns tiotusentals potentiella givare av blodstamceller – och deras HLA-typ – registrerade. Så det är till oss, och till liknande register i resten av världen, som sjukvården vänder sig när någon behöver en transplantation av blodstamceller. Men alla som behöver hittar inte någon lämplig givare. Därför behöver vi vara fler."

Att bli med i registret är väldigt enkelt. Du fyller först i en hälsodeklaration, den tar ca 10 minuter och säkerställer att du har grundkraven som krävs för att bli givare. När hälsodeklarationen är ifylld så skickas det ett topskit till dig. Då ska man topsa i munnen enligt instruktionerna, och sedan ska du skicka tillbaka topsen till dem. Topsen skickas in på analys och om allt ser bra ut får du ett mail där det står att du är med i registret. Så enkelt eller hur?!

Snälla gör en god gärning och anmäl dig. Det behövs fler donatorer. Och hur fantastiskt skulle det inte vara att rädda någon annans liv.

Om jag nu lyckats få någon enda person att ansöka till detta så är jag väldigt nöjd. Sprid detta så folk kan få mer kunskap om detta, det är så himla viktigt!

Här blir du givare! Tack!

En bild från dagen! :)

Likes

Comments

Idag är det mors dag. Och vad ger man någon som har givit en livet?! Är så tacksam över min fina mamma. Hon är både min mamma och min bästa vän. Är så otroligt tacksam över vår fina relation. Kan inte beskriva med ord hur mycket hon betyder för mig. Stort grattis till alla mammor där ute!

Det känns som att hela dagen bara försvann haha. Förberedde lite med ledarkursen, som jag kommer att hålla i för ledarna inför fotbollsskolan. Är rätt nervös inför kursen, hatar att prata inför folk. Då kanske ni undrar varför jag gör det! Jo, jag känner att jag vill möta mina rädslor. Känner ändå att min scenskräck blivit mycket bättre efter att jag stod på scenen med Aron och tog emot den där checken. Mitt mål är att själv någon dag stå och föreläsa, skulle vara så häftigt!

Eftersom det är mammas dag idag så fick hon bestämma lite. Vi började med att äta jättegod mat, grillad oxfilé med klyftpotatis, såser och sallad, lyyx. Finns det något bättre än grillat?! Efter maten spelade vi kubb ute i trädgården. Tycker själv inte att det är så jättekul, är nämligen en väldigt dålig förlorare haha. Men idag var det mammas dag så såklart ställde jag upp för hennes skull. Sedan gick vi ner till sjön och satt och åt chips och dipp på bryggan haha. Så himla mysigt. Ibland glömmer man bort hur fint man bor. Är max 10 minuter gångväg till sjön.

Sedan åkte jag in till stan, till pappsen. Han kom hem från sjukhuset redan i torsdags, och mår mycket bättre. Känns skönt att få ha pappa hemma i några veckor nu. Han behöver verkligen få slappna av lite. Han har ju behövt jobbat under hela min sjukdomstid då han är "egenföretagare". Vilket har tagit mycket på hans ork. Så äntligen kan vi få lite tid tillsammans, och han kan få varva ner lite. Detta blir nog jättebra!

Hoppas ni haft en superbra helg och att ni har njutit av det vackra vädret!

Våra katter, som är innekatter, provade att gå ut idag. Men de var livrädda haha. En sekund efter denna bild är tagen sprang de in igen haha! Sötisar!

Likes

Comments

Idag var det dags för hemfärd. Tråkigt att säga hejdå till alla, men förhoppningsvis kommer vi ses igen. Lite roligt att Love var väldigt skeptisk till lägret till en början, men i slutet ville han inte lämna. Haha, så ja, han var riktigt nöjd. Kul att sådana här saker anordnas, det ger en väldigt mycket att få prata av sig med personer i samma sits. Hoppas på fler av dessa läger, dock så hoppas jag på fler ungdomar nästa gång.

Kändes ovant men väldigt skönt att prata med andra som verkligen förstår hur det är att vara sjuk. Man behöver inte vara den där som "sticker" ut. Trivdes verkligen med att inte behöva känna mig annorlunda, för det gör jag hela tiden när jag är hemma. Det var så härligt att göra aktiviteter, skratta, ta mediciner, vara med, gå och vila, skratta igen - och ingen som tyckte att det var konstigt! Inte bara vi som själva är sjuka, utan även våra syskon och föräldrar, behöver det här stödet i varandra. Ett som är säkert är att ingen går igenom en sådan här händelse oberörd. På något sätt blir man både skörare och starkare, men framförallt tar man ingenting för givet. Och hur mycket man än skämtar och skrattar, så finns allvarets kärlek och smärta så nära. Tack till "Plexus vänner" för ert engagemang och driv, och för en superbra helg!

Träffade en gammal kompis idag, som jag hängde jättemycket med under hela högstadiet. Vi har inte träffats på ett helt år, så det var roligt att ses igen. Vi åkte först in till stan. Där satt vi på ett café och fikade. Catchade upp vad som har hänt det senaste året, skola, vänner, sport osv. Kul att inte bara behöva prata om ens sjukdom hela tiden. Sedan åkte vi hem till mamma igen, och chillade i stort sätt resten av dagen haha.


Likes

Comments

Idag blir det "min dag i bilder".

Först var vi inne i fortet som ligger här, Siaröfortet. Det började byggas redan år 1916 men var inte klart förrän är 1924. Lyckades ha någon jättedålig inställning på kameran tyvärr men här är iallafall två bilder.

Efter rundturen inuti fortet så åt vi lunch och sedan gick jag upp på rummet för att vila. Hade inte planerat att sova i tre timmar men så blev det haha.

Sedan gick jag och mamma en rundvandring runt ön och plockade blommor. Det var väldigt roligt att få knäppa fina bilder när solen var framme. Det blir så fint då! Var coolt att se fortet utifrån också. Tyckte inte det var så roligt att knäppa kort på men om ni är intresserade av hur det ser ut så kan ni ju googla.

Sedan var det dags för middag i solen. Vi hade en helt fantastisk utsikt och jag njöt av tillvaron. Vädret var helt underbart

Alla som har deltagit på detta läger är så himla snälla och jordnära. Kul att få prata lite om tankar osv, mycket saker man känner igen sig i.

När jag gör sådana här saker och är ute på semester, då vill jag bara njuta av tillvaron.

Godnatt!

Likes

Comments

Jäkligt kämpigt att ta sig upp från sängen imorse. Runt sju behövde jag vakna då vi behövde vara på golfbanan redan klockan nio. Vi åt frukost och gjorde oss iordning och skulle precis lämna huset, när någon från golfen ringde för att tala om att kursen ställs in pga att instruktören blivit sjuk. 20 minuter innan golfen skulle börja! Tyckte inte det var så jätteschysst, lite bättre framförhållning måste man väl ändå ha?! Cissi och Malin hade åkt i 45 minuter och fick vända och åka hem igen. Blev lite less, sa nämligen nej till en cup med innebandylaget i Falun som jag gärna hade velat åkt på, bara för att kunna vara med på golfen!

Nåja, istället för cupen planerade vi in ett läger för cancerdrabbade familjer, vilket är kul det med. Jag, mamma, och Love är nu ute på Siarö i Stockholms skärgård. Totalt är vi tre familjer, syskonstödjare, och de som anordnar vistelsen. Det ända jag tycker är lite tråkigt är att det bara är barn mellan fem och tolv år - och jag. Hade gärna velat träffa någon som är runt samma ålder som mig, även fast det inte var något jag förväntade mig. Det är en före detta gladiator (ni vet från TV-programmet) som "håller" i lägret med sin familj. Plexus, var hans gladiatornamn, för er som kommer ihåg honom haha.

Det har varit lite småaktiviteter hela dagen, såsom skattjakt, paddling, motorbåtskörning, samt bjudits på god mat. Vi har pratat en massa också, berättat våra historier osv. Tror att det kan bli en bra helg ändå, även fast det inte riktigt blev som jag egentligen hade önskat.

Blir helt tårögd av de andras historier. Helt sjukt vad dessa barn och deras familjer har fått genomlida. Oskyldiga, små barn. Det gör så ont i mitt hjärta att höra om vilka tuffa resor de har fått gå igenom. Denna sjukdom är så himla orättvis!

Likes

Comments

Var gullig och skjutsade Vickan till skolan imorse, som jag så snällt lovade igårkväll. När jag vakande imorse ångrade jag mig haha. Men såklart klev jag upp och skjutsade iväg henne. När jag kom hem efter det så lade jag mig i soffan och toksomnade. Jag som tyckte jag var så himla duktig och gick upp tidigt haha. Försökte gjorde jag iallafall.

Jackie och Joel kom hem efter skolan. Vi cyklade till pappa, på sjukhuset, med en massa gott fika. Lyckades få ut pappa, helt otroligt ju! Han opererade sig i förrigår, och nu snackar vi ingen rullstol, utan han gick på kryckor! Visst, det tog ett tag, men wow vad jag blev imponerad. Rocky följde med också, och blev superglad av att få se pappa.

Efter det cyklade vi till Stadsträdgården, och låg på en filt och solade. Superskönt! Vi låg där ett tag men sedan blev det alldeles för varmt, så då begav vi oss hemåt.

Efter ett tags slöande så hämtade jag upp Lovetuss. Han gick på bio med några av hans kompisar, som han träffat genom syskonstödjargruppen. Det finns en syskonstödjare på sjukhuset som har anställts av Barncancerfonden. Han ordnar en massa roliga aktiviteter för syskon till cancerdrabbade barn. Oftast får den cancersjuka den mesta uppmärksamheten av föräldrarna, och då kan syskonen lätt bli lite sidosatta. Därför är det så himla bra att detta finns. Att få bli lite bortskämd, och dessutom få möjlighet att träffa andra barn i samma situation. Jag kan tänka mig att dessa barn kan bli vänner för livet.

Nu sitter vi hemma hos mamma, och Vickan kom hit för ett litet tag sedan. Imorgon blir det upp tidigt för att gå på golfkursen.

Här provade vi våran utrustning som vi inhandlat haha! Juste! Om det möjligtvis finns någon därute som skulle vilja sälja vänsterklubbor till mig så får ni gärna slänga iväg ett mail haha!

Likes

Comments

Hejsan! Idag mår jag mycket bättre. Fick ett samtal av pappa imorse där han sa att han mådde bra. Så då blev jag betydligt lugnare. Startade dagen med en smoothie på balkongen, tillsammans med Rocky. Är så otroligt skönt när solen lyser på.

Idag blev det en tur till Stina (guldsmeden), för att fortsätta jobba med mitt lilla "projekt". Ni får vänta ett tag till innan jag berättar om det. Haha, själv hatar jag när bloggare gör såhär, då jag är så fruktansvärt nyfiken av mig. Men det blir ju bara ännu roligare när man får veta vad det är sen. Tror iallafall många av er kommer att älska det!

Väl hemma igen cyklade jag till sjukhuset, för att besöka pappa. Det tar seriöst fem minuter att cykla dit. Har verkligen varit en fördel att bo så nära under min sjukdomsperiod. Om det är något så går det hur snabbt som helst att ta sig dit, vilket har lugnat mig väldigt mycket.

Haha varför glider jag alltid ifrån vad jag skulle säga?! Aja, jag och Ludde cyklade iallafall upp till sjukhuset. Vi tog med en massa godis till pappa som kunde muntra upp honom. Han blev jätteglad när vi kom. Han har nämligen legat still hela dagen tillsammans med tre andra sängliggande. Han har verkligen inte kunnat göra någonting, och Ipaden lyckades han glömma också. Så det blev lite överlämning av saker han hade glömt, en liten fika, och såklart en massa kramisar. Han såg på något sätt lite piggare ut. Typ mer avslappnad i ansiktet!? Operationen har ju varit ett stort stressmoment för honom. Men då han har haft så himla ont, så tror jag att det var en lättnad att äntligen ha fått det gjort. Blev mycket lugnare när jag fick se honom, skönt och se att mår bra trots omständigheterna.

Efter besöket hos pappa kom Vickan hit, med en liten överraskning. Hon hade nämligen köpt en massa gott till oss. Mums! Hon ska sova här med mig, så att jag inte behöver känna mig så ensam. Precis vad jag behövde! :)

Sorry att det blivit lite mycket info om pappa just nu, men han är ju ett stor del i mitt liv, haha ni förstår nog! Tack för alla fina kommentarer och sms om honom. Det är många som har hört av sig, och det gör mig så glad att det är så många som bryr sig om oss. Trevlig kväll på er!

Från Vickans överraskning!

Alltså kolla vilken jäkla svullnad! Dessutom ger inte bilden rättvisa! Stackars pappsen!

Likes

Comments

Idag städade jag hela lägenheten. Oj, chock haha. Nej men pappa opererade sig idag, så jag ville att det skulle vara fint och fräscht när han kommer hem. Tog ett bra tag då jag dammsög, dammtorkade, samt fixade alla blommor. Hoppas han blir glad!

Pappa gjorde illa sig redan i ungdomen, och har därefter genomgått flera operationer. Nu har det dock blivit så dåligt igen, att hela knäleden behövdes byta ut. Han var riktigt nervös innan, och likaså jag. Har länge varit jätteorolig över att det ska hända mina nära och kära något. Så fort någon inte svarar i telefonen så tror jag att personen har dött. Jättejobbigt att känna den oron hela tiden. Får verkligen världens klump i magen. Allt blev tusen gånger värre efter att jag fick cancer, för nu inser jag hur mycket alla betyder för mig och att jag behöver ha dem omkring mig. Det skulle verkligen krossa mig om något skulle hända dem.

Aja tillbaka till pappa. Han åkte till sjukhuset vid lunchtid, och jag började bli lite orolig vid fyratiden. Ringde därför till avdelningen för att fråga hur det hade gått. Då sa hon i receptionen att det fortfarande inte fanns någon information, och jag bad henne ringa mig så fort de visste något. Vid halv nio ringde jag igen. Nu ännu mer orolig, operationen skulle bara ta två timmar. Då var det en (förlåt) jätteotrevlig tjej som svarade. Jag förklarade hur orolig jag var över min pappa, och att jag önskade information om vad som händer. Tydligen hade han inte kommit från uppvaket ännu. Då frågade jag om jag kunde få komma upp och bara få säga hej när han kommit tillbaka. Personligen hade jag velat träffa någon anhörig efter en operation. Varpå hon strängt sa nej. Och absolut förstår jag det, besökstiden var slut. Men så som hon pratade med mig i telefonen tyckte jag inte var okej, riktigt snobbig, och jag blev väldigt ledsen efteråt. Telefonsamtalet gjorde allt annat än att lugna ner mig. Tycker att de borde vara väldigt vana med denna typen av telefonsamtal och då kunna hantera det lite bättre.

Nu slutade det iallafall med att jag ligger här hemma "själv" i lägenheten med Rocky, och är orolig och ledsen. Såklart fattar jag ju att operationen gick bra, eftersom han ligger på uppvaket, men jag har ändå en klump i magen. Min ÄLSKADE pappa!!

Nu ska jag fortsätta mysa med den här skrutten! Godnatt på er!

Likes

Comments