Idag var det dags för provtagning på sjukhuset igen. Viktigt att ha koll så att allt ser bra ut. Dessvärre kändes det inget vidare då näsblodet började flöda, innan vi ens hunnit lämna parkeringsgaraget. Vilken start! Blod i hela ansiktet, på händerna, på jeansen, och blodiga papperservetter överallt. Visserligen var vi ju på rätt ställe för att bli omhändertagna, men ändå. Dock var det ändå bra, eftersom jag hade fått en remiss till att bränna i näsan. Vi tog proverna som skulle tas (som förmodligen hade kunnat tagits från näsan, istället för i armvecket), och sen gick vi direkt vidare till öron/näsmottagningen.

Där kände jag mig tyvärr inte alls bra bemött. Läkaren kändes väldig oförsiktig. Det gör så jäkla ont på mig, som har sköra slemhinnor. Detta verkade han dock inte förstå. Om jag ska summera det hela, så kan jag ju säga att jag lämnade sjukhuset gråtandes, hade jätteont, och kommer aldrig att vilja komma tillbaka. Dessutom kände jag mig i övrigt ganska ynklig och känslig just idag, så allt blev ju ett snäpp värre av det också.

Sedan blev det ett tre timmar försenat besök hos morfar, som hade lagat god lunch åt oss. Såklart kunde jag inte äta eftersom jag mådde så illa och hade så äcklig smak i munnen, efter behandlingen jag just utstått. Dagen blev tyvärr inte som jag hade tänkt mig, då eftermiddagens planerade Stockholmsbesök varken hanns eller orkades med. Det är verkligen helt omöjligt att göra upp planer, suck!

Familjen Lavemark, som har hand om våra katter nu när vi inte är hemma så mycket, är just nu bortresta. För enkelhetens skull sover vi därför här med katterna istället. Perfekt tycker jag, då kunde jag ju få sno deras badkar! Så det har väl varit dagens höjdpunkt helt enkelt haha.

Jag tycker det är så jobbigt när det inte blir som jag tänkt mig. Jag blir så frustrerad när jag liksom inte kan göra något åt saker och ting. Jag hoppas att ni, som är mina vänner, förstår och har överseende med den biten! Jag vill verkligen vara med er. Ge inte upp! Jag behöver er!

Vi köpte ett klösträd till katterna, de verkar nöjda!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej!

Idag har det varit en superbra dag, en riktig kontrast mot igår!

Dagen började med att kolla på Luddes (min bror) innebandymatch, med Vickan och pappa. Kul att få se honom spela igen, och dessutom få se lite innebandy. Blir jättesugen på att spela match. Mitt lag har träningsmatch på onsdag, men jag börjar tyvärr bli lite förkyld. Hoppas att det inte håller i sig.

Ikväll kom massor av kompisar hem till mig. Vi har haft det så mysigt, ätit gott och mått bra. Tre av dem ska dessutom sova kvar här, hos mig, inatt.

Idag fick det bli ett kort och kanske lite tråkigt inlägg. Men just nu vill jag bara gosa upp mig med tjejerna i soffan, istället för att sitta här vid datorn. Ville bara att ni ska veta att jag mår bra idag, för idag är jag med mina älskade vänner!

Likes

Comments

Hej! Idag har jag inte mått så bra. Har haft sådan ångest, utan att veta varför. Det är verkligen så frustrerande. Dessutom har jag vänt på dygnet, somnar runt 4 på morgonen och vaknar vid 12. Idag har jag inte ens orkat gått upp ur sängen.

Livet är så konstigt nu. Sjukhusbesök och behandlingar har tagit över min vardag, så när jag får en oplanerad dag blir jag helt tom, som idag. Jag orkade inte ta mig för något. Tog en dusch för att känna mig något fräschare och kanske lite piggare, men det blev inte bättre. Tycker det är så jobbigt att ha ångest, och idag kände jag inte ens att jag hade någon anledning till ångesten. Önskar verkligen att jag skulle kunna förklara mina känslor, men jag kände mig bara tom.

Det blev helt klart ändring på humöret när Vickan kom hit. Vi lagade hemmagjord pizza, och just nu sitter vi och myser i soffan. En skräckfilm, lite chips och godis, och en stöttande vän, var vad som behövdes för att vända dagen. Hatar när jag blir på sånt där dåligt humör. Hoppas att morgondagen blir bättre och att jag kommer vara mig själv då! :)

Det här gjorde mig också på bättre humör. Min morbror och hans flickvän (dom som var med på zakynthos om ni kommer ihåg) bor i Danmark. Idag är det cancergala i Danmark, för att samla in pengar. De tände den här lyktan för mig - å, vad det värmde i hjärtat!

Likes

Comments

Idag åkte jag, mamma, och Love in till Täby för att se när Aron föreläste. Wow! Tycker verkligen han är så inspirerade. Inte bara för det han säger, utan hela hans personlighet. Han bara utstrålar positivitet. Verkligen en varm och generös person. Han ville dessutom filma in en liten snutt till, till reklam för hans resa till Sydpolen. Klart jag ställde upp på det. Men som jag fnittrade när jag skulle sitta där framför kameran och prata helt improviserat. Det var verkligen jättesvårt. Jag är ju egentligen jätteblyg, hehe. Jag är så glad att jag kontaktade Aron, trodde aldrig att det skulle leda till det här.

Glömde berätta hur det gick på innebandyn också. Det gick faktiskt förvånansvärt bra. Det kändes exakt som vanligt, förutom min ork och kondition. Jag var med hela träningen faktiskt. Det var ju inte en jätteintesiv träning, men jäklar vad trött jag var efteråt. Däckade när jag kom hem och vaknade inte förrän 14 timmar senare. Och vilken träningsvärk jag har fått haha. Kanske inte det skönaste men man är så nöjd ändå, har saknat den där känslan.

Love blev helt förtjust i Aron och hans rullstol haha.

Aron förklarade hur kameran jag fick av honom funkar, är ju tyvärr inte så teknisk av mig!

Och här är från träningen i onsdags!

Likes

Comments

Det här inlägget är för att hedra dig, Isabell!

Idag var det din begravning! Det var skönt att få ett hejdå, även om jag önskar att jag inte hade behövt det. Du spred så mycket glädje omkring dig, även fast du mådde så dåligt. Din styrka inspirerade många.

Det märktes hur älskad du var idag. Hela kyrkan var full, för att hedra och minnas dig. Det var en fin ceremoni. Många tårar rann när vi fick höra när du sjöng. Helt sjukt att du sjöng på dina egen begravning! Du sjöng så otroligt vackert! Jag önskar jag kunde fått höra det i verkligheten.

Det är så orättvist att du togs ifrån oss. Varför just du? Jag önskar att du och jag skulle gå levande ur det här tillsammans. På ett sätt är det en lättnad för mig att du slipper all din smärta, och jag hoppas att du är på ett finare ställe nu. För mig är du en ängel nu, en ängel som vakar över oss.

Tack för att jag fick chansen att träffa dig. Du var verkligen en fin person. Jag kommer aldrig någonsin glömma dig. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. När det är som tyngst ska jag tänka på dig och fortsätta kämpa.

Du är och var en väldigt speciell person för mig. Vila nu i frid världens finaste ängel!

Likes

Comments

Idag togs cellgifterna bort, och nu är jag ledig i 1,5 vecka från behandlingar. Det känns så skönt, kunna vila upp sig lite!

Idag kommer jag göra en rolig sak, en sak jag längtat efter, gråtit över för att jag aldrig trodde jag skulle få göra det igen. Idag kliver jag på innebandyplanen igen, jag ska äntligen spela igen. Jag har inte spelat sedan februari, men idag är det dags. Och jävlar vad det känns bra. Det här är det längsta avbrott jag haft från innebandyn någonsin.

Just nu tar jag mina dagar som de kommer. Jag vet inte när jag måste lämna denna jord. Jag försöker att inte tänka på det, för idag njuter jag av att jag lever! Idag lever jag och idag får jag göra vad jag vill. Idag är jag jäkligt tacksam, och idag känner jag mig fri!

Är så taggad att få träffa det här gänget!

Likes

Comments

Igår hade jag ett möte med mina läkare på sjukhuset om hur min fortsatta behandling kommer att se ut.

Enligt mitt ordinarie schema så har jag två cellgiftsbehandlingar kvar. Dom kommer jag genomföra, för att man vill att tumören ska vara i "vila" så länge som möjligt. Efter cellgiftsbehandlingarna får jag 2-3 veckor ledigt från behandlingar. Sedan blir det strålning ca 20 min varje dag i 7-8 veckor förutom på helger. Man utvärderar alltså när den här tiden har gått.

Målet med strålningen är såklart för att man vill få mig frisk. Dessvärre är den chansen inte så stor. Även om inte strålningen skulle bota mig helt så tror dom att jag får längre tid att leva, och förhoppningsvis inte må lika dåligt som jag gör med cellgifter.

Jag slipper jobbiga biverkningar som att tappa håret, ont i magen, illamående, inte lika infektionskänslig m.m. Dessutom slipper jag vara inlagd på sjukhuset, utan bara komma på dagbesök. Det ska bli skönt att börja få bestämma lite över sig själv igen, men läskigt! Det var ju så längesen.


Likes

Comments

​Nu är cellgifterna påkopplade, och den här veckan har jag lyxen att få vara hemma med dom! Det underlättar verkligen att jag typ kan röra mig precis som jag vill, trots pågående behandling. Portnålen gick också rätt bra faktiskt, inte alltför mycket smärta. Ändå fick jag panik och bara låg och skakade, trots lite lugnande medicin.

Efter att ha lämnat sjukhuset åkte vi till banken för att fixa ny kod för inloggning på min internetbank. Blev helt chockad när jag såg hur många som hade swishat mig. TACK så jäkla mycket hörni!! Hade gärna velat suttit och svarat alla personligen, men jag hoppas ni förstår om jag tackar er alla här på bloggen istället.

Jag har verkligen haft sådan otrolig ångest över att inte veta om jag även i framtiden skulle ha två ben eller inte. Pga det har sko- och byxinköp fått vänta. Så att få beskedet att jag iallafall kommer att fortsätta se ut som mig själv var en underbar lättnad, och det firade jag idag genom att köpa ett par snygga stövlar. De var lite dyrare än jag normalt brukar kosta på, men med hjälp av er så kändes det ändå bra - tack!

Pappa kom och hämtade mig, mamma och Love efter han slutade jobbet. Han överraskade mig med en superfin berlock från Thomas Sabo. Sedan blev det en sväng till Subway för att köpa mat, och när vi var hemma i Björklinge följde pappa med in några timmar. Jag är så tacksam att mina föräldrar kommer så bra överens, jag behöver dom båda!

Min fina älskade lillebror!

Berlocken till höger om den stora ängeln fick jag!

Likes

Comments

Idag blev det en sväng förbi nagelsalongen. Tyvärr blev det inga kiwinaglar, det är så svårt att förklara när de inte kan svenska. Sen blev det fika hos min styvmoster, innan vi var tvungna att åka till sjukhuset och ta blodprov inför morgondagens behandling.

Har ångest för portnålen som ska sättas imorgon. Jag som lugnat ner mig lite på den fronten, eftersom det gått så bra de senaste gångerna. Men så började det strula igen. Förra gången lyckades de få in nålen först på fjärde försöket, och då var jag helt panikslagen och låg där och skrek av smärta då de fick trycka så hårt. Nej, usch det känns så jäkla jobbigt.

Ni kanske undrar lite hur mina tankar går nu några dagar efter beskedet! I fredags var jag näst intill panikslagen. Men jag har landat lite i det nu. På ett sätt känns det skönt att ha fått ett besked, känner mig mer lugn och är inte uppe i varv så ofta. Var ju verkligen stressad över att inte veta något, allt låg så öppet. Såklart känns det helt overkligt, och väldigt läskigt. Det var ju inte direkt det beskedet jag ville ha. Jag vill vara här, vara här med min familj. Jag vill ta studenten. Jag vill älska någon, som älskar mig tillbaka precis lika mycket. Jag vill bilda min egna familj. Jag vill bli gammal. Jag ber till gud att det händer ett mirakel, för jag vill verkligen leva!

Idag berättade vi för min lillebror Love, hur det ligger till. Det var jobbigt. Både för att han blev ledsen, och för att jag blev ledsen. Jag vill ju vara där när Love växer upp, ta hand om honom, forma hans personlighet, skälla på honom när han inte sköter sig haha, ja ni förstår. Jag vet faktiskt inte alls hur min lilla Lovetuss tänker men jag hoppas han vågar visa det för oss.

Jag förstår inte hur fina människor jag har runt mig. Det har tom startats insamling till mig så att jag kan göra saker på min bucketlist! Är så jäkla tacksam över all kärlek jag får. Jag ska försöka skriva klart min bucketlist så jag kan dela med mig av vad jag vill göra.

Likes

Comments