Jag hade så himla kul igår! Vi kom inte hem förrän halv två! Då kokade vi korv mitt i natten för vi var så hungriga, haha! En riktigt lyckad kväll!

Idag var det dags för provtagning igen. Behövde kolla mina värden och om jag behövde blod inför resan. Det såg som tur var bra ut. Jag och Alva fick dessutom tre st gratiskuponger till en meny på donken. Haha de blev vi väldigt lyckliga av, då vi inte ätit någon frukost.

Vi tog moppen ner till stan och åt. Jag gav tjejen i kassan mina kuponger, och så fick jag min mat. När jag gått och satt mig såg jag att hon av misstag råkat lägga kupongerna på min bricka. Haha så nu kan jag använda dom igen. :)

När vi skulle ta moppen hem hade jag soppatorsk hehe. Klumpiga jag! Som tur var kunde pappas jobbarkompis komma med en dunk. Lifesaver!

Nu är det dags för Justin Bieber! Jag är så jävla taggad! Hörs!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Egentligen ville jag gå till skolan idag, men jag kom verkligen inte upp ur sängen. Jag är helt slut och känner mig väldigt sliten. Vilket egentligen inte är konstigt, har varit fullt upp med både aktiviteter och cellgifter

. Jag gick upp vid 12, åt min favvofrukost, och tog en lång skön dusch. Efteråt satte jag mig ner och pluggade lite. Vickan kom förbi ett tag också. Kul att träffa henne igen, vi kommer förmodligen inte hinna träffa varandra innan jag åker till Rhodos.

Idag var det första gången jag tog fragminsprutan på mig själv! Jag vågade egentligen inte idag heller, men jag var ju ensam hemma så vem skulle annars göra det? Jag är iallafall väldigt stolt över mig själv! För ett år sedan skulle jag inte ens vågat hålla i sprutan, och det fanns inte på världskartan att jag skulle ta en spruta på mig själv!

Ikväll är det dags för inspark. Det är en fest anordnad för oss ettor. Det är 5 skolor i Uppsala som är inbjudna. Det ska bli riktigt kul. Alva kommer hit och fixar sig med mig, och sen går vi ner på stan. Tror det blir en fett rolig kväll haha.

Sen måste jag bara säga vilken fin vän jag har som fixade biljetten åt mig. Egentligen var man tvungen att vara där personligen för att kunna köpa den, man kunde alltså inte köpa åt någon annan. Men hon stred för att jag skulle få den där biljetten, och det är jag otroligt tacksam för. Tack Sofia!

​Min goda frukost! :)

Likes

Comments

En cykeltur ner på stan med mamma idag. Rätt trött och sliten efter gårdagen, men känslan av nöjdhet från igår höll sig ändå kvar. Vi hade mysigt, och fyndade faktiskt några bikinis på sista sommarrean. Perfekt till Rhodos på söndag!    

Cellgifterna tog slut idag vid två tiden, så nu är jag äntligen fri, och portnålen är urdragen. Sååå skönt.

Idag var jag tvungen att säga hejdå till bästa Ivana, som hade sitt sista pass hos oss på sjukhuset. Så jäkla tråkigt. Hon har verkligen varit en av mina favoriter, och har känts som en storasyster för mig. Vi har kunnat prata om allt. Saknar henne redan.

Jag blev tillfrågad om jag ville ställa upp i ett barnrättsråd, ett möte som skulle kunna jämföras med ett elevråd fast på sjukhuset. De undrade vad de skulle kunna göra bättre och om vi hade några synpunkter osv. Kändes bra att få vara med där, då jag fick många viktiga saker sagda. Hoppas det blir bättring!

Efter mötet var jag inbjuden till en sminkkurs. De hade anordnat den på sjukhuset, genom barncancerfonden, för oss cancersjuka. Att tappa håret är rätt jobbigt, men att förlora både ögonbryn och ögonfransar dessutom... Man ser så mycket sjukare ut då. Det är lite trixigt att måla i ögonbryn så att det blir snyggt, och att limma dit lösögonfransar... hjälp! Jag fick iallafall jättemånga och bra tips, och dessutom en genomgång av hur man kan knyta sjalen på huvudet på några olika sätt! Hon som höll i kursen har själv haft cancer, så det märktes att hon visste vad hon pratade om. Det var även uppdukat med massa småplock med mat, och det var supermysigt! Skön pratstund dessutom. En riktigt lyckad kväll!

Jag tog mig friheten att gena genom sjukhuset då jag inte orkade cykla runt. Jag har ju trots allt cancer ;)

Det här fick jag dessutom med mig hem! :)

Och såhär ser det ut när cellgifterna är klara!

Likes

Comments

​Hurni! Jag har gått i skolan idag! Jag är så stolt över mig själv! Att jag vågade, fast jag inte hade någon peruk och gick runt med cellgifter i väskan. Det var jobbigt och folk tittade, men jag klarade det. Det här var way out of my comfort zone. Jag har ju inte ens visat mig i sjal för klassen tidigare, och idag gick jag runt på hela skolan och i matsalen. Det här gör mig starkare! Och det är så roligt att träffa lite folk igen, vara ute i civilisationen, och känna sig åtminstone lite normal. Blev dock lite ledsen när folk liksom pickade på varandra och viskade när jag kom. Jag går ju ändå på gymnasiet, har inte folk vuxit upp?

Jag måste ju ta fragminspruta (blodförtunnande) varje dag. Och nej, jag klarar fortfarande inte av att ta den på mig själv. Därför gick jag till skolsköterskan så att hon kunde hjälpa mig. Hon blev helt stissig och nervös haha. Jag har instruerat flera av mina kompisar tidigare, och det brukar alltid gå bra. Jag förklarade verkligen exakt i detalj hur hon skulle göra och sa att det gick jättebra, men ändå var hon helt till sig.   Bättre blev det ju inte när jag råkade tappa min väska med cellgifter på golvet. Hon blev jätterädd och trodde nog att jag skulle dö eller något haha.

Jag var bara med på två lektioner + maten, efter det var jag rätt slut. Då hade jag varit i skolan i fyra timmar. När jag kom hem somnade jag i soffan direkt. Jag vaknade tre timmar senare, hehe. Fortfarande trött dock så jag tror att jag går och lägger mig snart igen. Jag hade först tänkt att gå till skolan imorgon igen, men jag är osäker på om jag orkar. Tredje dagen med cellgifter imorgon + har saker inplanerade hela eftermiddagen på sjukhuset.

Såhär ser cellgifterna ut idag!

​Såhär såg de ut igår!

Likes

Comments

Idag var det dags för röntgen igen, den röntgen som visar hur stor tumören är. Förra gången var i juli, och då bedömdes att den behövde krympas mer för att kunna opereras. Har så ont i magen, jag vill ju veta svaret men ändå inte.

Jag låg i maskinen i 90 minuter ungefär. Även fast jag låg där en timme längre förra gången, kändes dom här 90 minuterna som dom längsta i mitt liv. Vet inte hur jag ska förklara mig, men jag kände mig liksom blottad? Mitt liv ligger inte i mina händer, utan i någon annans. Dessutom kände jag mig fruktansvärt rädd och ensam. Där låg jag i en stor bankande maskin och bara grät för att jag inte ville att det skulle vara såhär. Jag vill vara med mina vänner i skolan, inte helt ensam och isolerad. Ja, tankarna bara snurrade, så jag mådde så illa. Det ledde till att jag började svettas. Och när jag svettades, låg fastspänd, och inte kunde röra mig, fick jag verkligen panik. Så då klickade jag faktiskt på stoppknappen. De sa att det bara var 2 minuter kvar då, så jag stod ut. Men lätt var det verkligen inte! Jag klarade det iallafall och jag är väldigt stolt över mig själv.

När vi kom upp till avdelningen igen var inte cellgifterna klara än. Då lyxade jag och pappa till det lite, vi åt på Rixos. Värt att tala om faktiskt, då det är en restaurang där jag alltid äter sallad, istället för all onyttig pizza m.m. haha. Sen for vi tillbaka till sjukhuset. De kopplade in cellgifterna, och gav oss världens överraskning. Vi behövde inte stanna kvar på sjukhuset, utan jag kunde få med mig cellgifterna hem! Så nu går jag runt med dem i en liten väska. Cellgifterna är i flytande form, och ligger förslutna i något som påminner om en vattenballong. Därifrån sugs de in i kroppen via en slang, som går in genom min "port". Tidigare har jag fått två cellgifter samtidigt. Nu får jag bara en, och då behöver man inte dropp.

Sååå fantastiskt att få vara hemma istället för på sjukhuset. Nu åker jag tillbaka när "vattenballongen" är tom. Planen är att jag försöker gå till skolan imorgon. Hatar att sticka ut och det kommer jag definitivt göra, nu när jag har en midjeväska med en lång slang. Och dessutom glömde jag peruken hos mamma, så jag tänkte köra med sjal imorgon. Första gången jag kommer till skolan utan hår. Jag hoppas folk inte kommer stirra alltför mycket.

Idag släpptes det rosa fuck cancer-armbandet på ungcancers hemsida. Det är limited edition på de rosa, så jag tänkte klicka hem några. Gör det DU med och stöd mig och andra drabbade. Tack!

Här är "vattenballongen".

Likes

Comments

Som vanligt sov jag länge haha. Jag har lyckats vända på dygnet.. Cissi var iallafall duktig och gick upp tidigare och pluggade.

Senare drog vi in till henne. Vi fortsatte med hennes arbete + städa hennes rum. Vi rensade HELA hennes garderob, kom fram till att Cissi har väldigt mycket kläder, eller kanske hade, vi rensade nämligen ut fyra kassar. Passade på att sno åt mig ett linne hihi. Tänk att jag gillar att städa så mycket, och dessutom för andra haha.

Imorgon är det dags för röntgen. Hoppas inte att maskinen går sönder som den gjorde förra gången. Då fick jag nämligen ligga i den där maskinen i 2,5 timme. Med min klaustrofobi.. Pappa följer med mig imorgon, det känns kul.

Portnålen behöll jag över helgen så den behövs inte sättas in. Och imorgon är det dom "lätta" cellgifterna, så då får jag inte ont i magen. Så det känns faktiskt inte jättejobbigt att åka dit imorgon.

Ska passa på att mysa med en av favvosjuksköterskorna som slutar på onsdag. Kommer sakna henne så mycket...

Likes

Comments

Idag tog jag och mamma en sväng till Gränby köpcentrum. Där mötte vi upp Cissi, Malin och Johanna. Vi gick runt och kollade ett tag, och avslutade med en fika på Starbucks. Mysigt!

Jag är riktigt nöjd med dagen, och glad över att jag fick med mig ett par fina byxor hem. Men det bästa av allt är att mamma lyckades handla! Mamma har rätt svårt att hitta kläder. Jag tycker typ hon passar i allt, men det tycker inte hon. Som tur var fick hon lite coachning av Malin, så hon fick med sig en hel del faktiskt. Tack Malin, jag lyckas aldrig. ;)

Sedan blev det pizza hos Cissis familj. Märker ni att jag gillar pizza? Haha. Jag får mycket beröm över min vikt av mina läkare. Nästan alla med min diagnos opererar in en knapp i magen, för att kunna mixa maten och sen bara trycka in den genom en slang rakt in. Oftast mår man så illa, och får så många blåsor i munnen, att det är nästintill omöjligt att äta. Jag trycker verkligen i mig det jag är sugen på. Jag försöker äta så ofta jag bara kan. Läkarna säger att man oftast brukar förlora 20% av sin vikt, helt galet mycket. Jag har bara gått ner 3 kg, så jag tycker jag är rätt duktig. Helst går jag upp några kilon. Då har jag mer kraft till att tackla min svåra behandling, och det skulle inte göra lika mycket om jag skulle ha svårt att äta några dagar. Det jag ville komma till är att jag äter väldigt mycket onyttigt, just för att det är lättast för mig att få i mig.

Nu sitter jag iallafall och försöker hjälpa Cissi med ett islamarbete, samma som jag gjorde förra året när jag gick i nian. Jag kommer ihåg hur äckligt stressad jag var över det där arbetet. Mår dåligt av att bara tänka på det. Cissi ska sova här, så vi får se hur långe vi stannar uppe haha.

Likes

Comments

Idag har jag mått som väntat, alltså inte så bra. Jag låg i sängen tills klockan var halv två, hehe. Då drog mamma upp mig för att jag skulle äta.

Idag har varit en riktig hemmafixardag. Både mamma och jag har fixat i huset. Jag har sorterat och rensat kläder, och gjort fint i mitt rum. Haha konstigt nog blir jag rätt lugn av det. Det är som att jag blir "ordning och reda", har koll på läget, även på insidan!

Jag lagade middag idag, en fläskfilépasta. Körde freestyle, och det blev faktiskt förvånansvärt gott.

Dagen har inte varit superkul, men ibland är det verkligen så skönt att bara få vara hemma. Inte ha några måsten. Det är sådana här dagar som man tom tar sig tid att tvätta håret haha.

Nästa vecka händer rätt mycket, så jag har en hel del att se fram emot. Mer om det senare ;)

Brist på fina bilder, hehe!

Likes

Comments

Hej!

Lyckan när jag vaknade upp utan Bosse vid min sida var HELT UNDERBAR! Värdet var under 0,2, och det betyder att jag får åka hem från sjukhuset. Klockan var halv åtta. Cissi åt lite frukost, och mamma gjorde henne sällskap. Själv låg jag i sängen och halvsov. Sorry Cillen, du vet att jag älskar dig! ;) Mamma blev väl kanske lite smått irriterad när jag aldrig gick upp. Hon ville ju liksom bara hem. Det ville jag också, men jag kände mig verkligen helt död. Hon tom skickade clownerna på mig, för att få upp mig ur sängen.

 Förklaringen kom lite senare, när läkarna varit inne. Jag hade dåligt blodvärde. Mamma förstod mig efter det iallafall haha. Jag fick två påsar blod och sen kom jag på fötter. Vi åkte från sjukhuset så sent som 16.30. Det känns så sjukt konstigt att få blod, man får sådan jäkla energikick. Vampyr? Haha!

Under lång tid har personalen försökt få ihop mig med en annan tjej på min avdelning. Tyvärr har vi hela tiden gått om varandra, man mår ju oftast inte superbra när man är på sjukan precis. Jag började iallafall prata med henne i veckan. Helt underbar tjej, och vi kändes verkligen superlika. Riktigt kul när man verkligen klickar med någon!

På måndag är det dags för röntgen. Det känns jobbigt... Jag vet ju att operationen måste ske för att jag ska bli frisk, och jag vill ju bli frisk! Ändå går jag runt med sjuk ångest över det här. Kanske inte konstigt?

Helt galet skönt att få vara hemma. Tog mig en lång varm dusch, smörjde in mig och satt på mig min gosiga morgonrock. Som vanligt börjar det ömma i kroppen ikväll, och det håller ju i sig imorgon också. Så jag tror jag tar en riktig mysdag här hemma imorgon med mami.

Likes

Comments

Idag vakande jag upp helt slut. Pappa snarkade, jag var kissnödig, pumpen tjöt, pojken i rummet bredvid grät halva natten, ja listan kan göras lång. Mycket sömn blev det inte iallafall.

Ann tittade förbi en snabbis idag (kompis till fam). Vi satt och pratade en stund. Sen kom Cissi efter skolan. Vi sprang ner till sinnesrummet direkt, jag var ju tvungen att visa henne. Vi låg där i bollhavet och busade. Och då plötsligt stack Annicka (Cissis mormor) in huvudet. Hon hade tänkt att hälsa på MIG då hon hade vägarna förbi, hon hade ingen aning om att Cissi var här. Vi hade även ett bollkrig haha. Det var bollar över hela rummet, såklart plockade vi upp efter oss ;)

Senare kom Jenny förbi med kebab, helt perfekt. Jag var sjukt sugen på det.

Cissi är gullig och sover över här inatt. Dock måste ju hon till skolan imorgon, så hon stannar nog inte uppe så länge. Jag däremot ska vara uppe och härja hela natten då en av favvosjuksköterkorna jobbar sitt sista pass. Så tråkigt att han ska sluta...

Likes

Comments