Eftersom internet inte vill fungera så dyker det inte upp något här. Jag har faktiskt börjat läsa en bok, frivilligt! Det har helt ärligt inte hänt på typ ett år. Sånt där man inte tar sig ro till hemma, då kommer tyvärr mobilen i vägen haha.

Det vi hittar på om dagarna är sola, bada och äta. Det kan inte bli bättre. Jag njuter verkligen till fullo, och den här resan var mer än välbehövlig! Skönt att få samla kraft tills man kommer hem.

Men jag har några incidenter att berätta om iallafall.

Jag glömde helt och hållet bort att berätta om häromdagen, när vi hade hyrbil. Det var några svenskar, på en moppe, som "körde" in i vår bil. Av värmen blev vägen så hal, att det inte gick att bromsa. Tjejen, som satt bakpå, greppade tag i vår bil, precis i tid för att inte åka hela vägen ner i diket. De var helt chockade, och förstod inte ens att vi pratade svenska med dem. Men det gick bra, iallafall utan fysiska skador.

Igår hände en rätt läskig grej. En liten kille, troligen runt två år, hade hela dagen gått runt och plaskat med sin badring i poolen. Helt plötsligt hör jag hur hans mamma vrålskriker. Han hade då halkat ur sin badring, och hade huvudet under vattnet. Det varade i flera sekunder. Han bara låg där, plaskade inte, skrek inte. Med ett ordentligt plask for hans pappa i, och drog upp honom. Det gick iallafall väldigt bra, och det var ingen fara med honom, som tur var. Läskigt bara hur det kan gå så fort, och att han inte gjorde något, bara låg där under vattenytan.

Igårkväll gick jag till baren för att hämta lite läsk. Jag stor där och fyller på glaset. Helt plötsligt kommer en tant fram till mig, och bara kramar om mig, och pussar mig på axeln. Jag trodde först att hon hade tagit fel på person. Men sedan log hon, och gick iväg. Jag blev helt chockad haha, förväntade mig inte det.

Idag satt vi och åt middag. Då kom en av servitörerna fram till mig med ett litet paket?!? I den låg en liten gosedjurssköldpadda. Hur söt som helst! Haha tyckte det var supergulligt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Inlägget skrevs igår men då ville inte internet samarbeta.

Hej!

Vi landade på Zakynthos, i den vackraste solnedgång jag sett på länge. Solen var helt rosa! Till hotellet kom vi precis när restaurangen stängde, men den snälla personalen sa till oss att parkera väskorna i foajén, och skynda oss till middagsbordet. Gott med kyckling, potatisgratäng, och tzatziki!

Tanken var att skippa sjalen den här resan. Lite träning för att känna mig bekväm i att acceptera mitt utseende. En kvart räckte tyvärr, för jag vill ju inte vara orsaken till att någon skadar sig. Skämt åsido, men det var så sjukt många som stirrade, så självkänslan blev lika med noll.

Idag har vi gjort en supermysig Roadtrip runt ön, med min morbror och hans flickvän. Dom är lite anledningen till att vi just åkte hit, till Zakhyntos. Vi ville ha lite back up ifall något skulle hända med mig. Så när vi fick reda på att de hade en resa bokad hit, så tvekade vi inte en sekund. Aja, tillbaka till vår lilla bilresa. Niclas och Sabine hade hyrt en bil som vi skulle åka runt i. De hämtade oss på hotellet, och sen åkte vi till några olika stränder. Vi stannade någon timme på varje ställe, för att sedan fortsätta till någon ny strand. Riktigt lyckad dag, det har varit helt fantastiskt. Vi gjorde "sandslott" och snorklade, och bara njöt av det sköna vattnet och vädret. Det var också väldigt coolt att se sköldpaddenästerna. Jag tycker det är bra att de tas hand om, så att inget förstörs.

Likes

Comments

Just nu sitter jag på Arlanda och väntar på att få boarda planet. Jag kom hem från sjukhuset igår kväll, så när vi kom hem var det bara att sätta full fart med packningen. Veckan på sjukhuset har iallafall gått bra, mycket enklare att ta sig genom saker när man har något att se fram emot. Det har varit en massa pyssel med intyg för läkemedel osv, inget får ju missas, så jag och mamma är lite nervösa.

Det ska bli så jäkla härligt att få komma bort en vecka, sola, bada, äta god mat, kan inte blir bättre. Den här sommaren blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, har inte riktigt fått chansen att vila upp mig, så de här är riktigt välbehövligt!

Likes

Comments

Min natt var hemsk! Har fått utslag över hela kroppen som kliar hur mycket som helst. Dessutom har jag fått massor av blåsor i munnen som gör jätteont. Alla dessa symtom beror på cellgifterna, som jag fick förra veckan. Min natt var alltså inte den roligaste. Resultat av att jag nästan inte fick någon sömn var att jag sov hela förmiddagen, jag var verkligen helt slut.

Min gammelfarmor kom förbi vid 13-tiden ungefär. Jag var fortfarande helt slut så jag var inte något vidare rolig att prata med. Jag uppskattar dock att hon kom, och att mamma fick någon att prata med, då jag råkade somna hehe. Vid 15 vaknade jag upp av att fina Cissi kom. Vi sprang ner till lekterapin på direkten, och där satt vi och pysslade tills efter stängning.

Vi bad en sjuksköterska om att visa oss en en port, alltså en sådan grej som jag har inopererad vid nyckelbenet ungefär. Jag ville förstå varför det så många gånger har hänt att sjuksköterskorna missat att sätta in nålen rätt. Han hämtade en port och en portnål, och så fick jag en liten lektion i hur man sätter in nålen. Så nu förstår jag iallafall vad som händer, och varför de missar ibland. Jag tog också kort på sakerna så att jag kunde visa här vad det är jag pratar om hela tiden.

Vid 19 kom pappa, Joel och Ludde förbi. Vi satt och mös och pratade lite, och det var roligt att träffa alla, och speciellt Ludde igen då det var ett tag sen sist. När de åkte följde också Cissi med, så nu är jag och mamma ensamma här igen.

Visningsexemplar i genomskärning

Ville visa hur tjockleken på nålen är

Likes

Comments

Hemma igen efter en rolig helg i Rättvik!

Jag vill börja med att berätta om i fredags. Jag var ju i skolan i två timmar ungefär. Superkul! Det var ettornas dag, och vi hade massor av olika aktiviteter och lärakänna-övningar. Jag pratade iallafall ihop mig med min lärare, och bestämde mig för att jag ville säga till klassen att jag är sjuk. Jag vill inte att det ska viskas om mig, och att några vet om det och andra inte. Så jag ställde mig inför 30 personer, som jag inte ens känner, och berättade hur det låg till. Jäklar vad jobbigt det var. Jag blev verkligen hur nervös som helst när alla blickar vändes mot mitt håll. Det gick iallafall jättebra, och det verkade som att de flesta tog det bra. Skönt att ha det överstökat.

Som jag skrev tidigare så var det en rolig helg. Jag var med på ett konfaläger, som ledare. Alla kände mig, och hade förståelse för om jag gick ifrån för att vila. Mycket var kul, dock har jag tänkt väldigt mycket, vilket gjorde mig ledsen. Vi kunde sitta och skratta, och helt plötsligt så flög tankarna bara iväg. Varför kan inte jag få ha ett normalt liv? Varför kan inte jag få ha hår? Varför kan inte jag få ha ögonfransar osv. Jag vet att det inte hjälper att älta saker, men ibland går det bara inte att styra bort tankarna. Jag ville gå till skolan idag, något som alla andra tar för givet. Men istället var jag tvunget att åka till sjukhuset. Varför måste de vara så? Det gör mig så ledsen.

Det är jättejobbigt är att vara utan hår, ögonbryn, och ögonfransar. Jag känner inte igen mig själv när jag kollar mig i spegeln. Man ser så otroligt mycket sjukare ut utan, och det är rätt svårt att dölja. Jag hatar att hela tiden gå runt och känna mig ful.

"Jag kan inte dö" är något jag har sagt för mig själv tusentals gånger! Det finns inte på världskartan att jag kan dö. Men ibland trillar jag ändå in på det där spåret. Tänk om cancern besegrar mig? Usch det är sådan obehaglig tanke, och jag ryser så fort jag tänker på det. Men jag vet ju också att det finns stora risker och den kommande operationen som ska ta bort min cancer är väldigt STOR. Att söva mig är bara det en risk.

Det är så många som hela tiden frågar mig hur jag kan vara så stark. De säger att de aldrig skulle klara av det jag går igenom. Men vad har jag för val egentligen? Jag känner mig inte alls stark, och jag tror helt ärligt inte att jag fattar vad jag själv går igenom heller, eftersom jag är mitt uppe i det. Jag tror inte jag kommer förstå det förrän jag är frisk.

Nu är jag, som sagt, åter på sjukhuset. Portnålsångesten var jobbig, men idag gick det ändå rätt bra att sätta nålen. Två jobbigheter just nu, är blåsor i munnen, samt utslag och klåda, pga förra veckans cellgifter.

Men roligheterna för dagen bestod av flera trevliga besök! Tänk vad tiden går mycket fortare, och lättare, när man sitter och pratar, skrattar, och får annat att tänka på. Tack snälla ni!

En bild från Rättvik

Likes

Comments

Idag checkade jag ut från sjukhuset! Det känns skönt att veta att det bara är en cellgiftskur kvar nu, innan jag och mamma drar iväg till värmen. Längtar!

Idag har jag typ bara sovit. Har varit så trött, ledsen, och haft ont. Känner mig totalt orkeslös. Tyvärr brukar det bli så efter behandlingarna. Jag blir öm i hela kroppen, det går knappt att nudda mig. Jag tycker till och med att det är jobbigt att ha på mig kläder. Känslan är som när man har en influensa, och det ömmar i huden, fast tusen gånger värre.

Så ja, idag har det inte hänt mycket. Mamma var jättesnäll och hjälpte mig packa till konfalägret imorgon, medan jag låg på sängen som en liten bitch och var sur. Egentligen var jag jättetacksam, men idag orkade jag tyvärr inte visa det, just för att jag har haft så ont. Det är tur att jag har världens bästa mamma, som känner mig utan och innan, och vet hur oerhört tacksam jag faktiskt är!

Idag matchade jag alltså med vädret haha, och vädret idag var inte fint om vi säger så! Imorgon kommer bli en bra dag. Då har jag förhoppningvis inte lika ont i kroppen, har mer kraft, och blir därmed glad. Imorgon ska jag till skolan ett tag och träffa alla. Det är ettornas dag, och det vill jag ju inte missa. Tyvärr blir jag inte där hela dagen då jag inte har ork till det.

På eftermiddagen bär det av till Rättvik med konfagänget. Det ska bli superkul att få träffa gamla vänner igen. Det känns väldigt skönt att alla vem jag är, att jag är sjuk, och att jag ibland inte orkar göra saker.

En bild från ett tag sen som gör mig glad!

Likes

Comments

Måndag 15/8

Klockan nio stod jag redo på sjukhuset för att ta blodprover, som skulle kontrollera om jag var klar för cytostatika. Blodproverna togs, och vi kilade ner till ingång 78 för att göra hörselkontroll. När vi var tillbaka 1,5 timme senare, trodde vi att cytostatikan var färdig och klar för att påbörjas. Nej tydligen inte, för då hade de inte ens gjort beställningen osv osv. De sa att vi skulle få sätta igång vid 15.30 istället. Väldigt irriterande, men det var inget som kunde påverkas så det var ingen idé att lägga ner energi på det. Det slutade med att det sattes igång vid 17-tiden. Då var jag irriterad. Det hade varit massa strul hela dagen. De hade varit underbemannade, och därför hade mycket glömts bort och inte hunnits med.

Tack, bästa, gladaste, Johan, för att du tittade in till mig! Perfekt timing, och du får alltid mig på bra humör haha!

På kvällen skulle min lillebror, Love, komma på besök med sin pappa. Självklart ville jag ju vara vaken och träffa honom. Men jag visste också att jag skulle få fruktansvärt ont i magen om jag inte skulle ta de där medicinerna (som gör att jag somnar). Dom hann iallafall komma precis innan jag började få riktigt ont, så efter någon timme somnade jag.

Tisdag 16/8

Igår hade jag massvis med besök, inte en lugn stund. Verkligen jättekul! Cissi och Johanna var här nästan hela dagen. De kom vid 12-tiden med mat från Max, jag kunde inte varit nöjdare haha. Vi satt och pysslade och snackade ett tag nere vid lekterapin.

Vid 15-tiden kom en vän till familjen till oss. Jätteskönt att få träffa henne, det var så länge sen! Och så kom hon med en jättefin present till mig, tack!

Det räcker inte där, för Alva kom också förbi, och vi satt alla fyra (jag, Alva, Cissi, och Johanna), och pysslade ett tag. Vi snackade en massa om skolstarten och hade det bara allmänt mysigt!

Och på kvällen kom även pappa och Joel!

Onsdag 17/8

Idag var det dags för skola. Första dagen på gymnasiet. Är jag verkligen så stor? Haha! Jag var väldigt nervös måste jag erkänna, ville inte att någon skulle se att jag var sjuk. Jag tror att jag lyckades dölja det rätt bra, för när jag hade satt på mig peruken, lösögonfransar, och sminkat mig, så var det många här på avdelningen som inte ens kände igen mig haha. Jag kom dit iallafall, och det kändes jättebra. Min klass verkade jättebra, och mentorerna likaså. Dock var vistelsen bara 75 min, vilket var lite tråkigt. Jag hade velat hänga med lite till, men det tillät inte mina läkare.

Hursomhelst så tror jag att jag älskar alla som jobbar här på sjukhuset! Precis innan jag drog iväg till skolan, kom en sköterska in till mig, med en jättefin penna och ett lika fint sudd, och önskade mig lycka till. Hur gulligt är inte det!

På vägen från skolan hämtade vi upp Samuel, för en lunch med mig på sjukhuset.

Sen kom min moster Åsa förbi, och gav mig världens roligaste present haha, visar bild nedanför. Åsa är också en pysseltjej, visade det sig när jag drog med mig henne till lekterapin. Även Cissi anslöt, och vi satt i flera timmar och tillverkade fina drömfångare.

Idag har det verkligen varit en toppendag! Jag är så himla lycklig!

Likes

Comments

Söndag idag, vilket betyder att jag läggs in imorgon! Brukar ha rätt mycket ångest dagen innan, skönt att jag slipper det. Jag fick ha kvar portnålen, som sattes förra veckan, vilket känns väldigt skönt. Det är ett av de jobbigaste momenten, och den största anledningen till min ångest. Jag vet också att jag kan få "droger" (haha) mot mina buksmärtor, som jag får av cellgifterna. En väldig lättnad att veta att jag kommer få sova igenom den smärtan, då det krampar i hela magen.

Imorgon är det första som står på schemat en hörselkontroll, för att se så att inte cellgifterna försämrar min hörsel. Sen är det cytostatika i droppform, i fyra timmar. Efter det är det bara att vänta på att värdena går ner, så att jag kan åka hem, förhoppningsvis på torsdag. Eller, inte bara vänta. Jag får vätska i droppform hela tiden, för att gifterna i min kropp inte ska fräta upp mig från insidan. Rätt drygt att gå på toa varannan timme, dygnet runt. Rena tortyren kan jag lova!

Tråkigt bara att min favoritsjuksköterska gått på semester, saknar henne som bara den.

Jag har iallafall blivit lovad några besök i veckan! Känns superkul när folk kommer och hälsar på, då slipper man känna sig så ensam. Man har också en anledning till att kliva upp på morgonen, annars brukar jag stanna i sängen med pyjamasen på hehe!

Skolvecka är det också, och jag är ganska nervös! Troligtvis kommer jag få närvara två timmar på onsdag så jag kan vara med på uppropet, känns bra att få vara med från början.

Likes

Comments

Kom hem från sjukhuset i torsdags förmiddag, överraskande snabbt. Innan jag fick åka hem fick jag fylla på lite blod då mina blodvärden inte såg så bra ut. Jäklar vilken skillnad det blev alltså! Jag känner mig mycket piggare och orkar mer. Jag mår faktiskt ändå helt ok efter kuren, det brukar vara värre. Dock är jag väldigt öm i kroppen/huden.

Jag har varit med Cissi och Samuel, jag har fixat naglarna igen, gått på stan, ja allt möjligt! Men det bästa av allt är att jag och mamma har bokat resa till Zakynthos i Grekland, jag är överlycklig! Trodde inte det var möjligt för mig att åka utomlands, men nu har jag äntligen fått det godkänt av mina läkare. Om två veckor drar vi! :)

Är verkligen supertaggad på skolan på onsdag, att få se vilken klass man får osv. Inte för att jag kommer vara så närvarande kanske, men ändå roligt att få ha en klass. Eftersom skolan börjar mitt i min kur så ska jag förhoppningsvis få två timmar ledigt från sjukhuset. Vi får se hur allt blir med skolan, har faktiskt inte bestämt än! :/

Likes

Comments

Hela helgen gick jag runt och var ledsen och hade ångest. Mest för att jag visste att jag skulle ligga inlagd på sjukhuset för nya kurer i tre veckor. Sen var det för den där jävla nålen (venportsnålen, som skulle sättas), och sedan för att jag visste att jag skulle få så otroligt ont i magen av cellgifterna. När jag är sådär nere företar jag mig ingenting. Man vill ju inte ringa nån heller, när man bara är negativ och känner olust för allt.

Jag skrevs iallafall in igår. Först var det portnålen som skulle sättas. Ett av de jobbigaste momenten då jag tycker det gör så fruktansvärt ont. Också för att jag vet hur många gånger dom har missat, och behövt sätta om nålen. Flera gånger har det behövts både två och tre försök, och flera sjuksköterskor. Jag gråter nästan aldrig av just smärta, men igår kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, som rann av både rädsla och smärta.

Första jobbiga momentet var iallafall avklarat, och sen var det dags för nästa, cellgifterna skulle sättas igång. Jag visste redan innan, att jag skulle få otroliga smärtor i magen, då jag är allergisk mot något av ämnena, och jag får det varje gång. Där låg jag och bara väntade på att det skulle börja. 1,5 timme efter starten fick jag värsta kramperna i magen. De kommer väldigt hastigt, och det gör så fruktansvärt ont, att jag inte ens kan röra mig. Det blev en ny gråtattack, som slutade med att dom fick ge mig illamåendemedicin, som de visste att jag somnade av direkt. Jag sov i typ fem timmar, och när jag vaknade hade det nästan gått över. Hade egentligen tänkt att titta in här på bloggen igår, men jag hade verkligen ingen kraft till det.

Igår var det också mycket tankar. Jag vill bara kunna bestämma över mitt liv igen, bestämma vad jag ska göra. Just nu är typ alla mina vänner på Liseberg, och jag är så jävla ledsen att inte jag kan följa med. Jag känner mig så jävla ensam i det här, och det känns som att ingen förstår mig.

Ok, det blev visst lite depp. Men det finns ju saker som lyfter vistelsen här på sjukhuset också. Igår kom fina Cissi förbi på kvällen, underbara Du! Jag har även tagit vara på mina estetiska talanger haha, och målat en tavla. Och ikväll satt jag och pärlade armband med min bror. Dessutom vaknade jag av att min moster Kerstin kom hit. Hon hade varit och lämnat blod. Tack så jättemycket för din fina gärning, det behövs fler av såna som du!

Likes

Comments