Läste, eller snarare ögnade mig igenom en debattartikel på Metro, för jag vet att jag får hög puls och varje hjärncell i mig skriker när jag läser något som jag inte håller med om och jag besparar mig gärna det så gott jag kan. Men jag lyckades bli upprörd ändå för här sitter jag och skriver. Den handlade om att hon levde i en stereotyp familjesituation med tydliga könsroller.

Hennes man jobbar och byter däck på bilen medan hon städar i hemmet, tar hand om barnen, rakar fittan och är en nöjd, glad och kåt fru. Hon var tillfreds med det. Kan jag inte bara få leva så om jag vill? Kan inte alla bara få välja hur de själv ska leva? Så skrev hon.

Hon har faktiskt inte något emot att mannen tjänar mer pengar än kvinnan för hon har inget intresse av att varken tjäna pengar eller att jobba speciellt mycket själv. Varför tjatar vi så mycket om jämställdhetsfrågor? Måste vi tjata så mycket om jämställdhetsfrågor? Så skrev hon.

Jo. Om du vill, så får du leva precis så. Man får leva precis som man vill – om man nu har möjligheten att välja. Saker problematiseras aldrig utifrån någonting som är bra och fungerar. Eller hur?

Det finns andra kvinnor, andra kvinnor än du. Kvinnor som tar hand om barnen, som städar, diskar, tvättar, stryker och viker – för att hon ska, inte för att hon vill. Kvinnor som vill göra karriär men är mammalediga i evigheter medan pappan tar ut tre veckor eller inget alls – inte för att hon vill, utan för att hon måste. Kvinnor som vill jobba och tjäna lika mycket pengar som mannen, för hon vill också kunna försörja sig och sin familj.

Jag är så trött. SÅ trött på argument mot jämställdheten som fokuserar på en enskild individ. ”Men JAG diskar och städar gärna”, eller ”JAG älskar att ta hand om mina barn medan min man försörjer oss”. Eller argument som ”vadå JAG har aldrig blivit sexuellt trakasserad av en man”, eller ”en man har aldrig förminskat MIG”. Det är som att tro att du är den enda personen som lever på den här jorden, samtidigt som du vet att det finns sju miljarder andra. Det vet du lika väl som du vet att det finns andra kvinnor än du som dagligen blir utsatta för sexuella trakasserier (av män), tjänar mindre pengar (än män) och blir förminskade (också av, män, ja).

Men jämställdhetsfrågor handlar om så mycket mer än könsroller i hemmet och pengar. Det är så mycket större. Måste vi tjata så mycket om jämställdhetsfrågor? Ja. Det måste vi, och jag lovar dig att ingen kommer att ta ifrån dig ditt sätt att leva på genom att fortsätta sträva mot ett jämställt samhälle. Ett jämställt samhälle gör det möjligt för ALLA KVINNOR att välja precis hur de vill leva. Precis som du.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments


Känner ni också sommar i hela kroppen? En sommar som vill både in och ut och ta över hela dig. Ja tack gärna känner jag, ta över mig bara. Jag vaknar tidigt av ljus i hela ansiktet. Jag vaknar också pigg, och går upp en timme tidigare än vanligt. Ja det är sant. Jag är bara lite mer av allt jag är. Lite mer pigg, lite mer lycklig, lite mer tillfredsställd, lite mer härlig.

Kanske för att det är midsommarvecka. Midsommar är det officiella startskottet för sommaren även om sommaren egentligen började i samma veva som juni. Kan vi få lite mer sol till midsommar? Snälla snälla midsommartomten. Ja, jag har kollat väderprognoserna. Jag kollar minst sju gånger om dagen. Så ni behöver inte säga till mig att det inte blir någon sol i år.


Likes

Comments


Min bästa musik är musik på svenska. Ja, jag tjatar om det ofta och nu gör jag det igen. Men jag har två saker att säga. Dels vill jag tipsa om en tjej som heter Nadja Evelina som gör så satans fin musik med så där ledsen, trasig, orolig och skör text som jag älskar. En annan favvo är Miriam Bryant Svart bil som är hennes Black car översatt på svenska.

Jag dör om du går nu, allt det du vill ha det får du.

Det är världens finaste och mest desperata mening och jag älskar den. Så klart?


Likes

Comments

Har insett att jag har blivit så självupptagen? Eller har jag varit det länge? Nej? Allt kretsar kring mig. Det slog mig här om veckan när jag insåg att jag inte vet vad någon av mina vänner ska göra i höst. Mina nära vänner alltså. Men det har de tydligen berättat för mig flera gånger men jag har glömt? Glömt? Eller inte lyssnat? Eller inte brytt mig? Jag vet inte. Det är ett vidrigt drag hos mig hur som helst. Vill bara erkänna det och säga att jag ska bli bättre. Förlåt förlåt. Ursäkta.

Jag är FÖR ego. Hjälp. Haha. Jag vill ju helst av allt inte ha någon form av kärleksrelation men jag just nu skulle aldrig ens fungera i en sådan relation. Det ska bli spännande, kul och intressant att se hur sådant utvecklar sig en dag. Kan jag bry mig om någon annan än mig själv? Haha. Haha. Det är det fina med livet. Att man inte vet någonting. Även om det handlar om huruvida ego man kommer vara om ett år eller två.

En annan grej. Det är en tråkig blogg nu med mest text. Men den får fungera så nu.


Likes

Comments

Skrev detta förra fredagen men glömde att publicera så gör det nu istället för det är ganska gulligt:


Imorgon blir jag ett år äldre och här sitter jag och tänker på vad jag under mina 22 år hittills hunnit med. Jag må vara en spretig och oansvarig person men någonstans där inne så finns också en fokuserad liten person som VILL något. Att jag som 22 år kan titulera mig som journalist, och med det senaste numret av ett av Sveriges största modemagasin i min hand kan säga att min byline finns med där i. Om 15-åriga Saga ändå hade vetat det. Och kanske är det någon som grymtar på näsan och tänker att det är väl ingenting som är så märkvärdigt med det, och nej, förmodligen inte för någon annan än mig. Vi alla drömmer. Högt och lågt, och det är bara du själv som fattar varför. Det är det fina med drömmar. Att man delar dem med sig själv.

Jag älskar livet. Jag älskar att leva. Kanske för att jag är bra på det. Att leva. Hoppas det aldrig går ur mig. Nej nyp mig i armen nu ska jag och Jonna fortsätta njuta av Marbellas varma strålar, passa på att vara 22, dricka bubbel och säkert göra nåt annat som bara är så jävla härligt.


Likes

Comments

Livet går i en miljard hundraåttio kilometer i timmen. Jag har saker för mig hela tiden och förutom att den här lilla platsen får ta stryk så får även min sömn det. Sa nyligen till min vän att det är synd, för jag gillar ju att sova. Men gillar ju så himla mycket mer att leva. Fy fan vad bra jag är på att leva och också njuta av det.

I natt kom jag hem efter ett dygn i Lodon där jag intervjuat två designers (!). Efter mig skulle VOGUE intervjua dem. Hela mitt huvud skrek OMG VOGUE!!!!! men jag played it cool och ba jaha vad kul! :-). Gud jag lever min dröm. Nu ska jag göra mig snygg inför två examensfiranden och en inflyttningsfest. Tjohohoho.

Juste var i Marbella förra veckan. Ska lägga upp bilder när tillfälle ges. PUSS OCH KRAM. Jag lever. Ville väl mest säga det.


Likes

Comments

Vem är jag nu?
Vågar inte släppa in nån ny för
Jag gjorde aldrig slut
Vem är jag nu?
Jag står kvar här nu fast vi dog ut
Lyss
nar du?
Varje låt öppnar gamla sår
Min musik ekar tomt
Minns din hud
I min värld tar vi aldrig slut
Lyssnar du?

Vi sitter på golvet i mitt sovrum och lutar oss mot elementet med knäna uppdragna och det känns som att vi går i högstadiet igen. Vi sjunger med. Eller mumlar med. Ja, vi mumlar med för vi kan inte sjunga ens lite. Jag vill kunna relatera till hennes låtar. Jag vill också vara hjärtkrossad. Men jag är ju inte det, säger han.

Jag med. Jag vill vara precis så ledsen som hon är, svarar jag.

När man tror att man känt precis allt ont som går att känna men så känner man lite till som gör ont igen. Och sen lite till och sen lite till. Man är så trasig att det präglar hela det livet som man lever. Allt man gör blir trasigt. Går sönder. I tusen bitar eller en miljard.

Så väntar man något år eller två och så har man glömt bort hur det känns och sitter på ett golv med knäna uppdragna och lyssnar på Little Jinder och önskar att man var precis lika ledsen som hon är i hennes musik.

Vad vet du om kärlek förrän du förgäves hatat den? ingenting. Men det vet du inte heller efter att du förgäves hatat den. Du vet ingenting. Du vet aldrig någonting. Du vill bara känna något.


Likes

Comments