Väldigt mycket blandade känslor under de 8 dagarnas gång. En hel del positiva men samtidigt en hel del negativa känslor dök upp med känna mellanrum. Har varit en riktigt tuff vecka om man ser det från det hållet.
Lyckan son uppstod när dom sa att jag skulle få min prinsessa för 3:e året, nämligen Yoga. "Om man önskar Yoga får man garanterat henne". Gick bra till en början, sen bara neråt. Övervägde om jag skulle behålla henne eller byta, valet blev att jag behöll henne. Känner nu i efterhand om det verkligen var det rätta att behålla henne? Sen gick det väll upp och ner efter jag bestämde mig för att behålla henne. Kunde ju inte direkt låta henne vinna över mig. Allt gick bra tills hemvägen från baddagen, då hon bara ställde till med en massa problem. En av dom bästa sakerna hon vet är att galoppera i skogen, speciellt om hon får chansen att bocka rejält och försöka slänga av mig. Man kan inte tro att den ponnyn är hela 20 år. Hon var rent ut sagt helt förjävlig på hemvägen och var sig inte alla lik. Efter den händelsen tog jag beslutet att jag ej ska rida henne på långuteritten.

En annan anledning till varför jag inte ville ha Yoga på långuteritten, är för jag åkte på storstryk av henne på gräsbanan. Två avramlingar varav ena gick bättre än den andra. Första landade jag på fötter, den andra gick inte som planerat. Utan slutade med en lätt hjärnskakning.
Skulle hoppa muren en sista gång. Hon tvekade men hoppade så jag var ej beredd på det och flyger av och slår i bakhuvudet rakt ner i marken. Jag hörde värsta smällen från min hjälm och bara ser hennes hovar nästan trampar på mig och tänkte "Nu dör jag". Men det gick ändå bra som tur det och jag står på benen nu.

Jag hade fortfarande i tanken om jag verkligen hade gjort rätt val att behålla Yoga, men nu i efterhand känner jag att det var det rätta valet att göra det. För jag tror lite att vi behövde denna veckan som gick mindre bra för att kunna fortsätta i våran utveckling, jag har ju trots allt två somrar kvar som lägerelev på Sjöis som jag kan rida Yoga.

På långuteritten fick jag istället rida en av dom senaste tillskotten som kom i våras. Nämligen 4 åriga Serlotta Agnes aka Lotta. Super mysig häst som älskar att springa i skogen och jag trivdes ändå väldigt bra på henne vilket kändes super härligt!

Tack för i år fantastiska människor, ni är bäst❤️

Väljer att bjuda på den avramlingen från när jag slog i huvudet. (Glöm ej att ha hög volym så hör man hur min hjälm slår i)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ja, jag är rädd. Jag är rädd för att bli den tjejen som inte vågar göra den där polisanmälan efter att har blivit våldtagen. Jag är rädd för att bli lämnad ensam på gatan. Jag är rädd för att ens röra mig bland folk ensam. Jag är rädd för att gå ensam i mörkret. Jag är tillochmed nästan rädd för att gå ensam mitt på ljusa dagen. Jag är jätte rädd för att bli förföljd från busshållplatsen på kvällen. Så fort jag ser att någon går bakom mig, oavsett kön ålder osv, så ökar jag mina steg mer och mer tills jag nästan springer hem. Jag är rädd för samhället. För att vad man än gör så blir man nertryckt och nerklandrad om man gör något som samhället tycker är fel. Jag är rädd att gå utanför den jävla normen som finns på hur man ska bete sig och se ut, för då blir man hatad på. För enligt samhället så måste man följa den jävla normen, för att samhället nuförtiden är så jävla vidrigt.
Varför är det såhär? Varför måste samhället vara så elakt? Varför måste vi följa den jävla normen som finns? Vad är det egentligen för värld vi lever i?
Så många frågor, men inget svar på någon av dom frågorna. Men ändå så är det dom frågorna nästan alla vill ha svar på?
Men en sak är säker, och det är att: jag är inte den enda som är rädd. Jag är inte den enda som är rädd för att gå ensam i mörkret på kvällen. Ingen vill vara rädd, ingen ska behöva vara rädd.
Jag är helt enkelt rädd för människor. Det är nästan som att jag börjar bli rädd för mig själv. Varför ska det vara såhär? Varför ska vi behöva vara rädda?

Jag vill inte vara rädd längre. Jag vill inte höra "Men sätt på dig en längre kjol/shorts, för du kommer ju bli våldtagen annars", "Du får skylla dig själv om du blir våldtagen" osv. Så alla våldtäkter är pga att offret hade för kort kjol eller för korta shorts? Så det är alltså mitt egna fel om jag blir våldtagen?
Jag vill inte vara rädd för samhället längre, nu får det fan vara nog. Påriktigt!!!

Likes

Comments

Ca tolv timmar sömn, upp klockan åtta för att köa ca tolv timmar utanför Ullevi i över tjugo graders värme och stekande sol utan skugga i sikte. Väntan och nervositet. Ingen riktig mat alls, utan endast en macka och godis.
Sedan insläpp till Ullevi där vi hamnade två rader från scenen. Två rader ifrån min absolut största förebild inom musikbranchen, nämligen Göteborgs stolthet Håkan Hellström. Hans nästsista konsert innan hans paus på ca tre till fyra år. Ca tre till fyra år av väntan och längtan efter att han ska komma tillbaka till Ullevi.

Det var den bästa men samtidigt värsta konserten genom tiderna för mig. Tårarna föll samtidigt som jag var i värsta chocken. Chock för att jag och min skylt syntes på storbildskärmen för alla över 60 00 åskådare, för att Håkan höll min hand och för att han kollade i mina ögon x antal gånger under kvällen. Även för att Håkan har min alldeles egna GAIS-halsduk. Jag kunde knappt gå. Tårarna över att det inte blir Ullevi nästa sommar rann i mängder, tårarna att det inte blir någon mer turné på några år. Det gör så ont!
Tack Håkan. Ullevi kommer ALLTID att lysa för dig och vi kommer snart ropa efter dig. Vi syns snart igen

Likes

Comments

Förlåt att jag är den där dåliga bloggaren som nästan aldrig uppdaterar. Förlåt att jag inte uppdaterat på jätte länge. Jag vill så hemskt gärna be om ursäkt för detta och hoppas ni kan förlåta mig...
Men asså saken är den att jag nu bla jobbat 5 veckor i sträck hela sommarlovet sen dagen efter skolavslutningen. Jobbade ju 3 veckor inom hemtjänsten, åkte ut till Donsö samma fredag som jag jobbade min sista dag där, var ledig lör-sön för att sedan på måndagen ta cykeln över bron till Styrsö Bratten och påbörja ett nytt arbete på Cafè Öbergska. Känner lixom att jag inte har sommarlov alls, jag har nästan inte haft en enda morgon som jag vaknat och känt Yes, vad härligt med en ledig dag.

Utöver att jag jobbat så har jag väll inte mått helt 100. Det har varit mkt som har hänt med kompisar där vi börjat splittras och massa massa mer.
Så förlåt ytterligare en gång för mitt kassa bloggande, att blogga kanske inte är min grej längre? Ska verkligen försöka förbättra mig, men kommer ej kunna lova något. Kommer säkert vara lite on and off från bloggen lite fram och tillbaka utefter mitt mående och min tid, hoppas ni har förstående för det.
Men förlåt ytterligare en gång...

Men en glädjande sak är iallafall att jag kommit in på Sveriges Ridgymnasium i Kungsbacka. Känner du då kanske för att följa min resa där? Då kan du följa min Instagram @mittlivpasrgkba där jag kommer uppdatera om hur det går osv!

Likes

Comments

1. "Rebalancing cleansing foam for normal/combination skin.
Deep face cleansing with AHA that gently exfoliates and purifies. Moisturising agents rebalance and leave your skin ultra-fresh. Mildly fragranced."


Denna produkten är den första som åker på mitt ansikte på eftermiddagen/kvällen när sminket ska bort. Fungerar jätte bra och behöver endast lite produkt för att få bort allt. Använder den inte endast när jag har smink utan även om jag går helt sminklös.

2. "3 in 1 cleansing milk. Mature skin. All in one product. Cleanser, eye makeup remover and toner. Leaves skin clean and refreshed. Mildly fragranced."

Denna produkt är steg nummer 2 i min ansiktsrutin med dessa produkter från ACO. Fungerar lika bra att använda den som steg nummer 1 och hoppa över cleansing foamet som jag använder som steg 1. Denna återfuktar huden galant.

3. "Face scrub. Cleansing scrub. Gentle and effective exfoliation. For a soft and refreshing skin feeling. Non-fragranced. For all skin types."

Även denna är en fantastisk ansiktsskrubb som jag använder som absolut mest under de perioderna som jag har mest finnar. Men den fungerar alldeles utmärkt även när jag inte är i min finn-period.

4. "Lifting day cream. For dry skin."

Detta är en fantastiskt återfuktare ansiktskräm som jag alltid använder på kvällen/morgonen. Den är väldigt fet och dryg så fungerar alldeles utmärkt för oss med torrare hy. Men den går sjukt bra och snabbt in i ens hy innan man ens hinner blinka.

5. "Sun kissed. Self-tanning face cream. Gradually builds a fresh sun-kissed tone. Mildly fragranced. For all skin types."

Denna är perfekt nu på sommaren om man känner att man vill få en extra boost färg i ansiktet. Jag som personligen är väldigt blek av mig och har då dåligt pigment använder denna nästan dagligen för att få den färgen jag vill ha.

6. "Lift & fill firming eye cream. For all skin types. Firms the skin to reduce puffiness. Minimizes appearances of dark circles."

Denna har jag ej använt alls länge, men har redan märkt en enorm skillnad. Ser ej lika trött ut runt ögonen på mornarna och har inte alls lika stora/mörka ringar under ögonen.

7. "Face Day. Mattifying day cream. Light and fast absorbing. Hydrates and rebalances for a fresh and matte skin. Non-fragranced. For oily skin."

Denna använder jag precis innan jag går och lägger mig då jag vill sova med ett mer återfuktat ansikte då det som tidigare nämt blir väldigt torrt.

Likes

Comments

I måndags så var jag på Coldplays konsert här på Ullevi. Är helt mållös så fantastiskt det var asså. Jag och min kusin stod typ precis vid scenen och jag typ grät av lycka. Det var så himla mäktigt att se hela Ullevi fullsatt med Coldplay på scenen. No words needed för denna konsert alltså, allt var perfekt alltså!

Likes

Comments

Firade midsommar på några familjekompisars sommarställe i Tranum som ligger strax utanför Grästorp. Det är verkligen ett super mysigt ställe mitt ute på landet!

Likes

Comments

Nu är tyvärr min och Tobys resa över, vilket även betyder att mina fantastiska 8 år på Göteborgs Fältrittklubb nu är slut.
Är så otroligt tacksam att jag valde just detta stallet, dels för att jag nu verkligen trivs så sjukt bra och sen att människorna i stallet är helt sjukt amazing. Är så otroligt glad att jag valde just gfrk och inget annat stall.
Dessa 8 åren har varit riktigt tuffa men samtidigt riktigt underbara. Minns väl första dagen i stallet, och kommer även minnas min sista. Har lärt mig så fruktansvärt mycket och har haft så himla roligt. Vi har inte bara tillbringat tid med hästarna, utan även med varandra. Jobbat mycket med gemenskapen mellan alla medlemmar oavsett ålder, kön, sexualitet och liknande. Jag har fått höra att jag har varit till en enorm hjälp för de yngre och att dom verkligen uppskattar mig, vilket gör mig så himla glad och mer motiverad till att fortsätta orka.

Det har som sagt varit riktigt tuffa år som jag har bakom mig. Jag har förlorat en och annan häst/ponny som stått mig riktigt nära hjärtat. Det har varit riktigt tufft att gå igenom, men det har format mig till den jag är idag. Jag skulle aldrig varit såhär stark som jag är nu, jag skulle aldrig orkat kämpa, jag skulle gett upp för längessen.
Att nu behöva säga hejdå till Toby är helt hjärtkrossande. Han är en ponny som verkligen tagit sig rakt in i hjärtat på mig på ett speciellt sett. Är så otroligt tacksam att jag fått äran att rida honom och följa hans utveckling. Han har inte bara utvecklats utan även jag. Tack för allt älskade ponny❤️

Jag vill tacka de personer som har stöttat mig, som har backat mig när jag nästan gett upp, som fångat mig när jag fallit, som har funnits vid min sida. Utan er skulle jag aldrig överlevt. Jag är så otroligt tacksam att jag fått lära känna dessa underbara personer. Tack!

Likes

Comments

Idag ringde klockan 06:15, var då helt inställd på att jag skulle jobba men icke sa Nicke. Ca 1h senare var jag i stallet och började fixa Toby inför dagens p&j. Det var inte vilken p&j som helst, utan min sista tävling någonsin på ponny och sista gången jag tävlar Toby vilket verkligen har varit tungt.
Absolut ingenting var på min sida idag, när jag väl kom till stallet så insåg jag att jag självklart hade glömt mitt rosa schabrak och rosa benskydd hemma... Väl senare så insåg jag även att hans blåa boots var spårlöst försvunna och ingen hade sett dom vilket verkligen kändes piss. Jag passade på att byta pannband på honom, är det något som går åt helvete då också? Jo jag insåg när jag väl hade tränsat honom så satt inte hans käkrem på. Hittade jag den i sadelkammaren? Nej självklart inte, så lånade en av en annan häst. Detta ledde till att jag blev ca 15 min sen i min planering av framridning men allt löste sig.

När vi väl kom in på framhoppningen så var han nog mer uppe i luften än på marken. Han var verkligen framåt, bakåt, uppåt, åt sidorna, neråt, alltså på alla möjliga ställen om man säger så och fjantade sig. Alla ponnyer verkade väldigt lätt triggade idag då alla utom typ 4 ryttare flög av -_- Men jag var en utav dom ryttarna som ej flög av!!

Dagens bana var väldigt lätt. Två raksträckor och några snett igenom och liknande. Jag hade mest problem med sträckan mellan hinder 1 & 2, men jag var ej det enda ekipaget som hade problem med den sträckan. Men hade iallafall en jätte bra känsla under båda ritterna.

Vi blev felfria i både 50 och 60 vilket kändes sjukt bra. Det var hans tävlingsdebut på 60cm och det gjorde han helt utan problem. Han var verkligen lagom pigg och energisk och taggad så att jag kände att jag kunde hantera honom vilket resulterade att jag kom hem med 2 fina rosetter. Är så stolt över min lilla ponnyplutt❤️

Här är en snutt från 60 debuten!!

Likes

Comments

Okey, vet inte vart jag ska börja. Men nu så är lilla jag ÄNTLIGEN färdig med grundskolan, helt jäkla sjukt. 10 hela år i grundskolan är nu helt färdiga och har nu 3 år på gymnasiet framför mig.

En av mina drömmar/mål var att sjunga på skolavslutningen och en annan var att sjunga på Lorensbergsteatern bla, så passade på att slå två flugor i en och samma smäll när våran skolavslutning var på Lorensbergsteatern. Så sjöng alltså solo på avslutningen, det om något är sjukt. Var så sjukt nervös asså, när jag väl stod där framme så bara skakade mina ben av nervositet. Men den lättnaden när mina 3 1/2 minuter i rampljuset va över, den lättnaden att två av mina mål/drömmar nu var avklarade.
(Skryt varning typ halvt)
Väl efter självaste avslutningen när alla var utanför teatern så kom det fram massa som sa bla att jag var jätte duktig, att min röst var jätte mäktig och att dom hoppades på att få se mig snart igen på scenen. Det var även någon som sa att hon fällde en och annan tår för det var så fint. Det värmer VERKLIGEN i hjärtat att få höra sånthär, det är så sjukt roligt och det gör mig så mycket starkare som person inom musikbranchen!

Tack Böskolan för dessa 4 underbara men även sjukt tuffa år. Jag är så otroligt tacksam för alla personer jag fått lära, framförallt alla lärare som jag har lärt känna!

Likes

Comments