Firade midsommar på några familjekompisars sommarställe i Tranum som ligger strax utanför Grästorp. Det är verkligen ett super mysigt ställe mitt ute på landet!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Nu är tyvärr min och Tobys resa över, vilket även betyder att mina fantastiska 8 år på Göteborgs Fältrittklubb nu är slut.
Är så otroligt tacksam att jag valde just detta stallet, dels för att jag nu verkligen trivs så sjukt bra och sen att människorna i stallet är helt sjukt amazing. Är så otroligt glad att jag valde just gfrk och inget annat stall.
Dessa 8 åren har varit riktigt tuffa men samtidigt riktigt underbara. Minns väl första dagen i stallet, och kommer även minnas min sista. Har lärt mig så fruktansvärt mycket och har haft så himla roligt. Vi har inte bara tillbringat tid med hästarna, utan även med varandra. Jobbat mycket med gemenskapen mellan alla medlemmar oavsett ålder, kön, sexualitet och liknande. Jag har fått höra att jag har varit till en enorm hjälp för de yngre och att dom verkligen uppskattar mig, vilket gör mig så himla glad och mer motiverad till att fortsätta orka.

Det har som sagt varit riktigt tuffa år som jag har bakom mig. Jag har förlorat en och annan häst/ponny som stått mig riktigt nära hjärtat. Det har varit riktigt tufft att gå igenom, men det har format mig till den jag är idag. Jag skulle aldrig varit såhär stark som jag är nu, jag skulle aldrig orkat kämpa, jag skulle gett upp för längessen.
Att nu behöva säga hejdå till Toby är helt hjärtkrossande. Han är en ponny som verkligen tagit sig rakt in i hjärtat på mig på ett speciellt sett. Är så otroligt tacksam att jag fått äran att rida honom och följa hans utveckling. Han har inte bara utvecklats utan även jag. Tack för allt älskade ponny❤️

Jag vill tacka de personer som har stöttat mig, som har backat mig när jag nästan gett upp, som fångat mig när jag fallit, som har funnits vid min sida. Utan er skulle jag aldrig överlevt. Jag är så otroligt tacksam att jag fått lära känna dessa underbara personer. Tack!

Likes

Comments

Idag ringde klockan 06:15, var då helt inställd på att jag skulle jobba men icke sa Nicke. Ca 1h senare var jag i stallet och började fixa Toby inför dagens p&j. Det var inte vilken p&j som helst, utan min sista tävling någonsin på ponny och sista gången jag tävlar Toby vilket verkligen har varit tungt.
Absolut ingenting var på min sida idag, när jag väl kom till stallet så insåg jag att jag självklart hade glömt mitt rosa schabrak och rosa benskydd hemma... Väl senare så insåg jag även att hans blåa boots var spårlöst försvunna och ingen hade sett dom vilket verkligen kändes piss. Jag passade på att byta pannband på honom, är det något som går åt helvete då också? Jo jag insåg när jag väl hade tränsat honom så satt inte hans käkrem på. Hittade jag den i sadelkammaren? Nej självklart inte, så lånade en av en annan häst. Detta ledde till att jag blev ca 15 min sen i min planering av framridning men allt löste sig.

När vi väl kom in på framhoppningen så var han nog mer uppe i luften än på marken. Han var verkligen framåt, bakåt, uppåt, åt sidorna, neråt, alltså på alla möjliga ställen om man säger så och fjantade sig. Alla ponnyer verkade väldigt lätt triggade idag då alla utom typ 4 ryttare flög av -_- Men jag var en utav dom ryttarna som ej flög av!!

Dagens bana var väldigt lätt. Två raksträckor och några snett igenom och liknande. Jag hade mest problem med sträckan mellan hinder 1 & 2, men jag var ej det enda ekipaget som hade problem med den sträckan. Men hade iallafall en jätte bra känsla under båda ritterna.

Vi blev felfria i både 50 och 60 vilket kändes sjukt bra. Det var hans tävlingsdebut på 60cm och det gjorde han helt utan problem. Han var verkligen lagom pigg och energisk och taggad så att jag kände att jag kunde hantera honom vilket resulterade att jag kom hem med 2 fina rosetter. Är så stolt över min lilla ponnyplutt❤️

Här är en snutt från 60 debuten!!

Likes

Comments

Okey, vet inte vart jag ska börja. Men nu så är lilla jag ÄNTLIGEN färdig med grundskolan, helt jäkla sjukt. 10 hela år i grundskolan är nu helt färdiga och har nu 3 år på gymnasiet framför mig.

En av mina drömmar/mål var att sjunga på skolavslutningen och en annan var att sjunga på Lorensbergsteatern bla, så passade på att slå två flugor i en och samma smäll när våran skolavslutning var på Lorensbergsteatern. Så sjöng alltså solo på avslutningen, det om något är sjukt. Var så sjukt nervös asså, när jag väl stod där framme så bara skakade mina ben av nervositet. Men den lättnaden när mina 3 1/2 minuter i rampljuset va över, den lättnaden att två av mina mål/drömmar nu var avklarade.
(Skryt varning typ halvt)
Väl efter självaste avslutningen när alla var utanför teatern så kom det fram massa som sa bla att jag var jätte duktig, att min röst var jätte mäktig och att dom hoppades på att få se mig snart igen på scenen. Det var även någon som sa att hon fällde en och annan tår för det var så fint. Det värmer VERKLIGEN i hjärtat att få höra sånthär, det är så sjukt roligt och det gör mig så mycket starkare som person inom musikbranchen!

Tack Böskolan för dessa 4 underbara men även sjukt tuffa år. Jag är så otroligt tacksam för alla personer jag fått lära, framförallt alla lärare som jag har lärt känna!

Likes

Comments

Under de senaste 2 åren har jag verkligen känt av att jag har utvecklats inom ridningen så fruktansvärt mycket, har märkt av det som absolut mest nu de senaste ca 10 månaderna.

Har verkligen fått öva på min sits och balans, vilket har gett ett enormt steg inom min utveckling. Har fått höra nu under senare tid från flera håll och kanter att jag verkligen har utvecklats inom ridningen. Men det skulle faktiskt inte vara utan de fantastiska ridtränarna jag har haft vid min sida, som har stöttat mig genom allt, som har gett mig motivationen att fortsätta kämpa, som gjort sitt yttersta för att få mig utvecklad. Och dom har lyckats väldigt väldigt mycket.

Har ju fortfarande som alla några minus i vissa håll och kanter, men det är saker som jag fortfarande övar på och tänker på, saker som hela tiden kan bli bättre och bättre. Allt jag har tränat på har som sagt verkligen gjort mig utvecklad, inte bara som ryttare utan även som person, det har stärkt min personlighet.
Att få höra att jag har gjort ett enormt framsteg och att jag verkligen är på goda vägar gör mig så glad, att få det bekräftat att jag har lyckats, att jag är påväg ännu närmare mot mina mål!

Jag har som tidigare nämnt så himla mycket kvar, men det är saker som jag blir bättre och bättre på varje dag. Jag vill, jag kan och jag ska bli bättre och nå mina mål!

Likes

Comments

Idag var det prideparaden, så jag passade på att åka ner och gå den.🏳️‍🌈

Likes

Comments

Här kommer några bilder från kvällen som min mamma tog, kommer fylla på med bilder när jag fått tag i fler!

Likes

Comments

Kvällen tillbringades med en födelsedagsmiddag på Pinchos för Sofia. Kände att jag ville överraska henne med något roligt då hon fyllde år i torsdags. Maten var jätte god men kände att jag hade väldigt svårt att få i mig maten idag, hade t.o.m svårt att få i mig drycken. Vilket verkligen kändes jätte jobbigt, då det verkligen var gott...

Likes

Comments

På de fyra bilderna ser ni mig och fyra hästar. Det är dom fyra hästarna som har betytt som absolut mest för mig, som har fått mig att fortsätta kämpa. Det är även hästar där vår resa har tagit slut eller ska ta slut.

På den svartvita bilden är det jag och Cindy. En underbar men en mycket mycket speciell ponny verkligen. Hon var helt knäpp, hon slängde av mig hela tiden, det var därför jag fastande för den underbara ponnyn. Hon var väldigt seg och envis och var väldigt svår att få fram, men använde man spö så hamna man på marken lika fort man kom upp ungefär. Första gången jag flög av en ponny, flög jag av henne. Minns den dagen så himla väl. Det var en tisdag för några år sedan. Den 1 mars 2015 så var det dags att säga hejdå, jag var HELT förkrossad vilket syns på bilden. Hon är den konstigaste ponnyn jag någonsin träffat. Var helt mållös den dagen. Jag satt och kolla på när hon lastades och när hon åkte iväg dendär söndagen 1 mars 2015. Hon vad en riktigt förjävlig ponny som ingen annan ville rida haha.

Den andra bilden uppe till höger är på mig och Kiltubber Toby. Han vet ni ju en del om då det är han som är min största kärlek nu. Onsdagen den 23 november 2016 så red jag denna underbara ponny för första gången och visste redan då att han var den rätte för mig vilket han var. Han är också en lite udda ponny, precis som alla andra hästarna jag gillar, men han har verkligen det lilla extra. Har fått en underbar relation med honom. Tyvärr så tar våran resa slut om ungefär 1 månad och dessa 7 månader har varit riktigt lärorikt för både mig och honom. Han har verkligen utvecklats och det har jag med, att ha fått följa hans utveckling har varit fantastiskt roligt.

På bilden nere till vänster är det jag och Tork Sally. Hon var den stora kärleken i mitt liv mellan 10 mars 2012 och 12 april 2016. Hon är den hästen som jag aldrig någonsin kommer hitta en exakt likadan utav, för hästar som henne finns det bara en utav. Att förlora henne är det absolut värsta som hänt inom hästvärlden för mig. Att ha en sådan häst som henne såpas nära ens själ var underbart, vi hade ett oförstörd band mellan varandra. Om det inte skulle varit för henne skulle jag aldrig fortsatt. Vi har haft tuffa perioder med skador, men även underbara perioder. Allt hon lärde mig, allt hon har gjort är guldvärt.

Sist men inte minst har vi mig och Newton Boy. Denna lilla underbara filur flyttade ifrån mig den 1 september 2016. Jag red och tävlade honom i ungefär 1 & 1/2 år. Den bästa tävlingsponnyn man kan tänka sig, förutom på dressyrtävlingar haha. Han var oxå en riktigt förjävlig ponny han, men jag har fått svar på varför han var som han var och tänker ej berätta vad det var. Har flugit av honom en del. Han har en enorm potential för både hoppning och dressyr med mycket fina gångarter, men det gällde att verkligen hitta hans knappar. Vi har haft en riktigt tuff resa tillsammans verkligen. Så många ridpass jag har gråtit, så många gånger jag bara velat göra mig av med honom, så många gånger jag önskat att jag inte börjat rida honom. Men så många gånger vi har lyckats, så många p&j som vi ridit felfritt. Allt hårt arbete lönar sig.

Detta med att behöva säga hejdå till ens bästa vän är det värsta. Att behöva säga hejdå till den som räddat ens liv. Att veta att man kanske aldrig ses igen. Man önskar bara att få spola tillbaka tiden och börja om på nytt.
Jag önskar att jag hade facit i hand då, så att jag kunde veta vad jag skulle göra och inte göra.

Dessa fyra hästar vill jag tacka enormt för allt dom gjort för mig, för våran underbara resa tillsammans. Älskade hästar, saknar er alldeles för mycket!

Anledningen till varför jag valt att inte gå in särskilt detaljerat eller anledningarna till varför vår resa tagit slut är för att detta fortfarande är ett så känsligt ämne för mig. Har varit sjukt svårt för mig att skriva detta inlägget och har skrivit detta med stora tårar, för att alla dessa fyra har haft en sån enorm påverkan på mitt liv!

Likes

Comments