Gårdagen spenderades på Halloween på Liseberg med Cordelia, Sofia och Wilma. Var verkligen hur roligt som helst. Jag och Wilma hade dessutom inte träffats på 1 år så det extra roligt, vi träffades senast förra hösten.
Jag mötte upp Wilma på centralstationen vid 15 och vi tog då en fika.
Sen så åkte vi till Liseberg och var där litegranna bara vi två. Jag och Wilma gick Klubbland vilket jag som är väldigt Håkan frälst tyckte var intressant och roligt. Sista delen av Klubbland visade dom en 5 min lång film från Ullevi 2016, och jag började storgråta som en liten bebis hehe. Från den lilla Håkan-butiken som fanns där fick jag med mig en Håkan-affisch/tavla hem.
Sen kom Cordelia och sist vid 18:45 så kom Sofia ner. När vi alla hade samlats så åt vi middag på Max.
Vi tillbringade typ hela kvällen bland Zombiesarna och Gastarna vilket var super roligt. Blev jagade av zombie’s runt hela det området kändes det som hahaha. Sofia och Wilma förstärkte få mig och Cordelia att gå något av spökhusen, jag var lite inne på att gå Vinden men bangade hahaha. Så Sofia och Wilma gick gasten själva som avslut.


(Tw för blod och dylikt på flera utav kommande bilder)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Asså äntligen är jag tillbaka på hästryggen igen efter skadan. Känns verkligen hur bra somhelst att vara back on track.

I måndags hade jag min första dressyrträning och det gick hur bra som helst. Glimma var sjukt seg och otrevlig i början mot mig men det släppte efter ett tag. Tillslut så var hon hur fin somhelst och allt gick super. Vi prövar att rida henne på pessoabett och även blinkers. Hon fungerar hur sjukt bra som helst på pessoabettet och är verkligen hur lugn som helst. Blinkers använder vi för att hon är så himla bakskygg. Och det fungerar oxå hur bra som helst, man märker verkligen en stor skillnad på hur hon är nu. Känns super bra!!

I onsdags så hade jag min första hoppträning och den gick också hur bra som helst. Trodde hon skulle vara helt galen och slänga av mig igen då det var första gången hon hoppa på typ 2 veckor. Men hon var hur lugn och fin som helst. Känns verkligen super bra❤️

Idag så fick Cecilia göra skrittarbete i ca 1h och Glimma skötte sig hur bra som helst!

“Do your best and never ever give up”

Likes

Comments

Natten till söndag så sov jag hos en nära vän till mig som jag inte hade träffat på hur länge som helst. Var verkligen super roligt att få träffa henne igen och även få träffa deras nya schäfer valp Luna. Hon är en vit schäfer och hur sjukt söt somhelst😍 Så under söndagförmiddagen så blev det bara en massa valpmys med Luna och min kompis brors valp som bor hos dom nu ett tag, hur mysigt somhelst verkligen!

Hur söta får man egentligen vara helt sjukt?😍

Likes

Comments

I fredags så hämtade vi äntligen mina efterlängtade VitaminWell’s på DHL.
24 flaskor VitaminWell, hur gott som helst??😍

Tack så hemskt mycket VitaminWell Sverige😍

Likes

Comments

Imorgon fredag har det gått en hel vecka sedan dendär tempoträningen på travbanan fick ett slut på akuten i Kungsbacka. En vecka har jag då hoppat runt på kryckor som har skavt sönder mina händer, gett mig enorm träningsverk och en undran vafan jag höll på med dendär tempoträningen?
Det har varit en tuff och jobbig vecka för mig, en vecka av smärta och undran vad jag gjorde för fel egentligen. Men jag lever ju, det är ju det viktigaste. Trots att det ”bara” är knät som fick den största skadan, så är det en försiktig och lätt rehabilitering som väntar.
Oavsett hur mycket jag än bara vill hoppa upp på en häst och racea i skogen, så måste jag vänta. Jag är inte klar på dendär travbanan än, utan jag har dessa ynka 300 metrarna kvar och jag ger fan inte upp efter en sådanhär ”liten och lätt” skada.
Nu på måndagens dressyrträning blir det troligtvis uteritt om vädret tillåter, oavsett hur mycket jag ön vill med då så kommer det inte bli så tyvärr. Men om vi rider i manegen så kan jag äntligen få börja rida lite granna lätt.

Imorgon blir det även sista dagen för mig runthoppandes på kryckor, sen är jag äntligen fri och jag får träna på att börja gå ordentligt. Då jag tappar lite muskler i knät så får jag först och främst börja bygga upp dom. Jag har börjat försöka gå lite försiktigt nu med kryckorna och jag är redo att släppa dom trots att jag fortfarande går på smärtstillande och har ont.
För att allt jag vill just nu är att rida

Likes

Comments

Fredagen började hur bra som helst. Jag började dagen med ridteori, följt av engelska och sedan matte. Och sen så skulle jag ha tempoträning på travbanan vid 13:30.
För att vara helt ärlig, så var jag super nervös och på något sett lite rädd. Jag och mina kompisar hade under dagen skämtat lite om att jag ej ramlat av och skadat mig än. Har en kompis som skulle in till akuten, så skämtade lite med henne och bad henne att vänta med att åka in tills jag har ridit klart och flugit av och skadat mig. Rätt som det var, så var jag några timmar senare påväg till akuten i Kungsbacka...

Tempoträningen var i full gång. Vi alla skulle trava runt halva travbanan tillsammans, Glimma skötte sig jätte bra då. Sen så skulle vi trava två och två runt hela travbanan i en viss hastighet. När det var min och min kompis tur hann vi ungefär 30 meter från startlinjen innan Glimma for rakt upp i luften och lika snabbt låg jag på marken, oskadd. Gick tillbaka med henne och hoppade upp och travade henne runt i Åby's paddock tills hon hade lugnat sig lite. Sen så skötte hon sig jätte bra. Traven gick super, första galoppen likaså men stack iväg och bocka lite. Andra galoppen gick jätte bra dom första 800 metrarna, vi hade ca 300 meter kvar till mål. Då for Glimma rakt upp i luften ytterligare en gång, och då får jag en blackout. Det jag minns var hur jag ser att det kommer en lastbil och typ 3 traktorer och sen hur jag ligger på marken och Glimma galopperar iväg. Jag landade på mina knän, så dom fick stryk. Fick berättar för mig av min kompis som red med mig, att jag landade rakt framför hästens ben och höll kvar i tyglarna och släpades ca 3-4 meter innan jag släppte.
Mina knän fick då stryk, speciellt mitt högra som nu är svullet och gör sjukt ont. Jag trodde först mitt värsta knä var av, men insåg strax därefter att mitt högra gjorde ondare och ondare. Min kompis hade hoppat av och jag såg hur min tränare och ytterligare en kompis kommer springandes mot mig med Glimma i handen. Ytterligare två klasskamrater kommer springandes över vägen och frågade hur det gick. Och där satt jag gråtandes och svor över hästen.
Sa att jag landade på knäna och hade sjukt ont i högra, fick till svars av tränaren att vi måste till akuten.

Rätt som det var så var vi påväg till akuten där vi redan hade två elever. Så där satt vi, fyra elever och en lärare på akuten i Kungsbacka.
Det är som tur det inga korsband elr ledband av, men mitt högra knä har då fått en rejäl jävla smäll så är helt blå och svullen och hoppar numera på kryckor. Därmed ingen ridning på ett tag..

Likes

Comments

Det finns en sak som verkligen gör mig så sjukt frustrerad. Och det är dom där jäkla bilisterna som inte saktar ner ett enda dugg när man är ute och rider trots hur mycket man än ber dom att sakta ner. Har varit med om flera sådana incidenter där det kunde ha gått riktigt illa. Fattar inte dom bilisterna vilken fara dom medför när dom inte saktar ner trots att man ber dom, speciellt när dom kommer i rusande fart bakifrån.
Ett exempel på en sådan händelse skedde faktiskt idag.

Jag var ute och red på min kompis häst Bengan och med mig på en annan hästrygg hade jag Emelie på Zwitcher och på cykel hade vi med oss Cordelia som äger Zwitcher och våran parallellklasskompis Saga. Vi hinner komma några hundra meter från skolan innan jag flyger av rakt ner i diket. Vi red då förbi ett bygge och där stod det en röd bil som Bengan tyckte var livsfarlig. Så han började bocka och stegra och snurrade runt osv. Självklart får vi möte av bil framför och bakom, så vi väljer att hoppa ställa oss i diket bredvid och då får han frispel och jag flyger ner i diket men landar som tur det på benen helt oskadd.
Leder honom förbi bilen och hoppar sedan upp igen och fortsätter. Vi får en hel del snälla möten som saktar ner när vi ber dom.

Sen så mötte vi även på dom idioterna som skiter fullständigt i att vi sitter på levande varelser.
Vi hade två bilar som kom bakifrån och gasade iväg så fort dom såg oss. Som tur det så gick det jätte bra, men det kunde även gått riktigt illa.
Sen på följd strax efter dessa två bilister så kommer det ytterligare två bilister i lite större företagsbilar som vi ber sakta ner tills vi svängt höger några meter längre fram. Jag rider då längst fram med Emelie strax bakom och Saga och Cordelia några meter därefter. Den första bilisten stannar och drar ner rutan och frågar varför han ska sakta ner. Då sa mina kompisar att hästarna kan bli väldigt rädda och det kan sluta illa om man ej sakta ner. Då blir den chauffören inte glad alls och säger emot med "Om hästarna nu blir så rädda så ska ni f*n inte ha något i trafiken att göra".
Då kände jag att om han ej kan respektera hästar ute så har han inte något i trafiken att göra.
Eller rättare sagt så har ingen av dessa personen något i trafiken att göra om dom inte kan bete sig på rätt sätt vid möte av hästar! Men som tur det så kom vi alla tillbaka till skolan hela och kunde fortsätta ridpasset i skolans paddock då vi valde att vända tillbaka efter ett tag!

Helt ärligt, ni bilister som alltså inte saktar ner, vad tänker ni med egentligen?

Så snälla, om ni är ute och kör och möter på hästar, oavsett om ryttaren leder hästen eller sitter på - snälla sakta ned och visa oss hänsyn och respekt, för antar att du som chaufför inte tycker det är roligt när ryttaren sedan ligger på marken skadad pga att du inte saktat ner?



Likes

Comments

Asså jag har verkligen så himla mycket blandade känslor angående gymnasiet just nu. Vet verkligen inte vad/vem, men det känns som att det saknas något/någon. Jag har ju verkligen varit sjukt taggad på att äntligen få börja på ridgymnasium, men det är något som verkligen inte känns rätt längre. Jag trivs super, lärarna är super, super härliga klasskamrater och jag trivs sjukt bra på Glimma. Men då tänker ni säkert "bättre än så kan det inte bli?"
Men det är som sagt något/någon som fattas, men jag vet verkligen inte vad. Det känns bara fel på något sätt. Vill ju verkligen gå kvar men har börjat att fundera kring om detta verkligen är den rätta linjen för mig. För känns på något sätt att jag inte passar in fast ändå liksom. Vet verkligen inte hur jag ska förklara det på bästa sätt så ett ni läsare förstår hur jag menar.
Håller verkligen tummarna att det blir bättre snart och att jag stannar. Har så sjukt mycket blandade känslor om denna linjen verkligen passar mig eller inte liksom. Såg ju som sagt så sjukt mycket fram emot att få gå 3 år på ridgymnasium, men just nu är det bara som en krossad dröm. 
Men ska ge Srg en chans, för det är ju ändå hästar jag vill arbeta med i framtiden! 

Jag har ju sagt så himla mycket bra saker om Srg och att det är helt underbart. Men det är tyvärr såhär jag känner JUST NU, förhoppningsvis så ändras denna synen. Men sen så vet man ju aldrig heller....

Likes

Comments

Och så var det min tur att fylla 16. Den 7 september 2001 föddes jag i Göteborg. Nu så fyllde jag ÄNTLIGEN 16, vilket betyder att det är dags att snart börja övningsköra vilket jag vill börja med så snart som möjligt helst.
Men hade verkligen en fantastiskt rolig och mysig dag. Valde att sova på skolan natten till min födelsedag då jag kände att det skulle bli mycket roligare, vilket det blev.

Jag vaknade automatiskt vid 6:30 och råkade väcka Cordelia och Emeli(hehe). Men vid 7:30 så drog dom ner till stallet och fyllde höpåsar och då somnade jag om. Sen vid 8 tiden så kommer Cordelia, Emelie och Annie in med frukost och massa presenter. Fick 2 marabou, en hel del ROSA lösgodis(dom känner mig verkligen rätt gällande rosa), Ramlösa för jag älskar bubbelvatten och en jätte fin bild som Emelie hade målat. Hur snällt är inte det? Trivs verkligen sååå sjukt bra med min klass.

Eftersom vi endast hade visiteringsprov som tog 15 min/grupp så hade vi håltimma när man blev klar tills nästa lektion som började 12:30. Så då drog jag, Emelie, Cordelia, Emmy och Felicia till Willys i Hede. Vi var 5 pers på 3 cyklar, varav två cyklar ej hade pakethållare och den tredje var ej heller lämplig att skjutsa på. Där vi köpte kladdkaka som vi skulle äta på naturvetenskapen för att fira mig lite. Då köpte även Emelie två kexchoklad och Felicia en kexchoklad som present till mig. Så gulligt verkligen.

Väl hemma så åt vi risotto till middag(som vanligt när jag fyller år haha) och a kind of vit choklad cheesecake till efterrätt. Verkligen såååå sjukt gott.

Detta är dom presenterna som jag fick av min familj på kvällen. Är verkligen super nöjd och tacksam över alla presenter som jag har fått. Både från familj och vänner.

Super fina örhängen från Edblad i färgen roséguld. Ögonskuggspalett från Sleek i färgen Au Naturel 601. T-shirt från Weekday där det står "Emotional". Super fina skor från Cobler som jag verkligen har önskat mig. Super mysig stickat tröja från H&M. Och sist men inte minst, en iPhone 7 i färgen roséguld. (Fick även ett par rosa Calvin Klein string men har ej bild på dem)
Är det något som jag verkligen behövt så är det en ny mobil. Hade en iPhone 5 innan som var helt kass och inte fungerade. Så verkligen hur skönt som helst.

Likes

Comments

Nu har denna fantastiska EM-vecka lidit mot sitt slut. Tack för en fantastiskt intressant och lärorik vecka. Har varit så sjukt roligt att få träffa alla❤️
"Om det finns något som du verkligen vill göra och om en person säger till dig att det inte kommer att gå. Så ska du sträcka på ryggen, le mot dom och säg "du har rätt, det kommer inte att gå, för att det kommer att flyga" - @johannalassnack

Har blivit en hel del shopping för min del denna veckan, slutsumman blev en aning hög. Men när är EM i Gbg nästa gång liksom?

Under fredagen och söndagen hade underbara Johanna Lassnack som driver Ryttarinspiration föreläsningar. Jag var ju bara tvungen att dyka upp på båda. Johanna är verkligen en hur underbar och omtänksam person som helst. Verkligen en super amazing förebild. Under båda föreläsningarna så träffade hon en punkt hos mig som ingen annan har träffat. TACK Johanna❤️

Likes

Comments