Tankar och Känslor

23.56

Jag började skära mig själv när jag var 12. Det var så jag försökte hantera min smärta och ångest, det funkade. Jag kommer ihåg att jag och min dåvarande pojkvän låg i min säng och pratade om psykisk ohälsa och om folk som skar sig, jag kommer ihåg att han kollade på min arm och såg ett ärr och jag sa "Jo, jag är ju smart och bara skär mig på samma ställe så att det bara blir ett ärr" och sen var det inget mer med det. Vi pratade inte om varför jag gjorde så, vi bara ryckte på axlarna och lossades som ingenting, vi pratade aldrig om det igen. Jag visste varför jag gjorde så, men jag sa aldrig något till någon, för jag hade ingen att berättade det för. Jag var inte riktigt klar med att hata mig själv, så jag började svälta mig själv när jag 13 eller 14, men efter att ha svimmat x antal gånger efter att gå upp för trapporna i skolan så förstod jag att det inte var ett vinnande koncept. Det var när jag 15 som mitt självskadebeteende var som värst och det var för svårt att dölja. Jag skar mig inte längre bara på ett ställe, jag skar mig på hela armen, båda lår, midja och revben. Jag kommer ihåg när mina föräldrar fick reda på detta. Jag var hos frisören med en kompis, och mamma sa att vi behövde prata när jag kom hem. Jag förstod redan då vad det handlade om. När jag kom hem så pratade vi om det, de frågade varför jag skadade min fina lilla kropp. Jag svarade att jag fick elaka kommentarer och mordhot på sociala medier, det stod saker om mig på borden i skolan, att jag fått lappar i mitt skåp med hemska budskap och att de önskade livet ur mig, det gjorde jag med. Min pappa kramade mig och bad mig att sätta ett bandage över min arm och säga till de som fråga att jag hade fått en brännskada. Min pappa älskar mig mer än något annat på denna jord men med att psykisk ohälsa är ett sådant tabu lagt ämne, förstår jag att han inte ville att folk skulle veta att han inte kunde hjälpa sin egna dotter från att vilja skada sig själv. För självklart slutade inte det där, varför skulle jag? Jag gjorde och gör det i smyg. Jag tog en liten "paus" när min dåvarande nya pojkvän hotade med att ha skulle göra slut ifall jag skar mig, det gjorde jag en gång också, han gjorde inte slut. Han tog dock mina rakblad ifrån mig och slängde dem och sa att om det händer en gång till så kommer han göra slut, på riktigt denna gång. Jag hann dock inte göra något innan han gjorde slut med mig. Då kollapsade min värld - tyvärr var det inte slut där, självklart finns det lite hemligheter i ett förhållande. Därefter visste jag att han aldrig hade älskat mig - varför skulle han ha gjort så om han älskade mig? Mitt självhat växte och jag har nog aldrig mått så dåligt, med min svårighet med att hantera känslor - stängde jag av alla känslor för dessa känslor kunde jag ej hantera med att skada mig själv. Gymnasiet närmade sig och jag trivdes inte alls. Jag kunde inte vara mig själv, jag vågade inte vara mig själv. Jag hade inga vänner och känslan från grundskolan när man hade en klump i magen varje dag när man skulle gå till skolan, kom tillbaka. Jag HATADE skolan igen, så jag stängde av mina känslor för jag vågade inte känna samma känsla som jag gjort tidigare - utanförskap. Ingenting blev bättre, skolan blev bara sämre, jag började stanna hemma för jag vågade inte gå till skolan. Jag stannade hellre hemma och valde att vara ensam än att gå till skolan och bli bort vald. Jag ville inte gå till skolan, min mentor och jag pratade om hur det skulle bli om jag bytte klass, det var det enda jag ville just då - det blev inget med det, min mentor frågar ibland hur jag mår, om jag fortfarande inte trivs i klassen och om jag fortfarande tycker det är jobbigt att gå till skolan - självklart är det det. Men efter att jag blivit ganska god vän med en i min klass så började det flyta på, det är fortfarande jobbigt att gå till skolan och tanken av att byta klass finns fortfarande, men just nu klarar jag av att gå till skolan, tack vare denna person.

01.12

Jag har en bästa vän, och kanske tre vänner men det är det. Jag har fyra vänner som jag vill och kan prata med. Jag har alltid haft svårt med att lita på människor efter att ha varit utsatt sedan jag var 11 år. Jag har inte mått bra och lidit av psykisk ohälsa sedan jag var 12 år gammal, i fem år har jag aldrig känt mig rent genuint glad, mer än i vissa korta stunder. Men mesta delen av min vecka eller iallafall månad så mår jag inte bra, jag vill inte lämna sängen, jag vill inte plugga - jag kan inte plugga, jag vill inte träffa någon, jag vill inte se någon, jag vill inte prata med någon, jag vill bara inte. Jag vill inget alls.

Varför jag skriver detta inlägg för alla att läsa. (Saga alla kommer kunna läsa detta) är för att jag är trött på att folk ska tycka att jag är otrevlig, blyg och svår. Jag kommer aldrig ha lätt för att prata med människor i grupp, på grund av situationer som har hänt mig och därav gjort att jag är rädd för att samtala i grupp. Jag har svårt för att lita på någon helt, då även de som var mina närmsta vänner var de som gjorde mig illa. Jag tycker det är tråkigt att jag inte vågar prata med de i min nya klass. Jag är nu rädd för att jag inte kommer trivas i min klass under dessa tre år. Skolmiljöer har alltid varit en utav mina största farhågor, då det har varit i de miljöer jag har blivit utsatt för mobbning eller kränkningar. Jag vill i sommar kunna gå i T-shirt utan att folk ska tycka att jag är annorlunda för att jag har ärr på mina armar. Jag vill att psykisk ohälsa ska normaliseras.

01.49

Likes

Comments

Bilder

Hej, tänkte lägga upp lite bilder från när jag och min familj var på Rhodos nu i sommar.
Jag och min lillebror hade aldrig varit i Grekland innan, så det var ju en upplevelse.

Have in mind att jag inte är någon proffsfotograf och att alla bilder är tagna men mobilen. Så jag kommer undan denna gång.

Vi var där under midsommar och då inträffade även min lillebrors födelsedag, därav en gullig liten tårtbild.

Likes

Comments

Vardag och min dag

Tjo alla, just nu så tänker jag att jag ska skriva ett inlägg för kommer inte ha tid sen ikväll.

Jo det är tänkt så att jag ska laga mat ikväll? Det är lite sinnes med tanke på hur dålig jag är på att laga mat - jag brände pasta?! Pasta ska koka i vatten?! Wtf hur kan det då brännas? Vem kan inte koka pasta? Jo jag.

Sen ikväll hoppas jag på att min bästa kompis kommer hit och ska sova här och sen håller vi fingrarna att våran andra squad member kommer på torsdag så är våran squad fullbordad!
Har ej träffat dom på superlänge, verkligen! Det är iallafall mer än en vecka och det har hänt så enormt mycket i allas liv under denna tid så ska bli härligt att ha en liten catch up.

En konstig grej som har hänt med min mobil är att den har absolut ingen batteri tid alls - den har gått från 100%-19% på 3h och då har jag laddat den emellan.
Dock kan det bero på att det är sommarlov och att jag inte har något så kallat liv och bara håller på med min mobil. Men en annan sak som är sjukt lustig är att jag inte får några notiser? Och ja jag har varit inne på settings och kollat om jag råkat stänga av notiser eller något. Notiserna kommer upp i aktivitetsfältet men kommer inte fram som en notis, bara på låsskärmen.

Men aja det blir nog bra, nu ska jag gå ut med hunden min så hörs vi imorgon!

Kram,
Saga

Likes

Comments

Vardag och min dag

Tjo, idag har det varit en sjukt seg dag.
Det jag hade lovat mig själv var att städa mitt rum och tvätta mina sminkborstar - klarade båda, vilket känns skönt.

Men tänkte även att ni kunde få veta vad jag åt till frukost hahha.
Till frukost äter jag "alltid" två rostade mackor, med bara smör. Och som ni vet från tidigare inlägget, en persika.
Idag, så hade vi oboy hemma - vilket är sjukt ovanligt, så jag gjorde lite varm oboy, även fast jag föredrar kall oboy.

Sen så efter det så hade jag lovat mig själv att städa mitt rum och tvätta min borstar och jag fick inte göra något innan jag hade fixat det.
Slutade med att jag började städa mitt rum vid 18 haha.

Sen så tvättade jag mina smink borstat - helt sjukt hur lång tid det tar?!
Det tog en hel timme.

Jag tvättar mina borstar med schampoo och balsam då jag ej har någon specifik smink borst rengöring - men jag tycker det funkar galant.
Eller så kanske det är därför det tar sån tid, pga att jag tvättar mina borstar med schampoo och balsam, det har jag faktiskt inte tänkt på. Eller så är det bara normalt att det tar sin tid.

Så där ska dom ligga tills dom torkar, förhoppningsvis tills imorgonbitti - eller snarare eftermiddag, då jag vaknar. 

Just nu så kollar jag på Youtube på paddan och ska göra mig iordning inför kvällen och lägga mig under täcket.
Hoppas ni har haft en bra dag!

Kram,
Saga

Likes

Comments

Bilder

Något jag på senaste tiden har gillat väldigt mycket, frukt.

Det går verkligen i perioder haha.
Favoriterna är ju ändå frysta hallon - all time favourite.
Men persikor, mmmmmm. Det är den nya favoriten, äter minst en persika om dagen.. Oups!
Äter alltid en till frukost - kanske inte det bästa att starta dagen med en socker kick haha. Och kanske tar en som snack under dagen.

Men one apple a day keeps the doctor away, eller vad säger ni?

Likes

Comments

Inspiration

Tjo, har tänkt lite på hur jag vill förändra mitt hår, och detta är det jag vill sikta emot nu till hösten. Jag har redan relativt kort hår, men vill klippa lite kortare så att det är över nyckelbenen ungefär.

Sedan så är jag lite taggad på att vilja färga mitt hår lite mörkare, typ ask blond. Just nu är mitt hår blond, men till hösten skulle jag vilja prova färga mitt hår lite mörkare kall blond - kanske med lite ljusare toppar.
Fick inspiration inifrån Cara, gillade hennes hårfärg och hennes nya haircut.

Tänker färgschemat som på collaget och klippningen som i de två nedersta bilderna.
Så det är vad jag siktar in mig på nu till hösten, eller har ni några förslag? Kommentera gärna.

Kram,
Saga

Likes

Comments

Vardag och min dag

Tjo allihopa, idag så är jag på ett lite gladare humör och bättre sinnesställning.

Jag vill bara tillägga till gårdagens inlägg att jag fick honom att låta som världens elakaste människa, vilket är precis tvärtemot vad han är. Han är bland en av de snällaste personerna jag någonsin har träffat vill aldrig någon något illa. Men bara det att alla har inte lika lätt att uttrycka sina känslor, och då blir det väldigt svårt att ha ett förhållande - men han var den bästa killen jag någonsin träffat, så tro inget annat.

Men en liten update på hur jag mår; jag mår bra, jag är inte ledsen eller glad - utan är bara tom, jag känner inget.
Och det märks, jag har bara stängt av, jag behöver bara tid för mig själv just nu. Jag har alltid varit en människa me mycket känslor och sedan inga känslor, det finns aldrig något mittemellan. Detta beror inte bara pågrund av att jag blev dumpad, det är bara att jag haft en sån överbelastning med känslor att jag sedan måste ta en paus och andas lite och inte känna något. Detta är vanligt för mig, jag hamnar alltid i små dippar. Så just nu har jag stängt av från omvärlden, har inte något ork till att göra något, till och med att skriva detta är lite jobbigt.

Förlåt verkligen om jag låter som världens b*tch som bara typ hänger ut folk här på bloggen, det är inte riktigt meningen men det blir bara att jag skriver av mig och skriver exakt vad jag känner. Detta är lite hur jag kan få saker sagt som jag egentligen inte kan sätta ord på. Men detta är lite som min dagbok på något sätt. Och ber ytligare om ursäkt om jag verkar okänslig, samt så himla mycket känslor på samma gång - men detta är hur jag är.

Jag ska försöka skriva lite gladare och roligare inlägg, men blir ju lätt att humöret speglar av sig på inlägget, tyvärr. Men jag ska försöka rycka upp mig och ta tag i mitt liv så att det blir lite roligare för er att läsa.

Godnatt,
Kram Saga.

Likes

Comments

Tankar och Känslor

Tjo, jag vet ej riktigt hur jag ska börja detta inlägg, men kan ju bara säga i förväg att det kanske inte kommer vara det roligaste du har läst idag eller när du läser detta.

Jo anledningen till att jag inte har uppdaterat bloggen på ett tag är för att jag behövde tid för mig själv. Först när jag kom hem från landet då var jag helt borta, jag var bara inte mig själv och mådde absolut inte bra.

Sedan, i torsdags så var det inte den bästa dagen jag har varit med om, det var så att min pojkvän gjorde slut. Det hemskaste var att det inte var chockerande då jag var väldigt beredd på att det skulle hända men man har ju alltid lite hopp om att det ska funka. Vårat förhållande kanske inte var det nyttigaste eller det finaste, men i de stunder då allting var bra så var allting toppen och jag har aldrig varit så lycklig på länge. Det jobbigaste är att veta att under hela dessa 4 månader vi var tillsammans så älskade han aldrig mig lika mycket, men jag var blind och såg inte det då, utan har verkligen insett det i efterhand nu. Jag har aldrig haft ett bra förhållande med killar jag har haft en relation till, men detta - det kan vara det löjligaste av allt - han kunde inte ens säga det själv, utan han lät andra indirekt säga det till mig och det tycker jag är så j*vla fult gjort helt ärligt talat, nae fy f*n helt ärligt.

Våran relation var så barnslig - du vågade inte ens komma hem till mig när jag var ensam hemma, för du var paranoid över att mina föräldrar skulle komma hem, som faktiskt inte hade något problem med att du var min pojkvän, iallafall mina föräldrar visste om det. Att dina vänner var så himla mycket viktigare än mig, jag var aldrig prio 1, närmare prio 4. Jag offrade så mycket för dig, och du gav nästan aldrig någonting tillbaka, det ända som jag vet jag tyckte var fint du gjorde för mig var att du skicka en text när vi bråkade, men den hade du hittat på internet. Men jag tyckte ändå det var fint att du tog dig tid till att ens hitta den.

Vi hade pratat med varandra på 6 veckor - och då räknas inte snapchat med. Vi hade inte pratat på 6 veckor?? Är det inte självklart att känslor svalnar då, jag kan inte säga att mina känslor var lika starka som de var 6 veckor tidigare - men han var fortfarande den personen som gjorde mig lycklig, men även den personen som lät mig somna om kvällarna och känna mig oälskad.

Jag är en person som har väldigt svårt att lita på folk, kunna öppna upp mig och dela med mig om saker, men med han så kunde jag det, men jag ångar det nu. Jag ångrar att jag öppnade upp mig till dig, lät dig försöka fixa mig, när du bara i slutändan bara förstörde mig. Du var mitt stöd under en lång period, hindrade mig från att skada mig själv och andra runt omkring, men nu är det stödet borta. Bara tanken av att du ljög gör mig så sjukt sårad för det är något jag verkligen hatar, så många gånger personer har ljugit mig rakt upp i ansiktet och jag har blivit sårad. Att du ljög för mig, personen jag litade på, personen jag älskade - den första personen som jag har sagt "jag älskar dig" till och menat det, ljuger om att han älskar mig tillbaka. Det är nog en av de värsta känslorna man kan känna.

Men jag inser nu att detta är för det bättre och jag är så över detta. Jag har alltid sagt allting händer av en anledning, det vet jag. Samt att Gud har en plan för mig, bara att för mig är den planen väldigt oklar just nu.

Men att veta att mycket av det han har sagt inte ens kommit ur hans mun, utan från personer som egentligen inte ska ha något med vårat förhållande att göra. Får mig att känna att hela vårat förhållande var falskt, jag känner mig bara så enormt sviken just nu. Detta får mig att inse hur mycket jag faktiskt var värd för dig.

Jag vet inte varför jag ens är ledsen för om man bara klistrar ihop allting jag precis har skrivit så vet jag att vårat förhållande inte var så himla bra, och det var jag även medveten om innan, efter hur många gånger jag gråtit för dig och de saker du aldrig sagt och för hur många gånger människor har sagt åt mig att dumpa dig.

Så vet jag nu iallafall att de tårar som rinner ner för mina kinder just nu är inte för att jag är hjärtekrossad, utan för att jag känner mig sviken.

Likes

Comments

Vardag och min dag

Tjo bröder.
Idag så har jag inte gjort ett piss. Jag har bara duschat och städat mitt rum, skit kul..

Nu när pappa kom hem från jobbet så åkte vi ut till landet, inte det roligaste - men ett miljöbyte.
Inte efter ens 30 minuter efter att ha varit här på landet så blir jag getingstucken. Fan vad härligt. Diggar det väldigt mycket.

Detta med att hänga på landet är inte riktigt min grej, trivs mycket bättre inne i stan. Blir så himla rastlös, tror det är mest tanken av att jag inte kan göra något här och kan inte ta mig någonstans förutom att åka och hämta posten med fyrhjulingen.
Även fast att jag oftast (till 70%) bara ligger i sängen hemma, så gör jag samma sak här och är så mycket mer rastlös här ute än vad jag är hemma.

Kan ju även tillägga att det ej finns några Pokéstops här eller några nearby Pokémon, vilket suger. Däremot är det perfect att åka på fyrhjulingen och hatcha ägg. Så det lär jag ha för mig nu i helgen.
Annars så blir det bara att kolla på serier, criminal minds - all time favourite och Gilmore Girls - en "ny" serie jag börjat kolla på.

Nu ska vi grilla hamburgare och mysa nere vid vattnet med familjen.

Kram Saga

Likes

Comments