Minns att jag snubblade över det här klippet precis innan jag och Melina åkte till Köpenhamn för att Halsey live för första gången. Fick upp ögonen för en sång som jag lyssnat på så många gånger förut.

Jag tycker bättre om den här versionen än originalet, då hennes röst kommer fram på ett helt nytt sätt.
Lyssna bara, ni kommer inte ångra er.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Kylan ligger som ett täcke över Umeå och himlen öppnar sig när man minst anar det. Numera har jag alltid regnjackan i väskan, ifall att. Jag dricker tre koppar te om dagen och längtar redan till vårens ljusa kvällar.
Har svårt att minnas att det var soligt för bara någon vecka sedan.

Mottagningens sista fest blev framflyttad och går av stapeln ikväll. Men mitt fokus är mest inställt på den kommande tentan. Vill verkligen verkligen klara den. Frågar mig själv varför jag envisades med att ta med mig romaner hit?
Som om jag under de här tre åren kommer hinna läsa något annat än kurslitteratur.

Har äntligen en riktig säng, ett skrivbord och en ljusslinga i fönstret. Är inneboende fram till slutet på oktober, i en lägenhet med diskmaskin, tvättmaskin och två toaletter. All kärlek till mina föräldrar som körde hit förra veckan och hjälpte mig komma till rätta.

Jag har också blivit med cykel. Rullar till skolan i motvind så stark att ögonen tåras. Fryser om öronen och påminns om att kläderna jag hade på tunnelbanan i Stockholm inte värmer när man cyklar. På vägen hem blir jag alldeles svettig av att trampa upp för backen. Andas in den kalla luften och älskar vardagsmotionen trots att det svider just då.

Förra året var september varm, solig och fylld av långpromenader bland höstlöven. Men månaden innebar även stress och sjukskrivningar, som ledde till en uppsägning och ett halvår på andra sidan jorden.

Beslut som tog mig hit, till en alldeles för kall stad med varma människor. Där jag får utvecklas och lära mig mer om just det jag tycker är roligt. Vilka vägar livet kan ta.

Likes

Comments

Det har snart gått en vecka sedan jag bytte ut SL mot Ultra och landade, aningen förvirrad och alldeles för varmt klädd, i min nya hemstad. Bortsett från att jag fortfarande saknar både boende, cykel och det nödvändiga skolkortet börjar jag komma till rätta. Är så tacksam att Sofia ställer upp och låter mig sova på en luftmadrass i hennes studentrum på 20,9 m² tills jag hittat något eget. Förhoppningsvis sker detta snart!

Utöver alla introduktioner har vi bara haft två riktiga föreläsningar och hittills har de varit väldigt intressanta. När jag för fyra år sedan tog studenten kunde jag nog aldrig ana att jag skulle plugga på Universitetet en dag, men det känns verkligen som att jag hamnat helt rätt! Jag ser fram emot att lära mig mer om journalistyrket och utveckla mitt eget skrivande.

Dock är kanske inte skolan min högsta prioritering just nu, då vår mottagning med tema Vasaloppet pågår för fullt! Jag tävlar i det rosa laget Bratten AIF tillsammans med de fantastiska människorna på bilden + några till.
I onsdags sprang vi runt på stan hela eftermiddagen, dansade till Cotton Eyed Joe och lyckades byta en blyertspenna mot skosulor och Loka Citron.

På kvällen samlades alla lagen och grillade innan utgång. Fuldansade och drack billig öl på Origo tills klockan slog 2. Ganska skönt att klubbarna inte stänger alldeles för sent, då vi i huvudsak är här för att studera.

Men jag ser ändå de här första veckorna under mottagningen som "undantagsveckor", då vi främst ska fokusera på att lära känna varandra och ha så roligt som möjligt. Allt för att skapa en bra sammanhållning i klassen!

Likes

Comments

Idag flyttar jag till norra Sverige för att påbörja livet som student.
Gissar att det kommer kännas rörigt i början med alla nya intryck. Staden, studietakten, människorna, allt kommer vara helt nytt.

När allt lugnat ned sig ser jag fram emot att skapa mig en vardag på en ny plats, med rutiner som innefattar studier, fest, träning och förhoppningsvis en del skrivande. Precis som jag gjorde under månaderna i Byron Bay.

Kan inte förneka att jag kommer strandhäng i februari och lyxen att få skippa vintern helt. Är nog inte alls redo för kylan.
Men Australien har blivit ett andra hem för mig och någon gång framöver tänker jag återvända till värmen.


Likes

Comments

Throwback 2014

Ikväll ska jag till Gröna Lund tillsammans med Hanna och Felicia för att se 5 Seconds of Summer, ett band som jag redan sett live alldeles för många gånger.

För några år sedan samarbetade jag och mina vänner med Universal Music för att bygga upp en svensk fanbase åt bandet och har därför följt dem under största delen av deras karriär. Då hade vi hand om ett twitterkonto och en Facebook-sida med flera tusen följare. Kanske ett tecken på att jag alltid varit intresserad av marknadsföring?

Lyssnar inte så mycket på dem längre, men eftersom jag ändå har gröna kortet är det roligt att se dem igen. Plus att jag får kvalitetstid med vänner jag inte träffar så ofta!

Likes

Comments

Har inte hunnit lyssna på så många Sommarprat som jag tänkt i år, men vill ändå tipsa om de som gjort intryck på mig.

Negra Efendić
"Prisade journalisten Negra Efendić berättar i sitt Sommar om hur det var att komma till Sverige på 90-talet och om hur hon idag tar hjälp av sin inre Zlatan när hon möter orättvisor."

För mig som kommer från en typisk Svensson-familj var det otroligt intressant att få höra Negra berätta om en helt annan slags uppväxt. Framförallt hur hon upplever att hon blivit bemött i Sverige efter att ha kommit hit som flykting. Det känns som att jag blev klokare av att få höra hennes historia och det var väldigt fint.

Dagny Carlsson
"Världens äldsta bloggare bjuder in oss till sitt hem och berättar om konsten att hålla sig pigg och slippa krämpor och om konsten att ha kul på gamla dar."

Lyssnade på Dagny i stugan i Finland och försökte ta till mig av allt hon sa. Så befriande med någon som levt ett helt liv och fortfarande vill lära sig mer. Den egenskapen, att alltid vara nyfiken på livet, är guld värd i mina ögon.

William Spetz
"Med humor och brinnande allvar berättar skådespelaren William Spetz historien om sig själv genom att berätta om sin mormor Ulla, kvinnan som kunde plocka blåbär oavbrutet i tre dygn."

Williams sommarprat fick mig att skratta så högt att min pappa frågade vad jag lyssnade på. Grät gjorde jag också.
Allt var så välskrivet och bra framfört. Lyssna bara!

Tove ”Tove Lo” Nilsson
" – Jag vet att jag inte är ensam. Jag är inte den enda som försöker bedöva hjärtesorg med kemikalier, som älskar att fly från verkligheten, som gillar sex, som jagar rus, som aldrig känner sig tillräcklig, som gått igenom depressioner, som sårat någon eller som är ansvarslös ibland. Och jag har valt att vara ärlig när jag ska prata om det här. Jag skäms inte."

Tove pratar öppet och ärligt om sådant som skaver. Om att våga följa drömmar och att känna sig otillräcklig. Hennes sommarprat innehöll någon slags kämparglöd som gjorde mig riktigt peppad på livet. Sådan girl power, älskar det.

Linnéa Claeson
"Linnéa Claesons sommarprogram handlar nästan inget om sport. Hon talar istället om de sms hon fått från främmande män, och om vårt ojämställda samhälle."

Uppmanar exakt alla jag känner att lyssna på Linneas sommarprat. Herregud vilken kraftfull kvinna! Hon pratar om precis allt som behöver pratas om och gör det riktigt bra. En stark och ödmjuk förebild som jag önskar hade funnits redan när jag var yngre, men som jag kan lära av även nu.

Miriam Bryant
"Skrivandet har aldrig haft ett terapisyfte för Miriam Bryant. Snarare tvärtom; att skriva är för henne mer ett självskadebeteende. I sitt Sommarprogram letar hon upp sina gamla dagböcker och läser högt."

Oj vad jag relaterade till Miriam och vissa saker hon sa. Även om vi är olika som personer så har vi på något sätt varit med om liknande saker och det gjorde att hennes sommarprat överrumplade mig totalt. Varenda ord gick rakt in i hjärtat.

Foto: Mattias Ahlm, Jonas Ekblom
Bilder och sammanfattningar lånade från Sveriges Radios hemsida

Har du som läser lyssnat på Sommar i P1?
Finns det något sommarprat jag absolut inte bör missa? Eller något jag bör undvika helt och hållet?

Likes

Comments

Som de flesta i min närhet redan vet flyttar jag snart ifrån Stockholm igen. Det känns både nervöst och spännande.
Under det senaste året har jag funderat väldigt mycket på att börja plugga och när jag ganska oväntat kom in på en av utbildningarna jag sökt tänkte jag, varför inte testa?

Inom kort påbörjar jag Journalistprogrammet på Umeå Universitet och jag hoppas verkligen att jag kommer trivas. Har bara hört positivt om Umeå som studentstad men är nog inte helt redo för kylan och mörkret.

Ser fram emot att träffa nya människor även om jag kommer sakna alla här hemma väldigt mycket. Men är det något jag lärt mig av halvåret i Australien så är det att vännerna finns kvar, trots att man befinner sig på olika platser. Och om de inte gör det är de inte värda att lägga energi på.

Intalar mig själv att det här kommer bli bra. Om inte kan jag alltid ändra mig, åka hem och börja jobba igen.

Idag ska jag använda min ledighet till att fortsätta leta boende, ta reda på allt jag behöver veta inför skolstarten och eventuellt boka flygbiljetter upp. Det ska bli så roligt att prova något helt nytt!

Likes

Comments

har det gått en vecka sedan jag kom hem från Finland. Därefter har jag jobbat varenda dag och försökt förbereda mig mentalt på en flytt som kommer ske inom kort.

Samtidigt har jag letat äventyr och prioriterat bort min sömn. Tagit vara på all tid jag kan få med vännerna här i Stockholm. Som ett försök att fånga in sommaren och aldrig släppa taget om den.

Som i tisdags, då Albin hälsade på i Sverige och vi visade honom Skinnis. Så fint att få hänga med honom, Edvin, Hanna, Shaham och Lotta. När mörkret föll jagade vi ett uteliv som inte existerade denna tid och dag. Efter en stunds dansande på ett tomt dansgolv avslutade vi kvällen på Donken, smått berusade och nöjda.

Som i onsdags, då jag väldigt spontant mötte upp vänner i Tanto och njöt av utsikten. Vi var oövervinneliga och inte ens en plötslig regnskur kunde stoppa oss. Istället sökte vi skydd i en träddunge, lyssnade på musik och pratade om sådant som egentligen inte spelar någon roll. Sjöng karaoke på en bar där Micke bjöd mig på pommes, mådde så bra precis då.

Som i fredags, då det riktiga sommarvädret hälsade på och jag satte mig på en uteservering med min fina kollega Mathilda. Det blev en kort kväll, då vi båda skulle jobba tidigt dagen därpå. Ändå hann vi prata om så viktiga saker i takt med att solen gick ned.

Som i lördags, då jag efter ett 12 timmar långt arbetspass åkte direkt hem till Hanna för att fira hennes födelsedag. Där återförenades jag med vänner som jag träffar alldeles för sällan nuförtiden. Tycker det är så härligt att se hur vi alla har mognat, att vår vänskap utvecklats så mycket under de senaste åren. Tog även mitt lag till någon form av semifinal i beer pong-turneringen.

Som igår, då jag mötte upp Madde på Vapiano efter jobbet, trots att vi båda var helt slut. Hon är en av de få vänner jag har kvar sedan gymnasietiden och det kan vara otroligt befriande att prata med någon som känner en så väl.

Kanske har jag kört på för hårt, kanske är det precis vad som krävs för att leva i nuet. Jag vet inte.

Idag är min första av tre lediga dagar och jag ska unna mig total återhämtning.
Sov så länge min kropp behövde, duschade och bytte om till de skönaste kläderna jag äger. Åt en stor frukost långsamt medan jag läste ikapp bloggar jag inspireras av, bland andra Emma Grann, Linn Wiberg, Flora Wiström, Amanda Jona, Ellen Lindberg och Sandra Beijer.

Resten av dagen tänker jag låta vara helt kravlös. Jag ska göra precis det jag känner för och inte stressa upp mig över någonting. Kanske går jag en promenad, sträckläser en bok, solar, redigerar foton, tvättar eller målar naglarna. Kanske fastnar jag framför Game of Thrones eller i en ny podd. Att inte ha planer är något jag behöver öva på.

Likes

Comments

Den 2 juni 2017 samlades vi på samma gräsplätt som jag för fyra (!?!?) år sedan sprang ut på. Luften bubblade av förväntan och överallt kunde man se leende människor i alla åldrar. För mig var denna dag extra fin, då de var första gången på ett halvår som fick träffa min släkt igen.

Moster tog med familjens nya tillskott, hunden Charlie.

De nyblivna studenterna flög ut i ett gemensamt lyckorus och allt jag kunde tänka på var hur stilig min bror var i sin nya kostym.

Kan inte riktigt avgöra vem som var stoltast i den här stunden.

Älskade kärnfamiljen.

LILLEBROR<3

Efter utspringet åkte vi hem till mormor för att förbereda för mottagningen. Medan våra hungriga magar mättades av hemlagad fisksoppa tog vi igen förlorad tid.

Är väldigt stolt över servetterna på borden, som jag och min moster vek.

Är det här kortet från Saga 23 år eller Theodor 5 år? Ingen vet.

Buffémat dukades upp och trädgården fylldes av bekanta ansikten.

Plötsligt ekade partytältet av skratt och sorl. Vi åt, drack och skålade.

Är verkligen tacksam för att jag fick återse så många barndomsvänner och släktingar på samma dag, det var fint.

Till efterrätt serverades tårtor som vår familjevän Agnes bakat. Att känna en konditor har verkligen sina fördelar!

Att fånga yrvädret Charlie på bild var inte det enklaste.

Kvällen avslutades med presentöppning, fina tal och kramar.

Likes

Comments

Min mormor är uppvuxen på en ö i finska skärgården. En ö som bär på flera intressanta släkthistorier och människoöden. En ö där jag spenderat större delar av somrarna och ibland även besökt på hösten och våren.

Tyvärr saknar jag detaljer för att kunna återge mormors historia ordentligt. Men jag vet att den innefattar en pappa som stupade i kriget och en ensamstående mamma, med en hel bondgård och fyra barn att ta hand om. Brukar få höra att min släkt är fylld av starka kvinnor, älskar't.

Mormor ärvde mark i den lilla viken där kossorna ofta betade under hennes uppväxt. Där står vår sommarstuga än idag. Det minimala huset jag kallar mitt andra hem är omgivet av skog, har en speciell stuglukt och går inte att bo i på vintern.

I viken är det långgrunt. Här har jag lärt jag mig simma fjärilssim, stått på händer under vattnet, lekt livräddning och haft picknick i en gummibåt. Det sistnämnda slutade med att kakorna vi tagit med blev alldeles blöta och geggiga.

Om exakt en vecka är jag på väg hit igen. Till lugnet, naturen och havet. Till åkrarna och de solvarma klipporna.
Till den plats på jorden där jag är som mest avslappnad.

Jag ser fram emot att vakna av mig själv istället för väckarklockans tjut. Att sömndrucken få duka upp frukost och äta den i lugn och ro, kanske med en bok i ena handen.

Eller ute på verandan i solen.

Jag ser fram emot att ta långa promenader på de gropiga vägar där jag alldeles för många gånger ramlat med cykeln.

Grusvägar jag flugit fram över, för att möta kompisar eller hinna i tid till sommarlovsmorgon som visades hos sysslingarna. TV är något vi aldrig haft i stugan.

De vägar jag kan utan och innan, som sitter rotade ända in i själen.

Jag ser fram emot att träffa mina släktingar och vänner igen. Alla dessa kreativa eldsjälar som driver hotell, restauranger och konstprojekt ute på ön. Vandra längs Barfotastigen.

Mest av allt ser jag fram emot att få bada, sträckläsa en hel bok och åka båt. Spela kubb, hoppa studsmatta med min bror och lyssna mormors historier. Ta in varenda detalj.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Den varmaste lördagen i maj samlades en skara tjejer tidigt på morgonen. Några av oss kände varandra sedan innan, men i det stora hela var vi främlingar med en gemensam nämnare, vår vän och bride to be - Helena.

I matchande t-shirts och samlad trupp smög vi in i hennes bostad, där hon sov djupt, helt ovetandes om vad som väntade. "MÖHIPPA" ropade vi i kör och kastade oss i sängen för att överösa henne med kramar. Helenas reaktion var en blandning av chock, förvirring och glädje. Mer än så kan man nog inte förvänta sig av en nyvaken person.

När hon vaknat till, klätt på sig och packat en väska för dagen åt vi alla brunch tillsammans på en solig gräsmatta. Helenas syster Therese och närmaste vän Alison, som dessutom styrt upp hela möhippan, hade ordnat med massor av godsaker!

Mätta i magen och bubbliga av mousserande vin och förväntan begav vi oss mot dagens första aktivitet: Laserdome.

Jag som endast spelat detta när jag var 14 år, osäker och omgiven av mestadels killar fick äntligen min revansch! Har tidigare trott att jag inte varit bra på Laserdome, vilket inte stämmer alls då jag faktiskt kom på andra plats. Det var så roligt och befriande att spela med tjejer! Alla drogs med i spelet, hukade sig, gled ner för ramper och försökte vara taktiska. Vi lämnade lokalen genomsvettiga och fulla av ny energi!

Tyvärr hade jag inte råd att delta på alla aktiviteter under dagen, vilket kanske inte är så konstigt då jag befunnit mig på resande fot i 6 månader. Därför missade jag både Poledance och besöket på Spa, som jag i efterhand har hört blev väldigt lyckat. Men det gjorde inte så mycket, det viktigaste var ju att ge Helena världens bästa dag.

Istället mötte jag upp gänget igen vid middagstid. Vi hade bokat bord och förbeställt mat på Ramblas Tapas vid Mariatorget, en restaurang som jag verkligen rekommenderar! All mat smakade väldigt bra, särskilt Auberginen som jag tror var ugnsgratinerad med tomat och parmesanost, den bara smälte i munnen. Tyckte även deras Calamares var ovanligt goda!

Temat för middagen var helt klart "love-bombing", det var så fint! Några av Helenas vänner hade rest långt för att delta på Möhippan och en av dem överraskade henne på kvällen, med både sin närvaro och ett välskrivet tal.

Vi hade ett musikquiz, som gick ut på att alla tjejer valt ut varsin låt som på något sätt påminde om Helena. Låtarna spelades upp i slumpmässig ordning och hon skulle gissa vilken låt som tillhörde vem, något som hon var väldigt duktig på!

Sedan fick hon vår gemensamma present, en "brud-ego-bok", där vi samlat bilder och små hälsningar från var och en. Den här delen av kvällen blev extremt känslosam, det var så mycket kärlek och starka vänskapsband i luften att jag blev alldeles varm i hjärtat. Kunde inte låta bli att längta till min egen möhippa, trots att det just nu känns så långt bort att tanken knappt slagit mig.

Efter middagen pratades det om en eventuell utgång, men alla var så trötta efter en dag fylld av aktiviteter och god mat att vi valde att skippa det. Det blev en lyckad och välplanerad Möhippa som jag hoppas att Helena njöt till fullo av. Jag själv är väldigt stolt och nöjd över att få vara en del av en dag hon antagligen aldrig kommer att glömma!

Likes

Comments

Skriver om denna dag mest för att andra inte ska behöva göra samma misstag som oss.
Men också för att berätta om vår dag i Ubud.

Under vår sista vecka på Bali unnade jag och Melina oss en utflyktsdag. Då vi endast hade rört oss mellan hotellet, Supermarket och stranden ville vi se något mer. Tyvärr hade vi aldrig råd att utforska resten av Bali eller de närmaste öarna ordentligt, åker gärna tillbaka någon gång i framtiden.

Vi bokade en chaufför via hotellet för ett ganska billigt pris, totalt 500k IDR för en hel dag. Cirka 150 kr per person.

Misstag nummer 1: att vi bokade någon som endast körde oss, när det finns många chaufförer som även guidar.
Inget ont om killen vi åkte med, han var extremt trevlig och berättade så mycket han kunde. Men han följde inte med oss ut vid något stopp, vilket innebar att vi inte lärde oss så mycket om platserna vi besökte.

Dagen inleddes med ett besök på "Sacred Monkey Forest Sanctuary", ett naturreservat och tempel där det bor hundratals apor. Inträdesavgift: 50k IDR, vilket är cirka 35 kronor per person.

Det var med både nyfikenhet och respekt vi promenerade runt bland de vilda djuren. De var extremt snabba och hoppade gärna upp på gäster som matade dem med bananer. En apa kastade sig helt oprovocerat mot Melina och hängde i hennes arm, något som jag verkligen önskar att jag hade fångat på bild. Som tur var så slapp jag uppleva samma sak.

Att få se aporna på nära håll var väldigt häftigt, särskilt mammorna som sprang runt med små små apungar på magen. De allra minsta befann sig så långt bort att de var omöjliga att fånga på bild.

Vårt andra stopp var på marknaden i Ubud, som visade sig vara mycket större än vad jag först trodde. Det enda tråkiga var att den inte kändes riktigt genuin, som marknaderna vi besökte i Byron Bay. Istället såldes samma saker precis överallt.

När vi kom fram till den kända risterassen "Tegalalang Rice Terrace" insisterade chauffören på att vi skulle gå fram till en lucka och betala för varsin biljett, trots att personalen på hotellet sagt till oss att denna plats inte kostade något att besöka.

Misstag nummer 2: Vi betalade för en biljett som vi aldrig behövde visa någonstans. Istället ville de som jobbade på risterassen att man skulle lämna valfria donationer för att få klättra högst upp, vilket gjorde att vi kände oss lite lurade. Har funderat på om vi kanske betalade för en parkeringsbiljett eller liknande, men har faktiskt ingen aning. Nu i efterhand spelar det inte så stor roll, då det verkligen inte handlade om stora summor pengar.

Det var väldigt vackert att få risodlingarna. Vi promenerade upp, ned och runt i stekande sol tills svetten rann.

Nästa stopp var Istana Tampak Siring - Holy Water Temple.
Inträdesavgift: 15k IDR, det vill säga cirka 10 kr per person. Saronger delas ut till alla besökare.

Misstag nummer 3: Då vi inte riktigt läst på om platserna innan hade vi ingen aning om att man kunde bada i den heliga källan, så vi båda hade lämnat badkläderna hemma.

Även om templet mest kändes som en turistfälla var det väldigt fint att se. När vi promenerade runt mellan de olika delarna påmindes jag om hur nödvändigt det hade varit med en guide. Jag ville veta mer om platsen och de ritualer som utfördes.

Väl tillbaka i bilen berättade vår chaufför allmänt om källan och hur hinduister i tusentals år besökt den för att bada i det heliga vattnet och och tillbe gudarna. Men allt han sa var sådant som vi enkelt kunnat googla fram själva.

Vår chaufför tog oss även till Elephant Cave Temple.
Inträdesavgift: 15k IDR, cirka 10 kr per person. Saronger delas ut till alla besökare, så det är bara onödigt att köpa av försäljarna som kantas längs vägen dit.

Till skillnad från Holy Water Temple var detta tempel väldigt litet och tyvärr inte mycket att se alls. Ett besök tillsammans med någon som kan berätta om templet och dess historia hade säkert gett en helt annan upplevelse än den vi fick.

Efter det här stoppet talade chauffören lite mer om sin tro och att de flesta hinduister har egna tempel i eller i närheten av hemmet. Detta bekräftade min fundering om hurvida templen vi sett mest besöks av turister nuförtiden.

Dagens sista stopp var Tegenungan Waterfall.
Besöksavgift: 10k IDR, cirka 6 kr per person.

Ett otroligt vackert vattenfall som hade varit roligt att få bada i. Här påmindes vi om misstag nummer 3, hur dumt det var att inte ta med badkläder. För att komma till och från vattenfallet måste man passera väldigt många trappsteg, vilket kan vara bra att veta i förväg. Skulle ändå säga att det absolut är värt ett besök, särskilt om man har möjlighet att ta ett dopp!

Alla bilder är tagna med min iPhone 6 då alla minneskort till min kamera var fulla.
Försökte även filma med min GoPro under dagen, men den blev överhettad och batteriet tog slut redan efter första stoppet.

Likes

Comments

Dear White People
Underhållande, smart och rörande. Det var som att jag fick mig en tankeställare efter varje avsnitt. Att en del människor kan vara så otroligt trångsynta får mitt hjärta att brista. Den här serien reflekterar en verklighet som vi fortfarande lever i, trots att vi borde veta bättre. Jag tycker att det är ett väldigt viktigt ämne att belysa.

Finns att se på Netflix.

Girlboss
Lättsam, fyndig och peppande. En serie om Sophia Amoruso och hur hon byggde upp företaget Nastygal. Jag avverkade hela säsongen fort, då varje avsnitt bara är 20 minuter, perfekt när man vill slötitta på något enkelt! Älskar att huvudkaraktären gör sin egen grej utan att reflektera över vad någon annan tycker, så mycket girlpower.

Finns att se på Netflix.

Sex and the City
Mysig, analyserande och komisk. En serie om fyra starka kvinnor som försöker hantera det vardagliga livet och tänja på samhällets normer kring kvinnors sexualitet. Jag har sett den här serien i många omgångar, men oftast bara några avsnitt här och där. Så för första gången har jag nu tittat på allt, från början till slut. Att se Sex and the City är trivsamt, som att hänga med vänner man känt i flera år.

Finns att se på HBO.

Skam
Realistisk, varm och rolig. En serie jag önskar hade funnits när jag var 15 år. Den tar upp extremt viktiga ämnen, så som att komma ut som homosexuell och hur skadligt ett förhållande kan vara trots att man är kär. Personligen fastnade jag mest för säsong 3 och säsong 4, som pågår nu. Den senaste säsongen ifrågasätter förutfattade meningar om Islam och uppmanar till diskussion!

Finns att se på svtplay.

Orange Is The New Black
Vrickad, genuin och spännande. Efter att ha sett två avsnitt och först bestämt mig för att det inte var något för mig gav jag denna serie en ny chans. Är väldigt glad att jag gjorde det! Med en skev humor och en grundmoral som handlar om att det alltid finns två sidor av allt fick den här serien mig att fastna helt. Den visar hur enkelt det är att se människor som monster efter att de begått ett brott. Självklart har någon som genomfört en kriminell handling gjort fel, men detta behöver inte betyda att människan i fråga alltid är ond.

Finns att se på Netflix. Idag släpps äntligen säsong fem, har längtat så!

Likes

Comments

Då jag har pluggat och rest i Australien under det senaste halvåret gapar plånboken tom. Jobbar så mycket jag kan och orkar för att ändra på det, men det kommer dröja innan jag har en stabil ekonomi igen.

För mig som jobbat heltid i två år är det en omställning att behöva leva mer sparsamt. Försöker se det som en bra lärdom, att jag övar inför en eventuell framtid som student. Intalar mig själv att jag är rik på upplevelser.

Dock finns det vissa saker som jag gärna spenderat mina slantar på, om jag haft några.

Konsertbiljetter till helgen, då Håkan Hellström ska spela på stadion. Har sett honom fyra gånger tidigare, så har absolut inget att klaga över. Men det hade varit väldigt fint att kunna gå.

Nya sneakers, helst i båda färgerna. Har velat köpa de gråa sedan december och de andra skulle vara så snygga nu till sommaren. Är väldigt nöjd med mina svarta sneakers i samma modell.


På Adlibris är det enkelt att skapa egna önskelistor. Min är fylld av böcker jag är nyfiken på att läsa, bland annat dessa.
Samtidigt har jag ett tiotal böcker hemma som bara ligger och väntar på att bli slukade, får helt enkelt börja med dem.

Något jag faktiskt behöver är nya sandaler, då jag slet ut mina Rieker helt i Byron Bay. Hade samma modell som på bilden och skulle gärna vilja hitta några liknande, eller kanske ett par vita Birkenstock.

Biljetter till ännu en konsert, det är väl ingen som är förvånad?
Har missat Veronica Maggio under 6 års tid nu (senast i fredags på Grönan) och vill verkligen gå. Hoppas hoppas hoppas att det inte blir utsålt innan jag får lön.

Hade även köpt ett par nya jeans, biljetter till Little Mix som spelade i tisdags och till Paramore som ska spela i juli. Får helt enkelt acceptera att jag just nu inte kan spontanköpa konsertbiljetter på samma sätt som förut. Kommer kunna se ett gäng bra artister på Gröna Lund i sommar och det är jag väldigt tacksam för.

Likes

Comments

En varm kväll i maj var jag bjuden på hemmafest i Nacka tillsammans med flera av mina gamla kollegor och människor jag aldrig träffat förut.

Stockholm glänste i kvällssolen och tack vare det fina vädret kunde vi ha picknick med sallader, sushi och jordgubbar.
Så idylliskt.

Har jag nämnt hur mycket jag älskar att fotografera denna tid på dygnet?

Saknar verkligen att spendera mina arbetsdagar med de här två. Med och alla andra också såklart, men främst dem.

Vad är svensk sommar utan kubb? Typiskt att fokuseringen inte ville sammarbeta när Anton langade en så bra pose.

Lovar att Martin sa något riktigt roligt.

Efter att ha arbetat tillsammans i nästan två års tid förvandlades vår avdelning till en stor familj. Vi har gråtit, skrattat och stöttat varandra genom mycket. Är så tacksam för att jag fått lära känna dem alla!

Helena är en solstråle. Punkt.

Innan solen gick ner och vi flyttade festen inomhus hann jag delta i kubbspelandet. Jag, Helena och Johanna mötte Martin, Oskar och Jakob. Vann en match och förlorade en annan. Vi kom fram till att de olika sidorna påverkade oddsen att vinna.

Det var så kul att återförenas med mina gamla kollegor (som jag numera kallar mina vänner) och stämma av hur de mår, vad de haft för sig, osv. Önskar dem verkligen all lycka i världen!

Likes

Comments

En av mina absoluta favoritartister, Halsey, har äntligen släppt ett helt nytt album.
Det är mörkt, starkt och vackert. Texterna känns äkta, precis som i hennes äldre låtar. Hon skriver rakryggat och naket om precis vad hon tänker.

Har bara hunnit lyssna igenom hela albumet två gånger och fastnade direkt för 100 Letters och Heaven in Hiding. Ser fram emot att upptäcka alla låtars olika lager och egenheter.

Upplever att jag själv blir mer kreativ av att lyssna på hennes musik, ungefär som med The 1975.

Bildkällor: https://itunes.apple.com och https://genius.com/

Likes

Comments

Tidigt på morgonen den 12 maj återvände jag hem. Kände mig både tom och överfull av intryck.
Skrev detta i dagboken:

"Himlen var blå och Sverige var vackert från ovan. Har saknat granarna och tallarna. De röda ladorna och alla insjöar. Vi närmade oss Arlanda och jag såg ut över ett kalt landskap, om jag inte visste bättre hade jag nog trott att det bara var mars.

Känslan att landa i Sverige efter 6 månader. Kan inte riktigt sätta ord den.
Ville gråta och skratta samma gång.

Planet rullar in landningsbanan och jag längtar efter att ge min mamma en stor kram."

Mötte mamma och mitt ansikte blev alldeles blött av glädjetårar. Hon skjutsade hem mig och dukade upp frukost.
Jag var stirrig och ville göra precis allt på en gång.

På kvällen slog jetlagen till och hade det inte varit för att min pappa och lillebror kom över på middag hade jag nog stendäckat. Istället fick jag mer energi av att träffa dem. Vi åt tacos (<333), pratade om allt som hänt det senaste halvåret och jag visade foton och filmer.

Återförenades med mina fina kollegor och vänner, Helena och Johanna. De båda har varit guld värda under hela resan, då de stöttat mig genom både chatt och videosamtal när livet känts tungt. Vi promenerade i Vinterviken, solen sken och jag visade stolt upp mina bruna ben. Helena bjöd på hembakade brownie-muffins som tog oss till food-heaven.

Spenderade en söndag på Lida Friluftsgård tillsammans med vänner som jag numera kallar mina "extrafamiljer", då jag delar så många fina minnen med dem från semestrar och högtider. Den här gången skulle pappa firas i efterskott, med lunch, höghöjdsbana och bubbel ute i naturen.

Mötte upp en vän jag saknat väldigt mycket, nämligen Lotta. Vi envisades med att sitta ute trots att solen redan gått i moln och tagit värmen med sig, så svenskt ändå. Helt plötsligt dök Ida upp från ingenstans och överraskade mig rejält. Det var fint att få hänga med dem båda.

Som tidigare nämnt har jag promenerat så fort jag fått tid över. Njutit av naturen, de olika färgerna och ljusen. Sett hur träd, blommor och växter blommat ut mer och mer för varje dag. Lyssnat på Fredagspodden och gett mig själv tid för eftertanke.

En väldigt varmt fredag flög jag nästan fram genom Stockholms gator, med bara ben och ett stort leende på läpparna, kände mig så levande. Tog en spontanöl med Felicia och Frida innan jag skulle på middag, bara för att jag kunde.

För mig som under min uppväxt behövt förlita mig på pendeltåg är det en sådan befrielse att nu kunna åka tunnelbana överallt, sparar så mycket tid!

Josefine bjöd på middag och jag fick återförenas med tjejerna som funnits i mitt liv sedan högstadiet. Kände verkligen hur värdefullt det är med sådana vänner, som följt en i flera år. Vi kan prata om precis allt och det är så jävla fint.

De överraskade mig med blommor och en presentpåse som innehöll alla saker ovan. Blev alldeles tårögd.

Träffade även Hanna och Hillevi en kort stund. Vill verkligen spendera mer tid med dem i sommar!

Fick äran att hänga på Madde och Martins balkong och blev bjuden på ännu en middag i Tumba. Fläskfilé, rotfrukter i ugn, baconinlindad sparris och mycket frukt och grönsaker stod på menyn. SÅ GOTT. Insåg att jag träffar dessa fantastiska människor alldeles för sällan.

Var på hemmafest tillsammans med mina gamla kollegor, så mysigt! Tänkte berätta mer om det senare.

Åkte till Linköping tillsammans med en av extrafamiljerna, för att hälsa på min barndomsvän Vida. Allt var så idylliskt då vi promenerade längs Göta Kanal och stannade för dopp och picknick. Jag tänkte att även om jag inte tagit några foton så hade jag alltid kommit ihåg den här dagen.

Besökte Trädgården för första gången i mitt liv, riktigt trevligt! Om jag känner mig själv rätt så blir det nog några kvällar här i sommar.

Likes

Comments

Beslutet om att åka hem eller inte var aldrig enkelt.
Det tog mig flera veckor och många listor över för- och nackdelar att komma fram till.

Efter att jag bestämt mig följdes jag av negativa tankar som aldrig tystnade. Att jag gav upp som inte höll mig till ursprungsplanen, stanna kvar och jobba. Att jag slösat bort mitt Working Holiday Visa, som jag bara kan använda en gång i livet. Det hela bottnade i en rädsla för att jag skulle ångra mig i samma stund som jag steg av flygplanet på Arlanda.

Kombinationen av människor jag saknat, att det verkade enklare att få jobb i Sverige och att det händer saker i sommar som jag verkligen inte vill missa vägde ändå tyngst. Det tillsammans med ett behov av att få landa och bearbeta allt häftigt som jag upplevt.

De två veckorna hemma i Stockholm har varit ett virrvarr av middagar, arbetsintervjuer och reunions med vänner. Har till och med hunnit jobba extra vid tre tillfällen. Men viktigast av allt, jag har avsatt tid för mig själv. Allt för att hindra stressen från att bli en del av min vardag igen. Jag har fortsatt läsa, unnat mig långa promenader i naturen med mina favorit-poddar i hörlurarna och lagt mig på yogamattan för att sträcka ut kroppen efteråt. Jag har försökt skapa rutiner under lediga dagar, men också tillåtit mig själv att sova ut när jag behövt det.

Att komma hem innebär en våg av blandade känslor, som ibland slår ner över en med en sådan kraft att man inte kan avgöra vilket ben man ska stå på. Men trots att jag ibland ångrar att jag inte stannade i Australien så vet jag att jag fattat rätt beslut. Mår bättre än någonsin just nu och är så stolt över mig själv för att jag gjort den här resan. 6 månader i ett annat land är en lång tid och jag känner enorm tacksamhet mot de människor jag träffat på vägen.

Nu ser jag fram emot en sommar i Stockholm, med både jobb, parkhäng och utekvällar. Vill lära känna nya människor, upptäcka nya platser och ständigt påminna mig själv om att livet är här och nu.

Likes

Comments

Att fira min födelsedag tillsammans med Melina i ett helt nytt land var både annorlunda och skönt.
Älskar att samla många vänner och festa tills fötterna svider, men det kändes fint att prova något annat.
Dagen blev lugn och kravlös, utan särskilda förväntningar.
Förmiddagen spenderades på stranden med havet tätt intill och en bok i högsta hugg. Bikinin, som jag passade på att inviga, var en tidig födelsedagspresent från pappa.
När solen förvandlat oss till två levande svettpölar var det dags att gå vidare.
Gick in på första bästa bar med happy hour och hamnade på "Miura Pintxos Bar & Grill", där bartendern visade sig vara otroligt bra på att blanda mojitos. Vi provade original, mango och vanilla basil - alla smakade helt gudomligt.
Vårt sista stopp på vägen till hotellet blev "Hungry Pandah", där vi nu kan klassas som stamgäster.
En måltid för 35k IDR (ca 25 kronor) är inte fy skam!
Väl hemma duschade vi av oss sanden och jag bytte om till min byxdress från Forever New, är lite kär i den.
Sedan begav vi oss ut igen, i jakt på ett fräscht spa med överkomligt pris. Det slutade med varsin helkroppsmassage för 100k IDR vilket är ca 60 kronor per person, hur värt???
Här var jag täckt i olja från Aromaterapin och Melinas Hot Stone-behandling hade lett till en mindre brännblåsa.
Trots detta var vi väldigt nöjda, min stela nacke behöver massage oftare.
Vi gick till en ny bar, där de serverade drinkar som endast smakade kokosmjölk och väldigt mycket vodka. Borde kanske anat att något inte stod rätt till när det stod ”Pinna Colada” i menyn.

Kvällen avslutades med pizza och Sex and the City. ​
​Hade haft Dominos-cravings i flera dagar och var nöjdast i världen just då.  

 
Alla bilder är tagna med min iPhone 6 i bristen på minneskort till min kamera.

Likes

Comments

Ett band som jag tycker om att lyssna på medan jag skriver, redigerar foton eller jobbar. 
Helst deluxe-versionen av det äldre albumet som delar samma namn som gruppen. Genialiska texter.
Min bästa girl power-låt. Brukar spela den på repeat i hörlurarna när jag är påväg till något som känns lite läskigt, till exempel en arbetsintervju. 
 
En lista som uppkom när jag försökte samla ihop låtar som spelats i bakgrunden på efterfesterna förra hösten, då vi pratade om allt som kändes jobbigt, kramades och åt pommes från Donken direkt ur påsen. Nu ser jag det som en spellista att somna till, min trygghet under nätterna på tågluffen i somras. 
 
En låt som sätter ord på mycket jag känner just nu och samtidigt påminner om att livet går vidare.
 
Här samlar jag ständigt musik som gör mig taggad på livet. Det är spellistan som mina vänner alltid tvingas lyssna på när vi sminkar oss och dricker vin inför en utekväll.
 
En av mina favoritlåtar i väldigt fin tappning, som jag precis i skrivande stund upptäckte. Älskar live-sessions!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Gatorna är så smala att det är svårt att gå i bredd och det luktar främmande precis överallt.
Människorna vi passerar slåss om vår uppmärksamhet, alla vill att vi ska handla något från just deras affär.
Det är som att vi har "turister" skrivet i pannan med röd färg.

Solen bränner och sanden är så mörk att den nästan är svart.
Det spelar ingen roll hur stilla jag ligger, sarongen blir ändå sandig efter bara någon minut.
Men vetskapen om att befinna mig på en strand, så nära havet, gör mig alltid lugn.

Försöker få solkrämen att fastna och envisas med att läsa liggandes på rygg trots att det värker i armarna.
Prutade ned en fotlänk flätad av snäckor som nu klär min ankel och får mig att känna mig sådär härligt "semestrig".

Förkylningen har naglat sig fast sedan vi kom hit och Melina hoppar till varenda gång jag nyser.
​Jag har blivit expert på att öppna citroner med skaftet på en sked.

Vi tvättar kläder i handfatet och hänger upp dem i en avancerad tvättline-konstruktion.
Skapad för att på en liten yta kunna rymma så många plagg som möjligt.
Min mobil har börjat krångla regelbundet nu, kanske för att den är överfylld med foton.

Vi rör oss mellan hotellrummet, stranden och supermarket, målet med veckorna här var att vila och det gör vi till fullo.

​Rensar huvudet genom att lyssna på podcaster och försöker plöja igenom böckerna, som hittills legat nästan orörda i resväskan under de senaste månaderna.

​​Det känns som att vi lever farligt varenda gång vi ska gå över gatan, då det varken finns trafikljus eller regler.
​Alla tutar precis hela tiden och de ständiga oväsendet tar ibland mycket energi

Bali gör mig stressad och avslappnad på samma gång.

Likes

Comments

Redan innan vi lämnade Sverige bestämde jag och Melina oss för att vi skulle hoppa fallskärm, så när vår vän Marine ville göra det på sin födelsedag såg vi det som ett utmärkt läge att hänga på. Vi bokade allt med mindre än en veckas framförhållning och i söndags stod vi där, fullt utrustade och aningen livrädda.
På plats i det lilla, trånga flygplanet åkte känslorna upp och ner, likt en jojo. Ena sekunden var jag så otroligt nervös och undrade vad jag hade gett mig in på. I nästa stund blev jag väldigt taggad och kände mig redo för att testa gränserna. Självklart var det en bonus att få se Byron Bay från ovan, galet vackert.
Innan färden upp i planet hade instruktörerna gått igenom exakt vad vi behövde tänka på under själva hoppet, så när vi kastades ut i luften fokuserade jag endast på att hålla armarna stilla och helt hållet lita på min instruktör Danny. Efter en liten stund knackade han mig tre gånger på axeln, vilket betydde att jag skulle sträcka ut armarna.
Under ca 60 sekunder föll vi helt fritt. Jag tänkte "hur hinner han fälla ut fallskärmen i den här intensiva hastigheten?" I efterhand fick jag veta att kroppen vänjer sig vid den sortens stress efter ett antal gånger, vilket gör att de som hoppar fallskärm dagligen upplever den minuten i slow motion och hinner både tänka och agera under tiden. Det enda jag minns är att mitt ansikte fladdrade, en vag smärta i öronen och att munnen blev torr av det hårda lufttrycket.
Ett plötsligt ryck som gjorde väldigt ont i brösten och vi hängde i en fullt utvecklad fallskärm. I den stunden hann jag samla tankarna och overklighetskänslan försvann. Allt kändes väldigt stilla och det var riktigt häftigt att betrakta världen uppifrån samtidigt som vi flöt genom luften.
Jag njöt verkligen till fullo, att livet kan vara så vackert! Tystnaden fick mig att börja småprata med Danny, som berättade att han hoppat fallskärm över hela världen, minst 7900 gånger. Sedan påminde han mig om hur viktigt det var att inte stöta i marken med benen under landningen, så jag övade några gånger på att greppa mina ben och hålla dem uppe. Att göra det samtidigt som mina armar satt fast i en sele var inte det lättaste.
Vi lyckades landa utan att jag bröt några ben, slog istället i fingret men det var inget allvarligt. Efteråt var jag så otroligt nöjd och stolt över mig själv, även om det självklart var instruktören som faktiskt gjorde allt jobb. Den känslan av att klara av vad som helst är helt klart värd lite smärta i öronen, nervositet och ett stukat lillfinger.

Likes

Comments

Måndag, 29 grader och sol. 
Jag har legat i sängen hela dagen, med halsont och feber.
Så jävla typiskt att jag ska bli sjuk de enda soliga dagarna. 
Idag och imorgon, sen kommer regnet tillbaka. Underbart. 

Är tacksam för att Melina orkade gå och handla åt mig idag.
Panadol, citron, ingefära, tandkräm och morötter. 
Ber för att jag ska må bättre imorgon, så jag kan bada och njuta av Byrons bästa sida.

Har ändå haft en relativt produktiv dag.
Skrev klart mitt engelska CV och ansökte om 15 olika jobb i Melbourne. Svarade även minst lika många jobbannonser i Stockholm. Låter ödet avgöra var jag ska hamna, behöver jobba i maj oavsett var. 

I övrigt har jag sträcktittat på Game of Thrones, tvättat och tappat en burk pesto på köksgolvet.
​Att dammsuga upp glassplittret gjorde mig helt utmattad.

Likes

Comments

Jag är påväg till duschen men ser att någon annan redan hunnit före
Vi har inga lås på toalettdörrarna och den gemensamma överenskommelsen lyder: stängd dörr = upptaget
Går tillbaka till rummet för att vänta in min tur
Kommer hem efter en kväll fylld av dans
På skolans balkong, på Johnson Street, på stranden
Fest och musik överallt
Tar ut en iskall vattenflaska ur kylskåpet, från kranen är vattnet alltid ljummet
Jag skymtar en kackerlacka på väggen i hörnet och blir äcklad
Men vet att de bara kommer fram på natten, så ödslar inte för mycket energi på krypen
I köket sitter Loic och äter ur sin matlåda
Spaghetti med köttfärssås
Han är lika gammal som min lillebror och ständigt hungrig
En ljummen kväll i början av februari
I soffan sitter Lucas och tittar på Australia Open
Från uteplatsen hörs franska
Florine har vänner över och de planerar hennes födelsedagsfest
Saeed sitter framför sin dator
När alla är hemma är han så blyg att han knappt hälsar
Men när man är ensam med honom bubblar han och berättar om sin dag
Jag hoppas att han snart vågar ta mer plats
Jag har precis kommit hem från skolan
Vera rullar en cigarett och vi pratar om våra liv innan Byron Bay
Här är cigaretterna så dyra, så alla köper egen tobak
Jag är glad över att jag aldrig fastnade för det
Det räcker med att jag slösar pengar på mat 

Likes

Comments

9 januari 2017, 20:46
"Med saltvatten i håret och sand över hela kroppen promenerade jag hem i gassande solsken. Efter att ha spenderat en timme på Main Beach tillsammans med tjejerna från klassen kände jag mig väldigt tillfreds med livet. Trivs bra i Byron och börjar faktiskt känna mig lite hemma här."

19 januari 2017, 07:17
"Det är som att jag längtar hem utan att riktigt veta vad jag längtar efter."

31 januari 2017, 19:07
"Har inte sovit med dig på 71 nätter och du dyker fortfarande upp i mina drömmar."

4 februari 2017, 14:06
"Tappar svenskan i takt med att jag långsamt blir bättre på engelska. Tänker på två språk ibland. Det blir rörigt i mitt huvud."

7 mars 2017, 23:29
"Mitt liv just nu

Vaknar
Äter frukost
Cyklar till skolan och är stolt varenda gång jag klarar mig levande ur rondellen
Lär mig något nytt
Äter riskakor på första rasten
Skrattar med klassen, idag åt det franska ordet för tofflor
Måste ibland skriva mycket och tvingas be klasskompisarna vara tysta så jag kan koncentrera mig
Äter medhavd lunch och spelar Uno
Huvudet springer iväg på sista lektionen

Cyklar hem
Stannar ibland på Woolies på vägen
Pluggar
Tvättar kläder
Lagar omelett till middag, äter med en podcast i hörlurarna
Pluggar lite mer
Eller slösar bort kvällen framför Tumblr
Eller How I Met Your Mother
Borde börja packa
Är nervös för examen
Känns stressigt att flytta på lördag
Allt blir nog bra

Bara tre veckor kvar i Byron
Ångrar allt jag inte gjorde
Men är samtidigt tacksam för det jag gjort
Försöker peppa mig själv att leva life sista tiden
Är rädd att vädret blir sämre"

16 mars 2017, 19:59
"Lagade så god mat idag och en av rätterna var vegetarisk, är riktigt stolt över mig själv.
Nyss slog jag i min tidigare skadade tå i trappan och det kändes som den gick sönder. Då visade Melina mig ett klipp på människor som får pajer i ansiktet och tån gjorde inte lika ont längre.
​Tänkte att det var en fin stund att minnas. "

Likes

Comments

... jag äntligen bor tillsammans med Melina igen. Framförallt för att hon är så duktig på att laga mat och inspirerar mig till att prova nya rätter, men också för att vi kan bolla tankar och idéer med varandra.

... vi tillslut har blivit av med lössen som troligtvis följde med från mitt gamla studenthus.

... den billigare mataffären Aldi äntligen har öppnat igen efter ombyggnad.

... solen kikade fram efter en veckas regn och gav oss chansen att torka alla kläder som höll på att bli förstörda på grund av den höga luftfuktigheten.

...jag har bunkrat med glass och Doritos inför helgen, som mestadels kommer bestå av regn och filmtittande.

...det är så enkelt att ringa hem över nätet. Kan prata med mamma och pappa så ofta som jag behöver och det känns väldigt tryggt när man befinner sig så långt hemifrån.

Likes

Comments

Det var med självförtroendet på topp jag lämnade skolan idag. Äntligen känns det som att alla timmar jag spenderat på att plugga under min fritid börjar göra skillnad. Vi skrev uppsatser och gjorde ett test i Use of English och Reading, vanligtvis har jag problem med Use of English-delen men nu presterade jag väldigt bra. Min lärare berömde min uppsats inför hela klassen, då jag hade använt mig av rätt "target-vocabulary" på ett tydligt sätt, något som jag dock inte gjorde i förra veckans Speaking-exam. Men skrivandet är min starka sida och denna pepp gav mig ny energi.

På lördag går den stora Cambridge-examen av stapeln och nervositeten blandas med ett flertal andra känslor. Ser fram emot att flytta in med Melina och inte behöva tänka mer på skolan och provet. Men det är otroligt tråkigt att alla våra klasskompisar lämnar Byron, jag kommer sakna dem så mycket. Kanske särskilt att spela Uno tillsammans på rasterna och dansa oss svettiga någon av de lokala barerna. Ett nytt kapitel väntar, det känns pirrigt och spännande, även om det här kapitlet gått alldeles för fort.

Ikväll åt vi middag med vår lärare på en Indisk restaurang. Finner inte ord för att beskriva hur god maten var. 
Vi pratade om framtida planer för resande, festivaler vi vill besöka och skillnaderna mellan våra olika länder.

Imorgon väntar en "pre-graduation" och frukost tillsammans med de andra Cambridge-klasserna. 

Likes

Comments

En klasskompis tipsade mig om denna dokumentärfilm, som visar konsekvenserna av dagens modeindustri och vår ständiga överkonsumtion.

"The fast fashion have a huge impact on developing countries"
Som tittare får jag följa sömmerskor i fabriker där de tillverkar kläder åt de stora företagen. Arbetare i Kambodja som blir misshandlade av poliser när de ber om en rimlig lön, arbetare i Bangladesh som mister livet när en fabrik kollapsar, på grund av att deras chef vägrar stoppa arbetsprocessen för att utrymma lokalen. Allt för att hålla produktionen hög och kostnaderna låga, för att kunna tillverka tröjor som sedan säljs för $5 styck.

​​"The clothing industry is the second largest polluter in the world"
Filmen visar också bomullsfält som proppats med kemikalier för att effiktivisera tillväxten. Kemikalier som gör att lokalbefolkningen i byarna tampas med cancer och psykiska sjukdomar. I Indien har detta lett till en hel industri, en ond cirkel som sluts när de fattiga bönderna skuldsätts och tvingas överlåta sin mark till högre makter. Något som tyvärr leder till extremt hög själmordsstatisktik bland de drabbade. På andra platser i världen förorenas vattenkällor av klädesproduktionen, vilket har lett till fysiska sjukdomar bland invånarna. Precis när jag började tappa hoppet om mänskilgheten framhävdes motpolerna, de aktivister som i dagsläget jobbar för att lyfta detta enorma problem och hitta andra vägar.

"Operating within a system that only measures profit, companies have little incentive to do anything other than to make this quarter better than the last, no matter what damage is caused along the way. "
Den här filmen fick mig verkligen att öppna ögonen och ifrågasätta min egen klädkonsumtion. Bara den ständigt gnagande tanken att jag inte kan ha på mig samma kläder flera dagar i rad, helst inte under samma vecka, blir helt bisarr nu när jag insett konsekvenserna av det. Hur mitt shoppingberoende påverkar andra människors dagliga liv. Jag var nära till tårar vid flera tillfällen under filmens gång och jag rekommenderar alla att se den för att förstå vidden av denna massiva industri.

Kvalité före kvantitet. Vi måste värdera dessa människors hårda arbete.

"The True Cost" går att se på Netflix för den som är intresserad.

Likes

Comments