Postad i: Politik

Yes, dear Swedish readers, this post is yet another political one and dear English readers, writing in English is probably a one-time thing. I have to be honest, I don't really know where this post is going to end up but let's see what path it'll follow. And I have no idea why I decided to not write in Swedish either, but bare with me. Where to start? My thoughts are just as tangled as my headphones for the exact same reason: no reason at all. Have you ever thought of that by the way? How the fuck is it even possible for headphones to get that tangled up when they're only lying in your bag? I really do think that is bullshit and it's incredibly annoying - just like me. Jokes aside, if I'm going to try and get my head around my thoughts (what? I'm really confusing myself with my own metaphors, but I won't stop cause I'm not a quitter) I guess the sum of it all would be that I'm tired of almost everything.

See I believe in positivity, I always try to surround myself with positive people and putting smiles on another person is personally the greatest achievement of them all. But I'm tired, and please don't take that as an "I am giving up" or "I will stop talking about this" because just this topic, is something I solemnly swear (too much Designated Survivor) to never stop talking about. But again yes, I'm tired as hell. The topic is of course gender equality and oh, I can just imagine of many of you who's going to exit this page now. Ready? Un, deux, trois - see ya!!

For you fighters who are still here, I want to tell you about a very interesting conversation I had the other weekend. Usually, I avoid convos like these because they're often in the smoking area of a club and funny enough, almost always follows when I answer the what I call the "study-question". It goes like this: someone asks me what I do and what I study, I answer with "politics" and then a follow-up question of "oh really? That's surprising! What do you want to work with?" comes along. This is where it gets interesting. You see, a blondie running around Mayfair during nighttime and then studying politics during daytime is not really credible. I used to be very offended by this scenario, thinking along the lines of what didn't make me credible enough to be smart? My hair? My ways? My friends? Then I realized that I'm smarter than that, and I stopped feeling so offended because I knew that I would hear the exact same thing a million times more. The problem is that, in many scenarios, a girl can't have looks and brains. Or be confident, stand up for her opinions because it is always going to be silenced by the "little-girl pat". And yes, that is yet another concept that I've just named but I'm sure you know what I'm talking about: when someone just smiles and totally disregards whatever you just said and pats you on the back so that you shut up. And this is a fucking problem. Most of my friends, especially guys, will now give me this pat because they think that this is not a problem. That a girl can have both, its just rare.

Let me explain to you how this is a problem, and why a girl like me who knows her worth, can feel so incredibly stupid at times. Maybe most of you don't realize that your actions, even how small, have an impact. Maybe you don't see the structural society that we all play a part in, and that is fine but please break out of your bubble now and accept defeat. Our society favors men. I've said it before and I'll say it again. I know I'm going to work and uni every day knowing that even though I sit in the same classroom, probably also with better results, and pay the same amount for my education, I'll get less pay than my peers of the other gender. Even how hard I work, when it comes down to it, my opinion in many industries and almost in all, my salary, will be silenced or modified or decreased because I'm a girl. I'm a girl and therefore, society tells me that I don't have the same value as a guy. Now you can feel however you like about that, but acknowledge it. Please see the problem with structural oppression, even though you might not directly think it is a big thing. I get offended when I'm belittled because of our structures and our history, because even though I'm very privileged and strong in my ways, male dominance still gets to me. Especially when it's denied. Because it's just so stupid, that a gender gap exists is undeniable. Look at stats, read a book, see patterns and you won't be able to deny it.

What most people confuse in the question of gender equality is that women often blame all men for it and that's not fair. Maybe it's not a confusion, rather an opinion, a very uneducated and stupid opinion if I can have my say - which I can cause this is my blog. Of course it's not fair to blame half of the world's population for any problem, just like Islamophobia is not and never will be justified. But from my perspective, I wouldn't see the day where a girl catcalling a guy on the street would be as socially acceptable as it is the other way around. And I don't want it to be, it's disrespectful, the things I get called walking down the street are disgusting. But here's what I need you to see: even if the action itself isn't acceptable, society accepts guys over girls to go through with the same one. Do you think that's fair?

And not to get me started on other areas of feminism and scenarios concerning the topic, but think about what a priviledge it is for me to be oppressed in the society that I live in. Think about girls in my age who just doesnt have a choice. No choice of who to marry, education, occupation and so on. Just no choice, because they are girls. How can someone in their right mind justify this? My heart breaks everytime I think about those girls, and how many of us who forgets about them. But for me to write about that, will take years.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Postad i: Personligt

Det är ju ingen hemlighet att denna bloggen behöver jobbas på, men en gång i tiden var den ju rolig som fasiken. Jag menar mina kastrullhistorier är ju guld, jag läste om de inläggen (pls läs: 1 och 2) och skrattade rakt ut. Jag har ju vuxit utan dess like efter det, gjort och lärt mig ungefär allt som man behöver veta. Jag var verkligen en förvirrad 19åring som inte hade någon koll alls vad hon håller på med. Baserat på mina andra inlägg så vill jag bara poängtera några saker:

1. VARFÖR åkte du Paddington Express när du skulle till Greenwich? Det är ju helt fel sida av stan, och plus att det gör så att du måste åka igenom hela centrala London?! Du skulle bara ha frågat någon, det är ok att inte vara en local så fort man kliver av planet.

2. Detta med kastrullerna, jag menar kom igen nu förfan. I London är det super bekvämt (nästan lite för bekvämt) att beställa mat hem, plus att du hade flera resturanger bara 5min bort. Varför tog du inte med karate kid som obviously inte hade så mycket för sig, och åt en lunch? Fegis.

3. Här kommer lite cred dock. Du vet nu hur man tvättar!!! Du behöver inte vänta på Sigge längre, fastän hon ändå tvättar allt åt dig för hon har lite utav ett tvätt-beroende. Men jag kan berätta för dig, 19 åriga Lizette, att du kan nu tvätta allt från lakan till trosor. Du vet ungefär (is that bad?) vilka färger som går med vilka och graderna gissar du fortfarande lite på, MEN, rent blir det fastän du har krymt typ 6 blusar och alla dina vita trosor är nu gråa.

4. Nej Starbucks har fortfarande inte stavat ditt namn rätt.

5. Jag har blivit gammal. Kunde tydligen festa flera dagar i rad, till 12 på morgonen efter. Saknar dem tiderna, fan vad kul vi hade! Men eftersom mitt jobb nu är på en helt annan nivå än vad det var då, så har det tyvärr blivit så att jag smyger ut från klubben vid 3 då jag slutar och ser till att ingen ser mig. Sätter mig på bussen, alltid samma plats: högst upp längst fram, väskan tryckt mot bussens sida och klackarna i knät.

Och en sista grej, TA FLER BILDER FÖRFAN.

Likes

Comments

Postad i: Resor

Holaaa todos! Que tal? Spanska läste jag i grundskolan, 4 år och jag kan ingenting (detta är en sidenote). Jag befinner mig i Barcelona just nu, hemma hos Malin tillsammans med Linus. Malin flyttade ju hit för nästan ett år sedan då hon lämnade mig och Linus som rummisar i London, för er som har missat det. Jag har inte hunnit att komma hit och hälsa på, men bokade detta i februari då jag hade känslan av att jag skulle behöva lite D-vitamin och ledighet innan tentorna. Så nu är jag här, äntligen. Och tacka gudarna för min februari tanke för att den senaste tiden har varit så stressig.

Jag har hunnit bilivt vräkt från min lägenhet på grund av att min landlord gick i konkurs, hittat en dröm lägehet rakt över gatan som vi flyttade till dock så det kunde ha vart värre. Med lite perspektiv på situationen så gick det bra, men man har ju inte hunnit sova. För mitt i detta flyttkaos blandas final essays och jobb utan dess like. Packa ned, köra över, packa upp, sortera, bibblan, jobb, avsluta kontrakt, bråka om förhandlingar, skriva nya kontrakt, plugga, en till kaffe, packa ned, köra över och så rullade det på i en vecka. Nu har jag påsklov och spenderar det i Barcelona som sagt. Känns så bra att säga det så jag säger det igen: nu har jag påsklov och jag spenderar det i Barcelona med mina favoriter. Vi har mest strosat runt, ätit tacos, shoppat, sovit, drinkat och ätit än så länge. Men här kommer jag befinna mig i en vecka till (om inte längre - är helt förälskad i staden) så tid finns för mer sömn, drinkar och sol. Hörs snart!

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Har sånna sjuka London-feels idag, längtar verkligen tillbaka så mycket. Om en vecka är jag där igen, dock är det mycket som kommer ändras då hälften av mitt Stålgäng kommer att ha åkt hem till Sverige. Detta är nog det värsta med att bo utomlands, alla relationer man bygger är sånna som i slutändan blir långdistans. Det suger faktiskt rätt hårt och nu blev jag ledsen, usch. Snodde alla bilder från min bästa Clara (också den enda bloggen i universum jag läser varje dag)


Likes

Comments

Postad i: Personligt

2017. Hej. Åh vad du har varit efterlängtad. Förra året (haha, älskar att säga det - fuck you very much 2016) har nog varit det året som har verkligen utmanat mig som person. Relationer har ändrats, både förlorats och vunnits och har då samtidigt lämnat mig tom och förfylld på samma gång. En väldig rörig och förvirrande tid där jag kanske tappade kontroll över vem jag faktiskt är och vad jag står för. Självklart har jag vuxit mycket från 2016 men känslan av förlust har tagit över. Så nu ser jag detta året som en nystar och hoppas väl att det inte låter allt för klyshigt. Som varje år, och varje människa kanske, så har jag nu några nya löften att ta tag i inför 2017 och som den den engagerade bloggaren som jag är (ja, det var ett skämt) borde jag göra ett sånt där "2016 månad för månad"-inlägg. Men jag har spenderat alledes för mycket tid på att relflektera tillbaka på det gångna året och väljer därför att det inte kommer att bli ett sådant inlägg utan nu väljer vi att fokusera på 2017. Whey, I think my point has come across. Så löfterna kan ni få ta del av:

1. Vara mer ärlig mot mig själv, med mina känslor och med mina käraste. Detta har jag helt ärligt varit så dålig på, tryckt undan känslor och försökt att vara glad/pigg/positiv fastän jag har dött lite på insidan för olika saker. Våga fråga om hjälp och svälj stoltheten din, Lizette Casia Sophia Särndal.

2. Skriva mer. När jag flyttade till London så köpte jag en dagbok som jag började skriva i, nästan som denna bloggen fast mycket mer detajlerad och privat haha. Fastän jag är väldigt öppen med er så kan jag säga att det finns tusen saker jag har hållt undan. Vill påpeka att detta handlar inte bara om dagboken utan om bloggen samt om musiken, jag slutade skriva låtar för några månader sedan och det är ju skit tråkigt. Så jag ska helt enkelt skriva mer, på alla sätt och vis.

3. Göra mig av med kläder och saker. Herreeeeeguuuud vad detta är ett bra löfte för mig. Självklart pratar jag först och främst om kläder men också smink, böcker, kamera utrustning, accesoarer och allt man bara kan tänka sig. Får inte plats alls med mina saker i London och mamma har packat ned "skiten" i 7 flyttlådor och ställt det i källaren. Det roligaste med det är att om jag kollar till vänster just nu, så är båda mina garderober öppna och fyllda. Fan. Det måste bli stor rensning. Kan väl nämna också att detta kommer bidra till ett till löfte jag gjorde till mamma nyss: bli bättre på ekonomi. Aajajjajaja.

Likes

Comments

Hej bloggen! Åh, längesen nu ju. Jag har varit ett extremt stressmonster på sistonde, tempot går i 180 hela tiden och vad jag än gör så har jag alltid någonting att göra efteråt. Just nu sitter jag på Stansted Airport, det är galet mycket folk överallt och trafiken hit var väldigt seg. Jag och flygplatser fungerar ju inte jätte bra ihop, jag får alltid panik och är på plats 30458 timmar för tidigt så fick idag panik när min buss var 20min sen. Men det gick bra ändå, här sitter man ändå, en timme tills jag säger hejdå till London för ännu ett år och fem timmar tills jag får krama om mamma. Borde egentligen plugga franska eftersom jag har ett projekt som är due nu i veckan, men ögonen går liksom i kors så fort jag försöker fokusera. Det har varit så på sistonde, jag har liksom inte haft så mycket energi alls. Hem till Stockholm och ladda om inför nästa år låter helt perfekt.

Förutom att plugga har jag nästan bara jobbat, vi hade vår avslutningslunch igår på Salmontini med alla ägare och partners av Toy Room. Vi hade bokat ett privat rum längst ned i resturangen och när vi kom ut kändes det som en hel dag hade gått. Vilket, när jag tänker tillbaka, är sant eftersom lunchen varade i tre timmar. Vår DJ kom förbi med en sjukt fin tavla av vår logga gjord i stenar, och vi hade glömt att bjuda in honom till lunchen. Sen kom det shots. Jag drack inte, men har inte sett så stora shots sedan jag började jobba inom nattlivet. Och det säger väl ändå rätt mycket, det har ju trots allt gått ett tag nu. 1,5 år och still going strong? Tackar.

Anyways mina trogna följare, när jag kommer hem så hinner jag nog skriva mer. Uppdatera er med lite bilder och lite roliga historier, just nu är kaffe det ända jag kan tänka på och ska nog försöka få tag på lite fika innan jag går till gaten. Flyger med Ryan Air för andra gången (förra gången hamnade jag på fel flygplats i Warsawa, mer om det i ett annat inlägg) och har en sån sjuk övervikt. Hoppas ingen märker. Det vore lite segt. Hörs i Stockholm, gud vad jag längtar!!! Kram

Likes

Comments

Nya inlägg