Header
En ensam själ som står mellan liv och död

Dagens pyssel idag var att baka lite pepparkakor för familjen, själv så äter jag inte pepparkakor. Men jag är glad över att kunna ge något till dem.

Idag så har jag även ridning, hoppträning faktiskt.
Jag ser inte fram emot kylan men jag ser fram emot att få träna och kunna bränna kalorier.

Jag personligen tycker att veckorna bara flyger iväg, det går så fort. Vart tar tiden vägen? Snart är det 2017???
Jag hoppas att 2017 kan få bli ett bra år...
Eller om det är mitt sista år?
Vem vet?
Har ni tänkt på att det kan komma
Så drastiska svängar och så kan man plötsligt ligga döende på sjukhuset...
ena stunden så är allt jätte bra och så nästa sekund... så finns det inget mer.
Livet är hårt, livet är tufft, livet är fult.

Likes

Comments

Jag har fått höra det ena och de andra om vad folk tycker om mig och att dem säger att jag fejkar mina diagnoser." Det är bara struntprat "
Jag blir irriterad på hur folk dömmer mig så hårt ,
Jag är trött på att det alltid ska gå från en konversation till bråk.
Det hjälper inte att hålla tyst, jag har försökt.
Dagens samhäll är inte snällt alls.

Vi med mentala sjukdomar vet säkert hur den djupa ensamhets känslan är. Det spelar ingen roll hur många du är med, du kommer fortfarande känna dig så ensam.
Men den känslan kan även döda dig.

Att leva med mentala sjukdomar är som att andas under vatten, det går inte på egen hand.
Att leva så som jag gör är inte att leva, det är att dö.

  • 1 readers

Likes

Comments

Att leva med det som jag lever mig är inte lätt men det är också de som formar mig just nu, jag är en tjej som är 17år gammal och går andra året på gymnasiet. Jag lider av psykisk ohälsa och har gjort det i ungefär sex år nu, men de senaste åren har jag fallit och slagit i botten. Jag har varit diagnoresread med ätstörningar i några månader bara och efter jag fick diagnosen så har allting gått åt helvete rent ut sagt. Jag går till BuP minst två gånger varje vecka och jag har även mellanvårds insatts just nu. Vi pratar ofta om hur jag mår och vad kan göra så att jag skulle kunna må bättre eller kunna slappna av mera, de svar som jag ger är dem är same old same old '' Jag vet inte '' Och det är så det ligger till, jag vet faktiskt ingenting om mig själv. Den glada flickan inom mig är långt borta och nu är jag en dyster tonåring som ser allting i svart vitt och döden är en tanke som gnager på mig hela dagen.

Jag går i skolan en lektion om dagen ( ungefär ) Jag går bara på Svenska, Samhäll. Jag skulle gå ut studenten som Stylist men när tiden gick så insåg jag att detta är inte vad jag vill. Så nu studerar jag bara grundämnen för att kunna gå ut gymnasiet och sedan kunna komma in på en folkhögskola. Juste jag pluggar även naturkunskap i distans. Jag är hemma mer än vad jag är i skolan, jag ogillar starkt att vara hemma så pass mycket och vara ensam så pass mycket som jag är. Men det är något som göt att jag inte känner mig så ensam och det är alla dessa tankar som skuggar mig och de röster som pratar med mig. Det är betydligt svårt att förklara för någon om vad jag hör, eller ser. Folk ser mig som en galen tjej som bör vara på mental sjukhuset just nu, men nej.

Mitt mål med denna blogg är att jag vill kunna utvecklas som person och kan dela med mig om mitt liv. Men jag måste varna alla er som är lättpåverkade, folk som är påväg att bli friska som mentala sjukdomar. Håll er borta från min blogg för jag vill att ni ska klara er, jag vill inte att ni ska falla tillbaka pågrund av någon tjej på nätet som äger en blogg. Det är min önskan till er, sedan är ni alltid välkomna att ta del av detta och följa med mig.

Detta inlägg var bara en snabbt '' Presentation '' om min psykiska ohälsa kanske... Jag vet inte vart jag vill komma med detta men det är iallafall mitt första inlägg, dem första orden är alltid hemska.

Likes

Comments