Idag fick jag ljuga och fejka migrän för att undkomma klassträffen med alla föräldrar (plus barn) på Filminstitutet. Vi skulle alla tillsammans titta på svartvita Helan och Halvan*3 ackompanjerat av pianospel. ”High end” kultur liksom.
Jag kände så himla starkt att jag redan fått min beskärda del av kultur, igår. På Operan!

Nu var det i och för sig ingen Opera vi såg utan en ”Operett”. (Viktig skillnad).

Efter första akten var vi het tagna av hur otroligt tråkig och dålig föreställning var.
I pausen svepte vi kaffe och ett och annat glas diverse dryck och allt för snabbt, till vår fasa, utannonserades att andra akten på 95 minuter strax skulle börja.
-Det bästa med andra akten, sa Karl, är att man vet att det snart är slut. Därför kan man njuta en stund!
Han satt på ”finläktaren” tillsammans med kvällens äldsta ”ungdom” (dvs han kunde inte låta bli sin telefon och att uppdatera sociala medier, inte ens under akterna😅).
Själv satt jag på huliganplats, med äran att ha kvällens arrangör vid min sida (inte Operachefen alltså utan han som kom på att ge Karl en Operett i födelsedagspresent och sedan övertala sin fru samt tre andra par om förträffligheten med kultur).
Men när ljuset dämpades och andra akten började var det som att någonting hände. Vi drabbades. I slutet av tredje akten när Danilo äntligen förmår sig säga; (eller sjunga)
-JAG ÄLSKAR DIG!
Till sin kärlek Hanna, rörs vi (jag och Ola) nästan till tårar och det är med stående ovationer, innehållande starka applåder och spontana ”bravo”-rop som vi lämnar den Kungliga Operan för första gången, men absolut inte för den sista.

Vad som hände innan (och efter) ser ni på min Insta! Vid intresse! 😅

#kungligaoperan #gladaänkan #dorsin #operett #turattdetärsöndag #kultur

Lördagskvällens outfit är från Zara och kändes härligt royal och ”operettig”!
(Cirkus sa Alva, du ser ut som en cirkusdirektör liksom)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I morse när jag (försvagad av gårdagens briljanta idé att börja svepa Hot Shots innan hemgång) insåg att hissen var trasig och därmed avstängd så utbrast jag högt:
-KUKEN!
Hela vägen ner till ytterdörren tänkte jag på Lustigs utbrott efter den (katastrofala) Italienska publiken som budade under den Svenska nationalsången.
-Jävla Fittor, kallade han dem (om någon har missat det).
Detta uttalande har nu vänts och vridits på och man har väl medialt kommit fram till att detta uttalande representerar den ofta kvinnoförminskande omklädningsrumsjargongen.

Jag (som storsvärande kvinna) tycker inte att hans uttalande är förnedrade, förminskande eller någonting, förutom olämpligt för att många barn tittade på matchen.
Han blev sjukt provocerad och arg och använde könsord. Nu råkade det bli det bättre könet som representerades, men i ärlighetens namn, den utan skuld borde kasta den första stenen.

Så, vi ska inte hålla på att blanda ihop äpplen och päron i kampen om kvinnors rättigheter. Då blir den urholkad, fördummad och i slutändan tom.

Med det sagt är jag himla glad att jag har en, ni vet det fula ordet som börjar på F, det betyder att jag är kvinna. Att vara kvinna är i vissa sammanhang fruktansvärt och i andra helt fantastiskt.

I går kväll hade jag förmånen att omge mig med närstående, bekanta och obekanta kvinnor. Jag tänkte högt flera gånger under kvällen, på lyckan att åldras och bli klokare och därmed helt ha tappa ungdomens fientlighet till rivaliserande tjejer.
Idag imponeras jag av kvinnor som är bättre än jag, till och med om dom är snyggare, ha.
Jag känner mig inte hotad utan nyfiken. Jag skäms inte ens i min beundran längre, vilket också är åldersrelaterat befriande.
Skulle jag träffa Mia Skäringer så skulle jag inte försöka vara cool, jag skulle rosigt utbrista;
-Jag älskar dig och skulle vilja leva med dig för du är så himla underbar med din nakna humor och ditt mörka djup. Och om vi inte kan flytta ihop så skulle jag vilja bli din kompis.

Jag kanske inte riktigt skulle säga så, man vill ju inte skrämma någon, men hon skulle se i min blick att det var det jag menade när jag antagligen skulle stamma fram;
-Tttttrevligt att träffas, ddddu är så bra!
(om jag känner någon som känner Mia, så snälla, hälsa att jag älskar henne)

Nu svamlar jag, är lite hjärntrött så här på fredagseftermiddagen. Men jag är så glad att jag är jag och att det finns så mycket glädje runt omkring mig. Betänk vilken styrka kvinnor besitter när det fortfarande går att finna genuin glädje en grupp där så många utsatts eller utsätts för sexuella trakasserier och annat skit. Och då menar jag bortom hemskhetsnivån att bli kallad Fitta!

P.S Jag älskar mina nya örhängen #skarabe

#womenunite #girlpower #metoo #könsord #svära #älskakvinnor

Likes

Comments

Jag kom på en briljant vinkel på fars dag.

Fars dag borde alltså vara dagen då far bevisar sin briljans.

Så jag väckte Karl och frågade om inte han kan gå till affären och köpa frukost. Sen under tiden han tillagar den så tycker jag att han kan passa på att diska. Sen, eftersom han är så stark, så tycker jag att han ska lyfta fram soffan så han kan dammsuga bakom den. Sen tänkte jag att vi, i riktig familje stil, ska gå till Mio så Karl (eftersom han är så stark) kan bära hem diverse ting vi behöver köpa för att färdigställa lite saker här hemma.

Han tittade nyvaket på mig, log lite och sa:
-Jag måste bara sova några timma först. Jag är helt slut! Sen känner jag att jag behöver vara själv, idag. Det har varit så mycket på sistone. Helst vill jag vara i teverummet och bara titta på ”mina” serier, så om du och ungarna vill gå ut en sväng så är det helt okej. Annars kan jag stanna i sovrummet. Bara ni är tysta. Och om du ska städa så kan du försöka göra det tyst.
Det skulle vara gott med te, men då måste vattnet koka först, gör det inte för starkt bara. Jag har i honung själv, för du har alltid i för lite eller för mycket.
Du får verkligen ursäkta mig, men jag behöver verkligen vara själv en stund. Men jag ställer klockan på 15.30 så kan vi göra ett ”ryck” då. Det är ändå inte så mycket att fixa!

Jag stirrar stumt en stund, han stirrar tillbaka. Sen brister vi ut i ett hysteriskt gapskratt när jag inser att han precis gjort en briljant (om än något hånfullt) imitation av mig själv, över hur jag är en helt vanlig söndag!

Älskade, underbara, roliga, störda Karl. Vi älskar dig lika mycket idag, som alla andra dagar!

Mannen med stort K, beskriven med tre ord:
Meja: Bestämd, Fantastisk & Omtänks-Påhittig!
Alva: Snäll, Omtänksam & Rolig!
Sabina: Muskulös, Sex-Gud & Överintelligent!

Likes

Comments

När Karl upplyser om att vi inte kan ha fotbollsmiddag för han ska på smokingmiddag, så inser jag långsamt att jag kommer sitta själv hemma och titta på fotboll ikväll!
-Helvete, säger jag för mig själv!
Men syrran och Petter, hmm, han gillar ju iallafall rödvin även om de båda är uttalat efterblivna när det gäller fotboll. (Alla har gett upp och Petter får till och med sitta på ”kvinno-sidan” av matbordet när vi har söndagsmiddagar med familjen. Syrran ska vi inte ens prata om)
Så av en anledning frågar jag om de har kanal 5 innan vi åker dit.
-Har ni kopplat in teven?
-Nej inte än!
-Men är du säker på att det funkar?
-Jaaaa!
Han kopplar in teven!
-Ehhhh, det verkar inte som vi har kanal 5?!
-Men Vafan?!
-Men vi fixar det säger syrran och ringer Comhem och beställer kanal 5. Klockan är 19.00 och det ska ta en timme.
Nu sitter jag här i realtid 20.42 och känner hur pulsen ökar i takt med vinklunkarna!
Teven ser ut så här:

Petter ser ut så här:

Maria ser ut så här:

Alva och Meja vill åka hem och Frank och Vincent skriker och springer allt vad dom kan!

Inget försnack - ingen feeling - ingen jävla kanal 5 = Ingen fotboll!
Men fritt med rödvin och pizza!
Allt precis allt i livet är relativt!

Likes

Comments

Vid 40-års ålder har jag alltså börjat handla på Gina Tricot. Jag vet inte hur jag ska känna för det. Förutom att jag är sjukt nöjd över att de har byxor för både långa och korta ben!
Men.. Det finns alltid ett men!
När man inser att byxorna för korta ben ändå är liiite för långa, då skälver självkänslan ända in i märgen.
Hur jävla korta ben har man om byxor för korta ben är för långa. Liksom?!
Samma känsla som när jag går bredvid min chef, henens ben är typ dubbelt så långa som mina, även när jag har klackar. Vilket innebär att jag går hälften så snabbt som hon. Så jämnt när vi går bredvid varandra får jag alltid småspringa. Det är bara ren tur att vi inte har så långa korridorer på jobbet.

På tal om jobb och därmed böcker läste jag precis: Isabelle Ståhls Just nu är jag här
Här kommer en liten bokfredagsfeeling (i form av min sammanfattande upplevelse av boken).

Med en ung stämma guidar Isabelle Ståhl läsaren genom livets största utmaning. Kärleken.
Att träffa någon idag, 2017, med alkohol, sobril och stilnoct som självklara följeslagare i ett konstant sökande på Tinder, skapar en viss läsarångest. Men kanske mest av allt ett medkännande för huvudpersonens egna ångest. En ångest som jag tror skildrar mer än en person, snarare en hel generation (eller fler). Man kan riktigt känna den ständiga jakten, bristen på tillfredställelse som skapas av det konstanta sökandet efter nästa kick. Tonen är träffsäker om något, lite upprepande. Gestaltningen är tydlig, klar och lämnar en realistisk bild över att vara 30 minus idag. Tack Gud att jag inte är det!

Likes

Comments

Hofors station. Väntsalen.


Busschauffören vinkade febrilt på mig att jag skulle kliva på bussen.
-Var ska du? sa ha på knagglig svenska.
-Ja, jag vet inte riktigt, men jag tänkte ta en taxi!
-Haha, bättre att åka bussen!
-Ok, då hoppar jag av i centrum!
-Jag säger till när du är nära adress, sa han!
Jag åkte alltså buss 46 från Hofors station. Han sa till mig att jag var framme vid adressen när vi kom till Hofors Centrum.
Jag klev av bussen, tittade till höger och till vänster. Plockade fram gps:en och insåg att det var en 40 minuters lång promenad till målet.
Jag googlade och ringde taxi
-Haha, jag är i på väg till Gävle, jag kan komma om 2 timmar
-Jaha, jag behöver åka nu
-Haha!
-Finns det någon annan taxi än du i Hofors?
-Haha, Nä, men i Gävle eller Sandviken. Du kan beställa eller ha tur om de är på väg någonstans och åker förbi Hofors. Men om du är i Centrum kan du ta buss 46 till den adressen.

Buss 46 kom.
-Hej, jag ska till ..-gatan.
-Oj då!
-Ja!
-Oj!
-Ja!
-Du ska åka med den här bussen fast ändå inte. För jag svänger av därborta och du ska åka rakt på. Men du kan ta nästa 46 som kommer.
-Men va bra, när kommer den då?
-Den kommer efter mig!
-Ja, jo men vet du när?
-Nej!
-Okej!
Det var ju inte iskallt men det var ju inte så varmt heller så jag stod på gatan och steppade lite i takt till min ljudbok!
Efter 35 minuters steppande fick jag mejla min kund och förklara att jag kunde bli lite sen för buss nr 46 som ska köra rakt på istället för att svänga, aldrig verkar komma.
Då ringde telefonen.
-Men herre Gud, har du åkt ”tåg” till Hofors?!
-Ja!
-Det finns det ju ingen som gör!
-Nä, det verkar inte finnas så mycket taxibilar!
-Nej inte någon. Men stå still, jag kommer och hämtar dig!
Jag tackade ödmjukt och messade Karl. För support, men fick fan ingen. Support alltså!
”Det finns ingen taxi i Hofors?!
Ehh, såklart, det finns det inte i Gröstorp heller!”
Det verkar som alla helt plötsligt, alla utom jag vet allt om Hofors. Men inte längre, för nu har jag åkt stan runt, 2 varv, ätit Thai-lunchbuffé på lokala pizzerian och fått guidad tour!

Slå mig hårt i ansiktet så jag känner att jag lever, eller ta tåget till Hofors! Välj själv!

Ho-Ho-Hofors..

Likes

Comments

När barnen var små bad jag till högre makter att jag skulle få vara ifred någon gång och slippa sitta i soffan och titta på kvällsunderhållningen på TV4.
Nu får jag istället be till barnen att de ska göra mig sällskap i soffan.

Helt själv sitter jag där och stirrar på halv åtta hos mig och väntar på att dessertmästarna ska börja. Lätt öppen mun och hetsätande Bridgeblandningen som jag hällt upp i en vit skål (då min glasskål från mormor med locket med en turkosblå- och guldrand gått sönder. Det var min Bridgeblandningsskål och det smakar inte likadant i en vit skål utan lock) inser jag det tragiska i situationen. I måndags var det final i Kockarnas Kamp. Jag låtsades gråta och mutade med popcorn och till slut föll iallafall Meja för frestelsen. Men då med föga intresse för teven.
Youtube däremot IS THE SHIT!
Timme ut och timme in sitter de där och skrattar eller stirrar. Ibland smyger jag mig på dem för att se vad de tittar på. Slime-videos, repris på Biggest Looser och givetvis Jocke & Jonna.

-MAMMA, illskriker Meja så jag nästan sätter en av de små, smala, grönbeklädda lakritsstängerna i halsen.
-Ja, herre Gud, vad är det?
-Jocke och Jonna har lagt upp en ny video på youtube!
-Jaha?
-För 12 timmar sen!
-Jaha?!
-Men mamma, det betyder att dom inte har slutat med youtube, och att dom inte kommer att skilja sig.
-Ja, så är det säkert.
-Ja, men du, jag tror jag vet varför dom har börjat igen, det är för dom har köpt en nytt hus! För 20 miljoner!
-Mmmm, svara jag drömmande. Drömman om ett sekelskifteshus med ett eget skrivrum. Men medans jag plockar russin ur kakan inform av minsmakande kinapuffar så slår det mig:
Skulle vi bo större skulle jag aldrig ens se mina barn och det ville jag bara förut, innan de slutade vilja se mig!

#life

Likes

Comments

Livet består ju inte alltid av glass och ballonger..
Ibland är det popcorn och snapchat!

Jag har ett alter ego som kallas "Råttan".

Fråga mig inte hur det startade men Råttan är en ganska obehaglig typ med hes röst och totalt befriad från all vett och etikett.

Råttan svär fruktansvärt mycket och säger könsord. Hon bits och attackerar.

Meja älskar råttan.
Det bästa hon vet är när jag flyger på henne. (Det händer dock av sig självt och jag kan inte styra det. Psyko, ja!)

Alva blir alltid avundsjuk och sur att hon inte blir attackerad. Men råttan är bara Mejas!

Imorse klättrade Alva över till min säng och började tjata:
-Mamma, du måste attackera mig!
-Nej, jag vill inte!
-Jooooo!
-Neeeeej!
-Alltså din mage är verkligen som "jiggeli-slime" sa hon och "pokade" på min mage! Den är helt dallrig.
-Mäh, lägg aaaaav..
-Men vad.. Det är ju sant!
-Nej nu jäklar, sa jag och höll fast henne och pillrade på hennes öronsnibbar tills hon fick panik och började gråta. (Hon har någon onormal känslighet med sina öronsnibbar som, tyvärr för henne, är onormalt mjuka och sköna att klämma på)
-Kan vi äta frukost nu?
-Ja, men du rör fan inte mina "snibbar" mer!
-Jag lovar.
-Och du mamma, dina tuttar flyter ut som "gelly-slime"
-Jahaja!
-Bara så du vet!

Likes

Comments

När man ser lika psyko ut som man är!
Kolla in min blick, man kan nästan se hur laddad jag är?!
Övriga ser ju lika fab ut som de är♥️Nisse&Johanna♥️Karl

Nästa gång jag säger att vi ska hyra bil för en ”tur och retur” resa till Gbg så kan du slå mig hårt.
Nog för jag aldrig någonsin, för resten av mitt liv, kommer ”glömma” att det tar mer 4 timmar att köra.

Om jag dessutom lyckas förtränga (ja, jag är en fena på att förtränga) att jag ibland råkar kliva in i mitt yngre jag och gå all in, som en riktig party-ninja. Och då kanske jag inte riktigt tar mitt vuxenansvar och går och lägger mig i tid, så kan du vänligen men bestämt påminna mig. Att det är dags att gå hem alltså!

Att vakna och inte kunna röra sig, (sist hade jag migrän) missa frukosten (som serveras till kl 11) och flämtandes ligga och snooza till kl 13. Är inte så värdigt. Panikartat väckte jag Karl och tvingade honom att följa med till Joe and The Juice för lunch.
-Tjeeeeeeeeenare (på Göteborska) va vill du ha just idag, säger tomten i kassan. (Istället för en röd luva och skägg så hade han en liten jävla rosa mössa och mustasch).
Jag bad om en påse för jag mådde så illa att jag trodde jag skulle spy. Och satt mig i ett hörn. Karl kom efter en stund och såg medlidande på mig.
-Men lilla du, hur mår du?
-Jag tror jag är sjuk. Jag tror jag fått magsjuka.
Blotta åsynen av min Avokadomacka fick mig att veckla ut påsen, för säkerhets skull.
-Karl, jag måste gå hem igen!
-Men ska vi lämna väskorna i bilen först?
-Nej jag måste hem nu. Jag kommer att dö!
Jag gick med otroligt ansträngda steg raka vägen upp till det nya hotellrummet (Karl har nämligen några arbetsdagar i Gbg denna veckan, vilket också är så jävla konstigt att jag förträngde det faktum att jag skulle köra hem SJÄLV!)

Jag sparkade av mig skorna och kastade av mig jackan och föll, på riktigt, framstupa och virade in mig i täcket. Med utomhuskläder som skulle kunna klassas som ”tunnelbanekläder”.
Jag landar i något slags tillstånd som skulle kunna liknas vid medvetslöshet. Jag öppnar ögonen vid halv 4, ligger kvar i fosterställning och gnager i mig delar av min kalla avokadomacka. Jag andades liksom försiktig och rörde mig väldigt långsamt.
-Nämen titta, är du vaken, säger Karl!
-Jag lever, viskar jag!
-Jag tror inte du är sjuk, jag tror bara att du drack lite för många cocktails och för lite vatten, säger han hurtigt!
-Du kunde ju ha stoppat mig?!
-Ehhhh?!

Farsan textar och undrar när jag kommer fram till Vås (jag hade sagt att jag skulle vara där vid 15-tiden och hämta barnen och klockan är redan 15.30)
-Jag blir nog lite sen, för jag har inte åkt än svarar jag och försöker febrilt hitta en väg ut ur verkligheten. Och som en bön som blir besannad så visar det sig att tjejrna kan åka med syrran hem till Sthlm.

Jag bad till Gud och lovade att jag typ ska börja yoga och dricka grönt te i resten av mitt liv bara jag överlever dagen..

Idag är det måndag, äntligen! Så skönt att man kan gå till jobbet och bete sig som den vuxna ansvarstagande människan jag egentligen är!

Före och efter, skulle man kunna kalla den första och den sista bilden!

Likes

Comments

-Drick vatten, sa Karl
-Vatten tvättat man sig med, svarade jag och beställde en till drink.

Så nu sitter jag här med en våldsam huvudvärk och undrar:
1. Varför ligger våra kläder prydligt ihopvikta på toalettgolvet?
2. Vad är grejen med hotellfrukost?
Är den utformad för att förvirra eller tillfredsställa? Är den menad att förnöja alla tänkbara olika individuella frukostpreferenser eller är tanken att man ska avvika från sin vana och hitta nya frukostalternativ? Eller ska man bara äta och vara glad över valmöjligheten. Fast när man är som jag så blir det oerhört svårt i hjärnan att bestämma sig.
Pannkakor är ju gott men samtidigt så är ju havregrynsgröt en favorit eller en macka med leverpastej kan ju också vara bra. Men ska det vara på ljust eller mörkt bröd? Osv.
3. Varför lyssnar jag aldrig på Karl?

Triss i superkockar👨🏼‍🍳👨🏼‍🍳👨🏼‍🍳
#andersdahlbom #karlljung #thomassjögren
Från gårdagen som blev kväll som blev natt!
Jag gjorde inget själv, jag bara följde med..
#nokids #partyweekend

Magisk middag på Teaterkällaren✨

Likes

Comments