Tio år.
Mitt barn. Mitt liv. Mitt allt. (Plus Alva)
Att sammanfatta de tio senaste åren med mindre än tio tusen ord, är en utmaning.
Hela du är en utmaning. Jag tror att just du kom till mig av den anledningen. Utan att veta eller förstå det, har du lärt mig så mycket. Och du fortsätter att undervisa och jag fortsätter att utvecklas. Du med.
Du fortsätter även att utmana. På alla dina sätt.
Jag skriker, du skrattar!
Du sjunger, jag lyssnar!
Jag tvingar, du vägrar!
Du bestämmer, jag lyder!
Jag bestämmer, du lyder inte!
Jag älskar dig, du älskar mig!
Du älskar mig, jag älskar dig!
När det väl kommer till kritan är det det enda som spelar roll.
Tack livet för Meja.

På väg till sitt Julbords-kalas✨

Sen kom familjen✨

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vilken kväll!
Jag har haft förmånen att besöka Idol live en gg per säsong, under ett antal år.
Första året var sjukt ångestladdat med alldeles för små barn som bröt ihop och grät och somnade om vart annat (de var ändå typ 5&6)..
Sedan har upplevelsen liksom vuxit med åldern. På barnen alltså. För att typ kulminera i kvällens fulländning.
Goodiebags, tävlingar, godis, gratis läsk och proffsssminkning.
Bättre blir det inte för två 11-åringar (och en 41-åring)!

Dock bangade Meja i år, men hon fick den ultimata stand-in tjejen ever. Alvas BFF. (Jag sörjde ändå lite då inget är fulländat utan närvaron av båda mina drakbarn🐲)

Nu skrivs det autografer och jag längtar hem till soffan.
Allt har ju sin tid, och min är liksom passerad!

Likes

Comments

BOOM!
Där kom den. Branschen jag vuxit upp i, som jag älskat och älskar.
Den bästa och den sämsta miljön för tjejer och kvinnor. Å ena sidan den ultimata livsskolan, å andra sidan det optimala forumet för sexuella trakasserier/övergrepp. Som oftast, pga en själsligt accepterad jargong och alkohol, inte ens ses eller uppfattas som sexistisk.

Jag ser mig fortfarande som en av dem, ”restaurangarna”. Än i dag har jag aldrig varit så nära kollegor, skrattat så högt, svurit så mycket, gråtit, snubblat, ramlat, rest mig och vuxit så som jag gjorde under de åren. Före, under, efter passen. En familj, en fest. Vissa äventyr med bitter eftersmak. Men Det var ju så det var och så det skulle vara. Trodde vi.

Idag önskar jag att jag hade varit lite snällare mot mig själv, att jag hade insett mitt eget värde i lite högre grad. För det var en djungel därute, och är än idag.

Men i framtiden, när Alva och Meja jobbar extra på krogen, så kommer deras kroppar lämnas i fred och deras öron kommer vara förskonade från verbala sexuella attacker.
För det är det, mina vänner, som är #metoo

#framtiden #vikokaröver #womenunite #girlpower

Likes

Comments

När man (jag) ser ut som man (jag) mår, dvs som skit för man (jag) är förkyld ”as f**k”.
Då inser jag ännu en gång, att en kvinnas bästa vän varken är hundar eller män.
Det är MAKEUP!
Rätt och slätt och för alltid!

Amen och ha en trevlig dag..

Likes

Comments

Där stod jag i min leopardmönstrad fejk päls och pyjamasbyxor (med högklackade skor förvisso, det var rätt stylish faktiskt och ingen vet ju att jag sovit i byxorna). Det blåste kallt och mina fingrar började bli blå av kyla. Då kom dom.
De där riktiga föreningsföräldrarna. De som hade tagit cykeln klockan tio över fem (05.10) inför samlingen på Östermalms IP. Eller de som hade tagit en promenad?! För det var ”skönare” än att ta bilen?!

Själva åkte vi taxi. När vi susade ner för Kungsgatan var Meja så förvånad över strömmen av människor som rörde sig fram och tillbaka.

-Varför är inte alla hemma och sover? Klockan är ju bara halv sex.
-Det här kommer låta jättekonstigt, men alla dom här människorna, dom har inte ens gått och lagt sig.
-Vaaa?
-Dom har varit på Sturecompagniet/V/Hells och dansat fram till nu.
-Är dom inte kloka? Jag kommer aldrig orka vara vaken så här sent. Ens när jag blir stor.
-Inte jag heller gumman, men pappa däremot, han är superduktig. När han går ut så kan han lätt vara med och stänga ställen.
-Vadå stänga?
-Äsch, nu fokuserar vi på tävlingen.

Mammorna bar matchande träningsoverall och hade hästsvans. Papporna var lite mer avslappnade i jeans och dunjacka. Alla vuxna chit-chattade och hålögda barn trampade på stället och gjorde åkarbrasor.

Jag började ta kort på Meja, med blixt. Hon skämdes. Jag fortsatte.
-Mamma, fan va pinsam du ääär. Ser du nån annan som tar selfies här eller? sa hon när jag plutade med munnen.
-Nej, viskade jag, men innerst inne är det vad alla egentligen vill göra.

Sen kom bussen, hon blev osäker och stor blev liten.
-Kan du inte följa med? Säger hon innan hon kliver på.
-Det fanns ju ingen plats för föräldrar.
-Jag är nervös!
-Det kommer gå bra, för du är världens bästa Meja!
-Tänk om jag suger?
-Det spelar ingen roll om du kommer sist. Även om. Så har du haft ett äventyr och åkt själv till Örebro.
-Mamma, jag älskar dig!
-Meja, jag älskar dig!

Det kändes som hon var 18 och skulle flytta till Amerika.

Med gråten i halsen konstaterar jag att jag är bra på mycket, men det här med att sälja hembakade bullar och ofrivilligt delta i grupperingar. Det är så inte min grej!

Likes

Comments

Jag visste inte ens att du var sjuk. Sist vi sågs var över ostron och champagne på Hillenberg. Du var så levande. Så fin. Nu har du somnat, för evigt.
Vi stod inte varandra nära, men jag minns när du tog mig åt sidan och sa att du köpt ett knallrött läppstift. Jag hade inspirerat dig till att våga bära mer färg, sa du och log. Vi arbetade ihop, inte så länge. Vi älskade inte varandra, men tyckte om. Oavsett vilket gör vissa människor bestående avtryck. Du gjorde det.

Det här livet. Så skört. Ständigt tar jag för givet att vakna imorgon. Att mina barn vaknar imorgon. Jag vill tro på livet efter döden och hoppas på det olösbara mysteriet. Av livet. Att den ständiga resan som alltid tar slut, ändå fortsätter.

Jag kommer att minnas dig Charlotte.

Likes

Comments

Att få vakna till ett bord som barnen ”pyntat” helt på egen hand efter jag somnat kvällen innan💗💗

Läppglans, kuddfodral (i fel färg), en filt (i fel färg), och ett hemmagjort mobilskal i mjuklera.. Så ”fint”😅

Bästa kollegorna sjöng i dur och köpte favorittårta och presenter🌸

Julbord på Riksarkivet med familjen♥️
Jag startade med en ”Gävlebock”🙌🏼

Presenter i överflöd🧚🏼‍♂️

Familj är som ett par favoritskor som man ALLTID får skavsår av😆

Min älskade Karl som är bortom bäst - tack för ”näst bästa” födelsedagen ever🙏🏼♥️

Likes

Comments

Idag fick jag ljuga och fejka migrän för att undkomma klassträffen med alla föräldrar (plus barn) på Filminstitutet. Vi skulle alla tillsammans titta på svartvita Helan och Halvan*3 ackompanjerat av pianospel. ”High end” kultur liksom.
Jag kände så himla starkt att jag redan fått min beskärda del av kultur, igår. På Operan!

Nu var det i och för sig ingen Opera vi såg utan en ”Operett”. (Viktig skillnad).

Efter första akten var vi het tagna av hur otroligt tråkig och dålig föreställning var.
I pausen svepte vi kaffe och ett och annat glas diverse dryck och allt för snabbt, till vår fasa, utannonserades att andra akten på 95 minuter strax skulle börja.
-Det bästa med andra akten, sa Karl, är att man vet att det snart är slut. Därför kan man njuta en stund!
Han satt på ”finläktaren” tillsammans med kvällens äldsta ”ungdom” (dvs han kunde inte låta bli sin telefon och att uppdatera sociala medier, inte ens under akterna😅).
Själv satt jag på huliganplats, med äran att ha kvällens arrangör vid min sida (inte Operachefen alltså utan han som kom på att ge Karl en Operett i födelsedagspresent och sedan övertala sin fru samt tre andra par om förträffligheten med kultur).
Men när ljuset dämpades och andra akten började var det som att någonting hände. Vi drabbades. I slutet av tredje akten när Danilo äntligen förmår sig säga; (eller sjunga)
-JAG ÄLSKAR DIG!
Till sin kärlek Hanna, rörs vi (jag och Ola) nästan till tårar och det är med stående ovationer, innehållande starka applåder och spontana ”bravo”-rop som vi lämnar den Kungliga Operan för första gången, men absolut inte för den sista.

Vad som hände innan (och efter) ser ni på min Insta! Vid intresse! 😅

#kungligaoperan #gladaänkan #dorsin #operett #turattdetärsöndag #kultur

Lördagskvällens outfit är från Zara och kändes härligt royal och ”operettig”!
(Cirkus sa Alva, du ser ut som en cirkusdirektör liksom)

Likes

Comments

I morse när jag (försvagad av gårdagens briljanta idé att börja svepa Hot Shots innan hemgång) insåg att hissen var trasig och därmed avstängd så utbrast jag högt:
-KUKEN!
Hela vägen ner till ytterdörren tänkte jag på Lustigs utbrott efter den (katastrofala) Italienska publiken som budade under den Svenska nationalsången.
-Jävla Fittor, kallade han dem (om någon har missat det).
Detta uttalande har nu vänts och vridits på och man har väl medialt kommit fram till att detta uttalande representerar den ofta kvinnoförminskande omklädningsrumsjargongen.

Jag (som storsvärande kvinna) tycker inte att hans uttalande är förnedrade, förminskande eller någonting, förutom olämpligt för att många barn tittade på matchen.
Han blev sjukt provocerad och arg och använde könsord. Nu råkade det bli det bättre könet som representerades, men i ärlighetens namn, den utan skuld borde kasta den första stenen.

Så, vi ska inte hålla på att blanda ihop äpplen och päron i kampen om kvinnors rättigheter. Då blir den urholkad, fördummad och i slutändan tom.

Med det sagt är jag himla glad att jag har en, ni vet det fula ordet som börjar på F, det betyder att jag är kvinna. Att vara kvinna är i vissa sammanhang fruktansvärt och i andra helt fantastiskt.

I går kväll hade jag förmånen att omge mig med närstående, bekanta och obekanta kvinnor. Jag tänkte högt flera gånger under kvällen, på lyckan att åldras och bli klokare och därmed helt ha tappa ungdomens fientlighet till rivaliserande tjejer.
Idag imponeras jag av kvinnor som är bättre än jag, till och med om dom är snyggare, ha.
Jag känner mig inte hotad utan nyfiken. Jag skäms inte ens i min beundran längre, vilket också är åldersrelaterat befriande.
Skulle jag träffa Mia Skäringer så skulle jag inte försöka vara cool, jag skulle rosigt utbrista;
-Jag älskar dig och skulle vilja leva med dig för du är så himla underbar med din nakna humor och ditt mörka djup. Och om vi inte kan flytta ihop så skulle jag vilja bli din kompis.

Jag kanske inte riktigt skulle säga så, man vill ju inte skrämma någon, men hon skulle se i min blick att det var det jag menade när jag antagligen skulle stamma fram;
-Tttttrevligt att träffas, ddddu är så bra!
(om jag känner någon som känner Mia, så snälla, hälsa att jag älskar henne)

Nu svamlar jag, är lite hjärntrött så här på fredagseftermiddagen. Men jag är så glad att jag är jag och att det finns så mycket glädje runt omkring mig. Betänk vilken styrka kvinnor besitter när det fortfarande går att finna genuin glädje en grupp där så många utsatts eller utsätts för sexuella trakasserier och annat skit. Och då menar jag bortom hemskhetsnivån att bli kallad Fitta!

P.S Jag älskar mina nya örhängen #skarabe

#womenunite #girlpower #metoo #könsord #svära #älskakvinnor

Likes

Comments

Jag kom på en briljant vinkel på fars dag.

Fars dag borde alltså vara dagen då far bevisar sin briljans.

Så jag väckte Karl och frågade om inte han kan gå till affären och köpa frukost. Sen under tiden han tillagar den så tycker jag att han kan passa på att diska. Sen, eftersom han är så stark, så tycker jag att han ska lyfta fram soffan så han kan dammsuga bakom den. Sen tänkte jag att vi, i riktig familje stil, ska gå till Mio så Karl (eftersom han är så stark) kan bära hem diverse ting vi behöver köpa för att färdigställa lite saker här hemma.

Han tittade nyvaket på mig, log lite och sa:
-Jag måste bara sova några timma först. Jag är helt slut! Sen känner jag att jag behöver vara själv, idag. Det har varit så mycket på sistone. Helst vill jag vara i teverummet och bara titta på ”mina” serier, så om du och ungarna vill gå ut en sväng så är det helt okej. Annars kan jag stanna i sovrummet. Bara ni är tysta. Och om du ska städa så kan du försöka göra det tyst.
Det skulle vara gott med te, men då måste vattnet koka först, gör det inte för starkt bara. Jag har i honung själv, för du har alltid i för lite eller för mycket.
Du får verkligen ursäkta mig, men jag behöver verkligen vara själv en stund. Men jag ställer klockan på 15.30 så kan vi göra ett ”ryck” då. Det är ändå inte så mycket att fixa!

Jag stirrar stumt en stund, han stirrar tillbaka. Sen brister vi ut i ett hysteriskt gapskratt när jag inser att han precis gjort en briljant (om än något hånfullt) imitation av mig själv, över hur jag är en helt vanlig söndag!

Älskade, underbara, roliga, störda Karl. Vi älskar dig lika mycket idag, som alla andra dagar!

Mannen med stort K, beskriven med tre ord:
Meja: Bestämd, Fantastisk & Omtänks-Påhittig!
Alva: Snäll, Omtänksam & Rolig!
Sabina: Muskulös, Sex-Gud & Överintelligent!

Likes

Comments