Header

Om 5 dagar åker jag hem till Sverige, eller rättare sagt jag flyttar hem till Sverige.
Det är konstig känsla, det mesta är nerpackat och jag är nog redo. Redo men samtidigt inte. Det känns på något vis aningen skrämmande att ta alla mina saker och flytta härifrån, detta har ju varit mitt hem i nästan 2 år. Hur kommer mitt liv bli när jag flyttar tillbaka till Sverige? Det är så mycket blandade känslor, jag är glad över att komma hem till alla nära och kära, men att lämna min familj här och mina vänner känns så jobbigt.

Men nu tänkte jag göra ett inlägg om min tid här, månad för månad från September 2015.

September 2015 -

Jag satte mig på flyget och for till London Gatwick, blev hämtad av Fred för att sedan åka till The Historic Dockyard i Chatham. Mitt nya "hem" för en tid framöver. Jag fick träffa Anna, Oskar och Helen. Jag kommer ihåg hur nervös jag var, för jag var ju så dålig på Engelska, men det gick aningen bättre än förväntat.

Jag for in till London för att möta Victoria och Angelika för första gången, vi hade bara haft kontakt via facebook tidigare. Jag drack min första Bulmers i hyde park, ovetande köpte jag ett presentkort till mig själv på starbucks, trodde faktiskt att det var ett kort som man samlade poäng på, blev så brydd när jag behövde fylla på med minst 5 pund. Det tog mig ungefär 1 år innan jag insåg att jag köpt ett presentkort till mig själv. Rätt kul.

Jag gick på ett sjukt tråkigt Au Pair möte i Hyde Park, men träffade då Evelina och Hanna för första gången. Mulade i mig en hamburgare också.

Började dricka mängder av Latte och Cappuccino, vill inte veta hur mycket pengar jag lagt på det.

Fick besök från Sverige av min fina vän Sandra, vi får till Oxford och köpte dyra praliner. Jag hade och en smoothie period, drack det till frukost och lunch typ varje dag.


Oktober 2015 -

Var ut på min första båttur med Oskar, Fred och grannarna. Vi fick soppatorsk och blev bogserade hem. Bakade kanelbullar till familjen för första gången, blev succé.

Träffade Angie inne i London för en fika, där och då började jag inse vilken grym tjej jag träffat.

Började komma barnen närmare, fick till och med besök på mitt rum av Oskar. Jag körde honom på simning och det var alltid svårt att få på simmössan, oj oj vad vi har skrattat åt den högra bilden.

Jag ägde ut barnen på bowling, eller så kanske det var dom som ägde ut mig? Vem vet. Kul hade vi iallafall!

Angelika kom ut till Chatham för första gången, och av misstag köpte vi oss en varsin kanna med Long Island Ice Tea, japp och där och då kan jag erkänna att jag blev rund under fötterna för första gången in the uk.

Spenderade nästan varje helg inne i London med tjejerna. Och det är jag så glad och tacksam över.

Tog med Anna och hennes vän Izzy på Cream's som är ett våffelställe och jag firade Halloween med familjen.

Det var Oktober månad som också gick fort.

November 2015 -

MAMMA kom och hälsade på, vi hade en grymt mysig helg tillsammans och det var så skönt att hon kom, November var månaden då jag började längta hem lite.

Följde med Anna och Anna till " Children in need".
Sen så har jag inga fler bilder ifrån November, men som jag nämnde så började jag längta efter julen, det var kallt och mörkt och tappade väl motivationen till mycket.

December 2015 -

Bakning och julshopping stod på schemat, julkänslorna började komma och decemeber var en mysig månad.

När December är kommer så åker Oskars "ren-pyjamas" fram. Middag på Pizza Express med trollen.

Hängde med Léa en hel del och sen for jag hem för att fira jul. Oj vad härligt det var att komma hem efter en tid borta ifrån alla.

Här tänkte jag nu avsluta min del 1.
Tänk att jag har ett helt 2016 och 4 månade av 2017 att berätta om.
Cheers!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Godmorgon,

Hur kan det komma sig att vi är i slutet av Mars redan? Kan inte förstå hur tiden kan gå så fort. Som vanligt säger ju jag det. Haha.

Här borta i England rullar allt på som vanligt, det känns som att jag njuter av varje dag sedan jag bestämde mig för att åka hem. Det är som att jag tar verkligen vara på tiden jag har kvar. Det är verkligen blandade känslor med att åka hem i Maj, jag vet att det är mitt val, och jag känner att det är rätt val, men ändå.


England har varit mitt hem i 1.5 år, jag har ju min "familj" här, mina vänner och mina rutiner. Så det kommer verkligen bli jobbigt att lämna, jag älskar England så otroligt mycket, och jag älskar min värdfamilj, men jag kan ju inte jobba som au pair resten av livet.
Som jag skrev tidigare så är det så mycket drömmar och mål som jag vill uppfylla, och då måste jag åka hem. Jag vet att England alltid kommer att finnas kvar, men varför det känns så mösamt är nog för att "mitt liv" här kommer inte tillbaka, mitt liv i Sverige kommer komma tillbaka, men inte detta. Lite separationsångest har jag allt.

Moreover. I helgen har jag och Lune varit i Bath. En stad i England som ligger västerut (Tror jag?). Det är den finaste jag stad (!!) jag någonsin sett. Jag är totalt förälskad, så förälskad att det är dit jag vill flytta om jag bestämmer mig att flytta tillbaka till Englans någon gång.
Vi bodde på ett hotell precis utanför centrum, längst floden. Det var så fint och mysigt. På andra sidan floden fanns en jättefin restaurang/bar med uteservering på gräsmattan, filtar och kuddar. Jag har njutit varje minut, jag har inte känt mig ett dugg stressad och det har varit den bästa resan jag gjort i England tror jag, eller jag vet inte om det klår Glasgow, dom delar nog första plats.


Så ett restips : Bath i England. En gammal stad, några av husen är helt orörda och har stått sedan en LÅNG tid tillbaka, det ligger så mycket historia bakom staden så man dras tillbaka några hundra år. Staden är så ren och fräsch, människorna är så trevliga och att kolla in på "The Roman Bath" var en upplevelse. Där är det vatten från en springa från en sten i jorden som kommer upp, jag tror vattnet är 35 grader eller så. Otroligt häftigt och absolut värt 150 kr.


Nog om Bath, hela förra veckan jobbade jag i klädbutiken Copenhagen Blue i Rochester, ska även jobba idag. Det ät så kul att kliva upp och veta att jag ska jobba en hel dag, jobbnarkoman var det ja... Haha. Så jag kombinerar mitt au pair jobb med detta, kör barnen, öppnar butiken, jobbar och sen åker jag hem till ungarna. Utmärkt för mig.

Nu måste jag snabba mig lite, ville bara kika in och göra en snabb uppdatering till er trogna läsare som fortfarande läser.

KRAMAR!


Likes

Comments

Hej allihopa,

Här i England är det minsann vår, det är så vårigt att vi kan hänga tvätten ute, hur härligt är inte det då(?).

Annars är et relativt bra här.
Förra söndagen kom Magnus hit och var här fram till Torsdag. Vi for till Mote Park i Maidstone och hade picknick, sen var vi till London, hängde med barnen och bara myste på. När han sen for på Torsdag var det lite tårar men redan på Fredagen kom Mamma, Peter och Simon. Dom hade hyrt en lägenhet i London så jag for in direkt efter jobbet och sen ägnade jag hela helgen inne i London med dem.

Dessutom på Lördagen kom Viktor, Fredrika och Bente.
Så vad gjorde vi förutom att äta då? Ja det känns faktiskt som att vi åt den mesta delen av tiden. Vi gick och gick och gick, jag visade turisterna typ allt, nä inte riktigt, men sevärdheterna såsom Big Ben, London Eye, Piccadilly Circus, Oxford Street, Harrods, you name it.. Vi gick också på "Believe it or not" som ligger vid Piccadilly Circus, absolut värt ett besök. Där är det otroliga saker, så som byxorna från världens fetaste man, djur som har 2 huvuden osv osv.
Det var så otroligt kul att dom kom, vi hade det så trevligt.
I Söndags for jag hem till Chatham för dom skulle åka tidigt igår. Så igår var det en liten tråkig dag, det kändes så tomt och tråkigt.

Men idag vaknade jag med ett mycket bättre humör och känner mig rätt glad, vet inte vad jag ska göra idag dock, förutom att hjälpa Helen att förbereda en tårta till hennes föräldrar som firar 50 år (!!!!!) som gifta i helgen, temat är guld och silver, så himla kul!

Skulle bara kika in för en snabb uppdatering. Vi hörs!






Likes

Comments

Hej allihopa, jag hoppas allt är bra.
Återigen ber jag om ursäkt att det är dåligt med uppdatering, men jag måste vara helt ärlig och säga att jag inte har inspiration, men det kanske är så i Januari och Februari, årets tråkigaste månader, enligt mig. Kallt, ruskigt, ingen sol och bara dystert.

Men kanske inspirationen kommer börja smyga sig på, nu när det faktiskt börjar bli vår, iallafall här i England. Klarblå himmel, solen skiner, fåglarna kvittrar och igår såg jag första blommorna på ett träd. Idag känner jag mig lycklig och fylld med energi.

Både Januari och Februari har varit en tung och slitsam månad, inte på grund av att jag har haft mycket att göra, utan lite tvärtom. Jag har känt mig rastlös, tom, ledsen, ensam och nere helt enkelt. Ni vet, när jag vaknade på mornarna hade jag ett tryck över bröstet, att kliva upp ur sängen var jobbigt, dagarna gick så långsamt men samtidigt så fort, saker jag brukar tycka är kul var inte kul, jag orkade inte skratta liksom.
Men sen for jag hem en sväng i Februari, först till Mamma, dit kom även Viktor och hans tjej och min Magnus. Vi hade en mysig helg och på Måndagen for vi upp till Jämtland. Sen spenderade jag en vecka i Östersund hos Farmor, träffade mina vänner och hade en middag hos Farmor med familjen.


Påfylld med massor av energi och med ett jobberbjudande satte jag mig på planet som skulle ta mig till London. Jag var glad för att jag hade varit hemma men så ledsen så ledsen över att åka tillbaka, så ledsen att jag inte kunde gråta. När planet for in över London och jag tittade ut genom planets fönster fick jag en känsla av klaustrofobi, alla byggnader som är så tätbebyggda, inget vatten, ingen skog. Bara massa hus och byggnader och en hel hög med människor.
Där och då, nästan med en panikångest attack insåg jag att jag är färdig i London, för denna gång.

Den där meningen Insåg jag att jag är färdig i London är svår att skriva, det tar liksom emot samtidigt som det känns som en lättnad. Men varför känns det såhär då? Varför känns det så fel när det har känts så otroligt bra?
De frågorna ställde jag mig själv, varför känner jag såhär? Jag har ju världens bästa värdfamilj, jag har ju älskat London och England.
Jag blev tvungen att sätta mig ner och tänka, tänka riktigt noga varför det känns såhär. Jag kom på det.

Första året här var verkligen ett av dom bästa i mitt liv, jag fick träffa så mycket nya människor, utveckla min Engelska något alldeles otroligt, lära känna en ny stad och ett nytt land, jag fick en till helt underbar familj. Jag hade rutiner och mycket fritid, fritiden tog jag till att utforska närområdena.
Nu ska jag prata lite mer om mina rutiner, jag är en människa som behöver struktur och rutiner, inte på en extrem nivå, men jag behöver dom för att må bra. Jag vill veta hur min morgondag ska se ut när jag vaknar.

Men sedan November har min host mum varit hemma, hon sa upp sig från jobbet och skulle ta ett break. Hur kul som helst, att ha sällskap hemma och ha någon att prata med på dagarna. Det gick hur bra som helst till en början, men där blev ju mina rutiner rubbade.
Eftersom Helen är hemma vill hon spendera tid med barnen, helt förståeligt. Men jag visste inte hur mina dagar skulle se ut, vad jag skulle göra eller när.
Skulle jag köra/hämta till/från skolan, laga mat, tvätta, handla? Så jag gick under hela Januari och funderade på detta , mådde otroligt dåligt över att inte veta vad jag skulle göra och inte veta vad dom förväntade sig av mig. Jag tog inte upp det, för jag var så nervös och tyckte det var jobbigt.

Men en dag frågade Fred mig vad som pågick, varför jag var så nere? Han sa faktiskt- " Sabina hur är läget? Du har varit så nere, du är inte denhär glada, spralliga längre".
Jag svarade ärligt på frågan och berättade som det var, en mycket bra pratstund hade vi och vi kom överens om att göra att schema så jag skulle veta när och vad jag skulle göra. Detta var då innan jag for en en sväng i Februari.

Det kändes ju bättre efter vi pratat, och jag kände ju hur mycket jag verkligen älskar familjen och jag insåg hur mycket dom bryr sig om mig. Men när jag satt på planet påväg tillbaka hit och fick dendär ångesten så kände jag att jag är klar här, att jag är färdig som au pair.
Jag vet inte om det beror på att omständigheterna blev annorlunda, eller om det helt enkelt bara är för att jag är färdig.

Jag har ju trots allt varit här i 1.5 år. Jag känner lite att det är dags att gå vidare, jag har så mycket andra drömmar som jag vill uppfylla, men som jag inte kan uppfylla så länge jag är här. Jag började känna att tiden försvinner, jag måste ta vara på varje dag och jobba och kämpa för mina mål och drömmar. Jag fick ett jobberbjudande när jag var hemma, och jag valde att tacka ja. Jag ser att det jobbet kommer öppna så mycket nya dörrar för mig och kommer kunna det kommer hjälpa mig att uppnå ytterligare drömmar och mål. Sen saknar jag ju givetvis min familj, pojkvän och vännerna sådär extremt mycket.

Jag satte mig ner och pratade med familjen och berättade som det var, dom tog det så bra och stöttade mig i mitt val. Vi kom överens om att jag avslutar här i Maj, så jag avslutar 6 veckor tidigare än tänkt.
Men jag vill understryka att åka som au pair var det bästa jag gjort, det finns ingenting jag ångrar med det. Jag kommer peppa varenda en som funderar på att göra det. Jag har växt så mycket som person.
Jag har världens bästa värdfamilj som jag älskar så mycket, jag älskar Anna och Oskar så det gör ont. Det kommer göra ont att lämna dom, men jag vet ju att en dag så måste jag. Men denna familj kommer jag ha kontakt med, och hälsa på. Världens bästa.

Nu ska jag njuta av varje dag jag har kvar här. Jag känner mig glad och det är inte jobbigt att kliva upp på mornarna, jag skrattar och den vanliga gamla Sabina är tillbaka. Det kanske innebär att jag är tillbaka på bloggen regelbundet också, vem vet. ;)


Nu ska jag plugga lite Engelska för att sedan skicka in mitt näst sista uppdrag. Fan vad stolt jag är över mig själv som snart har läst klart 2 kurser.

Många våriga kramar från the UK.

Likes

Comments

Godkväll,
Igår Fredag jobbade jag morgon, for på gymmet och sen var min tanke att jag skulle plugga. Men istället hamnade jag i sängen och sov i 2 timmar; ops. Men sen klev jag upp och gjorde mig i ordning för att åka till Bluewater med Karoline. Vi åt middag på Fridays och hade det sjukt mysigt och pratade om allt..
Vi gick i butiker och shoppade lite, sen när det var dags att åka hem hittade vi inte bilen. Den var på riktigt borta, och vi hade ju lagt märke till vart vi parkerat den. Men vi leta och leta, gick trappor upp och trappor ner, tillslut började tårarna komma och jag kände att det var dags att ringa Helen och Fred och berätta att någon tyvärr stulit bilen.

Men först gick jag in till Receptionen och sa: I'm so so sorry but I can't find my car. -(Hahha nu garvar jag.) Men hon sa bara, det är spegelvänt och det finns en exakt lika parkering på andra sidan huset, värt att tilläggas att "huset" snarare byggnaden är enorm. Så vi fick gå runt hela byggandet för butikerna var stängda, och där stod pärlan så ensam. Oj vad jag skrattade av lättnad, hade ju bara letat i sådär 30 minuter.

På hemvägen hade vi bestämt oss för att dra en utgång, men vi båda var så trötta så vi for hem och la oss..
Skönt när jag vaknade i morse.
Jag tog en sovmorgon idag och sen mötte Karoline på Chatham high street för kaffe innan jag for in till London för att möta upp Emelie. En krånglig tur att ta sig från Victoria Station till Liverpool Street då Circle line var inställd idag, så fick byta tunnelbana flera gånger.
Men tillslut kom jag fram och kunde köpa mon biljett till Stansted flygplats för Fredag, tydligen så måste man köpa biljetten just på denna station om man vill få rabatt med sitt "railcard", så jag gjorde det helt enkelt.

Nåväl, när jag hittat Emelie började vi gå. Vi gick & gick & gick tills vi hittade en restaurang vid London Bridge, efter maten fortsatte vi vår promenad till en pub, där slank det ner en cappuccino med bailey's, värt att provas. Tanken var sedan att dra till Svenska kyrkan och kolla på Mello, men dom planerna avstyrdes och vi gick efter floden till utsiktstornet Tate Modern, underbara utsikt.

Vi fortsatte vår lilla promenad till Embankment och sen tog vi en buss till Victoria. Där satte vi oss på ett fik, laddade telefonerna och sen drog vi hemåt.

En helt fantastisk dag som slutade med 26000 steg, känns i benen.

Måste också säga att jag älskar staden mer i mörker..

Nu är detta läggdags, det är ju en dag i morgon också.

Natti

Likes

Comments

Hej,
Dehär med att blogga går ju sådär, vad gör jag på dagarna då? Jag kliver upp, kör O på skolan, går på gymmet, pluggar, är med barnen. Så rullar mina dagar på och på något vis så försvinner tiden och på kvällarna blir det inte att jag tar mig tiden att blogga. Men nu gjorde jag det..

Idag hade jag sovmorgon, sen hade jag min muntliga examination i samhällskunskap 1a2, vilket innebär att jag är klar med den kursen, så otroligt skönt och jag är så stolt över mig själv som faktiskt lagt ner och faktiskt prioriterat bort så mycket för att plugga.
Sen vad jag hemma och avbokade träningen då jag hade lite ont i halsen, pluggade lite Engelska och surrade på facetime med vänner.
Sen vid 4 hämtade jag Oskar, vi åt middag och sen spelade vi mariokart på wii i typ 2 timmar. När vi blev less på det sminkade jag honom, hahha och Anna rullade in honom i plast och tejp. Det var längesedan jag skrattade så mycket med barnen.

Han döpte sig till Miranda för kvällen och han gillade sminket. Hahha han är så söt!

I morgon har jag sovmorgon igen, 10:30 ska jag på ett pass på gymmet och sen vet jag inte vad jag ska göra. Det är ju snart helg dock, och på lördag ska jag åka in till London och träffa Emelie tänkte jag.

Ta hand om er sålänge så hörs vi snart.

Likes

Comments

Hej hej, hoppas att allt är bra med er.

Här borta i England rullar det på, långsamt men snabbt på samma vis.
Både i Tisdags, igår och idag gick jag på gymmet på morgonen, vilket är så skönt för då har man hela dagen framför sig med ännu mer energi.
Idag efter träningen unnade jag faktiskt mig en massage, i 45 minuter , för 350 svenska kronor. Så värt det.
Sen for jag hem, år lunch, hämtade Oskar och sen har jag suttit och pluggat.
Håller ju på och pluggar upp ämnen så att jag ska bli högskoleförberedande, har jag sagt det?

Hur som helst så är jag klar med Samhällskunskap 1a2 på Söndag, å jisses vad skönt det ska bli. Jag har verkligen kämpat hårt med de 2 senaste uppdragen för att nå det betyg jag strävar efter, är sjukt nervös över att få mitt slutbetyg.. Under tiden håller jag också på med Engelska 6, det är en 100 poäng kurs ( samhällskursen är en 50 poängare ) och tar därför lite längre tid. Men det är så kul att plugga engelska nu när jag är lite bättre på det.
Jag ångrade mig lite förut att jag inte läste dessa kurser under gymnasiet, men jag kommer ju helt klart få bättre betyg i engelskan nu än vad jag hade fått om jag gjorde det för 2 år sedan.


Annas då. Jag vill skriva att livet är en dans på rosor, men det är inte så just nu. Alla här i England går och muttrar över hur deprimerande månaden Januari är, men är det verkligen på grund av månaden? Kan en månad göra att man mår dåligt? Nja, jag tror inte det. Inte i mitt fall iallafall. Jag vet vad det är som tynger mig, och jag ska ta tag i det, snart. Då hoppas jag att allt ska bli bra. Jag har fått råd att följa mitt hjärta, men mitt hjärta säger 2 olika saker just nu, så jag står liksom och trampar och vet inte riktigt vad jag ska välja/göra. Men så snart jag kommit på det kommer det bli bättre.




Bjuder på en bil från april förra året, då allt var bra. Men jag strävar efter att ha det lika bra igen. Det tar bara tid.

Ta hand om er!

Likes

Comments

1.5 månader sedan jag skrev något sist.
Jag har hunnit varit hemma över jul, kommit tillbaka till England, pluggat, jobbat och fyllt år. Bloggen har kommit helt år sidan men ska försöka uppdatera ännu mer.

Fina Östersund & min fina bror.

Bästisarna & Vovvarna.

Det är så underbart att få komma hem ibland.

Men när jag kom tillbaka till England igen var jag till Cambridge. Wow vilken stad & vilka underbara universitet. Blev nästan nostalgisk.

Och sen så har jag hunnit fylla 21 också. Känns inget speciellt faktiskt men jag hade en fin dag här med min värdfamilj och mina vänner.
En snabb uppdatering för att visa att jag lever och jag lovar att jag ska bättra mig med bloggningen. Det är så kul att ni är flera som kikar in här.

kramar

Likes

Comments

Hejhopp,

helgen som varit har varit den roligaste på länge. Det var så kul att Josefine var här.
På lördagen var jag i Rochester på dickens festival, det var sjukt mycket folk och alla var där för att se paraden och gå på marknaden.

På kvällen gick vi på casino, dansade och drack drinkar, haha, som det ska vara.
Söndagens förmiddag spenderade vi i sängen innan vi drog oss till Rochester igen för att lunch, jag åt en svamprisotto med ett glas vitt till, wow vilken kombination, testa!
Vi kikade på marknaden, frös lite men njöt ändå av julkänslan som kom, dom anstänger sig rätt hårt här med att spruta ut fejksnö.. Haha.

Igårmorse får Josefine hem, jag körde Oskar på skolan och när jag kom tillbaka började jag plugga. Jag gjorde 2 (!!) prov inom samhällskunskapen, jag är så stolt, och det är så skönt att beta av uppgifter, för om 2 dagar kommer min Josefine hit, och då har jag inte tid att plugga.

Nåväl, jag satt från 10 - 16:30, sen drog jag på gymmet och bodycombat.
Åt världens godaste omelett till middag och sedan låg jag i sängen resten av kvällen och kollade på serie.

I morse när jag klivit upp sa Helen att jag hade sovmorgon, men jag var ju redan påklädd och uppe så det var ingen idé att gå och lägga mig, för 9:30 har jag bokat bodycombat till 10:15 och 10:15 - 11:00 har jag bokat in bodypump. KUUL!

Hoppas ni får en fin dag.



Likes

Comments

Hejsan.

Vilka bra dagar jag haft.
Igår plockade jag upp Josefine på tågstationen, sen tog vi en kopp kaffe innan vi hämtade Oskar.
Haha ni skulle ha sett hans reaktion när han såg att det var Josefine som stod och väntade på honom utanför skolan.
Vi får hemåt med en glad Oskar och hemma väntade en ovetande Anna. Så vi gick upp till hennes rum och hon skrek typ rakt ut när hon såg Josefine. Så otroligt roligt att se hur glada dom blev.

Vi myste bara på senare på kvällen och pratade. Josefine hade med sig massor med gosaker så jag åt pepparkakor och drack glögg, julkänslan smög sig på då.

Idag körde jag och Josefine Oskar på skolan, sen for vi hem och senare for vi med Helen till Maidstone, vi plockade upp Mille i Rochester också, som är här och hälsar på. Hon var au pair här när Josefine bodde här och var även här några månader i början när jag kom. Så det var superkul att träffa henne också.

Vi for till TK MAXX men jag hittade inget och efteråt bjöd Helen oss alla på lunch lite utanför Maidstone på ett jättefint ställe och god mat.

Mätta, belåtna och trötta for vi hemåt. Jag och Josefine tog en liten nap medan Helen hämtade Oskar och sen åt vi pannkakor till middag.


Efter det for jag och Josefine in till Rochester för att gå till Copenhagen Blue som hade kvällsöppet. Där bjöds det på tilltugg och champagne. Jag köpte en klänning, en blus och en mössa. Jag är redo..

Helt fantastiska dagar och det är så kul att Josefine är här.


Idag fick barnen en varsin adventskalender som jag har gjort. Jag ska ta kort på dom i morgon och lägga upp. Dom hoppa och skrattade och var så glada. Underbara ungar.


Nu ska jag sova. Godnatt.

Likes

Comments

Ma höres!