View tracker

när jag kollade lite på min blogg för några år sen så insåg jag hur lycklig jag var, hur jag bloggade om smink,kläder o allt annat! när mitt liv bestod av lycka,kärlek,vänner, skola och familj. där jag vågade visa mig själv visa min kropp brydde mig inte så mycket om vikt, träning eller utseendet! där jag var social och älskade att vara mig själv. just nu känns det som att jag bara klagar hela tiden, jag är negativ hela tiden jag hatar att vara (normal) jag orkar inte lotsas att må bra för att inte oroa någon annan. här på bloggen visar jag mina känslor vilket kan vara en lättnad för mig, jag vågar inte visa allt för min familj eller vänner. därför skriver jag allt här på bloggen för det hjälper mig, men ni som tycker att det är störande så sluta läs. ni är inte tvungna att läsa min blogg.

jag måste bara skriva att det värsta är att jag längtar tillbaka till den tiden jag mådde som sämst där jag var nära på att bli inlagd, jag kunde inte ens tänka den dagen, det enda jag tänkte på är att hur jag skulle avsluta mitt liv och INTE äta. jag tänkte att vad som helst kan hända men jag ska inte få i mig något, inte ens sondnäring! det var hemska dagar men vet inte varför jag vill dit igen? jag mår dåligt av att bara ens tänka på mat, när någon säger till mig att nu saba börja du bli frisk nu har du kommit långt, du klarar detta! så mår jag bara värre jag vill INTE, jag vill inte bli frisk. jag blir så ledsen när jag låter dom negativa tankarna ta över mig! men sån är just nu, och jag vet att ingen kommer följa mina tankar, jag vet att jag inte kommer att få gå ner i vikt för då kommer någon annan och stoppar mig, jag vet det. jag kan inte ens längre bestämma över mitt liv, jag kan inte ens ta en promenad själv för då kommer någon annan stoppar mig. och det blir äs-enheten elr mina föräldrar. dom är på mig hela tiden! ingen litar på mig mer, men det enda jag vill nu är att dom ska släppa mig jag vill kunna bestämma själv, jag vill vara anorektiker är det så svårt att förstå? säg inte att jag kommer bara må sämre för jag vet det. jag har gått genom det, och jag vill gå genom det igen! jag vill straffa mig själv för vad? vet jag inte. jag tror att jag kommer leva så resten av mitt liv att vara sjuk , eftersom att jag vill det, låter sorgligt men så är det bara. jag har aldrig velat bli frisk jag aldrig velat äta men vad hade jag för val? jag åt för jag ville slippa inläggning jag åt för att få andra sluta vara på mig och tycka synd om mig, jag vill inte dra någon uppmärksamhet. jag vill inte att min familj ska bara tänka på mig jag vill att ALLA ska släppa mig och låta mig vara för den jag är. är jag anorektiker så är jag de, problemet är att ingen kommer göra det. hade dom gjort det så skulle de ha vart jätte konstigt. för såklart vill föräldrarna sitt barns bästa, och jag accepterar de. dock vet jag inte hur det känns att vara anhörig till den som är sjuk, men jag kan ibland förstå de. jag vill inte se mamma gråta pga mig. därför börja jag äta och gå upp i vikt. men inte för min skull utan för andras inte för jag vill det utan för alla andra ville det, inte för att jag ville bli frisk utan för andra ville det. är jag negativ så låt mig vara de.

jag accepterar alla människor jag vet hur det känns att må dåligt, jag vet hur det känns att vara psykisk sjuk och jag skäms så fruktansvärt mycket över de. för min tanke sätt är förvrängt jag kan inte kontrollera mig själv, jag kan inte tänka klart trots att jag äter, så är mina tankar någon annan stans. att bara tänka på mat, kalorier. jag har slutat leva mitt liv för längesen. jag vill inte leva den heller jag orkar inte ens känna. vill bara ligga i min säng och gråta eller sova orkar lixom inte med mig själv längre. orkar inte vara normal. ibland så tänker jag att jag får bara acceptera läget att jag är sjuk, det är många andra som lider av psykiska problem jag vet att jag inte är ensam.

jag har slutat vara den tjejen jag var några år sen, kommer ju dock inte ihåg hur jag var då men lycklig var jag. just nu överlever jag men lever inte livet. jag orkar inte heller göra det. när jag blir ledsen eller arg så vill jag bara skriva av mig var som helst och de enda jag kommer fram till är bloggen. känns skönt ändå att våga visa vem jag egentligen är här på bloggen. ibland tänker jag oxå varför vill jag vara i botten? varför vill jag inte leva som alla andra? men det är bara JAG som kan ändra på det ingen annan kan, varken mina föräldrar, vänner eller sjukhuset. det är bara jag som kan välja livet eller anorexin. och jag tror att ni vet vad jag väljer... ANOREXIN!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

idag åkte jag till torp med mamma, köpte gröna linser och en svart jacka, lägger ut bilden på de imorrn hinner inte idag!

men det har varit en svår dag idag fick panik när jag var i torp allt störde mig mamma lämnade mig själv på HM utan att säga till mig o hittade inte henne fick sån jävla ångest och panik. när jag hittade henne och mina syskon börja jag skälla och skrika på dom, folk stirrade konstigt på oss mamma försökte lugna ner mig men jag fortsatte sen börja jag gråta.😭 vad är det för fel på mig?? jag kan inte längre kontrollera mina känslor och mina tankar dom tar över mig! jag blir bara svagare, orkar inte mer. jag skämde ut mig totalt framför alla idag, folk stirrade och gick därifrån jag bodde hålla käften men jag fortsatte grina och skrika. detta har inte hänt med mig innan, orkar snart inte med själv längre! den sjukdomen jag har, har påverkat mig på många olika sätt och det gäller inte bara ätandet utan mina känslor och tankar jag kan lixom inte styra dom. jag för få panikångest, känner mig oxå svimfärdig ibland blir yr och orkar inte. vissa säger till mig ryck upp dig, hur ska man kunna förklara för någon som inte haft ätstörning att man hatar varenda liten bit av sim kropp? hur förklarar man att det känns helt logiskt att ha lust att skära av sina egna ben för att dom äcklar en så mycket?hur förklarar man känslan när man har ätit och ångesten kryper över en och tar över helt och hållet och att man sitter framför toaletten med fingrarna i halsen ? hur förklarar man att rädslan för att bli fet ibland tar över hela hjärnan och det enda som tittar tillbaka på en i spegeln är fett? hur ska man kunna fungera som normalt när allt snurrar runt i huvudet är hat,ångest, fett,mörker, kalorier,träning,mat, och hopplöshet?

så snälla döm ingen med psykiska problem!
jag hatar när folk säger ryck upp dig och när dom inte har någon jävla aning vad jag går genom, jag känner inte alls att jag har kommit långt jag är fortfarande sjuk asså i psyket men kroppsligt mår jag bra, min kropp mår bra men min hjärna är SJUK! och vet inte vad jag ska göra åt den? hatar mig själv så fruktansvärt mycket!

här kommer några bilder på min feta kropp..och mina gröna linser +ny piercing.

Likes

Comments

View tracker

vaknade runt 8 idag och käka med mamma som vanligt efter det åkte vi till stan och handlade, kl 12 skulle jag på äs-enheten så vi åkte dit och gissa vad jag fick till lunch idag!? POTATISGRATÄNG!!! med rödbetsbiffar, vet seriöst inte hur jag ska lugna ner mig, har typ panikångest jag minns när jag var inlagd på vänerviken med pappa och då serverade dom potatisgratäng, jag börja gråta framför matbordet i nästan en timme och åt inte upp den. jag grät och grät så fort jag kollade på maten, pappa blev nästan galen och börja tjafsa och bråka med mig för jag inte fick i mig ngt! hur svårt ee de egentligen att bara ÄTA?? jag har svårt att äta!! tusen tankar snurrar i mitt huvud så fort jag tar upp gaffeln och börja äta, jag darrar jag svettas jag får PANIK pga maten . de flesta säger att det är bara att äta herregud så svårt är det inte? JO för anorektiker är det inte bara att äta hade det vart så enkelt hade jag kanske inte behövt åka fram och tillbaka till sjukhuset med en sond näsan!? det är inget fel på maten utan att det är fel på mig! det är jag som är sjuk inte maten, så ni som inte haft ätstörningar vet absolut inte hur det känns att ha de. hur rädd man är för maten, jag kan fortfarande inte njuta jag kan inte äta godis,glass,choklad utan att få panik och ångest! det enda jag tänker på är att äta så lite som möjligt och nyttigt! jag klarar inte av annat jag klarar inte av att gå till MCdonalds o käka hamburgare med pomfritt elr pizza, nej jag är inte normal som alla andra, jag känner mig onormal, och vet ni va? jag klarar ibland inte av att lukta på hamburgare elr pizza asså ngt onyttigt för det känns som att lukten kommer inom mig och gör mig fet! se hur sjuk jag är egentligen ? att jag inte ens klarar av att lukta på maten!? hur sjukt är inte de? jag skäms så jävla mycket över mina tankar men grejen är att såhär har jag det just nu, och jag vet att det är omöjligt att lukten kan göra mig fet jag vet att det inte stämmer men tyvärr säger min hjärna så till mig,den spökar hela tiden. hela jag är fel när jag ser mig i spegeln så kan jag inte sluta gråta över mina ben jag ser bara FETT!!

som sagt jag fick i mig allt men började stor gråta och grina framför mamma och min psykolog över potatisgratäng!? jag vet hela jag är fel. nu är jag hemma och har inte lugnat ner mig än ska kanske ut o gå och bränna allt fett jag har fått i mig! sorry för negativ inlägg! ha en bra dag, vi kanske hörs under dagen ❤️

Likes

Comments

efter äs-enheten åkte jag mamma och mina syskon till pizzerian och köpte pizza och till mig tonfisksallad 😍 det var jätte gott!! dagvården var helt okej men vi 2 patienter och tre personal så vi var inte många den här gången, det brukar vara 5 patienter faktiskt! men vet nt vart alla tog vägen haha😅 imorgon ska jag dit igen men det blir inte dagvård utan att jag ska äta och ha möte bara och det är varje tisdag,fredag. men som sagt jag får ju inte äta lunch i skolan för dom ser att jag har svårt med de, så jag måste äta där hos dom. om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag skulle kunna äta lunchen i skolan med andra , för det första jag tänker på är att hoppa över måltider så jag skulle lätt säga att jag hade hoppat över den. min anorexi är fortfarande stark jag klarar inte av att äta själv för jag vill inte ens äta över huvudtaget. menmen här kommer några bilder från idag.

Likes

Comments

hoppas att ni har sovit bra, det har jag gjort tar mina mediciner runt 8 innan jag går o lägger mig. (det är sömnmediciner) eftersom att jag har svårt att somna, men dom hjälper verkligen dom verkar på typ en halv timme så de ju bra.

käka frukost runt 8 med mamma, kl 10 ska jag till dagvården tagga tagga! men om jag ska vara ärlig så älskar jag att vara där, jag trivs där. personalen är jätte snälla och alla patienter är jätte trevliga. så jag är inte ensam alla vi har typ nästan samma problem, innan kände jag mig ensam eftersom att jag aldrig träffade någon där det var bara jag och mamma, men grejen är att vi hade olika tider så det var egentligen många som hade samma bekymmer som mig, men ändå känns det skönt nu att träffa andra med samma problem. hittills har jag bara träffat flickor alltså vuxna (jag är yngst ) på dagvården haha😄 men jag ser ingen skillnaden det känns som att alla vi är lika gamla. nu har dom blandat både vuxna och ungdomar vilket är bra faktiskt.

menmen vi hörs under dagen det var bara en snabb uppdatering 😘

Likes

Comments

skolan gick bra, vägning gick sådär det var några hekton ner, men det var i princip samma så jag står still i vikt egentligen 😭

innan skolan var på äs-enheten som vanligt och jag kanske har skrivit det tidigare att jag väger mig 1 gång i veckan, och det är varje onsdag. just nu har jag kommit lite igång med mina studier vilket känns bra/jobbigt på samma gång, jag förstår inte varför jag inte kan ta in information , min hjärna fungerar helt enkelt inte. tex som idag hade jag samhäll och en lärare satt bredvid mig och förklarade om hur sverige styrs osv , jag förstod lite i början men typ efter 5 minuter fattade jag ingenting!! han fortsatte prata och jag var i helt annan värld, kan inte ta in informationen när någon pratar mycket eller förklarar på annat sätt så är jag helt borta. jag måste ta paus i mellan för att kunna ta in kunskap asså min hjärna är helt cp typ 🤐 såhär var det inte innan, när jag var frisk jag kunde plugga hur länge som helt utan problem, jag kunde fokusera, jag kunde förstå vad typ texten handlar om! men NU har jag så fruktansvärt jobbigt med de. jag orkar lixom inte ens läsa ett papper måste läsa om flera och flera gånger för att förstå och de orkar jag inte med. känner så mycket ångest över skolan och maten. jag klarar inte av båda jag har ju jobbigt med maten och nu kommer skolan, det har blivit lixom två jobbiga delar. ändå vill jag börja i skolan som alla andra, jag vill inte vara sjukskriven elr inlagd! absolut inte. men jag tänker oxå att hur ska jag klara av skolan när jag tänker på annat? jag vill klara av skolan men samtidigt vill jag vara smal, jag vill bli bra på nått lyckas med något, när jag tex gick ner i vikt då kände jag att jag är bra på ngt, att jag lixom klarade av något. jag kände hur lycklig jag blev för varje kilo jag gick ner men hur misslyckad jag för varje kilo jag gick upp. det är inte så att jag mådde bäst när jag var lågviktig, men jag mår ju inte bra nu heller. jag ångest över lilla minsta, ibland vill jag bara bråka med mamma nästa dag vill jag ta självmord nästa dag vill jag sluta äta, de negativa kommer en efter en. och jag är så TRÖTT på de men ändå känner jag att jag förtjänar det. jag vill inte må bra jag vill inte bli frisk, det kanske låter lite läskigt men jag har vant mig att må dåligt, det är inget nytt för mig det känns konstigt när jag skrattar eller känner glädje för de va längesen jag kände glädje. jag vet inte ens lycka eller glädje är? jag kanske skrattar med folk och vara social eller skoja, men jag känner att det är inte jag lixom. jag får inte må bra, såhär säger mina tankar till mig att jag inte ska skratta att jag ska isolera mig att jag ska skada mig, att jag ska sluta äta. och det är så JOBBIGT att bära på alla dom tankar själv. men jag skäms jag vågar inte berätta det för min familj jag vill inte se dom ledsna pga mig, jag vill lida själv, jag har mina problem. jag vill må dåligt och jag vill inte att någon ska lägga sig i varken äs-enheten/skolan elr mina föräldrar. jag vill leva i min egen värld, jag orkar inte må bra men jag orkar må dåligt för det är jag lixom. låter sorgligt men så är det just nu, mitt liv har förändrats hela jag har förändrats alltså som person. jag var glad innan älskade livet,vänner,skola och min familj. just nu betyder detta nästan inget för mig elr jo alla mina kompisar och min familj älskar jag såklart jag menar inte de, men jag menar att jag har inte tid till de, jag vill lixom vara med mig själv och med mina tankar! jag har blivit så trött på att vara ensam jag vill vara bland folk träffa nya människor men de ger mig ångest, jag kan lixom inte prata inför mycket folk elr grupp. tex i skolan det är så jobbigt. så lösningen är att jag isolerar mig från omvärlden helt enkelt😶

Likes

Comments

efter mötet som gick åt helvetee (sorry) på äs-enheten, åkte jag till skolan efter. från kl 13:00-15:00 men vet ni vad? jag satt hela den tiden!' i TVÅ timmar?! satt jag o jobbade, gick inte ens på rast, gick inte ens på toa. men aja jag tror att det är bara första dagen därför blev det så.

men som sagt jag ska gå i skolan 2 ggr i veckan och i två timmar, så ska dit imorrn efter äs-enheten!
gjorde mattetest vilket gick åt skogen😅 har glömt matten helt asså! dessutom så kunde jag inte ens koncentrera mig asså jag kan inte sitta still, måste alltid röra på mig! för att tappa kalorier såklart, men det är så stressande att lixom orka tänka på de och lägga energi på sånt. men det är verkligen första gången jag har suttit i två timmar, klarar inte av det här hemma. hade bara lust att gå runt i hela skolan, men nej det blev inte så haha😀

Likes

Comments

vakna kl 7 idag.

det första jag tänkte var inte äta och jag gjorde inte det heller, blev mycket tjafs och bråk mellan mig mamma föratt jag ska få i mig frukosten men nej jag vägrar. mamma ringde sjukhuset direkt och pratade med min terapeut om man säger så, mamma sa att hon ville prata med mig, det enda hon sa är att jag va tvungen att komma till sjukhuset och om jag inte gör det blir jag inlagd igen på vänerviken. Mamma sa om jag rymmer kommer hon direkt ringa polisen, så kommer inte lyckas ändå.

jag ska till sjukhuset, men jag ska inte äta, efter det ska jag till skolan har vi bestämt men jag vägrar äta alla mina måltider. ska typ äta 2 elr 3 ggr om dagen hade jag tänkt ist för 6. jag kommer inte bli INLAGD! aldrig.

så idag är första dagen i skolan 📚📚ska dit runt 1 och slutar 15:00. det blir bra! men vi hörs under dagen❤️ha en bra dag.

Likes

Comments

asså orkar inte mera...

idag va jag på äs-enheten och allt gick åt helvetet, jag åt inte upp allt som jag ska (det är inte bara jag som inte äter upp allt) men dom säger INGENTING till andra bara till MIG!! varför ? dessutom så hoppade jag över två måltider i fredags o mamma berättade för dom, jag är så jävla rädd att bli inlagd igen jag ska ju börja skolan!?? va mamma tvungen att förstöra allt?? varför sa hon det just idag? jo kanske för jag ska börja skolan imorrn! antagligen det känns som att något måste hända innan skolan , något dåligt måste hända jag kan aldrig må BRA!! kan inte ens njuta av dagen innan skolan kan inte ens känna längtan att börja igen utan att det måste hända problem!! MÅSTE. när mamma sa det på mötet gick jag bara därifrån för jag hade ABSOLUT inget att säga och smällde ihjäl dörren!! jag gick från sjukhuset till skogslyckan, när jag va framme såg jag min moster hemma hos oss jag sa bara hejdå och stack därifrån hon ropade efter mig men jag svarade inte utan gick gick. när jag va framme vid stan såg jag att hon springer efter mig och hann ikapp mig, hon försökte få mig att lyssna men jag hade panik asså jag ville bara dö!! jag orkade inte lyssna jag hatar allt! hela mitt jävla liv...förresten jag har inget liv) hon lyckades stoppa mig och då tog vi bussen hem, tyckte synd om min moster för hon har bröstcancer och orkade inte springa så jag lyssnade på henne.

men vet ni vad? jag tänker aldrig mer åka till sjukhuset jag tänker aldrig väga mig mer, inte gå på samtal heller och jag tänker faktiskt på att sluta äta igen!! bra vaa? ja för att om jag äter och lyssnar på dom får jag ändå ingen frihet jag får inte ens gå ut i en timme?? får inte ens träna? måste alltid till sjukhuset varje jävla (förlåt ) dag... det är inget liv fine jag börja äta igen men inget händer jag sitter bara hemma på arslet och väntar på att något ska hända??? då är det inte ens värt det! varför ville jag kämpa ? varför börja jag äta igen? det var den sämsta beslutet jaag tog att börja äta igen! skulle aldrig ha gjort det men tyvärr jag gjorde det! gjorde ett misstag! Jag vill bara säga förlåt till ANA jag bodde ha lyssnat på henne ist.

Likes

Comments

holaa!!
det var jätteroligt att få träffa min bästis igen! hon fick mig att tänka på annat, vi pratade om nästan ALLT! vi litar på varandra vi finns för varandra en sån kompis bodde alla ha. vi har vart vänner sen 6 men gick i samma skola i 5 oxå. så i 6 år! och vi har aldrig bråkat, varit ovänner,snackat skit om varann ALDRIG! jag kan lätt säga att jag litar på henne till 100% har fortfarande flera vänner jag älskar och saknar hoppas att jag får träffa dom igen oxå när jag kanske början skolan❤️ för jag älskar er oxå.

men det är synd att vi inte kan träffas så ofta eftersom att hon har mycket att göra i skolan osv och jag måste till sjukhuset varje dag på dagvården så vi har lixom aldrig tid:( men vi hade tänkt fira nyår tillsammans och vara med varandra mer på jullovet! så de ser jag verkligen fram emot!

ha en fin kväll!!
är taggad inför imorrn för dagvården, önska mig lycka till puss😘

här kommer några bilder på oss😜❤️

Likes

Comments