Återigen en liten milstolpe. 
Är tillbaka i Jönköping och det är dags att försöka klara sig själv i den mån jag kan. 
Det är väldigt skönt att vara tillbaka och imorgon får man träffa laget igen. 
På onsdag är det dags för sjukgymnastik igen och antar jag kommer gå där några gånger i veckan så nu börjar den riktiga rehaben hoppas jag. 

Likes

Comments

I lördags var jag på mitt första bröllop/dop och det kunde inte blivit bättre än att det var min barndomsväns bröllop och hennes lilla sons dop.
Det var i Karlskoga kyrka och det var så otroligt vackert. Är väldigt glad att jag fick vara med när dem sa Ja till varandra och lovade varann evig kärlek.
Så glad för deras skull och lilla Oskar har de finaste föräldrarna man kan ha.

Likes

Comments

Idag är det dags att åka till Örebro och ta bort stygnen och träffa min läkare.
Det blir sista besöket i Örebro på några månader för jag ska tillbaka och göra lite tester när rehaben är avklarad om 4-6 månader.
Kommer bli några långa månader innan man ska tillbaka för den rehaben man har framför sig är ingen barnlek direkt men känns skönt att jag redan är igång och att allt känns bra. Får hoppas det ser lika bra ut som det känns också när jag träffat läkarn.

När man ändå ska till Örebro så blir det nog ett besök på Marieberg också för lite shopping. Inte för det är kul att shoppa när man inte kan ha jeans på sig men har lite annat som måste handlas så löser sig nog.

Likes

Comments

​Inte många som undgått att se den norska serien "skam" antar jag. Och så inte heller jag. 
Tog ett tag innan jag faktiskt tog mig tid att kolla ett avsnitt då jag hört både hej å hå om serien men gav den en chans iallafall. 
Och fan, man är ju helt FAST efter ett avsnitt så nu har jag plöjt både säsong 1&2 och 3:an blir det någon annan dag. 
Men iallafall, en riktigt rolig serie och antar bara det norska språket gör 90% av jobbet men vafasen, helt sevärt om man vill bli fast i en serie. 

Likes

Comments

​2 veckor har gått sedan operationen och man kan säga att allt går väldigt bra. 
Nu är det inte många dagar kvar tills man ska tillbaka till Örebro för att ta bort stygnen och träffa min läkare. 
Ska bli riktigt skönt att bli av med stygnen och alla "plåster" som sitter överallt. 

Det enda tråkiga nu är ju att det GIVETVIS var tvungen att komma snö, bli minusgrader och storm så jag knappt kan ta mig ut. Det är ju lite läskigt att gå ute då det är is överallt vilket gör att det känns som att kryckorna ska glida bort för en vid varje steg. Tack och lov går jag mycket bättre men tyvärr måste kryckorna vara med mig ett tag till för att inte riskera något felsteg eller liknande som kan riskera att korsbandet får sig en vridning eller liknande. 

Iallafall så är jag väldigt positivt överraskad att det känns/går så bra som det gör, längtar att få komma igång på riktigt även fast det är flera veckor bort innan jag ens får börja cykla men ändå. 



Likes

Comments

​3 januari 2017, man tackar ja. 

Nytt år och 12 dagar sedan operationen. 
På nyår så hände det inte alls mycket förutom att jag och pappa var hemma. Somnade jämnt efter tolvslaget så jag var inte så kaxig. 

Iallafall så åkte jag och mamma till Jönköping på nyårsdagen för igår så hade jag tid hos sjukgymnasten på MedicRehab, mitt nya hem de kommande månaderna. 
Det besöket gick kanon och allt ser bra ut såhär dagarna efter operationen. 
Över telefonen hade min sjukgymnast sagt jag kanske skulle få en knäortos eftersom min menisk syddes, men tack och lov slapp jag den, om jag lovar att va försiktig vilket jag givetvis ska vara. 

Men, nu är jag tillbaka hemma i Kristinehamn för någon vecka till. 

Likes

Comments

​2016 lider mot sitt slut och man kan väl säga att mitt år inte vart som jag hade tänkt mig. 

Jag firade in 2016 på andra sidan atlanten rättare sagt i Minneapolis, Minnesota hos min bästa vän. Hade mina livs dagar där och 2016 kunde inte fått en bättre start. 
I februari fyllde jag 25år, spelade hockey, jobbade och trodde livet inte kunde bli bättre ungefär. 
I mars kom väl första "nedslaget" för då spelade vi kvartsfinal mot LHC och förlorade i sista matchen. Vi höll oss ju kvar i SDHL givetvis men säsongen tog slut för tidigt..

Månaderna rullade på och jag jobbade, tränade och försäsongen drog igång och jag skrev på ett nytt kontrakt med Hv71. 
I juni så fick jag äntligen uppleva Summerburst, med två härliga vänner hade vi sommarens goaste dagar utan tvekan. 
Under sommaren blev det mycket jobb och träning och jag kan nog ärligt säga att försäsongen 2016 var min bästa försäsong på många år.
När säsongen drog igång i augusti kände jag mig väldigt redo och det kändes riktigt bra på isen. 

I september drog serien igång och det var bara att gå in i hockeybubblan, träna, sova, jobba, match. 
I oktober blev jag utlånad till Färjestad en match och fick dra på mig den gröna tröjan som jag så länge drömt om. 
Tyvärr fick oktober ett bittert slut och årets sämsta dag uppdagade sig då jag den 23/10 kom i en konstig situation under en match och drog av mitt främre korsband. 

November månad blev en kamp mot den svenska sjukvården i hopp om att få en operation. 
I december så vände min otur någonstans för den 22 december fick jag min operation och fick därmed årets bästa julklapp jag knappt hade kunnat drömma om. 

​Lika mycket som 2016 inte blev mitt år riktigt så blev det på ett sätt mitt år. 
​För tack vare min tidiga operation ser jag nu ljuset i tunneln och kan sikta på att vara tillbaka i normala livet och på isen om några månader. 

Så 2016 har gett mig både upp och nedgångar, men jag avslutar 2016 med ett leende på läpparna, ett ömt knä och en vilja att ta mig tillbaka till isen 2017. 

Tack 2016! 


 




Likes

Comments

​Då har man överlevt första veckan efter operationen. 
Och allt går förvånansvärt bra! 
Förra gången jag opererades mådde jag riktig dåligt, hade enorm smärta och kunde knappt röra mig på flera veckor. 
Denna gången är smärtan inte alls lika illa, jag äter knappt några starkare smärtstillande än alvedon, jag är uppe och går utan kryckor, jag kan nästan belasta knät nästan maximalt och detta är redan efter 1 vecka! 
Men, jag måste vara försiktig för knät är väldigt skört även fast det känns som jag skulle kunna va tillbaka på isen om bara någon vecka.
​Lite jobbigt att veta att det kommer ta flera månader innan allt är läkt när man redan nu känner att det "känns" bra, men det är bara att ha tålamod. 
På måndag så ska jag ner till Jönköping och träffa min sjukgymnast och då börjar den "riktiga" träningen. 

Såhär ser det ut, knäskålen börjar synas igen och stygnen syns knappt. 8 stygn har jag varav 2 är i knävecket därifrån man tog senan som blev det nya korsbandet. Sen lite blåmärken är ju snyggt. ​

Likes

Comments

5 dagar sedan man fick årets julklapp, nämligen en knä operation.
Operationen gick väldigt bra och som förra gången så vakna man pigg och glad och gick hem utan problem. Givetvis var det tack vare all smärtstillande som gjorde man kunde gå men ändå.
Det enda "negativa" med denna operation var att ena menisken var såpass skadad att dem va tvungna att sy ihop den, men det ska inte göra läkningsprocessen längre så det spelade väl ingen större roll förutom i rehaben nu.
De har iallafall gått väldigt bra dessa första dagarna och smärtan har inte varit så illa, några stunder till och från på dagarna som är värre men det funkar.
Jag är redan uppe på benen och tar mej fram utan kryckor inomhus så detta bådar gott för framtiden.

På måndag ska jag träffa min sjukgymnast för första gången så efter det får vi se hur man ligger till.

Likes

Comments

Ett besök och 20 minuter senare hade man fått en operationstid.
Capio läkargruppen i Örebro är det som håller vad som lovar och fixar en operation så snabbt dem kan.
Det var igår som jag träffade min läkare som opererade mig för 4 år sedan och tack vare han är nästa hockeysäsong i sikte. Men inte nog med att en operation fixades inom 1 månad så fick jag även en lite för tidig julklapp.
Det var imorse som dem ringde från Capio och gav mig den bästa julklappen detta år. Nämligen en massa återbud vilket innebär att jag redan imorgonbitti kommer få opereras!
När kvinnan i andra sidan luren frågade om jag ville opereras blev jag så glad att tårarna kom fram, kunde inte fått en bättre julklapp och jag kan nu ärligt säga att det finns nog någon där uppe som vakar över mig lite just nu.

Så, imorgonbitti så lägger jag mig på samma bord igen som för 4 år sedan och gör samma operation igen, i samma knä, med samma förhoppning om att allt går bra.

Kan inte annat än säga, GOD JUL Sandra!




Likes

Comments