View tracker

Hej!

Så himla mycket känslor även idag, lördagen var minst sagt omtumlande...
Dagen började vid 6.00, efter bara två timmars sömn under natten. Jag och Kalle åkte mot klubben där vi mötte upp resten av gänget som skulle tävla och coacha. Sedan åkte vi ner mot Kristianstad. Väl framme var det invägning, frukost och läkarundersökning. Allt flöt på bra och gick som det skulle. Fick se min motståndare och hon var kortare än vi hade ställt in oss på. Jag hade match nr 1, så jag började göra mig i ordning och värma upp strax efter läkarundersökningen.
Sen var det dags!

Jag klev in i ringen och hade Kalle och Björn i min ringhörna. Det finns några moment som är väldigt viktiga för oss att göra innan matchstart, men mitt adrenalin hade redan kickat in och jag hade helt glömt bort de ritualer jag annars håller fast vid. Kalle fick påminna mig!
När vi var färdiga med att hälsa på domare, stänga ringen och ta av oss mongkongen, hälsade jag och min motståndare på varandra. Ringdomaren gav oss sedan några instruktioner och påminnelser om vad som gällde under matchen.
Första ronden satte igång, och jag har ingen aning om vad som hände. Det var en pest, på alla sätt och visst. Motståndaren började med tung boxning och jag hann inte komma in i matchen, kände mig helt överkörd och bara väntade på att klockan skulle ringa. I rondvilan kände jag verkligen hur dåligt det hade gått, huvudet fylldes av tankar om att jag var i ett riktigt underläge. Jag hade svårt att höra vad Kalle sa, jag hade svårt att fokusera. Jag kände hur känslan av besvikelse började krypa in i mitt huvud, minns att jag var nära till tårar.
Men precis innan det var dags för rond två hörde jag honom säga slipjab, och hjärnan uppfattade.

Rond två sattes igång och jag minns inte vad jag tänkte, men jag gjorde det jag blev tillsagd och började hitta runt hennes gameplan. Kände att jag hade ett bra flyt i mina kombinationer och självförtroendet hittade tillbaka. Stundtals hann jag känna att jag hade kul. Jag kom in med boxningen, hittade bra distans med mina sparkar och kände att jag var med i matchen. Rondvila och huvudet var på plats, jag var dock osäker på hur ronden hade gått, hade jag vunnit den eller hade hon?

Tredje ronden fortsatte på liknande spår, jag jobbade runt henne och satte mina tekniker som Kalle och jag jobbat med mycket under träningarna. Det som var väldigt frustrerande var att även om jag lyckades sätta mina tekniker och kombinationer, var hon tillbaka lika fort. Riktigt hög intensitet genom alla tre ronder, fick knappt några sekunders andrum
Klockan slog en sista gång och matchen var över. Jag trodde att jag hade förlorat, min känsla var att jag hade gjort mycket, men hon hade ändå ett stort övertag i första ronden.

Men, domaren höjde min hand och jag hörde mitt namn komma ut ur högtalarna. Jag fylldes av ett så starkt lyckorus. Jag förstod det inte riktigt, men jag vann. Aldrig någonsin har jag känt den känslan tidigare. Den vinsten var mer betydligt mycket mer betydelsefull än min förra, här fick jag kämpa med blodsmak i munnen.
Sedan i lördags har jag känt en sån otrolig tacksamhet. En tacksamhet till alla 20 personer som kom för att stötta mig och mina klubbkamrater. En tacksamhet för att de skrek så högt under matchen, så att jag kunde få styrka när jag kände att jag inte orkade mer. Jag känner en så otrolig tacksamhet till Kalle, som kämpat med mig under träningarna, men framför allt för att han står i min ringhörna och ger mig den tryggheten jag behöver för att fixa det här. Jag är så tacksam och stolt över att vara en del av Växjö Titans, vi bygger verkligen för en stark framtid och jag ser fram emot allt vi har framför oss.
Det kommer ta några dagar till att landa i alla känslor och för kroppen att återhämta sig, men snart är det dags för hård och intensiv träning då nästa match redan är 17/12. Ser inte riktigt fram emot det än då kroppen fortfarande gråter, men jag litar på att det kommer.



Tidig morgon men ändå laddad!

Hela fightinggänget! Bahman förlorade sin match trots en riktigt stabil insats. Tina och Amin styrde sina matcher och vann:)

Självklart liniment på kroppen innan uppvärmningen.

FoSekunder innan det var dags att gå mot ringen, här när mongkongen åker på huvudet.

Fokus innan matchstart!

V I N S T

Hela gänget från Titans som var nere på tävlingen!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Nu är vi på väg ner mot Kristianstad där tävlingen hålls. Jag har bara fått två timmars sömn inatt, ett flygplan som åkte omkring och höll mig vaken under natten. Något om att den skulle läsa av fjärrvärme i kommunen, synd att det inte göra på dagtid 🙄
Vi är fyra som ska gå match idag, jag, Tina, Amin och Bahman. Alla har tränat bra, så jag tror vi kommer ha en riktigt bra dag. Det kommer massa klubbkompisar och stöttar, tror det var totalt fem fulla bilar. Känns kul men ökar pirret lite, som för övrigt börjat hitta sig fram!

Likes

Comments

Så där ja!! Nu äntligen äger vi vår lägenhet!!

Det har varit en lång och utdragen process hit, men idag blev allt färdigt och vi är numera en del av föreningen Grustäkten 15=)!
Idag träffades grannen John och jag på banken, tillsammans med ägarna till huset och en bankman. Efter vad som kändes som flera hundra signaturer, kunde vi glatt gå därifrån som bostadsrättsägare. Jag ska dock medge att det känns lite läskigt, helt plötsligt vilar ett annat ansvar över oss. Det är ju vi som ska få den här nybildade föreningen att gå runt.
De senaste veckorna har det varit väldigt mycket med avtal, post och samtal när allt gått över från den gamla ägaren till oss. Vår hemadress är dit allt kommit, och jag har varit kontaktpersonen för vår förening. Om ett par veckor ska vi bestämma vem som blir ordförande, men ansvaret är lika stort för alla nu i början.
Känns stort! Kalle och jag äger nu vårt första boende tillsammans! Får se hur länge vi stannar här, vi är sedan länge redan sugna på större men får vänta tills rätt boende på rätt läge dyker upp=)!

Vi har firat med en middag på SMAK inne i stan, maten var supergod!
Nu ska jag göra mig iordning och börja ladda upp inför morgondagen då det är dags för match=)!!



Likes

Comments

Ett riktigt roligt och klurigt spel som vi suttit och spelat en lång stund ikväll!
Påminner en aning om Domino. Kanske i och sig beror på brickorna i sig :)
Hur som helst har vi haft en riktigt trevlig kväll ute i Ingelstad hos våra vänner. Att mötas av två glada ungar när man kommer är alltid lika givande, finaste ungarna jag känner.

Imorgon är det en stor dag som vi sett fram emot lääänge :)! Får berätta om det imorgon när allt är färdigt!!

Likes

Comments

Hej!

Idag har vi haft handledning på jobbet mellan 9-13. Då sitter jag tillsammans med resten av gänget i Tidiga insatser med vår handledare. Det här var andra gången jag var med, och mina förväntningar var nog inte så höga. Sist var det rätt tufft och vi hamnade i rätt många jobbiga stunder. Vi är en ny grupp, vi arbetar på olika ställen och med ett väldigt brett uppdrag. Många diskussioner grundade sig i att vi inte riktigt kände varandra så väl och det blev väldigt lite diskussioner kring ärenden och mer kring gruppen i sig.

Idag däremot, var handledningen mer det vi egentligen vill att den ska vara. En stund att få stöd och råd kring olika ärenden eller tankar man är i. Trots att det är ett väldigt långt pass av enbart stillasittande, tyckte jag att det gick ganska bra. Jag kände att fokuset var där större delar av tiden. Dock är det lite svårt ibland, eftersom allt som diskuteras kanske inte riktigt är användbart för mig, då vi jobbar med så olika saker.
Men jag lyfte det jag är i på jobbet, och känner väl i efterhand att jag faktiskt fick lite ordning på mina tankar och funderingar. Jag har några riktigt kloka kollegor, vilket känns väldigt bra.
Vi ska dock byta handledare till våren, hoppas det blir ännu bättre då.

Nu är jag rätt trött efter en sån här dag, det tar verkligen på mina krafter att sitta still och fokusera på det sättet.
Ska snart åka och hämta Kalle på jobbet, och sen ikväll åker vi ut till våra bästa vänner. Ser fram emot det otroligt mycket, gosa med barnen en stund och sen spela lite spel!


Likes

Comments

Ä N T L I G E N

Nu har vi äntligen hittat rätt bröllopsfotograf! Erika Westerblad, så otroligt duktig tjej. Hon fotade min bästa vän Madeleines bröllop i höstas. Redan då visste jag att det var henne jag ville ha till vårt bröllop. Dessvärre var hon inte öppen för bokningar ännu för sommaren 2017. 

Jag har letat som en tok under tiden, hittat många duktiga fotografer men ändå dragit mig för att boka. Jag höll just på att boka en, trots att det inte riktigt kändes bra, när Erika hörde av sig igår.
Hon hörde av sig och berättade att hon nu var öppen för bokningar! Jag var snabb på att svara henne att det var HENNE vi ville ha. Jag blev väldigt glad när hon berättade att hon hade någon annan intressent för vårt datum, men att hon ville kolla med oss först i och med att vi hade haft kontakt tidigare.
I efterhand är jag så himla glad över att jag inte bokat någon annan.
Det var ju Erika vi ville ha från första början. Så härlig person som följde med på Maddes bröllop. En fotograf som inte syntes, inte var i vägen men ändå var tydlig med sin vision och otroligt professionell. Sen har hon en sån otroligt varm och härlig personlighet, man tror snabbt att man känt varandra länge och hon känns så otroligt genuin.
Sen är hon otroligt stark och inspirerande som person, hon delar med sig av något personligt för att andra inte ska vara själva i det. Sån mäktig kvinna!

Låter bilderna tala för sig själva!

Likes

Comments

På lördag är det dags för mig att äntra ringen ännu en gång. Jag har lite svårt att få ordning på hur jag känner inför det.
Förra gången jag gick match var det min första. Jag hade väntat på att få göra det i drygt två år, och längtat till det ögonblicket otroligt länge. Jag skulle nämligen gått min första match i december 2014, men pga sjukdom blev den inställd. Sen hann jag inte börja träna inför nästa, för då vred jag mitt korsband. Resan från att ha ett korsband som är av, till att thaiboxas utan begränsningar, är minst sagt LÅNG. Operationen fick jag vänta på i sex månader, och därefter var det en lång rehabtid. Jag minns dagarna efter operationen, när jag på riktigt inte kunde lyfta mitt egna ben för att hjärnan och benet inte var sammankopplade. Det var en konstig känsla, det kändes liksom som att mitt egna ben inte var mitt. Efter många månader av hård rehabträning började jag smått med thaiboxningsträningen, sex månader senare var det äntligen dags för mig att få göra min debut. Jag var så fylld av glädje och stolthet när jag klev upp i ringen! Det var en milstolpe som jag stundtals på riktigt inte trodde jag skulle nå på grund av min knäskada. Häftigt.

Denna gången känns det inte riktigt lika häftigt, jag har ju redan varit där i ringen. Jag är inte riktigt lika taggad som jag var sist, men försöker hitta det mentalt. Jag har tränat bra och kroppen känns fysiskt stark. Viktklassen jag går i är 2kg över min egna, så jag har inte behövt stressa något över kosten eller vikten. Allt är nog på plats, förutom det där suget. Men, jag försöker tänka att det kanske inte behöver vara där på samma sätt som sist. Jag är helt övertygad om att det är precis det här jag vill göra. Jag är säker på att det kommer gå bra och att jag kommer kunna prestera bra i ringen. Jag litar på mig själv och tiden jag lagt ner på träningen senaste månaderna. Jag behöver bara hitta adrenalinet och glädjen, och ta med mig det upp i ringen!
Det som ska bli kul denna gången är att det är massa klubbkompisar som kommer och tittar. Tror nästan aldrig så många har åkt på en helt vanlig amatör tävling! Vi är 4 tävlanden, varav två debutanter. Min match är som tur är först av alla, vilket känns väldigt bra i och med att jag ska coacha en av mina elever. Jag kommer ha gott om tid till att finnas där för henne i uppladdningen. Med mig har jag Nora, så jag har full tillit till att det kommer bli bra för både mig och Tina på lördag=)!

Det här blir kul! Men framför allt väldigt lärorikt. Mentala biten är minst lika viktig som den fysiska, så det är den jag kommer lägga mest krut på nu kommande dagar.


En härlig bild från vår tävling Titans Muay Thai Open 2 i April!

Likes

Comments

Min kärlek. Han som på ett ögonblick förändrade allt.

Kalle har tränat på Växjö Titans i 8 år, men när jag började, bodde han i Thailand. När han kom tillbaka var han under ett par månader min tränare, men inget mer. Jag minns hur jag alltid blev nervös när han var i rummet. Vid ett tillfälle blev jag så nervös över att han pratade med mig att jag mitt i en mening tog mina grejer och vände in mot omklädningsrummet. Så otrevligt och så olikt mig, men jag fick total panik men förstod inte riktigt varför!
Snart därefter flyttade Kalle till Uppsala.
Det gick ett år, sen kom han ner till Växjö för att hålla ett seminarium på klubben. På kvällen var vi ett gäng som gick ut åt tillsammans. Kalle var med, och vi började prata med varandra - jag var nervös här med men lyckades i alla fall stanna kvar i rummet och i konversationerna. Hela kvällen gick åt till att lära känna varandra.
Dagen efter så åkte han hem mot Uppsala, det tog inte många timmar innan vi båda kom till insikt med vilken effekt vi redan haft på varandra. Ett par månader senare blev han återigen Växjöbo, och min sambo.

Sen dess har vi hunnit vara med om mycket tillsammans. Han är idag min bästa vän och mannen jag vill spendera resten av mitt liv med. Det finns inget som är så självklart som att han är den, den som skulle komma in i mitt liv och aldrig lämna det. Den tryggheten jag hittat i Kalle är så svår att förklara för andra, men väldigt tydlig för mig.

Nu är vi förlovade, och mitt uppe i vår bröllopsplanering. Jag längtar så otroligt mycket till att få stå där mittemot varandra, framför alla vi älskar och håller kärt, och säga "I do". Pirrar i hela kroppen när jag tänker på det!


Nyförlovade, lyckligaste dagen i mitt liv <3!

Likes

Comments


Nu slänger jag in handduken och myser ner mig i soffan med Kalle och ett nytt avsnitt av Shameless.
Det har varit en lång dag idag, jobb följt av att instruera kvällens juniorer. Därefter var det egen träning och väldigt mycket sparring - jättekul men nu är jag bra trött.
Kroppen känns utmattad men på något sätt ändå pigg, jag hoppas det håller i sig tills på lördag då det är tävlingsdags. Innan jag får gå upp i ringen har jag dock några riktigt tuffa pass med Kalle som väntar..men det som inte dödar härdar...

Likes

Comments