View tracker

Har ni någon gång känt känslan att något händer för en anledning? Just så känner jag nu. Mina föräldrar, kontrollfreak som vanligt tänkte att det nog skulle vara kö. Men vägarna va nästan tomma och 1 timma och en kvart för tidigt var jag på flygplatsen. Tänkte att måste bara vara jag som är här,men nej då... Den personen man vet hatar en är den enda här.. Så nu har jag suttit här på flygplatsen i en halvtimma av awkward tystnad och känner att,ja, dethär kommer bli en rolig resa..




Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Japp nu är det bara en natt kvar sen sticker jag till Miami. Vi kommer ligga i hamn i fem dagar i Miami och sedan bär det av mot charleston, Bermuda, Azorerna och st Malo! Kommer bli fett. Känns jäkligt skönt att lämna all skit bakom sig här i Sverige och resa mot nya möjligheter i en annan världsdel. För hur kan man inte va lycklig i en segelbåt på Atlanten. Alla problem känns små just nu och är knappt nervös. Bara taggad på värme, sol och segling! Får se när jag kan blogga igen. Ska söka efter internet, men tills dess, ha det bra här hemma i Sverige så ses vi om tre månader! Kommer sakna alla vänner, nära och kära! Peace out








Likes

Comments

View tracker



Ibland så är det inte rätt att ge någon tusen chanser. Ibland ska man nöja sig efter tredje gången man ger någon en chans till, det bara är så. Men varför gråta över spilld mjölk? Det är bara att bita ihop och komma igen!

Även om mycket går åt skogen just nu så gör det inget. För om 4 dagar lämnar jag kalla och regniga Sverige bakom mig. I 30 graders värme, på gatorna i Miami hoppas jag glömma allt som är åt skogen här hemma och kanske känner man sig inte lika ensam där?

Det ska bli en sån sjuk upplevelse att korsa Atlanten och besöka Miami, charleston, Bermuda, Azorerna och st Malo. Men jag vet att det roliga inte är över när jag kommer hem. För även om man inte har nån pojkvän att umgås med så har man de bästa vännerna i världen!





Likes

Comments



Det här inlägget ska handla om inställning och om att förlåta.

Hur många gånger kan man förlåta någon man älskar? Om jag hade fått frågan om hur många chanser en person förtjänar hade jag svarat att alla förtjänar en andra chans. Men är det rätt att ge någon en tredje,fjärde eller femte chans?

Om man älskar någon ger man dem ibland mer chanser än vad man ger andra. Men hur många gånger kan man bli sårad och åndå förlåta?

Jag är sån så jag tror på människor. Jag tror på att alla förtjänar chansen att göra saker bra och att visa att de kan. Jag tror på min pojkvän. För jag vet att han gör saker ibland som gör mig ledsen. Men jag tror på honom. För jag vet hur fin han är på insidan.

En annan sak som jag tror på är inställning. Jag tror att med positiv inställning kommer man långt.

Jag är sån att jag ofta förutsätter att folk inte gillar mig. Jag förutsätter att de inte vill ha mig där. Men nu har jag förstått att allt handlar om inställning. Om jag tror på folk och ger andra en chans, så brukar det visa sig att de flesta har ett snällt hjärta på insidan. Det är bara det att alla är olika, men ett godhjärtat hjärta är nåt som nästan alla människor har gemensamt.

Så börja tro. Tro på folk. Tro på inställning. Tro på vad som gör dig lycklig. Och framförallt, tro på dig själv.














Likes

Comments

Ursäkta språket. Men påriktigt, åt helvete med allt bara. Jag är så j*vla trött på all bullshit och på att förlåta alla hela tiden. Jag är trött på att bli sårad och trött på alla tårar.

Det är bara 11 dagar kvar till resan, eller aa , typ elva dagar iallafall och idag är en sån dag då allt bara känns jobbigt och övermäktigt. Jag känner mig fruktansvärt ensam, även om jag vet att jag har de mest fantastiska vännerna på jorden. När det är jobbigt finns de alltid där för mig och om jag mår dåligt skriver de meddelanden långa som romaner för att få mig att må bättre. Även om allt bara skiter sig och går åt helvete så kan jag inte må helt jävla värdelöst. För jag vet hur lyckligt lottad jag är med mina otroligt fina vänner.

Till skillnad från min förra resa är jag rädd för hur denhär kommer bli. Min förra resa var underbar och jag hade så mycket vänner runt om mig.  Denna resan är annorlunda. Jag säger inte att jag är ensam, utan jag vet att jag har vänner på båten. Det jag är rädd för är hur jag själv kommer vara, jag är blyg och just nu är självkänslan nere på noll. Så kanske kommer jag frivilligt vara ensam, för jag tänker att de andra nog inte vill vara med mig ändå.


Igår när jag pratade med en av min underbara Carolina började vi prata om kurator. Ordet kurator känns läskigt på något sett. Behöver jag verkligen prata med en kurator? Det första jag tänkte när min kompis föreslog kurator var: men varför ska jag till kurator, jag är ju inte precis självmordsbenägen?

Men jäklar va töntig den tanken var. Att gå till en kurator har ingenting med att vara självmordsbenägen att göra utan det handlar om att ha någon att prata med. Någon som lyssnar och någon som inte dömer. Kanske borde jag prata med kuratorn, bara för att dämpa bördan från mina kompisar. För jag vet att de har mycket att tänka på och mycket med sig själva, så det är inte rätt av mig att lägga detta på dem. De är ju trotts allt de finaste vännerna på jorden och inget man slösar på.

Jag förstår inte hur man kan va så lyckligt lottad som jag är, som har de mest fantastiska vännerna på jorden och om ni läser detta vill jag bara att ni ska veta att: utan er vore jag vilse och ni betyder enormt mycket för mig. <3

















Likes

Comments

Jag ser dig där du ligger. Mitt framför mina ögon. Både rund och kantig till formen. Jag sträcker fram min hand och fattar grepp om dig. Jag kramar dig hårt, kysser dig mjukt. Jag hoppas på sex. Sedan kastar jag dig mot bordet och hoppas ännu en gång på sex. Njutningen och glädjen sköljer över mig när min önskning behagas. Det är verkligen kul att spela yatzy.

Ja nu var det egentligen inte yatzy eller sättet som folk misstolkar allt, som jag skulle prata om. Utan dagens ämne är något helt annat.

Jag är en sån person som alltid går med sänkt blick. Inte för att jag är ledsen och inte för att jag skäms eller något. Det är bara så det är. Jag har aldrig tidigare tänkt på det, utan det är först efter en rad pinsamma händelser som jag insett att jag gör detta.

Det är nämligen så att när man alltid går med sänkt blick, kan det ibland se ut som man går och spanar in folks rumpor. Speciellt på gymmet. För man måste nämligen gå genom hela gymmet för att komma till den salen där passen hålls.

Oftast går det ett flertal människor framför en och oftast går jag med blicken sänkt.
Det är dock när man tittar upp, för att inte gå rakt in i ett steroid preppat kioskmongo, som det blir pinsamt.

Antingen får man då en blick från gymhunken framför som med frågande blick undrar "varför spanar hon in folks rumpor". Eller så sker senario två, där man möter rumpoffrets blick, i spegelväggen framför.

Detta är pinsamt. Men trotts att jag bestämmer mig för att höja blicken dras den mot folks rumpor och knäveck.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta. Jag tror bara jag ville säga att man ska skita i va folk tycker. Va lite mongo och va lite sådär ofrivilligt peddo. Man får faktiskt gå med sänkt blick, utan att behöva vara självmordsbenägen eller ett Pervo. 

Så kära vänner där ute, våga släpp ut erat inre Pervo.

Likes

Comments

Konstig rubrik tycker ni? Jo det tycker jag oxå. Så för att få någon ordning på de hela börjar jag från börjar.

Tänkte börja med att berätta om min "stora" fobi.

Det hela började med att jag och min kompis Lovisa mobbade Karolina. Karolina är min mongovän jag bor med. Vi sa att hon hade fobi mot kroppskontakt och skojade om att hon inte skulle komma för nära oss, då kanske hon blev rädd. Karolina och Lovisa valde då att googla detta. Ja exakt, dom googlade "fobi för kroppskontakt".

När vi sedan konstaterat att jag absolut inte hade denna fobi, bestämde vi oss för att googla även min fobi. "Fobi mot ensamhet" även kallat Eremofobi kom vi fram till att jag "led" av. Då jag inte kan gå en dag utan att få en kram ;)

Nu till de andra två punkterna! Denna helgen drog jag med min kära sambo Karolina(tidigare nämnd som mongovän) upp till landet. Och vi är så jäkla king kan jag lova.

Tanken var att vi skulle bygga klart de som jag inte hann med förra veckan. Och det gjorde vi. Snyggt som satan blev det oxå!







Sedan slog vi brutalt sönder mitt tv bord och eldade med nöje upp detta.


Inte nog med det så var vi även grillmästare








Och kvällen avslutades med en bastu. Bastun blev senare till blindbock när strömmen gick och jag halvnaken och skitsvettig fick famla runt i mörkret efter min telefon.

Men vi överlevde även detta och nu avslutas kvällen med "the to do list"!

Likes

Comments

Nu är det äntligen fredag! Men denna veckan har gått ovanligt snabbt. Men det blir så om man har vänner som är lite sådär härligt mongo.

Solen på himlen gör att längtan efter värme, segling och lukten av tjära bara växer inom mig. Och efter att ha lämnat skolan och lägenheten bakom sig känner man sig fri och redo för helg.

Sista lektionen var ett maffigt engelska prov som var svårare än väntat. Resultatet blir nog inte så bra som jag har hoppats. Men jag kan ändå inte låta bli att vara lycklig..det är ju trotts allt helg!

Ha en underbar helg alla som läser detta inlägg(vilket troligen inte är så många). Puss på rumpan! :*




Likes

Comments

Resa 2

Då var det dax för resa 2, vilket betyder att det är dax att starta upp bloggen igen. På min förra resa var det segling två månader i Medelhavet som gällde och nu är det nya äventyr som väntar. Resan börjar med att jag mönstrar på i Miami. 

Märkte nu att jag har blivit himmla formell i mitt sett att skriva. Tänkte ni också på det? 

Iallafall, vi mönstrar som sagt på i Miami. Det ska bli så himmla coolt! Efter Miami bär det av mot Charleston. Sedan Bermuda, Azorerna, St malo och till sist tillbaka till Sverige.

Att korsa Atlantenär det jag är mest spänd för. Vårt längsta segelben är 14 dagar och det känns lite läskigt att inte se land på så lång tid. Kanske kommer jag va sjösjuk hela vägen?  Då kommer det bli jätte jobbigt.

Men det är så mycket mer jag är nervös för oxå. Jag har uppgifter som ska göras ,saker som ska packas och konflikter som ska lösas. Men trotts alla orosmoment är jag ändå förväntansfull. Jag ska ju trotts allt korsa Atlanten.

#20dagarkvartillmiami







Likes

Comments

Jag har upptäckt att allt går att göra lite nyttigare, man kan byta det vanliga mjölet mot grahams mjöl eller socker mot lite honung eller kanske bananer. Och två av mina favoriter som jag exprimenterat mig fram till är mina clean eating pannkakor och chocklad bollar. Jag har inte precis något recept utan inproviserar varje gång och här kommer recepten på just dessa två goda sakerna! :)


2 dl fiberberikade havregryn

3 dl grahamsmjöl

4 ägg

2 dl lättmjölk

1-1,5 msk bakpulver

eventuellt 1-2 dl vatten

mörk chocklad efter smak

det är bara att hacka chockladen och blanda alla ingredienser och steka, man kan eventuellt ändra lite i receptet efter smak! lycka till :)


4st torkade aprikoser 

3st torkade plommon

mandlar

3/4 dl kakao

2-3 msk kaffe

kokos att rulla i

eventuellt lite honung och havregryn

även här kan man ändra lite i receptet efter smak och hur mycket mandlar jag andvände kommer jag inte ihåg utan där får ni köra på känn! det är bara att hacka mandlar och den torkade frukten och sen blanda alla ingredienser! blir skitgott!!

Likes

Comments