Hejdå. Man skulle väll kunna se detta som ett väldigt otrevligt sätt att börja en blogg på eftersom att bloggar brukar börja med till exempel "hej" vilket är mycket mer välkomnande, men eftersom att detta är mitt första blogginlägg så vill jag börja med något jag tycker är intressant. Så här kommer min väldigt analytiska lilla text om det lilla ordet med en så stark betydelse i allas våra liv: hejdå. Vad betyder då hejdå? Det kan betyda många saker. Det kan vara den sortens hejdå som man säger när dagen är slut, man går ut från klassrummet och börjar gå mot bussen i vetskap om att man kommer träffa klasskamraterna och lärarna dagen efter (alltså den bra sorten hejdå). Men sen finns det den sortens hejdå man säger när man förlorar någon nära. Någon som har haft en plats i ens hjärta. Den sortens hejdå som man inte kan göra något åt. Det är den sortens hejdå som jag för första gången i mitt liv har stött på. Det kan få en att känna sig ganska hjälplös.. ensam.. Man skulle kunna beskriva känslan som om man helt plötsligt tappar en arm. En kroppsdel som man hela sitt liv har förlitat sig på, och helt plötsligt är den borta. Vad gör man då? Hur ska man kunna göra allt som man tidigare gjort? fortsätta med sitt liv som vanligt? När en sån viktig del bara är bort? Går den delen verkligen bara att glömma bort?

Tyvärr kommer den armen aldrig växa tillbaka. Dessutom kommer man troligen att förlora fler genom livet. Och det är den hårda sanningen. Folk kommer och går precis som det mesta i livet. Det viktigaste är att livet går vidare. Genom livet kommer man förlora en arm eller två. Däremot kommer man att hitta sååå många fler på vägen.

Lev för det du har. Inte det du saknar.











Likes

Comments