När jag var liten hade jag en intressant syn av min egen världsbild. Jag trodde nämligen att jag såg på världen helt annorlunda än andra människor. Jag trodde att när jag blev stor skulle jag bli känd bara för att jag såg på världen på ett annat sätt. Jag tänkte att jag skulle lösa alla gräl i världen och få stopp på alla krig. Ingen människa i världen skulle gräla eller vara olycklig efter jag kommit fram med mina tankar. Alla skulle bara vara lyckliga hela tiden.

Jag föreställde mig att jag skulle vara med i någon tv-show där jag skulle lösa problem. Det skulle vara både stora problem i världen men också problem i familjer och förhållanden. Jag tyckte att jag såg livet så klart. När mamma och pappa någon gång grälade tyckte jag att dom var helt löjliga, att det dom grälade om var helt onödigt.

Jag önskar att jag kunde uppfylla det jag trodde när jag var liten. Det skulle vara det bästa jag kunde tänka mig. Men tyvärr tror jag ingen människa kan åstadkomma lycka och ett gott liv till alla människor i världen. Vet inte riktigt hur det skulle gå till. Men tydligen visste jag det när jag var liten. Borde ha skrivit ner mina planer 😁

Ännu idag tycker jag att det är intressant att lyssna när någon grälar. Jag upplever att det oftast är sättet man uttrycker sig på som gör att det uppstår gräl. Oftast skulle man kunna ta upp samma sak men bara uttrycka det på ett mer respektfullt sätt. Det gör en så stor skillnad, sättet man säger saker på.

Jag tycker själv att det kan vara roligt att bråka och fräsa lite till varann på skoj. När båda vet att man gör det bara för att man är hungrig eller trött eller bara för att det är lite roligt. Men annars brukar jag väldigt väldigt sällan gräla med någon. Många säger att det hör till med gräl och bråk ibland, så ibland undrar jag om något är fel när det aldrig blir gräl. Vågar jag inte uttrycka mig? Eller vad är det fråga om? Men jag har nog konstaterat att alla är bara så olika, och alla uttrycker sig på så olika sätt.

När jag var liten ville jag också bli uppfinnare och uppfinna flygande bilar. Jag ritade modeller på hur bilarna skulle se ut. Sedan ville jag bli sångare, skådespelare eller modell.

Senaste tiden har jag tänkt en del på vad jag egentligen vill göra när jag blir stor. Jag har möjlighet att jobba som hälsovårdare, sjukskötare eller närvårdare med min utbildning just nu. Jag tycker om att jobba med människor och jag vill så gärna hjälpa andra. Då skulle man ju tänka sig att vårdyrket är perfekt. Men sen kommer det stora ansvaret och många gånger stress. Att aldrig veta hur en dag kommer att se ut gör mig ofta lite stressad. Å ena sidan är det ju roligt med variation men å andra sidan är det en stressfaktor när man inte alls vet.

Jag har märkt under de jobb jag haft hittills att jag kan och jag klarar av att ta mycket ansvar. Jag har fått mycket positiv feedback under senaste två åren. Så jag tror faktiskt att jag har varit ganska bra på mina jobb. Men då just när jag är inne i ett jobb och har tusen saker i huvudet, ska göra viktiga beslut och ska ta reda på tio saker som jag inte kan svaret på, då känner jag stor stress och prestationsångest. Även om jag vet att ingen förväntar sig att jag ska kunna allt och ingen förväntar sig att jag ska göra allt felfritt så känner jag ändå att det är så jag skulle vilja göra det. Jag skulle vilja veta svar på alla frågor och kunna allt. Jag skulle vilja kunna göra allt felfritt. Men det fungerar ju inte så. Jag hoppas att jag nångång ska lära mig att ta det lite mer lungt.

Så jag är inte säker på om hälsovårdar yrket är det bästa för mig. Det kan hända att jag är för känslig och kanske inte mår så bra av det. Eller så känns det bara så nu eftersom jag fortfarande är så ny i branschen. Hur ska man veta vad som passar en bäst? Det gäller väl att prova på olika jobb och söka sig fram.

Nu till hösten ska jag börja studera till massör. Jag har länge tyckt om att massera. Tycker det är ett bra sätt att umgås när man masserar varandra. Så nu ska jag få lära mig hur man faktist ska göra på riktigt. Det ser jag fram emot. Utbildningen är ett år lång och är via folkhälsan i Vörå. Så det blir passligt nu när vi bor i vasa. Jag hoppas att på något sätt kunna kombinera vård och massör yrket i arbetslivet. Men får se vad det blir.

Jag har träffat på personer som ännu i 50-60års ålder inte vet vad de vill göra när de blir stora, så det är kanske sist och slutligen inte något man måste veta. Man måste väl försöka göra sånt man vill göra för stunden och vet man vad man vill i framtiden så försöker man sträva efter det.

Det är ju inte alltid så enkelt om det inte finns sådana jobb lediga som man önskar sig eller om en utbildning man vill gå är väldigt lång eller svår att komma in på. Dessutom får man inte studiestöd så länge nuförtiden så man måste få det att passa ihop ekonomiskt också. Kan tänka mig speciellt om man planerar barn eller har barn så blir det ännu krångligare.

Det känns som att det idag blir mer och mer så att man skall sträva till att hitta ett jobb som man tycker mycket om. Samtidigt som det värderas att bara ha ett jobb och jobba så mycket man hinner. Jag märker att samhällets normer har påverkat ofta hur jag tänker. Hur ser människor t.ex. på de som inte har jobb även om man skulle kunna få jobb väldigt lätt?

Jag har redan sagt upp mig från två fasta tjänster. Jag funderade länge på om jag faktist skulle göra det. Medan jag funderade kom det ofta upp tankar som "vad månne andra tänker om mig?" "Vad säger andra om jag nu säger upp mig utan att ha ett annat jobb färdigt att gå till?"

Nu har jag lärt mig att det har ingen betydelse vad andra tänker om det. Det är klart jag påverkas av vad de närmaste tycker om val jag gör i livet. Jag har turen att mina närmaste vill bara att jag ska göra val som jag tror är bäst för mig själv. Det är skönt när jag kommit till insikt om detta. Att jag faktist inte behöver fundera vad andra tycker, för inte går jag ju heller omkring och funderar på andras livsval. Som min pappa brukar säga "det är du som är huvudpersonen i ditt liv".




PS. Jag älskar att gå på loppisar! De här tre sakerna fyndade jag idag på ett loppis i Härmä nära vår villa, är så nöjd! 😊

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Ibland förstår jag inte hur man kan bli så glad och på så bra humör av ganska små saker.

Idag lyser solen. Bara lite fjun av moln syns på himlen. Jag sitter i en mjuk soffa på balkongen. Luften är frisk och passligt varm. Jag dricker en smoothie som smakar fräscht. Jag hör lite fågelkvitter, någon som gör arbete på gården, lite bilar som kör förbi. Just i denna stund är allt bra. Stunder som denna njuter jag av ofta nu på sommaren. Ibland är det så skönt att jag istället blir ångestfylld när jag vet att denna känsla inte kan vara för evigt. Det är så dumt att tänka så, då försvinner njutningen. Då gäller det att andas djupt och försöka komma tillbaka till stunden.

Promenader i naturen och nära vatten gör mig ofta på gott humör. Speciellt tycker jag om tidiga morgon promenader och sena kvälls promenader. Det är något speciellt med dom tidpunkterna. Jag tror det har att göra med att det är lugnare då, inte så mycket folk ute i farten och allt är mycket tystare. Då kan man bättre höra naturens ljud och bara vara i sina egna tankar. Promenader med gott sällskap är ändå allra bäst.

Att äta goda saker är en stor njutning i livet. Det finns så många olika smaker. Att äta ute och få prova på olika maträtter är så roligt. Såå gott. Varken jag eller min pojkvän är så bra på att laga mat vilket jag tycker är väldigt synd, för då får vi inte speciellt god mat i vardagen. Visst gör vi god mat ibland och inte smakar vår vardagsmat dåligt. Jag tror största problemet är okreativiteten med maten hemma. Vi är dåliga på att prova laga nya rätter så vi äter oss trötta på många maträtter. Sen är vi båda också ganska lata i köket, så vi skulle helst vilja att maten vi äter skulle vara så lättlagad som möjligt och inte ha så hemskt många ingredienser. Jag tror vi borde gå på någon bas matlagningskurs.

Jag tycker jätte mycket om att baka. Både själva processen och sedan när det är färdigt och man får mumsa i sig det. Problemet där är att det jag bakar är ofta ganska onyttigt. Så på senare tid har jag testat lite på nyttigare bakning också, rå kakor och banan glass och dylikt. Det blir oftast super gott.

För ungefär två år sen hittade jag en ny hobby jag gillar. Att virka. Det känns terapeutiskt att göra saker med händerna. Det är roligt att man skapar användbara saker av bara tråd. För tillfället virkar jag en matta till tamburen och efter det tänkte jag börja på en badrumsmatta.


Komplimanger gör mig glad, det kan vara komplimanger om utseende, kläder, prestationer eller komplimanger om personlighet och beteende. Jag blir väldigt nöjd när så många kommenterar om att jag är solbränd, jag tycker själv att jag ser finare och fräschare ut när jag är brunare så då känns den komplimangen väldigt rolig att höra.

Jag tycker ändå att komlinganger om personlighet är de allra värdefullaste. Komplimanger som är oberoende av hur man ser ut, vad man jobbar med eller vad man presterar i livet. Som bara handlar om den person man är. Ungefär 7-8 år sen fick jag en komplimang som ännu idag gör mig glad. Min kompis sade "du e ju typ roligast personen ja känder". För mig var den komplimangen guldvärd. Om jag nångång känner mig som en tråkig person så tänker jag på den komplimangen och då känns det bättre. Det är väl så att om man uppskattar någon egenskap så känns det fint att få höra just något som pekar mot att man själv har den egenskapen.

Sen förstås att vara tillsammans med andra. Att få ha en vardag med med min pojkvän, att mysa och fjanta mig med honom. Det är något av det bästa. Att få vara med mina vänner, bara prata och vara tillsammans. Att vara tillsammans med familj. Hur kan jag ha sådan tur att ha så fina vänner och familj runt mig. Alla är så fina personer att jag nästan blir tårögd när jag tänker på det.


Det finns så många saker jag uppskattar och njuter av i livet då när jag mår bra. Just nu mår jag bra. Även om allt inte är perfekt och jag har inte allt under kontroll. Så känner jag att jag åtminstone har tillräckligt med kontroll över livet just nu. Tillräckligt för att kunna njuta av saker.

Likes

Comments

Jag drömmer om att se världen.

Jag drömmer om att hitta ett trivsamt och meningsfullt jobb.

Jag drömmer om att prova på så många nya saker som möjligt.

Jag drömmer om att få leva ett lyckligt liv.


Det här är några av de många drömmar jag har. Drömmar är något som är viktigt för mig. De får mig att se fram emot framtiden. De inspirerar mig till att leva.

En av mina största drömmar är att få resa och se så mycket som möjligt av världen. Just nu är jag mest ivrig på att uppleva naturen i världen. Jag vill helst göra det genom vandring, paddling, mountain biking, skydiving och allt sånt man kan hitta på. Sen mellan aktiviteterna vill jag sola, äta, chilla och umgås.

Jag uppfyllde en dröm när jag flög iväg till Australien och Nya Zeeland tillsammans med en god vän. Det var ingen vanlig semesterresa. Det är svårt att beskriva känslan av att resa runt med sin rinka från ett fint ställe till nästa ännu finare ställe och varje dag träffa nya människor från olika ställen i världen med olika kulturer och byta erfarenheter. Under resans gång hade jag en stark känsla av att ALLT är möjligt i livet. Jag var oövervinnerlig. Jag kände att jag kan göra vad som helst av mitt liv. Det var en så härlig känsla! Jag önskar att jag kunde ha den känslan hela tiden.

Ganska snabbt när jag kom hem glömde jag bort den härliga känslan och imot kom vardagen. Så hur känns det att komma hem till vanlig vardag efter två månader av semester? Den biten var jobbig. Många kallar det för efter-semester-blues eller något sådant. Samtidigt som det var skönt att komma hem till min pojkvän och bekvämt boende så var det väldigt svårt att gå tillbaka till vanliga rutiner och jobb. Jag hade svårt att acceptera att resan var över. Det var dessutom början av januari och -27 grader när vi kom tillbaka till Finland. Jag hade tre dagar ledigt fören jag skulle iväg på jobb till Kumlinge. Jag hade fortfarande jetlag och måste iväg till en liten, kall och mörk ö ute i skärgården. (På vägen stannade jag fyra gånger på 60km för att sova eller hoppa runt bilen så jag inte skulle somna vid ratten.)

Det var en så stor omställning att jag nästan trodde att jag inte skulle klara av det. Jag grät varje dag första jobbveckan och hade mycket ångest. Senare vet jag inte om det hade något med efter-semster-bluesen att göra eller om det var något helt annat men det blev aldrig bra igen att jobba på Kumlinge så jag sade upp mig. I början av aprill började jag må bättre igen och vardagen började kännas bättre. Så allt är ändå inte bara härligt och underbart när det kommer till att resa. Av detta lärde jag mig att i framtiden planera resorna så att jag inte kommer hem när det är mörkt och kallt. Att ha lite fler lediga dagar före jag återgår till jobb tror jag också är smart.

Ibland känns det lite jobbigt när det finns så mycket jag skulle vilja göra och uppleva medan jag vet att jag inte får göra det på ett bra tag ännu. Då brukar det kunna hjälpa att drömma om resor och lite planera vart jag vill resa och när det kanske skulle vara möjligt att resa dit. Som nästa långa resa skulle jag vilja resa runt i Asien och efter det i Sydamerika. Sen sydafrika, usa, Canada, västra australien, norra delen av Nya Zeeland, många delar av europa, Madagaskar, tasmanien, Fiji osv osv osv.. får se när det blir av, måste spara en hel del pengar före det.

För att kunna spara pengar så önskar jag att jag skulle hitta ett jobb som jag skulle trivas med en längre tid. Det behöver inte vara så att jag hoppar av glädje när jag går till jobbet, men åtminstone så att det skulle kännas ganska bra att stiga upp på morgonen.

När jag nu ändå inte just nu har pengar för långa och spännande resor så finns det kanske ändå något som kan lätta på abstinensen. För att uppleva fina saker behöver man inte alltid resa till andra sidan jordklotet. Det är bra att påminna sig själv ibland om att man kan göra och uppleva saker mycket närmare och billigare. När jag bott i Åbo har jag haft nära mig många fina naturstigar och det finns många aktiviteter man kan göra för en liten slant. Nu i efterhand tänker jag att vi borde ha passat på och gjort mer saker när vi bodde i Åbo, men det är så lätt hänt att man allt för ofta bara lämnar hemma i soffan(vilket också förstås är skönt).

Jag är ännu lite obekant med Vasa och vad man kan hitta på här men det verkar finnas bra med utbud här också. Speciellt nu på sommaren är det egentligen ingen skillnad var man är, det finns alltid saker att göra när det är varmt och soligt. Det är förstås inte samma sak att göra saker i sin hemstad och runtomkring men det är roligt på ett lite annat sätt.

Jag har också tänkt att före jag gör mina långa resor vill jag göra mindre vandringar i österbotten och i lappland. Jag hoppas också att det blir av att åka till Norge och få vandra där. Jag har aldrig varit till Norge fast det är så nära. Många säger att Norge och Nya Zeeland påminner om varandra, vilket jag kan tänka mig när det är mycket berg och sjöar i båda. Så jag hoppas på en resa till Norge i sommar. Dessutom får jag åka på en semesterresa till Spanien, Alicante tillsammans med min pojkvän och hans familj. Det ser jag fram emot.




Att leva ett lyckligt liv tror jag alla önskar sig. Egentligen har jag ingen skillnad vad jag gör med mitt liv och vad som kommer att finnas i mitt liv så länge jag själv är nöjd med det. Det ända jag hoppas är att min relation med min pojkvän ska behållas lika bra som den varit hittills och att jag får ha kvar alla mina underbara vänner och familj. Utöver det är allt öppet. Jag har ingen klar framtidsvision. Vilket ibland skrämmer mig men för det mesta bara känns som en bra sak.


När jag drömmer är det lite som att jag ofta lever i framtiden. Samtidigt får drömmar mig också att fokusera på nuet. De får mig att tänka på vad jag kan göra just nu för att göra mitt liv lite bättre och lite mer som ett liv jag själv vill leva, för det är ju jag som lever mitt liv. (Oj vad det här lät klichéigt med att leva i nuet och allt.. jag tänker inte alltid så här, men nu just har jag en period när jag känner att jag kan leva i nuet 😌)


Den här bilden som jag också har som header på bloggen är tagen vid en soluppgång i Byron Bay. Vi steg upp 4-5tiden på morgonen och gick till stranden och bara satt där och såg solen gå upp. Härligt.


Likes

Comments

Vem är jag?


Det är en ganska svår fråga att svara på.


Jag är en människa som kallas Sofia. Jag bor på planeten Tellus i ett land som kallas Finland. Jag är En människa bland alla miljarder människor på vår planet. Så vad har just jag att säga? Har jag något att säga? Vad är min historia? Vad har jag för tankar? För känslor? Drömmar? Rädslor?

Tänk att alla dessa miljarder människor på vår planet har en unik personlighet. Alla har en egen bakgrund, en egen nutid och egen framtid. Alla tänker en massa olika tankar och har helt olika sorters liv. Tänk om vi kunde sätta oss själva i någon annans kropp och se någon annans liv ur deras ögon, det skulle vara väldigt intressant tycker jag. Jag skulle så gärna vilja veta hur andra människor tänker, känner och ser på livet. Det kan vi förståss till en viss del genom att prata och fråga andra. Då får vi veta den del som en annan människa vill dela med sig.

Jag tycker det är intressant att läsa bloggar var människor skriver om just sina innersta tankar och känslor. Jag är själv en person som tänker mycket och analyserar saker noggrant. Många gånger känner jag att jag har allt för många tankar medan det ibland bara är intressant att tänka och analysera. Därför tänkte jag nu att jag skulle prova på att skriva om mina funderingar. Tänkte mig att bloggen skulle innehålla mina tankar och känslor om lite vad som helst. Om livet. Om hur livet ser ut och har sett ut från mina ögon. Tycker andra att det är intressant? Det vet jag inte. Men varför inte ge det en chans.

Så vem är jag? Det skulle bli ett ganska långt inlägg om jag skrev ner allt som jag anser höra till den frågan. Så jag tror jag börjar med en liten allmän presentation.

Jag är född och uppvuxen i Jakobstad. Jag har en pappa, en mamma och en bror. Jag har en sambo som jag varit tillsammans med i 4,5 år.

Efter gymnasiet flyttade jag till Åbo för att studera till hälsovårdare. Jag fick min examen våren 2015. Jag har nu bott 6 år i Åbo. Nu för några dagar sedan har jag flyttat till Vasa tillsammans med min pojkvän.

Sedan jag blev färdig med studierna har jag provat på lite olika sorters jobb. Trivts på en del av dem men har inte riktigt hittat något jobb som jag skulle vilja stanna på en längre tid. Just nu har jag inget jobb. Jag ska kanske börja jobba lite inom åldringsvården snart, men det är öppet ännu.

På fritiden tycker jag om att umgås med mina vänner och min pojkvän, jag tycker om att resa och uppleva nya saker, virka, gå långa promenader, dansa, läsa, sola, simma, se på serier, äta, baka och mycket annat.

Okej.. så det här var ett ytskrap av vem jag är.



Likes

Comments