gravid... Jösses så overkligt det kändes.

Vi ville absolut ha barn men det gick snabbare än planerat.

Tillståndet var blandad lycka med chock.

Tills första ultra ljudet var allt en dimma.

Jag mådde illa och var trött i princip hela tiden.

På jobbet var allt bara hur mycket som helst och jag fick kämpa varje dag för att orka och inte kräkas rakt ut av alla vidriga lukter.

Så kom dagen när det äntligen var dags.

Förväntan blandat med livrädsla för att något skulle vara fel. Eller att det kanske till och med skulle vara tomt ingen bebis alls i magen.

Så låg jag där på britsen och höll Johan krampaktigt i handen och tittade utan att blinka på skärmen framför mig.. Då dök han upp. Våran lille kille och hjärtat slog volter. Där var våran bebis. Inget syntes på utsidan men inuti var det full fart.

Likes

Comments