Oj.. hur börjar man ens något sånthär

Men iallfall så vill jag ha någonstans att skriva av mig på, jag är inte en person som gillar att prata med människor. För mig har det alltid varit otroligt jobbigt att prata om mina problem med andra, jag vill inte tynga ner någon annan med mina problem. Jag har alltid varit den personen som har hållit allting för mig själv. Jag har vid fåtal tillfällen försökt att prata med folk, men det har aldrig riktigt hjälpt. Det känns alltid som att det är svårt för vissa att förstå, för folk som inte har kännt samma som mig kan det vara svårt att sätta in sig i samma sits. Därför känns det som man öppnar sig i onödan, du vet man får inte den responsen eller den hjälpen man egentligen söker. Därför känns det jobbigt att öppna sig för folk, jag har ingen jag direkt öppnar mig till. Sedan så kan jag inte prata med min mamma heller, hon har aldrig riktigt brytt sig på det sättet. 


Hon har väldigt svårt att förstå, och hon har väldigt svårt att bara ens fråga hur läget är med mig. Jag har tex skadat mig under en period på 3 år ungefär, jag har inte ens vågat berätta det för henne eller visa henne. Jag går alltid i täckande kläder för att hon inte ska se.. det sårar mig så himla mycket att jag aldrig har kunnat prata med min mamma om någoting. Jag har sagt vissa gånger hur jag känner mig psykiskt och så, men hon förstår sig inte på psykisk ohälsa. Hon tycker att det är bullshit och vill inte ens försöka att sätta sig in i min situation, och det är en av dem sakerna som sårar en så mycket. Jag vill kunna prata med mamma om hur jag mår och hur många gånger jag har velat att avsluta mitt liv. Men det går inte, hon vill aldrig försöka sig förstå... Det gör ont att må skit och sen inte kunna berätta det för någon, därför har jag valt att skriva av mig om mina känslor. Jag var tvungen att skriva av mig lite, jag skriver imorgon.

ses

Likes

Comments