Jag är 21 år dett är första gången som skriv och tänkade..Jag minns känslan ganska ögonblick kommer hit och nu skriv om det förflutna, Endast 19 år gammal när började mina äventyr, jag var ensam på vägen,Jag kan inte förklara hur mycket oro var den inre från första vaken stund är den nu så bekanta känslan där, Ångesten och då kan inget göra, Jag är maktlös inför min ångest jag var ensam i gatorna ljus,Jag frågade mig själv i en viskning ´Är detta Grekland, Nejmen känna mig trygg här..Men jag känner mig inte tillhör, Det är iaf så det känns och tro mig man vill inget hellre än övervinna känslan, Man skulle vekligen vilja stiga upp ur sängen sträcka på sig och säga: Idag mår jag bra jag känne ingen ångest men det får tyvärr inte, Ångesten förlamar en..känslomässigt och handlingsmässigt man kan inget göra inför ångosten man maktlös, Jag har alltid varit en intern tänkande, Jag säger inte att dagen i och med detta är dömd att misslyckas ! Absoulut inte, Det kan med god tur bli en riktigt fin dag.. Men ångesten kommer inte att ge med sig, Den är närvarande hela tiden,hela dagen lång, Livet kan inte bara att man göra din dagliga sysslor ! Jag fråga mig själv där är du stark nog att för en stund tysta ner känslona av ångest för att kunna göra något viktigt ock värdefullt ? Det är upp till dig, Jag är hemskt ledsen men man måste lära sig leva med ångesten det kommer inte att lämna dig ifred, Hur mycket du än önskar det, Det går inte att förneka med panikångest kommer, Förutom ångesten även känslorna av oro rastlöshet, ösakerhet ock stress, Du KAN INTE SLAPPNA AV, Inteen endaste stund, för du är hela tiden på din vakt, Jag var dum rolig vid den tiden arbetade jag i en butik som säljer fisk det var en trevlig blandning av folk, Denna afären gör mig tillhörighet men inget annat val jag kommer att slutföra mitt sätt, Jag har varit i ett hav av depression och tänkte jag att slutar dett lidande, Det är dags att lämna detta liv, Den har skit svårt fan, Jag har en vän i frankrike har lovat honom att vi träffas igen när vi skildes på grund av kriget, Jag önskar att få kontroll över varje situation, Men när kontrollen slinker mig ur händerna kommer paniken som en blixt från en klar himmel, Hjärtat börjar slå allt, Fortare pulsen ökar, Benen domnar, Knäna ger efter och blir yr..Har tappar kontrollen och blir GALEN, Jag kommer antagligen att dö, Ja det är så det könns, Vill bara ringa till min kompis i Frankrka.. Livet rinner iväg, Jag vill bara säga ´´FÖRLÅT´´ Förlåt jag kunde inte uppfylla löftet efter en lång tålamod lyckats jag gick till Frankrike sedan första stund min vän väntade mig där i airport, Det var en vacker känsla när vi träffades försk förstå och ge inte upp, Denna resa förändrat hela mitt liv och jag tror jo jag är bättre nu.

Likes

Comments