Chile

Efter Viña del Mar gick det undan eller vet inte om man kan säga att 24 timmar på en buss swishade förbi bara så där men det blev ett stort hopp i alla fall. Den hittills längsta bussresan jag någonsin gjort men det gick ändå helt ok. Bussen avgick på kvällen så då sov man några timmar så gott det gick. Sedan blev man lite stirrig av att titta ut genom fönstret och se hur dagen gick. Sjukt ändå att man kan starta ungefär från mitten, åka buss i 24 timmar, nästan 160 mil, och ändå vara i samma land. Men sen är Chile 430 mil på längden också.

Men hur som helst kom vi fram till San Pedro de Atacama sent på kvällen nästa dag och på de sandiga gatorna letade jag mig fram till mitt hostel, Hostal Rural, och stupade i säng. Även fast det gick mot lågsäsong var det riktigt varmt där i mitten av april.

Byns gator är uppbyggda av agenturer som säljer olika turer och aktiviteter samt små souvenirbutiker. För att ta dig ut i öknen och saltöknen är det lättast att betala för en guidad tur eftersom det inte direkt går några bussar dit och bilar passerar väldigt sällan. Egentligen är jag allergisk mot guidade turer men det fick väl gå för den här gången och de va faktiskt bra. Första dagen hyrde jag dock en cykel och drog ut på egen hand. Men det var inte det lättaste att cykla i all sand kan jag säga så det blev ett ordentligt träningspass plus att jag hade en bräda på ryggen så att jag skulle kunna åka ned för sanddynorna. Sandboardning försök nummer 2 alltså. Gick något bättre denna gång då jag faktiskt kunde stå på brädan hela vägen ned..denna bräda var även mer avancerad med bindning och allt. Det finns otaliga cykel och sandboard uthyrare så det är bara att välja och vraka. Valle de la muertos är ett bra ställe för sandboardning.

Återvände sandig och solbränd, hann inte ens byta om förens det var dags för nästa tur.(Bokad via mitt hostel) Solnedgång i Valle de la luna. Vi åkte runt till lite olika ställen först och avslutade det hela med solnedgången. En väldigt populär tur så mycket folk. Om man vill undvika detta kan man faktiskt hyra en cykel, dock ska det till lite jävlar anamma för att cykla så långt på sandunderlaget. De erbjuder även "Desert parties" haha. De kör ut en i öknen där det väntar fri bar och en DJ, hur skumt känns inte det?

Hur som helst solnedgången och allt annat var sjukt fint! Denna natur är helt ofattbar. Provsmakade även saltet, it´s for real!

Dagen därpå var ännu en aktivitet inbokad. En dagstur mycket längre in i öknen. De hämtade upp mig vid mitt hostel runt klockan 7 på morgonen därefter skumpade vi fram i rökmolnet från sanden tills vi kom fram till vårt första stopp, frukooost :) Därefter fortsatte vi ut i öknen och hela sceneriet var något utöver det vanliga! Wow, wow,wow. Laguner med färger som man inte ens trodde fanns, sand, berg..något av det finaste jag sett! Lite roligt också att min guide var uppvuxen i Sverige så vi hade lite förtroliga konversationer.

Här hamnar man även på ganska höga höjder. Runt 4000 meter över havet. Så det kändes när man gick för fort. Men en bra acklimatisering inför saltöknen i Bolivia som skulle bli mitt nästa stopp. Vi körde runt hela dagen, stannade när vi såg något fint och hade längre pauser vid Laguna Miniques och Miscanti, Piedras Rojas (som brukar kallas huvudattraktionen av turen) och Laguna Chaxa. Vi stannade även för lunch som var inkluderat.

Efter turen hittade jag ett gäng norske gutter som självfallet var partysugna och bjöd på snus. Så vi hittade en karaokebar där de även självfallet ställde upp och sjöng. Med en överförtjust publik. Därefter följde vi med några locals ut bland sanddynorna till en lägereld där det spelades gitarr och sjöngs under stjärnhimlen. Mycket fin kväll! Stannade totalt fyra nätter.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Chile

Övergav naturens underverk på en 10 timmars nattbuss mot huvudstaden Santiago de Chile. Vet inte varför men under konversationer med andra resenärer pratades det inte så bra om staden. Det skulle vara osäkert och en stad utan liv. Men för min del var den rätt fin. Jag menar det var inget speciellt så, storstäder som storstäder. Med det sagt så borde man såklart vara aktsam då skams och beväpnade eller obeväpnade rån förekommer. Men med lite streetsmarthet kommer man mycket långt! Bodde återigen via Couchsurfing så blev guidad runt staden, käkade en typisk fiskrätt på deras Mercado Central de Santiago och drack öl på den populäraste bargatan Bella Vista, åt glass och tittade på dansare på Plaza de Armas (om man reser runt i Syd Amerika kommer man märka att i princip alla städers huvudtorg går under samma namn). De tyckte också att det var superkul att det stod en liten gringa där och tittade på dem så blev indragen till dansen och ja vad gör man? Bara att börja dansa då. Åskådarna var överförtjusta så det bjuder jag väl på då.

Knatade upp till Cerro San Cristóbal där man har en fantastisk utsikt över staden som aldrig tycks ta slut, om man har tur kan man även se de vackra bergen som kantar staden. Tyvärr är det många gånger svårt då det ligger som en dimma över staden på grund av föroreningar. Om man vill komma upp över stadens tak men inte vill gå lika långt kan man gå upp till Cerro Santa Lucia som ligger i stadsdelen Santa Lucia, den centrala delen.

Sedan finns det massvis med andra saker utefter tycke och smak. Det finns ett intressant minnes museum om Pinochet och diktaturtiden mellan 70 och 90-talet. Museo del Presidente Pinochet.

En kort färd utanför staden kan man även hitta fantastisk natur. Cajón del Maipo . Klicka på länken för att se hur det ser ut.

Efter två dagar i Santiago kände jag mig rätt nöjd så jag hoppade på en 2-timmars buss mot kusten och Viña del Mar där jag även skulle bo via Couchsurfing. Viña är en supermysig stad dit många Santiagueser kommer för att semestra och den sitter så gott som ihop med den populära staden Valparaíso. 10 minuter med buss. Spenderade en hel vecka med mina hosts och hade det riktigt bra. Kändes ungefär som ett andra hem. Även denna gång blev jag medtagen på rundtur. Fick följa med till ett universitet och käka lunch i deras matsal. Var ganska spännande att vandra runt i skolans park bland gräsrökande universitetsstudenter. Skämt åsido, intressant att se hur det såg ut och maten var väldigt god, om inte överflödigt mycket för en person! :)

Tillsammans med två andra som också bodde med min host gick vi ut för att lära oss salsa. Gick väl helt ok om man inte jämför sig med alla latinos runt omkring sig..så behöver vi inte prata mer om det. Baren heter hur som helst Joinvito och ligger i Valparaíso. De har olika teman och i alla fall en gång i veckan salsa. Så man kan komma dit för att tränar salsa, allt från nybörjare till riktigt duktiga dansare. Men mest nybörjare. Senare öppnar de nattklubb en trappa ned om man inte orkar förflytta sig efter alla snurrar. Så blir man även såhär fint fotograferad. Notera mitt fokus.

Viña ses som den lite mer finare staden jämfört med Valparaíso och visst ligger det lite sanning i det. Gatorna är väldigt rena och det blomstrar lite här och där men den saknar Valpos lite ruffiga hippster känsla. Något man absolut inte får missa att äta här, eller på andra ställen i Chile är Chorrillana. Det är så sjukt brutalt mycket mat. Pommes, korv, kött, lök, ägg med mera. Speciellt om man har en lite bakisdag är detta det rätta botemedlet. Den är borta efter första tuggan! Mmmm Mmmm. Dock inget att berätta för kostdoktorn. Något för magen när utekvällen börjar lida mot sitt slut är Valpos/Vinas populära korv. Men tro inte att det är en vanlig liten OK-korv detta är den största av de största korvar som jag någonsin sett. Men den är så god att man slukar den ändå. Helst med lite avokado på! Och ja, höll nästan på att glömma. (De älskar korv) Något som också är väldigt vanligt och simpelt är någon smaksatt korv i en fralla. Förstår egentligen inte grejen eftersom korven inte alls passar bra i denna fralla. Till detta kan man ha den populära pebren. Som är en ihopröra av tomat, lök, koriander (som de ofta förpestar maten med), vitlök, citron, olja och salt.

Chorrillana och valkarna smet fram redan innan...Kan ni förstå att det även serveras bröd till detta??

Vi åt så mycket korv att vi till och med blev en korvteckning...En fantastisk teckning målad av Inese.

Solnedgång från "vår" takterass.

Under veckan blev det även lite olika utflykter. En av dagarna bestämde vi oss för att åka till Concón och dess sanddynor för att prova på sandboarding. (Concón, Vina och Valpo sitter ihop) Betalade en liten slant till en farbror som hyrde ut brädor och satte av. Han erbjöd både sittande och stående modeller. Eftersom jag aldrig provat varken att surfa eller snowboard var detta ingen enkel sak direkt. Men vi alla var lika dåliga, förutom chilenaren som säkert hängde där och smygtränade hela tiden. Men det var riktigt kul och väääldigt sandigt. Ett hett tips, ta inte på kjol för denna aktivitet..!

Nästa utflykt blev med två nyfunna chilenska kompisar som tog med mig på en lite vandring. Tog bussen till Valparaíso och sedan ytterligare en stadsbuss upp för de branta vägarna, hoppade av och gick sedan därifrån till byn Laguna Verde. Super mysig liten by med himmelska empanadas. Dock mer blått än grönt vatten som namnet antyder. När vi kom fram efter några timmars vandring och empanadas slumrade vi på stranden och väntade in solnedgången.

Sist men inte minst blev det flera utflykter till Valparaíso. Där kan man bara strosa runt på gatorna och titta på all konst. Valparaíso är Chiles och kanske Syd Amerikas street art-huvudstad. Älskar graffiti när den är bra gjord och det finns det oändligt av här. Konstnärer vallfärdar hit för att sätta sina verk på en yta som inte redan är besprutad. Under en graffiti-walking-tour som jag gick på berättade guiden att konsten kom från början för att försöka avvärja kriminaliteten som ägde rum här.

När man hoppar av bussen i Valpo möts man av en smutsig, ruffig och högljudd stad men om man söker sig uppåt till Cerro Concepcion och Cerro Alegre hittar man alla de färgstarka gatorna. Forfarande ruffig men ack så charmigt. Kan rekommendera den guidade turen jag gick på, Valpo Street Art. De tar dig till de mest kända konstverken och platserna. Samt de inte så kända men superfina. Sedan efteråt kan man "get lost" bland gatorna på egen hand.

We are not hippies, we are happies. Kanske den mest kända och populäraste konstverket. Om du lämnar stan utan ett kort här, har du aldrig varit här i princip.

Beethovens piano trapp

‘Valparaíso, how absurd you are. You haven’t combed your hair, you’ve never had time to get dressed, life has always surprised you.’ -Pablo Neruda

Likes

Comments

Argentina

Tog bussen vidare till den lite mindre versionen av Bariloche kan man säga, San Martin de los Andes. Mycket mindre turister och ingen som försökte locka med en på festligheter så det blev faktiskt saker uträttade. Travade runt länge innan jag hittade ett hostel till resonabelt pris, antar att det är enda nackdelen med mindre turistiga ställen. Hittade tillslut El Andaluz, Stannade två nätter så hann kika runt lite och bland annat hyra en cykel. Var kanske lite för kaxig när jag bad om rekommendationer för en mer avancerad cykelled. Men i vanliga fall brukar de vara lite snåla med äventyrligheterna men inte denna gång. Det hela började med en tvär uppförsbacke som den senaste livsstilen och fysiska förmågan inte riktigt var beredd på. Muttrandes och svärandes stretade jag upp för backen som aldrig tycktes ha ett slut. Sedan blev terrängen rötter och stenar och hur någon ens professionell skulle kunna cykla där det vet jag ej.

Leden går förbi bland annat La Islita och en fantastisk utsiktsplats över Lago Lacar. Men denna sträcka är än svårare än den första. Så när jag åter var tillbaka efter cirka 7 timmar var jag ganska mör kan jag lova. Men fint var det i alla fall. Det finns också kanonfin vandring här i Nationalparken Lanín och olika leder som bjuder på fantastiska vyer över den perfekt formade Lanín vulkanen.

Tröttnat på bussåkande så bestämde mig för att lifta till nästan destination Pucón i Chile. Fick en ny lastbilskompis från Paraguay och två argentinare som jobbade på nationalparken. De släppte av mig vid gränskontrollen, gjorde klart mitt sen började jag knata och längs vägen dök vulkanen Lanín upp mellan träden, riktigt snygg! När jag kom fram till den chilenska migrationen stötte jag på ett chilenskt par som jag träffat på min cykeltur. Kvinnan var helt utom sig över att jag var där helt ensam så de tog mig under deras vingar så flög vi iväg till Pucón.

I Pucón stannade jag tre nätter och bodde via Couchsurfing som en kille och hans hund. Pucóns största dragplåster är vulkanen Villarica. Den är för nuvarande Chiles mest akriva vulkan och man kan se lavan pulsera när man når toppen och kikar över kratern. Staden är full av olika agenturer som leder guidade turer till toppen. Så det är bara välja och vraka. Jag hade dock turen att han som jag bodde hos var en sådan guide så jag gled med där kan man säga. Vandringen är absolut inte svår och toppen är 2827m. Tror vi startade runt 7 på morgonen och var tillbaka i byn runt tre. Turen kostade cirka 800 kronor och de ger dig all utrustning, och transport. Vi hade två guider på fyra personer. Det absolut roligaste var ned vägen då vi fick användning av stjärtlappen som vi blivit tilldelade på morgonen. Förutom den får man också stavar, handskar, byxor + jacka, hjälm och gasmask. 

En väldigt bra tur men väldigt mycket folk och man får inte gå upp ensam utan guide eftersom den är så aktiv.

Men det finns så mycket annat att göra. Rafting, canyoning, hot springs, hydro speed med mera. Ett outdoor paradis helt klart! Tyvärr var det slutet av säsongen när jag var där så min planerade hydro speed blev inställd men tog mig i alla fall till en varm källa. Dock inget att hänga i julgranen. Såg ut precis som en vanligt utepool. Om man ska besöka hot springs ska man leta efter de riktiga, som bara är där i naturen!

Resterande tid ägnade vi åt att grilla och att dricka öl på Mamas & Tapas. Från huset kunde man se hur vulkanen glödde där uppe i mörket. Sjukt!

Vulcano Lanín

Likes

Comments

Argentina

När du anländer till nytt land stämplas ditt pass och du får automatiskt 90 dagar att vistas i landet som turist. Samt i vissa fal en liten lapp som du måste ha kvar tills du lämnar landet. Jag hade kommit upp i 86 dagar i Chile och med 265 mil kvar av landet blev det lite kritiskt att hinna. Men lägligt nog ligger det argentinska vandringsparadiset endast 5 timmar bort. Där jag tänkt stanna oavsett. Åkte till busstationen för att köpa ett bussbiljett och blir i vanlig ordning ombedd att visa mitt pass osv. Denna gång vägrade kassörskan sälja mig en biljett då jag på min lilla lapp angett att jag skulle stanna i landet 60 dagar. Så det enda som fanns att göra var att åka till stans polisstation. Rätt spännande ändå. Förklarade hur som helst mitt problem som tydligen inte var något problem. Han var nöjd så länge jag lämnade landet en sväng över helgen.

Så det gjorde jag. Anlände till Bariloche och hittade två tyskar vid gränskontrollen som jag slog följe med. Om ni någon gång besöker Bariloche och anländer till stans busstation. Gå ej till centrum, först är man rätt kaxig men efter ungefär 30 minuters kånkande på en 20 kilos ryggsäck inte så mycket längre.

Vi checkade in på Penthouse Hostel, helt klart ett av de bästa hostel jag bott på! Sjuk utsikt och superskön stämning med många partyglada backpackers. Centralt, gratis frulle och helt ok pris. Planen här var att vandra en hel del men av någon anledning blev det endast en liten minipromenad upp till en utsiktsplatsen Cerro Campanario. Alldeles för bra fester här...även många argentinska studenter.

Men om man inte gör som jag finns massa aktiviteter. Bland annat en cykeltur som går runt en fin sjö, vandringar till exempel till Refugio Frey och Lopez med mera. Kommer definitivt tillbaka och tar igen detta.

Hann även med ytterligare ett hostel, Hostel Inn, också sjukt bra. Massa sköna människor. Överlag i hela Bariloche är det mycket nationella turister. Annars har man bara träffat på gringos. Tydligen åker även nästan alla argentinare hit på skolresa någon gång under skoltiden. Tyvärr stannade jag bara tre dagar, man skulle lätt kunna spendera en vecka här! Super mysig stad som har massa affärer med choklad som är deras signum. Plus alla möjliga aktiviteter.

Likes

Comments

Chile

Planen var att hoppa på en direktfärja från Chaitén till Puerto Montt som skulle gå klockan 23 på kvällen och anlända till morgonen dagen därpå. Men på grund av omständigheterna var jag inte så sugen på att stanna i byn så länge. Så först försökte jag få plats på den enda bussen som skulle till Puerto Montt den dagen. Det var tydligen många andra som också hade den planen så där stod vi cirka 10 pers. Till en början väldigt lugna och avslappnade men ju närmare klockan tickade mot avgångstiden och man förstod allvaret började det krypas närmare och närmare bussen. Ett tyst krig hade utbrutit. Så till sist ropar busschaufförens assistent att det finns två överblivna platser och två äldre herrar är de som är mest på alerten men resterande 8 personer ger inte upp för det, de försöker i princip slänga sig på bussen ändå. Till slut lyckas assistenten stänga dörrarna och lämnar den besvikna människoskaran efter sig. Däribland jag själv.

En ung kvinna som arbetade med biljettförsäljningen erbjuder sig att köra oss till Caleta Gonzalo, därifrån ska det gå en tidigare färja. Så jag och tre snubbar hoppar in i bilen och anländer ungefär en timme innan färjan går. Detta är alltså ingen direktfärja utan för att ta sig till Puerto Montt måste man byta tror det var tre gånger. Och de avgående färjorna ligger inte heller i anslutning till varandra utan man måste köra bil mellan. Så jag börjar snabbt reka bland människorna efter en lämplig chaufför. Vore ju tråkigt att bli stående mitt ute i ingenstans.

Tjuvlyssnar på ett gäng äldre män som faktiskt pratar engelska. Tjollahoppsann en sådan dag! De chilenska herrarna har blivit intresserade av några motorcyklar som står parkerade och tydligen ägs av ett gäng schweizare som är på en jorden runt motorcykelresa. När de avslutat sitt samtal glider jag dit och börjar kallprata lite, sen lite nonchalant slänger jag iväg frågan om jag inte skulle kunna få åka med dem av och till den andra färjan i alla fall. Först säger de nej då de är jägare och har vapen i bilen så de får inte ta med sig någon annan. Men sen tyckte de väl så synd om mig ändå och lät mig åka med.

Jag fick inte bara åka med över till nästa färja utan hela dagen hängde vi ihop av och på färjorna och jag blev även skjutsad nästan till dörren där jag skulle bo i Puerto Montt. Fick tre nya bästa vänner under denna dag och jag har fortfarande kontakt med dem ibland.

Så från Caleta Gonzales följde vi den heldragna gulmarkerade rutten. Fiordo Largo, Leptepu, Hornopirén. Alla färjor finns på Naviera Austral. Den jag planerat ta är den orangea med endast ett stopp i Ayacara.

Så efter en fantastisk dag med mina nya vänner anlände jag till Puerto Montt och till min nya Couchsurfing host. Som faktiskt hade vuxit upp i Norge samt välkomnade mig i sin lusekofta. Så vackert. Här skulle jag stanna några dagar för att vänta på mitt bankkort som skickats med posten. Lyckligt ovetande att mitt kort inte alls skulle komma. Men kan inte påstå att det gick någon nöd på mig direkt.

Hur som helst hade vi det superbra. Fick äta massa god mat, ett eget rum, till och med egen toalett (!) och se massa fina platser. Lyxen var överflödig. Tack Thomas! :)

Några av de platser vi besökte var Parque Nacional Vincents. Vincente var fint med lite olika korta leder att promenera. Men ingen större vandring.

Sedan drog vi vidare och drack lite maté precis intill vulkanen Osorno och en superblå sjö. Sjukt fint!

Världsmästare i att kasta macka

Swishade igenom byn Puerto Varas som är känd för sina starka tyska influenser och traditioner. Den grundades av immigrerande tyskar som på så många andra ställen i Chile. Var och varannan familj har tyska efternamn.

Dessa platser ligger ungefär 1-2 timmar från Puerto Montt men de kräver att man har en bil. Själva staden är inte så mycket att se, många säger dock att detta är början/slutet av Patagonien medans andra säger att Chaitén är början/slutet. Hur som helst var detta den första stora staden jag vistats i på väldigt länge.

Något man måste prova här i stan är fisken, stadens hamnbelägenhet gör att fisken är gudomligt god och nere vid hamnen har de gott om olika restauranger och marknader. Helt klart fem av fem!

Likes

Comments

Chile

Efter ytterligare nästan en månad i Tortel påbörjade vi återigen färden mot Cochrane och Coyhaique. Det var mycket snart dags för mig att dra vidare. Dock hade jag lyckats bruit sönder mitt enda bankkort som jag hade med mig och blev tvungen att stanna i Coyhaique en vecka för att försöka lösa detta lilla problem. Pappa hade tidigare skickat TVÅ på posten, som aldrig kom fram, till och med ett till Mallorca för att en vän skulle ta med det vidare till Chile. Samt ett till en annan vän i Puerto Montt och Valparaíso, strax utanför Santiago. Totalt alltså fyra kortjäklar, som utlovats anlände inom fyra dagar...mmm säkert. En månad som minst!

Så fick helt enkelt gå på Western Union och ta ut en massa kontanter. Vilket inte kändes så trevligt men det är verkligen en bra lösning om något sådant händer. Vem som helst kan göra en överföring sedan kan man gå dit och hämta pengarna mot uppvisande av pass samma dag. Räddade mig! Sedan kan man också vara smart och ta med sig åtminstone två kort från början. Vilket faktiskt var min plan men det hann aldrig komma innan jag drog.

Hur som helst lyckades jag ta mig iväg. Liftarlivet på vägarna började åter men denna gång ensam. Det kändes lite småläskigt där första gången när jag stod där ensam på vägen strax utanför Coyhaique men man kom snabbt in i det och precis som tidigare var alla enormt godhjärtade. Spanskan flöt som smält smör och jag insåg typ shit jag kan snacka spanska! Så fantastiskt att faktiskt kunna ha större konversationer med bilisterna som tog upp mig.

Första dagen tog mig till den lilla byn La Junta, 280 kilometer, då jag fått åka med en familj som först faktiskt åkte förbi mig där jag stod med min tumme men vände snabbt om och var helt bestörta över vad jag gjorde där själv. De brukade inte ta upp liftare men de ville tydligen inte att någon annan elaking skulle hitta mig. De skjutsade mig till ett litet hostel som familjens farmors son ägde. Somnade efter en lång dag och vaknade tidigt nästa dag för att fortsätta min resa.

I La Junta gassade solen och jag fick vänta på skjuts i många många timmar. Fick sällskap av tre andra liftare som totalt gav upp hoppet och la sig för att sova på ängen. Till slut stannar äntligen en bil och det är samma familj som tagit mig till La Junta. Haha. De bara tittar på mig och säger åt mig att hoppa in. De ska till Chaitén som är även mitt mål för dagen. Helt perfekt!

Efter någon timme känner jag en krypande migrän och illamående komma. Troligen för de många timmarna ute i solen. Anländer till Chaitén, staplar ut ur bilen och allt snurrar med svarta prickar. Det enda jag kan tänka på är en säng men jag har svårt att ens ta mig från vägkanten. Sliter mig tillslut fram på gatan. Då jag hör någon ropa efter mig "Oye Chica!". Han vill att jag ska bo på hans hostel och ska göra mig ett bra pris om jag hjälper honom i restaurangen under kvällen. Utan att tveka accepterar jag och däckar sekunden efter jag stängt dörren till rummet. Sover från klockan 18 till 8 nästa morgon. Då gubben kommer och knackar på för att fråga hur allt är fatt.

Jag erbjuder mig att stanna ytterligare en natt för att hjälpa honom som jag lovat men då pratar han bort det och sedan visar det sig att han inte ens planerat att ha varken hostlet eller restaurangen öppen den kvällen. Det hela slutar med att jag försöker smyga därifrån lite diskret vilket ju inte var så lätt då jag var hans enda gäst och trapporna var förödande knarriga. Hur som helst kom jag iväg utan större problem och han var inget annat än en tragisk äckelgubbe. Då kände jag hur tröttsamt det är att resa ensam som tjej. Tyvärr sånt man ofta får ta..

Förutom en dålig upplevelse skulle jag inte säga att Chaitén har mycket att se hur som helst. En riktig spökstad. Dock ska nationalparken Parque Pumalin vara väldigt fin och man kan vandra uppför den kända vulkanen Chaitén som 2008 hade sitt senaste utbrott och förstörde större delar av staden. Därav spökkänslan samt inne i nationalparken är många träd helt döda.


Coyhaiques nationalpark. Ligger väldigt nära stan faktiskt. Gick dit, va kanske lite långt att gå, men det gick. Väl i parken finns det olika slingor att gå. En kortare på 4 timmar och en på 7-8 timmar. Gick den 7-8h fast i verkligheten tog den mer 4-5 timmar. Men det var väldigt fint!

Det var faktiskt väldigt fint i La Junta även om det inte fanns så mycket i själva byn. Men naturen runt okring är fantastisk. Likaså alla människor här nere i söder.

Många timmars väntande på skjuts men fint i alla fall

Det finns forfarande spår kvar av diktatorn Pinochet som styrde landet mellan 1973 och 1990. 1973 dödades den dåvarande presidenten Salvador Allende, Pinochet tog över makten och tillfångatog hundratusentals chilenare. Kommunismen skulle bort och diktaturen in! Många kom till Sverige som politiska flyktingar under dessa år. Om man är intresserad av detta eller bara vill se en bra film är Colonia Dignidad en väldigt bra film!

Det är för övrigt han som ligger bakom vägen Carretera Austral genom Patagonien.

Detta är alltså Chaitén, snacka om spökstad...

Likes

Comments

Packlista

Så till det tråkiga..eller framförallt svåra. Hur packar man en ryggsäck för 8 månader som dessutom kommer befinna sig i alla klimat som existerar. Hur man än gör kommer det vara saker man börjar sakna efter så lång tid. Jag skippade totalt alla ansiktskrämer och balsam på grund av plats. Men om jag skulle göra om det skulle jag nog prioriterat dem högre. Här kommer i alla fall min packlistan samt utgifter och saker att göra före avresa. Som vaccin och försäkring.

  • Mindre ryggsäck till dagsturer
  • Vandringskängor
  • Regnkläder
  • Lätt dunjacka 
  • Sovsäck
  • Hiker sidenlakan Team Sportia
  • 1 Vandringsbyxor
  • 1 Löpartights
  • 1 Svarta jeans
  • 1 par sportshorts
  • 1 kjol
  • 1 Klänning
  • 5 T-shirts
  • Underställ
  • 1 hoodie/fleece
  • 7 par trosor, 1 par i ull
  • 7 par strumpor, varav 2 för vandring
  • 1 BH och 2 Sportbhar
  • 1 Bikini
  • handduk
  • Sarrong
  • Flippflopps
  • Sneakers
  • Mobilladdare, hörlurar och adapter
  • Bok (Man kan byta sina böcker på nästan alla hostel)
  • Anteckningsbok + penna
  • Lonely planets guidebok Adlibris
  • Kamera med laddare och extra minneskort
  • Keps
  • Resedokument och pass
  • Plånbok
  • pengabälte
  • mössa & ullhandskar & buff
  • bilkudde + ögonbindel för bussresor
  • sykit
  • litet hänglås
  • Ficklampa
  • solglasögon
  • glasögon
  • Flightbag till ryggsäcken (köpte en från Haglöfs på XXL, funkar också med svart sopsäck)
  • Kniv
  • Tvättmedel

Necessär:

  • Malariatabletter **
  • Diaremedicin
  • Paracetamol
  • Vitaminer
  • Vätskeersättning
  • Allergitabletter
  • Solkräm
  • Hudkräm
  • Hydrokortisonsalva
  • myggmedel - dock biter inte svenskt myggmedel där nere så köp på plats!
  • handdesinfektion
  • våtservetter
  • Plåster och enklare förband
  • Shampoo, Balsam och tvål
  • Deo
  • Tandborste och tandkräm
  • Hårborste
  • Pincett
  • Nagelsax
  • Enklare smink

** Malariatabletterna använde jag faktiskt inte ens, även fast jag var i djungeln! Det är inte stor chans att du blir smittad om du inte är väldigt väldigt djupt i djungeln på okända marker. Så jag skulle säga köp massa myggmedel och myggnät och skippa tabletterna. Det är bara massa läskiga biverkningar! Zikaviruset har ju även varit en hel del på tapeten den senaste tiden då dessa myggor är en typ som trivs även i städer och är aktiva på dagen. Framförallt i Brasilien där nästan alla bussar och liknande var tapetserade med varningar och hur man skyddar sig mot viruset. Tydligen kommer det från början från apor men de största smittospridarna är myggorna. Det kan även spridas sexuellt och via blod. Det finns ännu inget vaccin mot viruset.

Vaccin
Dock kan det vara bra att vaccinera sig mot Hepatit A+B, Gula febern, Tuberkolos och Tyfoidfeber. Det var de sprutor jag tog. Vissa länder kräver även uppvisande av vaccin mot Gula febern om man kommer från ett eventuellt smittat område dock ingenstans där jag var.

Försäkring
Sedan är det även bra att ha en ordentlig reseförsäkring om något händer. Jag köpte en från Dalarnas Länsförsäkringar för 2300 kronor som täckte i princip allt. Om något skulle bli stulet, eller om jag eller min resepartner skulle bli skadad. Som svensk medborgare behöver man inget visa eller så för resa inom Sydamerika. Förutom i Suriname. Det enda som möjligen efterfrågas är utresebiljett från landet du är i. Hände mig aldrig dock.

Andra saker som blev tvungna att inhandlas var först och främst själva flygbiljetten till ett Sydamerikanskt land och vi valda alltså att börja i Brasilien. I juni, alltså 4 månader innan avresa, lyckades vi hitta en biljett till bra pris. 3600 kronor, och slog till. Vi flög med det tyska företaget Condor. Funkade super förutom en väldigt kort mellanlandning på Frankfurt som gjorde att vi nästan kunde ha missat anslutningsflyget till Rio då vi såklart gick fel ett antal gånger.

Steg nummer två var ryggsäcken. Fyndade en Lundhags V12 på 75 L från XXL för 1500 kronor. Ordinarie pris är cirka 3000 kronor men de hade någon deal på XXL så det var ju helt fantastiskt. Dock skulle jag faktiskt kunna tänkt mig att ha en mindre ryggsäck. Max 65L. Ibland kände man sig som skalman med sitt hus. Men för övrigt en mycket bra säck! Som nu även är vackert prydd med massa flaggor.

Vandringskängor var ett måste då halva resan var planerad till vandring. Så det blev ett par Crispi Rauma i skinn också inhandlade på XXL för 2000 kronor, fantastiska skor. Såg att de är billigare nu. Till vandringskängorna köpte jag även en regnjacka. Den bästa regnjackan jag haft i hela mitt liv tror jag. Den väger absolut ingenting och är ett perfekt skalplagg. Från Haglöfs och kostade kanske runt tusenlappen när jag köpte den men ordinarie pris ligger nog på runt 2500 kronor. Passa på när det är rea för guds skull!

En riktig kamera är väl nästan ett måste när man kommer se så mycket fina platser. Så jag köpte en super enkel Samsung NX1000 för 2700 kronor. Tror inte ens att den säljs längre. Storlek som en digitalkamera men med ett objektiv på samt wifi så man kunde skicka över lite bilder till telefonen. Dock märkte jag under resans gång att min mobilkamera oftast var bättre...i alla fall när man tog kort på landskap och sådant. Men om det var ett porträtt eller en sak att fota blev skärpan bättre på kameran.

Ull, ull, ull det bästa materialet man kan ha. Fattar att man tänker Sydamerika och ull men alltså för det första det är inte så varmt på många platser OCH framförallt inte uppe i bergen. Sedan ger ull mer den effekten att den torkar på nolltid om man blivit svettig. Man behöver aldrig uppleva den kalla och blöta känslan när man inte rör på sig. Så jag inhandlade ett linne och en t-shirt från Kari Traa så klart också till nedsatt pris, runt 200 kronor styck.

Köpte även en adapter på Kjell & Company som funkar i princip över hela världen med alla tänkbara kontakter. Dock funkar de svenska i Brasilien, Argentina, Uruguay, Paraguay, Chile, Bolivia och Peru. Det kan även förekomma de med två platta stift. I Ecuador och Colombia är det endast platta stift som gäller.

Likes

Comments

Chile

Så påbörjade vi återigen den långa resan tillbaka till Tortel med mellanlandningar i Coyhaique och Cochrane. Egentligen var det meningen att jag skulle fortsätta norrut men pågrund av en helt fantastisk affärsidé som vi kommit på bara blev jag tvungen att åka tillbaka. Vi skulle alltså öppna ett café! Båda två super entusiastiska med massa ideér återvände vi alltså till Tortel. Båda två hade tidigare pratat om att det är synd att det inte finns mysiga caféer att slå sig ned på för de få turister som faktiskt kommer, så vi tog saker i egna händer. Mycket provisoriskt men med mycket kärlek och det blev en stor hit. Rodrigo snickrade ihop ett bord med tillhörande stolar, hittade en gammal skärbräda som målades och blev till vår café skylt sedan plockade vi lite blommor och myste till det.

Trots att utbudet var mycket sparsamt, svart kaffe eventuellt med estevia om man hade tur samt grönt och svart te, blev det populärt. Vi använde oss av terassen ut mot vattnet, slängde fram lite tidningar, en kikare för att spana på eventuell Condor som flög förbi och blommor. Priset var frivilligt ungefär som när man säljer fika på skolan när föräldrarna kommer på besök. De flesta betalade runt 30 kronor för en kopp svart kaffe, vissa ännu mer. Men det var så mycket mer än bara kaffe, de flesta blev kvar hela dagarna, hängde med oss, hjälpte ibland till med lite saker på huset och gården. Så det var verkligen en succé. Ibland hade vi hela terassen full.

På premiärdagen fick vi snabbt våra två första gäster som avnjöt sitt kaffe och Rodrigo berättade massor om Tortel och husets historia. Som faktiskt är ett av de första i byn. Om det hade vart mycket rörelse innan var det det dubbla nu. Cafégäster, couchsurfare, vänner. Folk sov på vårt golv, tältade på gården eller i ett annat hus som fanns på gården. Detta betydde ännu mer grill och vinkvällar. Inget mig emot. Tog även med mig en av tjejerna från couchsurfing på hennes första kajaktur.

Vi gjort ytterligare ett försök att hämta dessa plankor för att göra klart terassen på gården och denna gång befann de sig faktiskt där. Så vi blev nästan klara med allt lagom till en riktig brakfest som slutade med att alla dansade som galningar på den med tända ljus på varje stolpe. Sedan fick vi även besök av min favoritgranne som tagit med sig dragspelet och rockade lös. Samma granne stickade även en helt fantastiskt tröja av lammull till mig på min födelsedag. Om man ställer till med fest här i Chile är det nästan obligerat att man bjuder på något. Så på småtimmarna gjorde vi även storkok av soppa med perfekt sting i för att alla skulle nyktra till. :)

Förutom kajakuthyrning och café började vi även tvätta kläder åt folk så vi blev riktiga mångsysslare där ett tag. Haha.

Boken "La tragedia obrera de Bajo Pisagua, Rio Baker 1906": (Caleta Tortel hette tidigare Bajo Pisagua) En kort båttur bort finns ön som kallas "Isla de los muertos" (De dödas ö). I början av 1900-talet hände där en stor tragedi då ett trettiotal män blev skjutsade dit med båt med syftet att arbeta. De blev avvinkade men aldrig upphämtade igen. På ön finns idag 33 kors uppresta för de män som dog pågrund av bland annat svält. Byn Caleta Tortel fanns då alltså inte och inget annat bebott land fanns i sikte. Ön är pågrund av detta mytomspunnen.

Där har ni den, skärbrädan, som blev ett alldeles fantastiskt konstvärk med lite färg.

Chilco är en typisk blomma i Aysén och lockar till sig Kolibri fåglar.

Guidade Rubi på en kort kajaktur

Likes

Comments

Chile

Efter en månad i Tortel drog vi på nya uppdrag mot Puerto Raúl Marín Balmaceda. Spenderade återigen en natt i Cochrane för att sedan fortsätta vidare i super skumpig buss 6 timmar till Coyhaique som är huvudstad i regionen Aysén. Inte mycket till stad egentligen men jämfört med den senast spenderade tiden var det rena storstaden. Äta på restaurang, shoppa lite, fika och allt sånt som man är bortskämd med.

Vi spenderade några dagar med hans familj och hängde mycket på Mama Gaucha, helt klart bästa restaurang/bar i stan. Fikade på Café de Mayo och drack ljuvliga glassdrinkar på Cafe Holzer. Fick även bidra som svensk representant i ett kostym och slips möte med strikta order om att jag behövde inhandla nya kläder om detta skulle ske. Kan väl hålla med om att plaggen jag ägde börjat bli lite slitna.

Hur som helst började vi vår resa mot Puerto Raúl Marín Balmaceda. Vi hoppade på en buss till Puerto Aysén, ytterligare en buss därifrån till Puerto Chacabuco där vi skulle ta färjan till Raul Marin. Ingen liten fiskebåt denna gång utan en riktigt stor bjässe. Nästan som Vikingline. Resan tog oss 24 timmar men vi hade massa fika att gotta oss med samt en fantastisk vacker natur runt omkring att kika på så oss gick det ingen nöd på.

Anlände tidigt på morgonen till den lilla byn, sprang runt och letade camping med våran jättepackning. Två väskor med mat, inhandlat i Coyhaique, kläder samt Rodrigos filmutrustning då han skulle göra ett jobb här. Som tur var fick vi hoppa på flaket på en pickup som tog oss till en camping där vi slog läger. Det var en varm morgon så vi bestämde oss för frukost på stranden. Himla drömmig by vid första anblicken men efter att vi dukat upp frullen och satt oss till ro blev vi attackerade av tusentals loppor. Sprang tillbaka till tältet och slängde av oss allt. Så var det med den avslappningen.

Runt om i Aysén har de årliga "Traditional parties" med olika aktiviteter, mat och alkoholkförsäljning och denna helg var det dags här. Så vi gick dit, tog några öl och hängde med lite locals. På kvällen var det den riktiga festen och helt ärlig tror jag inte att jag haft så roligt någon gång. Ett band spelade massvis av "Cumbia" som är en typisk dansstil här och vi dansade i sanden hela natten lång tillsammans med många andra.

På måndagen var det dags för jobb. Rodrigo hade fått i uppdrag att komma som gästlärare då skolan hade en workshopvecka. Barnen fick lära sig om vetenskaplig film. Till exempel hur man filmar en grodas och andra djurs beteende. Så ibland var vi ute i flera timmar och letade grodor och annat som kunde vara kul. Väldigt lärorik för mig själv också måste jag säga! Vi fick även i uppdrag att göra ett nyhetsinslag med barnen. Byn skulle inviga en Ruca som är en typiskt hus(hydda) för Mapuche folket.

Här kan ni se nyhetsinslaget :)

Rucan

Carretera Austral, huvudväg samt enda väg som sträcker sig genom Patagonien.

Cafe de Mayo

Cafeteria Nacion Patagonia i Cochrane serverar jordens godaste citronpaj

Likes

Comments

Chile

Trots mycket regn och rusk lyckades vi ändå hitta på en hel del grejer. Bland annat tog vi emot många couchsurfare som bodde hos oss. Så det var ständigt rullians av folk i huset. Sedan hade vi även två kajaker som vi paddlade runt fjorden lite med. Försökte fånga storgäddan till min födelsedag men vi misslyckades varje gång..Efter ett tag kom vi även på att vi kunde hyra ut kajakerna så vi slängde upp en mycket vacker handskriven skylt om uthyrning, illustrerad av mig. Fick faktiskt några kunder i veckan. Sedan slutade det nästan alltid med att de blev kvar för ett glas vin på kvällarna. Och om vi hade tur kunde vi få lös en köttbit och ställa till med en bbq.

På grund av byns läge och att det är svårt att exportera och ta emot varor finns det en gratistjänst för alla som är skriva i i Tortel. En eller två gånger i månaden går det en båt som är gratis att ta och man kan då få åka med och hämta upp saker som virke, boskap med mera. Vi hade satt igång att bygga en terass på gården och beställt plankor så vi fick då ta en dagstur på denna båt ut på Rio Baker för att hämta dessa där säljaren har sin skog. Vi tuffade på, fikade och myste på båten. Det var bara de två som jobbade på båten och vi. Stannade till på olika ställen där folk stod för att de skulle lämna eller hämta saker. Efter en stund lägger vi till intill ett hus och en man kommer släpandes på en argsint get med horn. Huxflux slänger de på geten på den lilla träbåten och binder fast den vid dieseltanken. Jag fattar som vanligt absolut ingenting. Är det verkligen säkert att ha geten där ute frågar jag. De tittar på mig skrattande och säger att den bara ska åka med en stund för att släppas av på kärlekssemester. Vi tuffar vidare och jag tittar nervöst ut efter geten som vilken sekund som helst skulle kunna slita sig från det tunna snöret. Efter kanske 30 minuter saktar vi in och geten binds lös och knuffas sedan i vattnet och SIMMAR in till land där han tydligen ska ha sin "kärlekssemester".

Mitt i gettumulten hade jag glömt att vi faktiskt var ute på uppdrag och frågar om plankorna. Får svaret att nej de var tydligen inte där. Så vi fick vänta tills nästa månad med bygge av terass. Vi återvände efter en heldag på båten tomhänta men hur som helst var det en trevlig tur.

I slutet av januari fick vi även följa med på en längre båttur på tre dagar tur och retur till den avlägsna byn Puerto Eden. Här snackar vi 14-15 timmars båtresa till närmsta fastland och bilväg. Rodrigo hade även kommit på den fantastiska idén att han skulle göra en film om mig och mitt liv där nere, Haha. "Una Vikinga en la Patagonia" En viking i Patagonien. Så medan man lekte sjörövare hade man även en filmkamera i ansiktet.

Första dagen åkte vi båt i 15,5 timme med fantastiska vyer, pingviner som guppade i vattnet, delfiner som hoppade vid båten och sedan såg vi även ett par valar. Tyvärr döda. Man vet inte varför men det har påträffats många döda valar runt om i fjorden. Stundvis kände man paniken krypa då man var mitt ute på en stor fjord och hade liksom ingenstans att ta vägen. Detta är alltså inte någon lyxkryssning direkt. En liten träbåt. Men jag fann mig ganska snabbt och njöt av att sitta ute på det lilla däcket de gånger vädret tillät. Vi anlände till Puerto Eden vid 22:30 och byn låg i total mörker då all elektricitet tydligen stängs av på kvällen. Men vi rustade oss med ficklampor och drog ut på sightseeing. Det tog inte lång stund att vandra igenom byn. Det är cirka 60 invånare som delar på en skola, en polisstaion, en liten hamn och mataffär. Den anses vara en av Chiles mest isolerade bebodda plats och är känd för att vara hem till det inhemska folkslaget "Kawéshkar". När man anländer till hamnen finns till exempel en "Välkommen till.." skylt som är skriven på Kawéshkarspråk. Tyvärr är det ett utdöende språk då den yngre generationen börjar prata spanska eller "castellano" som det kallas här. Det är tyvärr också en folkgrupp som blivit mycket dålig behandlad av till exempel europeer under tidigare århundraden. I Tortel till exempel kommer många från folkgruppen "Mapuche" som också är en del av indianfolket.

Båten lastades med massa skaldjur och diverse andra saker. Sedan spenderade vi natten på båten i hamnen men åkte tidigt nästa morgon, lämnade lite saker och fick återigen skymta delfiner och pigviner, somnade till båtens guppande i en liten vik i fjorden. Men det bästa var nog ändå maten. Besättningen eller vad man ska kalla den består av två som turas om med körningen och en som lagar maten, åt alla! Alltså fatta detta hade de kunnat ta tusentals kronor för men det är alltså helt gratis. Nu hade jag turen att bo med en chilenare annars hade det såklart inte varit möjligt.

Vi återvände till Tortel med en fantastisk upplevelse och en hel del bra filmmaterial. Länk här nedan för att se resultatet :)

Una Vikinga en la Patagonia

Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder

Likes

Comments