Kan knappast undgått någon att det faktiskt är midsommar imorgon 🎈

En glädjens fest, för stora & små. En väldigt blöt en dock. Både invändig & utvändig väta 🍷☔ Svensk midsommar utan regn är inte samma sak! För nog regnar det alltid - om inte annat - lite.


I år blir detta en bra midsommar,  en midsommar utan snaps.

En massa god mat & härligt sällskap är värt mer än dendär lilla snapsen 🍒

Oavsett om det är gott eller ejhör det bara midsommar till att ta dendär lilla snapsen.

Men när man bär på någonting, som kan liknas av en 👽 i min lilla mage, är det inte svårt att avstå en liten snaps.

Alkoholfri bubbel - vit & rosa - finns hemma, redo att "poppas"! 🍾


Hoppas på bra väder imorgon, så barnen kan inviga sina nya dressar ifrån #newbie . #flowers & #lace 💕

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Onödigt eller ej, oroar mig en hel del ang denna graviditet.
Vet inte om det har att göra med osäkerheten från allmänheten från början, eller bara för att denna är lite mer "avvikande" än mina tidigare...? Totala motsatsen.

Var väldigt sällan orolig när jag väntade de andra, nu däremot känns det som att jag oroar mig & tänker mer än nödvändigt kanske. Mest hela tiden.

Att jag skriver detta inlägg nu är just för att jag legat vaken mer eller mindre sen 22 - & har ännu inte lyckats somna. 😕 Normalt brukar jag sova senast 23. Oroar jag mig speciellt ikväll för att sambon inte svarat när jag ringt, eller är det bara en sådan dag? Förhoppningsvis är allt lugnt & alla mår bra. Men det är någonting. Vet inte vad, men någonting är det.. 💔 Bebis rör sig! Så där kan man vara lugn. MVC nästa måndag, känns ju också rätt bra trots allt. I värsta fall kanske man måste ringa förlossningen? I hope not 🙈
Är inte redo än. Inte på något sätt!
Oroar mig över allt, helt i onödan. Kanske kan jag bara inte koppla av & faktiskt njuta? Kan det vara så enkelt? Eller håller jag på att bygga upp en sorts mur mellan oss & senare en depression? Aldrig känt mig deprimerad det sättet så jag måste ta till medicin, så jag vet inte den känslan. Lever man i någon sorts förnekelse? Eller är man bara less på allt runt om? Inte den blekaste. Det är nog det som är så himla jobbigt, just denhär okunskapen man besitter om så viktiga saker som är vanligare än man tror! Men känner man ingen, eller har man själv inte upplevt det - är det självklart ifall man inte har någon kunskap kring ämnet. 😐

Tror dessutom jag känner en inre stress ang prestationen jag måste bevisa för omgivningen. Dels för att klara skolan (ligger efter i senaste kursen... panik!), men också för att bevisa mest för alla andra att även jag kan ta körkort!
Men utan tillstånd dyker ännu en stress upp.. Eftersom allt är bokat & klart förutom teoriprov & uppkörning känner jag en oerhört stor press för att få till allt detta i tid. jag vet inte vad jag ska göra,  att ringa till Transportstyrelsen & tjata lite hjälper inte.. Det går rätt långsamt med behandlingen av mitt tillstånd, har inte ens börjat handläggas 🤔 intensivkursen är tänkt att den ska börja 3 juli. Maj gad!

Yellp!
Nu vet jag inte hur jag ska bära mig åt. Stress orsakar bara mer oro kring barnet & graviditeten.. 😳

Likes

Comments

Ny vecka & nya tag.
Vecka 27 idag & snart är det mindre än 10 dagar kvar.

Ingenting blir som man tänkt sig, men tur att dessa gravidveckor flyter på som de ska åtminstone. Annars blir det nog kämpigt & svettigt 🙈

Snart dax för körkort också är tanken! Får se hur mycket man mäktar med nu när det börjar dra ihop sig.. för jag har ju trots allt lite mer att stå i än studier, körkort & graviditet. Ett helt liv! 2 barn utanför magen & en sambo att sköta dessutom. phew. Känner ingen stress 😣
Tur är dock att man, trots detta, känner att man kan! 💪 Så väldigt mycket saker man kan göra under tiden är för mig helt otroligt. Vad man kan mäkta med! Risken finns bara att man kanske tillslut går in i väggen.. 😞 det skulle ju vara rätt taskig tajming. Men kan man hoppas att både jag & övriga runtom lärt oss någonting av denna stress & press jag känner mest hela tiden.
Tror inte bebisen tycker det minsta om stressen -- jag gör det inte åtminstone! stackars liten 💔

Imorgon är det åter tillbaka till vardagen- dock en dag denna veckan, då sambon kommer hem 😊 så jag tror att jag skulle behöva sova lite nu, så man åtminstone får NÅGRA timmar någon natt.. 😣

så, g'natt ⭐

Likes

Comments

Detta med att vara gravid.. ibland ångrar man att man gör detta igen. Men jag vet att det är värt varenda sekund i tillslut ändå.


Att inte kunna somna ordentligt,  halsbränna av att ligga visst sätt, eller dessa j*vla myrkryp i benen 😓🐜

När man ändå försöker att lägga sig i tid, för att man måste upp tidigt dagen efter, men inte lyckas somna pga diverse "åkommor" blir man lite lätt frustrerad..


Är det inte värmen som kommer krypandes, är det allt det övriga. Helst en finfin mix av alltsammans med. 😒 jag gnäller nog inte allt för ofta, men ibland måste även jag få #kräkas över dessa saker man får utstå.


Jag vet, eftersom detta är min tredje på jäsning. Har två andra att se tillbaka på. De var då inte heller lätta, kan jag lova! MEN! JAG härdade ut & fick två fantastiska knattar. trots överburenhet båda gångerna.

Förmodligen är det vad som väntas även här, men det vet man inte säkert då alla graviditeter över lag är unik av sitt slag

imorgon, fredag går vi ner på tvåsiffrigt. Det känns rätt konstigt, men samtidigt #fridfulltnågot sätt.


Att gnälla är väl en del av processen, eller? Vill tro det åtminstone. För jag är långt ifrån ensam om att gnälla & bli trött på att vara gravid..

Vet inte om det är alla åkommor & känslan av att inte orka göra någonting som är det egentliga, eller om det bara är den stora längtan efter barnet man burit i 9 månader? Kanske en kombination. 🌻

Den som säger att livet är en dans på rosor, har helt fel.🌹
Skulle nog jämföra mer som en dans på taggtråd 🕸

Likes

Comments

Bara för att man har fått en diagnos är det alltså inte självklart att man får ta körkort?!
Är man kapabel till att jobba till sjöss, borde man väl för fan ändå kunna få ta körkort?
Jag personligen förstår inte vad problemet skulle vara. Påverkas knappt av denna sjukdom längre..
😖

Denna diagnos har jag haft sen 2004 & min läkare har då aldrig sagt att jag inte skulle kunna ta körkort..?
Idag kom en käftsmäll, men jag hoppas innerligt att så inte är fallet för min del. Trött på att vara låst hela tiden.
Där blir jag inte bara begränsad av min egna kropps förmåga - utan också i det faktiska livet - att aldrig kunna köra iväg någonstans, utan vara beroende av andra.

Här sitter jag med snart tre barn & hade en fast anställning på en pendlarbåt i Stockholm.
När jag sedan får reda på att jag förmodligen "inte är kapabel att köra bil", trots friskskrivning & lättare återfall, vet jag faktiskt inte längre vad jag ska tycka.
Att bli fånge i sin egen kropp var ingenting jag förväntade mig efter alla dessa år av medicinering och en genomförd & lyckad operation!

Vad mer för "straff" ska man få? Inte jag som valt denna sjukdom, den valde mig.
Ibland är livet bra orättvist.. 💔

Likes

Comments