View tracker

Tänk vad tiden går fort och att det verkligen är sant att saker blir bättre. Att det blir "din tur" så småningom. Senaste månaderna har absolut präglats av ångest, problem, utmaningar, svårigheter men framförallt av så mycket kärlek. Till vänner, kollegor, familj, nya bekantskaper och min första riktiga kärlek. P ❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Då har vi packat in oss i bilen och åker mot årets sista bortamatch! Finalmatch väntar och nerverna börjar krypa på. Tänk att imorgon kan vi stå som guldmedaljörer om allt går vägen. Mitt första speedwayminne är SM-guldet mot Masarna 2001, Parken var full med folk och det var en fantastisk stämning. Då hade jag precis börjat följa med på speedwayen och visste inte då att laget skulle komma att betyda så mycket. Genom speedwayen har jag träffat många nya vänner, fördjupat relationen till familjemedlemmar och sett så mycket av av vårt fina avlånga land. Från Skåne upp till Dalarna. Det vore fint att få uppleva ett guld nu i vuxen ålder, femton år sen allt startade.

Likes

Comments

View tracker

Precis inkommen från morgonpromenad med en bästa vän. Bra start på dagen och även på veckan.

Få prata strunt, allvarligheter och drömmar. Dricka kaffe på en bänk i skogen och glida runt bland alla vackra villor här i området. Drömma om den dagen man har ett eget hus med lummig trädgård. Plocka äpplen folk ställt ut på gatan från sina trädgårdar. Det är livsigt det!

Likes

Comments

Spenderar denna lediga söndag på soffan! Sträckkollar Narcos och äter tacosrester. Är så kaffesugen men att ta sig iväg till affären och köpa mjölk tar emot något otroligt. Så får helt enkelt klara mig!

Sånahär dagar gör mig lika rastlös som nöjd, men är det något som jag iallafall börjar lära mig är det vikten av att ha någon dag i veckan helt utan måsten och stress för att orka med vardagen. Sova ut, ta det lugnt och bara låta hjärnan vila lite från intryck och allt för mycket tankeverksamhet. För mig som verkligen uppskattar och strävar efter ett rikt socialt liv och tycker om att ha saker att göra är det en ständig kamp att hitta balans. Jag gör mitt bästa och mer än så kan ingen göra. För varje gång det blir fel har jag dessutom en möjlighet att lära mig något av det. The silver lining.

Kan iallafall runda av en väldigt lyckad helg, i fredags hade jag gänget över på tacos och Monopol-kväll. Är så tacksam för mina fina vänner, de är verkligen en andra familj. Igår var jag iväg till Solna för middag på MoS och sedan speedway på Friends Arena. En riktigt bra tävling och trevlig kväll med mamma, styvfar och bror!

Likes

Comments

Igår var jag ute på tur med min söta mormor! Nån gång om året åker vi Ålandsbåten och hon bjuder på smörgåsbord! Så mysigt. Mormor passar på att köpa kulspetspennor och sockerfria karameller i taxfreen, jag fyller på baren. Denna gång blev det även ett dösnyggt läppstift från Make Up Store och rumsdoft från Rituals! Börjat använda läppstift en del på jobbet, kul att pigga upp våra annars ganska tråkiga jobboutfits med lite färg.

Det vart en tidig och lite stressig morgon för min del, vilket resulterade i en hel del ångestkänningar och trötthet på bussen ut till hamnen. Det gick över såklart, som det alltid gör. Men hjälp vad hjärnan springer iväg. "Kommer jag klara av den här dagen? Kommer jag kunna gå på båten ens?" Men jaa, hjärnjävel. Calm the fuck down.

Likes

Comments

Googlar efter välskrivna bloggar om psykisk ohälsa, för att finna inspiration, gemenskap och tips.

Allt jag hittar är dagböcker över alla hemskheter personer känner, stöter på i vården och upplever till vardags. För mig är nog det värsta som skulle kunna hända att helt uppslukas i en diagnos eller känslotillstånd. Det verkar så otroligt tragiskt och väldigt omodernt. Konstigt att säga omodernt kanske, men alla vet vi väl att man som människa inte är en enda sak. Är man någonsin sin diagnos? För en som gillar effektivitet och att åstadkomma något, verkar det helt sjukt oproduktivt att låta en diagnos bli hela ens tillvaro. Är det ett val man aktivt gör eller smyger sig sånt bara på en? I mitt huvud är det värsta mardrömmen. Om en diagnos är allt man är, hur ska man någonsin kunna ta sig ur den? Då slutar man ju existera.

Likes

Comments

Hej min nya fristad!

Kan detta vara mitt sätt att komma tillfreds med min livssituation? Det känns som att jag lever två liv, ett glatt och socialt som jag älskar så mycket och ett mörkare, tyngre liv där jag brottas med mitt psyke och min fysiska ork. Jag vill så mycket med livet och med framtiden. Få mitt drömjobb, skaffa ett eget boende. Orka med en social vardag, träffa nya människor och knyta nya kontakter. Göra slut med sånt som tynger mig och skapa lyckliga, givande relationer. Komma till ro med att vissa relationer, de jag tycker mig aldrig kunna bli fri ifrån på grund av blodsliga och mentala band, aldrig kommer att förändras. Acceptera vissa känslomässiga tillstånd. Sluta känna sorg och istället känna acceptans. Släppa oron för andra människor.

Jag vill flytta. Byta landskap. Känna mig trygg i tillvaron och i mig själv. Känna att jag vet att jag klarar av att ta mig igenom livet. Jag tror inte att jag egentligen vill fly, jag vill bara flytta. Till en plats där världen känns tryggare, där omvärlden rör sig lite långsammare så jag hinner med den.

Likes

Comments