Bilder, USA

Nu har jag bockat av det mesta på min bucketlist detta år. Har gått på bal och graduation. Ätit troligtvis planetens godaste glass (lite för många dagar i rad). Klarat mig igenom skolan. Besökt vackra ställen. Det är inte mycket jag inte fått göra. Sen jag senast skrev har jag, förutom prom och graduation, hängt med kompisar, ridit, kört häst och vagn (det är svinkul), haft avskedsfest och mycket mer.

Det har i ungefär två veckor nu varit mellan 25 och 35 grader varje dag. Och jättefuktigt. Typ som när man åker till något tropiskt land och går ut från flygplatsen och luftfuktigheten slår en som en vägg i ansiktet. Så fuktigt att om jag öppnar mina fönster i fem minuter immar min spegel igen som om jag har tagit en jättevarm dusch i mitt sovrum. För någon som hela året har sagt och fått höra från andra att Minnesota har samma väder som Sverige känns detta ganska konstigt. Igår var det bara 19 grader ute och jag frös. 19 grader är nästan värmebölja i Sverige och här tar man på sig en extra tröja när det blir så kallt. Det känns även konstigt att tänka att för bara fyra månader sen var det lika kallt som det nu är varmt. Då var det ingen överraskning om vi vaknade upp en dag med -22 grader, och nu är det ingen som blir förvånad när det i lördags var 33 grader.

På tal om lördag var det den dagen jag hade min avskedsfest. Det var egentligen ett graduation party men jag ändrade på det eftersom det var sista gången jag träffade många av mina kompisar här. Hela dagen var det asvarmt och man blev svettig bara av att bära en skål fruktsallad från köket till trädgården. Lite familj kom. Massvis med vänner kom. Vi åt mat, drack iste och lemonad. Kastade vattenballonger på varann och hade jättekul. Det var väldigt tråkigt att behöva säga hejdå till många men förhoppningsvis ses vi igen någon dag.

Vi hade festen hos min värdmammas kompis, hon bor jättefint och har ett bra ställe för fester. Så vi hjälpte henne att städa upp och sen åkte vi hem. Gabi kom över för vi bestämde att vi ville se High School Musical 3, jag tog en dusch och sen kröp vi ner i sängen och kollade på den. Tror den var slut runt 2 typ och vi somnade direkt. Vi sov i några timmar innan vi vaknade av att det började storma. Det är åskoväder här väldigt ofta och i mitt rum hörs det väldigt tydligt så jag försökte bara somna om men Gabi satte sig upp klarvaken och sa "The sky is green and I have way too much energy for this to be just another thunderstorm." När himlen är grön betyder det tornado, något som händer skapligt ofta här men inte något som jag har upplevt. Vi gick upp i köket och såg att det inte var regn som smattrade på rutorna, det var hagel stort som små vindruvor. Och himlen var jättegrön.

Det kom aldrig någon tornado och efter någon timme hade det slutat åska, men med 80mph vind (typ 130km/h) var det fullt med grenar och annat skräp på gatorna. Jag hörde om folk vars flugnät på fönstren hade blåst bort. Lite läskigt men mest coolt.

Jag har just nu 9 dagar kvar tills jag åker hem, 10 dagar tills jag landar i Sverige. Det känns konstigt men skönt. Jag känner att jag är redo för att lämna, även om det kommer vara jobbigt. En av mina bästa vänner här ska ju till Sverige nästa år så vi ses igen om någon månad. Och Lena bor inte alls så långt bort, vi kommer kunna ses. Ser väldigt mycket fram emot att komma hem, saknar Sverige mer nu när jag inte är upptagen med skolan och sporter. Snart är jag hemma.

Världens godaste glass // Båtutflykt med AFS // Jag och Emma efter vår sista konsert // Sista skoldagen med våra counselors

Sista skoldagen - jag, Carolyn, Lena och Claire drog Downtown och tog bilder. Det var supermysigt.

Åkte tillbaka till stället jag red på i höstas och denna gång fick jag rida en ganska liten häst barbacka, det var så himla roligt! Fick även testa att köra häst och vagn och det var mycket roligare och lättare än vad jag förväntade mig.

Några bilder från min avskedsfest.

Jag och Lena kollade på Sections för Track, hennes värdsyster kvalificerade för State och där kom hon på 8e plats i stavhopp vilket är fett grymt! // Trodde seriöst att vi hade tidsrest tillbaks till januari.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Bilder, USA

Jag har inte bara gått på bal, jag har även tagit amerikansk examen! Detta var förra helgen, så lite närmre i tiden än prom. Vi slutade skolan onsdag för nästan två veckor sen, de två sista dagarna var finals och jag hade bara tre prov vilket var väldigt skönt. Alla prov gick mycket bättre än förväntat och är inte alls missnöjd med mina betyg, även om de inte räknas hehe.

Efter skolan slutade hade vi två dagar ledigt innan det var dags för graduation på lördagen, på fredagen hade vi graduation practice i skolan och det kändes väldigt förvirrande alltihop och var lite orolig att allt skulle gå fel men det gick bra och ingen gjorde något större fel.

På lördagen spenderade jag hela dagen med att fixa mig och runt fem åkte vi in till St. Paul där själva ceremonin hölls. Jag kom dit i tid för en gångs skull, hittade mina vänner och tog direkt av mig mina klackar som gjorde fruktansvärt ont. Vi gick runt bakom scen ett tag och tog bilder och pratade med lite alla möjliga. Efter ett tag var det dags att rada upp oss, det var ganska rörigt men efter ett tag började vi långsamt röra oss ut från backstage. And let me tell you, att få 700 glada studenter att rada upp rakt och snyggt och sen tyst och lugnt gå in i en aula och sätta sig ner är inte så lätt som det låter. Men tillslut satt vi där, jag och några andra sprang upp och ställde oss och sjöng med kören, sen pratade rektorn lite, han hälsade upp några hedersgäster på scen, bland annat Denis McDonough, Obamas Chief of Staff, han gick på SAHS och var i år inbjuden som hedersgäst. Ganska coolt. Efter det blev vi en i taget uppkallade på scen, de sa vårt namn och vi skakade hand med någon, fick ett diplom och sen skakade vi hand med rektorn. När det var klart fick vi flytta den lilla franssaken från höger till vänster och sen kastade alla upp sina hattar i luften och det var klart!

Efter ceremonin gick vi och köpte glass, sen fick jag skjuts till Lena och tillsammans åkte vi till skolans Senior All-Night Party, där hade de mat, hoppborgar, massage, karikatyr och massa annat. Vi var där hela natten, kom hem runt halv sex på morgonen och somnade nästan direkt. Festen var superkul och det är också något jag rekommenderar till alla ni som ska till USA! Alla skolor har inte en sån men om de har en så är det verkligen värt att gå!

Här kommer en liten bildbomb från den dagen, kram<3

De hade air brush-tattoos så vi bestämde oss för att skaffa matchande tatueringar.

Likes

Comments

USA, Bilder

Hejsan svejsan, det var ett tag sen va? Har mycket att berätta om så detta inlägg blir enbart om Prom, som i skrivande stund var för exakt en månad sen. Hehe, bättre sent än aldrig, eller hur?

Prom var helt fantastiskt, ägnade större delen av lördagen med att göra mig iordning hemma. Var hos frisören dagen innan så behövde bara komma på något att göra med håret. Fixade mig ganska mycket hemma och sen blev jag upplockad av Carolyn och vi åkte hem till henne. Där sminkade jag mig färdigt och lockade håret, fem minuter innan vi skulle dra började vi sätta på oss våra klänningar och som ni kanske ser på bilderna nedan var det ett rejält jobb att dra åt alla snören i ryggen.

Vi tog vårt pick och pack och åkte till en park för att ta bilder, vi mötte upp Carolyns kompisar där och det var jättekul. Efter bilderna åkte vi allihop till en av kompisarnas mormors hus och åt middag, sushi, svenska köttbullar och grekisk sallad. Mums. När vi var mätta och belåtna åkte vi till nattklubben som Prom var i, vi kom ganska tidigt och dansgolvet var helt tomt när vi kom men efter typ en halvtimme var det smockfullt överallt. Vi tog bilder, dansade, sa hej till folk vi knappt kände och hade allmänt jätteroligt. När det tog slut åkte jag, Carolyn och Lena hem till Carolyn, vi bytte om till myskläder, hittade lite glass och somnade framför en film. Låter kanske inte jättekul men till mitt försvar hade jag varit hemma med typ feberinfluensa halva den veckan så för mig gjorde det inget.

Kvällen var helt fantastisk, jag hade väldigt låga förväntningar men i slutändan blev det så himla bra ändå, Prom är verkligen något jag rekommenderar till er som är framtida utbytesstudenter i USA!

Här kommer en liten bildbomb från kvällen

Likes

Comments

USA

Detta inlägg skrev jag för en dryg vecka sen och planen var att det skulle upp i onsdags, när det faktiskt var 50 dagar kvar. Men jag hann aldrig skriva färdigt det så det får komma upp nu istället, idag är det 44 dagar kvar tills jag lämnar USA.

Den 21 juni 2016. Jag skrev ett inlägg om att jag bara hade 50 dagar kvar hemma i Sverige. Spänningen var på topp, jag visste fortfarande inte vart i the Midwest jag skulle till och jag hade inte fått besked om familj heller. Jag levde livet hemma i Sverige och behandlade varje dag som att jag aldrig mer skulle komma hem. Den Rut som skrev det inlägget, den 21 juni 2016, är inte samma Rut som skriver detta. Jag är långt ifrån samma person som för nästan ett år sen, den personen var osäker i sig själv, trodde inte på sig själv när det kom till att testa nya saker, den personen hade skrattat om du berättade för henne att om ett år kommer du ha börjat gillar löpning, lärt dig älska längdskidor och testat friidrott. Jag visste redan då hur mycket detta år skulle förändra mig men jag hade aldrig kunnat gissa att det skulle vara så här mycket. Jag gillar det. Jag är mycket säkrare i mig själv och vilka utmaningar jag klarar. Jag är starkare både fysiskt och mentalt. Jag är en ny människa.

Om 50 dagar åker jag hem. 50 dagar kvar tills jag ska lämna det som jag nu kallar mitt hem. Jag vet inte hur jag känner över det. Det känns skönt på ett sätt, inte skönt att lämna men skönt att få komma hem till gamla vanor. Skönt att få tillbaks den frihet jag saknat så mycket detta år. Skönt att inte längre bli behandlad som en tolvåring. Det ska bli skönt att komma hem till allt som jag saknar här. Men även så jobbigt. Jobbigt att behöva lämna alla underbara människor jag träffat detta år. Jobbigt att inte längre kunna prata med Lena varje dag. Jobbigt att tänka att jag aldrig mer kommer träffa många av mina vänner här. Men framförallt jobbigt att jag inte kommer kunna eller hinna uppleva allt som jag vill uppleva. Men det ger mig en anledning att komma tillbaks, right?

50 dagar innan mitt livs största äventyr började hade jag så många förväntningar. Mycket detta år har levt upp till de förväntningarna men långt ifrån allt. Jag har lärt mig att man aldrig ska förvänta sig för mycket, för då kommer besvikelsen krypande. Det finns mycket jag hade önskat jag fått uppleva som jag nu har insett att jag inte kommer få uppleva. Jag hoppas bara att jag kan åka tillbaka hit senare i livet och göra allt det jag inte fick göra.

Likes

Comments

Bilder, USA

Jag bestämde mig väldigt sent för att faktiskt åka iväg ett år. Velade fram och tillbaka under en väldigt lång tid men tillslut tänkte jag att det var nu eller aldrig. Jag insåg att jag skulle ångra mig mer om jag stannade hemma än om jag åkte iväg, och jag visste ju att allt skulle finnas kvar när jag kom hem. När jag åkte ut till Sigtuna på AFS-lägret vi hade i juni kändes allt fortfarande så overkligt men efter den helgen var jag åtminstone extremt taggad på att göra detta. Helt ärligt var det nog inte förräns jag gick igenom säkerhetskontrollen på Arlanda som jag insåg vad det var jag var påväg att göra. Jag insåg aldrig riktigt att jag skulle lämna min familj, mina vänner, staden jag bott i hela mitt liv och alla som är tryggt för ett land, mer specifikt en stad, där jag inte känner en enda människa, där de inte pratar samma språk som mig och dessutom 680 mil bort. Jag har nog fortfarande inte riktigt insett vilken fantastisk resa jag har gjort under de senaste 8 månaderna. Jag har i princip börjat om från början, jag har fått lära mig alla sociala normer på nytt, jag har lärt mig ett språk flytande, jag har skaffat nya vänner. Det är lite coolt att man under bara några månader i ett nytt land kan bygga upp samma sorts liv som man har levt i 16 år.

Att åka iväg som utbytesstudent är helt klar något som förändrar ens liv till det bättre. Jag är långt ifrån samma person som jag var för 238 dagar sen när jag sa till hejdå till allt tryggt och kärt. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, om livet, om andra människor. Jag har lärt mig att inte ta folk för givet, att vara tacksam för helt andra saker än vad jag tidigare trott var viktigt, att vissa saker ska man låta vara och andra saker ska man ta itu med. Gud, jag har lärt mig mer än vad jag trodde kunde få plats i mitt lilla huvud. Jag har träffat människor som jag kommer ha med mig för resten av mitt liv. Jag har besökt platser som jag aldrig vill lämna. Jag är inte samma person som jag var innan jag åkte, och det är jag så otroligt glad över. Jag trivdes med mitt liv i Sverige, jag umgicks med underbara människor och gjorde underbara saker, men efter detta år känns det som att allt detta kommer vara så mycket bättre.

Men oavsett hur mycket jag fått uppleva och lära mig så finns det en sak som jag insett som toppar det mesta. Jag har i större delen av mitt liv velat bo i USA, jag har haft planer på att flytta hit som vuxen och stanna här. Efter 8 månader här har jag insett att det inte alls är vad jag vill. USA målas upp som ett helt fantastiskt land i filmer och på internet. Och det är många gånger så fantastiskt också. Det finns otroligt vackra platser att besöka, städer att åka till, människor att träffa. Men det är långt ifrån lika perfekt som på film. Jag försöker inte alls få detta land att framstå som dåligt, men helt ärligt nu, deras (inte allas, men mångas) synsätt på världen och allt som inte är 100% amerikanskt är liiiiiiite skev. De sitter hela tiden och pratar om hur fantastiskt Amerika är, hur det är ett "fritt land där alla kan göra vad de vill" (många länder ligger högre upp på den listan än USA), men så fort jag berättar om hur goda köttbullar är eller råkar nämna att Svensk utbildning är gratis så är det jag som är nationalistisk. USA är ett fint land, och det finns många bra saker här. Men deras syn på det mesta är mest: "USA USA USA USA !!! om du inte håller med dra härifrån vi vill bara ha Amerikanska saker här U S A U S A U S A U S A". Så, det är fortfarande ett land jag tycker om, framförallt tycker jag om lilla Stilly och de flesta jag träffat här, men det är inte ett land jag vill bo i. Jag kommer absolut komma tillbaks hit, men inte permanent. Jag nöjer mig bra med lilla PK-Sverige där man inte behöver prata med folk på bussen, där man inte behandlas som en 10-åring vid 17 års ålder, där man inte pratar öppet om politik, där man inte behöver åka till IKEA för att ta goda köttbullar och där folk inte tycker att Trump är en bra president.

Jag har ett helt annat perspektiv på livet och på världen idag jämfört med i somras, och jag är så glad att jag bestämde mig för att åka hit för även om det var jobbigt vissa stunder så har jag inte en endaste sekund ångrat mig. Jag har nog haft tur (det är ju trots allt mitt namn baklänges) med placering och allt sånt. Absolut, det är inte toppenbra hela tiden och det finns mycket som hade kunnat vara bättre, men stunderna jag längtat hem kan jag räkna på en hand. Om jag skulle betygsätta mitt år so far skulle jag ge det en 7.75/10. Och till er som funderar på att åka iväg, oavsett om det bara är några veckor över en sommar eller en termin eller ett helt år, gör det! Det är nu eller aldrig och ni kommer ångra er mer om ni inte åker än om ni missar nästa julafton eller Mello 2018 eller någons födelsedag. Det kommer fler julaftnar och fler Mellon och fler födelsedagar, men ni är bara i High School-ålder en gång i livet.

Utbytesår - 10/10 would recommend. Bonus points till er som läste allt detta, you rock!

Jag är evigt tacksam till alla ni som funnits vid min sida genom allt detta, det betyder så mycket<3

Likes

Comments

USA

Hejsvejs, jag har inte haft så mycket att skriva om på sistone och har egentligen inget att skriva om nu heller men har lite tid över så ska försöka få ihop något intressant.

Senaste månaden har jag typ inte gjort något alls. Track började för några veckor sen och det går väl helt okej, stöter kula och kastar diskus och jag är ju sämre än sämst på det men får åtminstone hänga med roliga människor. Vi har vårt första meet idag och det kommer nog gå sådär, har inte särskilt höga förväntningar eftersom jag bara gjort detta i tre veckor nu. Det bästa med track just nu är nog att vt har haft helt underbart väder i någon veckan nu, uppåt 20 grader nästan och skinande sol så har fått njuta av det i linne och shorts ute på fältet (heter det så på svenska?). Igår regnade det dock och det sög men det var fortfarande varmt så det hade definitivt kunnat vara värre.

Skolan flyter väl på, har haft massa prov senaste veckorna men de har alla gått bättre än förväntat. Är inte alls taggad på att komma tillbaka till Sverige där proven är 3h långa och man måste börja plugga en månad i förväg. Det är så skönt att bara behöva fylla i lite worksheets och lämna in de för att få ett bra betyg. Just nu är kör lätt mitt favoritämne, det är så himla kul och det går så bra. Vi har en tävlingskonsert om någon vecka och efter det har vi en eller två konserter till och är så sjukt taggad på det för låtarna vi jobbar med just nu är helt amazing. Länkar en annan körs inspelning av min favorit längre ner.

Svenskan börjar långsamt försämras. Det blir ofta grammatiska fel både när jag pratar och skriver, framförallt när jag försöker berätta om något som hänt här och jag behöver översätta det och orden inte riktigt finns på svenska. Ibland funkar det helt okej och ibland blir det helt fel. Ska bli spännande att se hur det är när jag kommer hem, om det är så att jag kommer råka börja prata engelska med folk eller om det känns helt normalt med svenskan. Förresten är det nu 80 dagar prick tills jag sätter min fot i Sverige igen, är jättetaggad men även jätteledsen över att behöva lämna.

Har förresten både ett album på Facebook och en VSCO där jag lägger upp bilder med jämna mellanrum, alla de bilder som inte hamnar på Instagram typ. Min VSCO är vsco.co/ruthagwall.

Nu ska jag dra vidare till kemin men det blev åtminstone en liten uppdatering. Kram<3

Fina Duluth som vi åkte till över Spring Break

https://youtu.be/aykAyWxLSsU The Little Road av Moira Smiley, min favorit-kör-låt just nu.

Likes

Comments

Bilder, USA

Hejsvejs!

Nu kommer en till uppdatering när jag ändå är igång med skrivandet, så what's new?

Eftersom jag fick en varsity letter i Nordic bestämde jag mig för att skaffa en letter jacket som ett fint litet minne. Fick den igår och är helt kär, känner mig mer amerikansk än äppelpaj i den.

Har bestämt mig för att köra track i vår, så friidrott typ, och med tanke på mina knän och hur mycket de ogillar när jag springer ska jag testa throwing, så kulstötning och diskus. Det ska bli kul att testa det och är astaggad på att säsongen ska börja!

Skolan flyter på, det gör så stor skillnad att inte ha psykologi längre för har knappt några läxor nu och de jag har är så mycket lättare jämfört med i höstas. Dessutom har jag mer tid för Netflix och kompisar när jag inte drunknar i läxor.

Klippte mig och färgade håret igår, blev samma färg som för typ ett år sen så chokladbrunt typ. Är asnöjd och känns jättebra med en liten förändring. Klippte mig inte jättemycket, bara lite i topparna och det känns så konstigt att vara nyklippt för har inte klippt mig på väldigt länge.

Åt världens godaste middag med Lena i fredags, vi gick Downtown till ett litet diner och drack milkshakes och åt BLT-mackor och kyckling. MUMs. Sen åkte vi hem till mig igen och kollade lite film och åt godis.

Det var allt jag gjort senaste veckorna, nu måste jag springa vidare till nästa lektion. Puss&kram skumbanan

Likes

Comments

USA, Bilder

Hejsvejs!

Ber om ursäkt för att det var över en månad sen sist, har ingen bra anledning utan har helt enkelt inte tänkt på att blogga. Nu är det mars men eftersom jag missade att blogga hela februari tänkte jag berätta om några highlights under månaden.

I slutet av januari besökte jag the Icecastle här i Stillwater, det är alltså en enda stor labyrint helt gjord av is och snö. Det var ascoolt, vi var där på kvällen så det var mörkt och all is var upplyst av färgglada ljus. Åkte dit med Carolyn och hennes familj och efteråt gick vi till en pub och åt middag. Superdupermysigt var det!

Sen har jag åkt en del skidor också, vi hade vårt Conference meet i början på februari och det gick helt okej. Stillwater vann som vanligt, både boys & girls varsity, och 90% av de som fick medalj i JV var också från lilla Stilly. Jag åkte 5km klassiskt på förmiddagen och hade bestämt mig för att testa 5km skate också, dock var det väldigt isigt och i en nedförsbacke efter ungefär 2km tappade jag kontrollen över skidorna och föll ihop i en liten hög. Pappan som hjälpte mig upp igen sa ordagrant "That was the most spectacular fall I've ever seen". Avslutade aldrig det racet och var rejält blåslagen i ungefär två veckor efter, lite ledsen över det för hade velat åka klart men hade antagligen inte klarat det så det var nog bra också.

Efter conference, som för JV är det sista "viktiga" racet, fortsatte vi med träningen i ungefär en och en halv vecka till. Vi hade ett mindre race som jag inte deltog i men var där och hejade på alla och sen hade vi vår sista träning en lördagsmorgon. Snön var tillräckligt bra för att åka klassiskt och det var asvarmt så jag och de andra i min grupp åkte runt i bara t-shirt. Sen gjorde vi S'mores och åt rice krispie bars. Varsity tränade vidare till Sections, som både tjejerna och killarna vann, och sen åkte de norrut för State och tyvärr blev det bara en 4e och 6e plats i år vilket är ovanligt "dåligt" för våra lag, de brukar komma åtminstone 2a eller 3a. Så säsongen slutade ganska bra för mig och helt okej för hela laget.

Någon vecka efter Nordic slutade hade vi vår awards ceremony, vi blev uppskickade på scen och fick våra diplom och vår head coach sa några ord om varje senior i laget, när han pratade om oss utbytesstudenter hade han blandat ihop mig och Anette, så jag är numera från Norge och hon från Sverige. Fick en varsity letter också! Inte jättesvårt att få i den sporten för det enda man behöver är perfekt närvaro men ändå kul att ha fått något sånt!

Över President's Day åkte vi norrut till Lake Superior, planen var att vi skulle åka skidor hela helgen men eftersom det var ca 15 plusgrader på lördagen när vi försökte åka bestämde vi oss för att göra andra saker istället. Vi bodde i världens finaste lilla stuga 20m från vattnet och vi hade världens finaste utsikt. Istället för att åka skidor tog vi en liten utflykt upp till Grand Marais, en fin liten stad på Lake Superior, vi spenderade timmar i soffan med bra böcker och njöt av utsikten så mycket vi kunde. Det var så skönt att komma iväg från skolan och slaskiga lilla Stillwater.


Det var väl typ det roligaste jag gjorde förra månaden. Alla Hjärtans Dag var inte så exciting som jag hoppades på, tror jag föredrar hur vi firar den i Sverige. Slänger in massvis med bilder från februari här också, tacohej leverpastej

Likes

Comments

USA

Hejsvejs!!!

Förra veckan hade jag finals och denna vecka började vårterminen, vilket betyder att det bara är ca 4.5 månader kvar innan sommarlov! Finals week var superchill, hade vanlig skola måndag och tisdag och sen hade vi två prov per dag onsdag, torsdag och fredag. Alla prov var superenkla, mitt matteprov var liksom 50st flervalsfrågor så om jag inte visste hur jag skulle göra gick det att lista ut. Samma med kemin. Så lyckades få skapligt bra betyg trots att jag knappt pluggade alls. Efter alla prov väntade en långhelg. Eftersom att det var Martin Luther King-dagen i måndags så hade vi ledigt då och sen la skolan in en ledig dag i tisdags också. Min helg bestod av ett stafettrace i lördags, vi var lag på fyra personer, två skateade och två åkte klassiskt, och det gick faktiskt ganska bra. Jag var första personen i mitt lag men hon som skulle åka sist var sjuk så jag ställde upp på att åka dubbelt, först och sist. Inget jag rekommenderar, det var asjobbigt. Tog det ganska lugnt på lördagkvällen och på söndagen åkte vi till mormor och firade sen jul då hon var bortrest över julhelgen. Det var väldigt mysigt och fick en mysig tjocktröja från Florida så nu kan folk tro att jag varit där haha.

I måndags, på MLK-dagen, hade vi ett till race, denna gång en så kallad pursuit. Det innebär att man först åker klassiskt på förmiddagen och sen på eftermiddagen åker man skate. För varsity är morgonracet viktigt för baserat på deras individuella placeringar får de en startordning för eftermiddagen. Vi andra gick bara i nummerordning. Jag åkte min första 5k på morgonen, och det var så mycket lättare än jag trodde det skulle vara. Höll mig till en 3k på skate för känner att det inte är min starka sida, men var överhuvudtaget väldigt nöjd med mina resultat och fick mycket bättre tider än vad jag hade hoppats på. Tyvärr har vi haft plusgrader hela denna vecka så nu är all bra snö borta och ersatt med isigt slask:(. I tisdags åkte jag till MoA med Lena och Carolyn för att shoppa upp de sista julklappspengarna. Det var superkul och fick med mig massvis med välbehövliga saker hem. Åt även på Panda Express för första gången och Jesus vad gott det var. Har aldrig varit ett fan av kinesiskt men detta var extremt gott.

Sen började skolan igen, för de flesta innebar det ett helt nytt schema med många nya lärare, men jag var inte en av dem. Har exakt samma schema och lärare som i höstas förutom att 2nd hour psychology är ersatt med student assistant. Det innebär att jag går till mitt Pony Center (där min studievägledare sitter) och gör läxor (kollar Netflix), hjälper till med saker de behöver hjälp med och går runt skolan och delar ut pass. Det är väldigt skönt att få en liten paus där jag hinner göra klart läxor och bara slappna av. För övrigt är jag ganska missnöjd med mina andra klasser, 90% av mina klasskompisar är nya och alla mina kompisar är i andra klasser nu så känner ingen alls. Men antar att detta ger mig en möjlighet att lära känna fler personer.

Har hört att Sverige har samma väder som jag har här så hoppas att ni får lite minusgrader och snö så ni också kan åka skidor och pulka och allt sånt. Puss & kram skumbanan<3

Efter ABC Relays, två 3k-rundor = död

Hur man återhämtar sig efter ett race // Panda Express<333

(Har bildbrist, därav alla snapbilder) Jag och Lena innan Relays // Vädret denna vecka

Likes

Comments

USA

När jag skriver detta är det exakt fem månader sen jag satte mig på ett flygplan på väg mot ett nytt äventyr. Jag har mindre än fem månader kvar till jag äntligen får krama om alla jag älskar igen, men också mindre än fem månader kvar till jag ska lämna det jag nu kallar mitt hem. Det känns så långt borta men ändå så nära. Jag har lärt mig så mycket under dessa fem månader. Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle eller kunde göra. Jag har träffat helt fantastiska människor som jag kommer ha med mig för resten av mitt liv. Jag har börjat om på nytt, i ett nytt land och en ny kultur.

Jag tänkte på detta häromdan, det här med språk. Jag har haft engelska i skolan sen jag var väldigt liten, 7 kanske. Jag kommer fortfarande ihåg hur extremt svårt det var att uttala "th" och att alla uttalade det som f istället. Berättade detta för några kompisar här för ett tag sen och de tyckte det var asroligt. Jag har alltid tyckt jag har varit helt okej på engelska, men det var inte först när jag åkte till Oxford som jag började känna mig säker i att uttrycka mig muntligt. Så när jag åkte hit var jag väldigt säker på att jag skulle klara mig bra, och det gjorde jag väl. Upplevde aldrig riktigt den trötthet som många andra har beskrivit, när man hela tiden måste tänka och översätta allt. Jag hade aldrig det problemet, däremot tänkte jag hela tiden på när jag sa saker som var grammatiskt fel, och det gör jag än idag men det stör mig inte lika mycket som för några månader sen. Jag vet inte när det hände, skulle gissa på efter kanske två månader, när jag började tänka på engelska. Kommer ihåg att min hjärna var jätteförvirrad under några veckor, antagligen när den gick över från svenska till engelska. Och helt plötsligt kändes det naturligt att allt var på engelska. Efter ett tag här slutade jag ha undertext på filmer och serier, satte inte ens på engelsk text som jag ofta gjort för att kunna hänga med men ändå lära mig mer, utan slutade ha det helt. När jag gjorde mina läxor började jag tänka högt för mig själv på engelska istället. När jag skrev ner små anteckningar och påminnelser var de helt plötsligt på engelska istället. Nu, efter fem månader, när jag pratar med folk hemma är det ofta hänt att jag råkar säga saker på engelska istället. Det är i princip omöjligt att hålla en konversation på det ena språket och samtidigt skriva på det andra, svårast är nog att prata med er i Sverige och samtidigt smsa en kompis här, då kommer jag definitivt börja prata på engelska. De första tre-fyra månaderna här tyckte jag det var jättejobbigt när folk frågade om jag kunde säga något på svenska eller berätta vad något ord var på svenska men nu när någon frågar känns det typ naturligt. Ser även det som en milstolpe, att inte längre tycka det är jobbigt att behöva översätta saker. Dock när någon frågar vad något heter på svenska och jag säger ordet mitt i en engelsk mening får det svenska ordet någon konstig dialekt som jag inte riktigt kan placera.

Det är verkligen fantastiskt hur mycket man lär sig på bara några månader. Har gått från att vara helt trygg i en kultur och vetat om varenda liten sak i min stad till att inte veta något alls, det var som att vara fem år igen och behöva lära sig alla sociala normer. På fem månader har jag hunnit lära mig nästan lika mycket som jag lärde mig under 16 år i Sverige, och det kommer vara svårt att lämna allt detta. En annan sak jag tänkt på också är det här med saknad. Jag skulle inte påstå att jag saknar Sverige, jag längtar efter Sverige. Jag längtar efter att åka tunnelbana till skolan, kunna sitta ute under sena sommarkvällar och mellanmjölk. Jag längtar efter alla jag älskar mer än vad jag saknar dem. Det är ganska skönt, jag tror det hade varit jobbigt att sakna allt. Istället längtar jag efter det jag inte har här, och det har även lärt mig att uppskatta allt som jag oftast tagit för givet hemma i trygga Sverige. Jag har inte haft mycket hemlängtan, absolut har vissa dagar varit jobbiga men jag har aldrig känt att jag inte kommer ta mig igenom dagen för att jag saknar allt så mycket. Jag saknar hemma, lite, men inte lika mycket som jag längtar efter det. Missförstå mig rätt, jag älskar allt här, jag har världens bästa värdfamilj och världens bästa vänner. För varje dag känner jag att jag blir mer och mer en del av min familj, och samma sak med vardagen här. Jag får uppleva helt fantastiska saker och jag lär mig så mycket hela tiden, det är helt underbart. (Om ni funderar på att åka på utbytesår tycker jag verkligen att ni borde göra det! Det är en ovärderlig upplevelse.)

Jag längtar efter att få komma hem, men samtidigt vet jag inte hur jag ska kunna lämna allt här. Dagen jag ska sätta mig på det där planet hem är inte en dag jag ser fram emot, det kommer vara jättesvårt. Men samtidigt så skönt, att äntligen få komma hem igen.

Likes

Comments