Tryggheten lämnade mig.
Ännu en gång.
Eftersom det händer var o varannan månad borde jag vara van...eller vad tycker ni?
Jag borde som vara beredd.
Nästan töntigt av mig att jag mår så här dåligt när jag själv suttit och väntat på detta.

Men nu hände det.
Mitt i allting.
Helt Oväntat.
Känner mig borttappad.
Känner mig ihålig.
Avbruten.
Ensam.
Olycklig.
Rädd.

Snälla Roza! Ställ dig upp! Var starkt! För min skull! 

....Jag dras som åt olika håll samtidigt. Jag vill hålla andan och blunda, gömma mig och hoppas på att när jag öppnar ögonen igen kommer allt vara normalt igen.  



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Morfar, jag önska att du fanns vid liv.

Drömmer om dig på nätterna.

Vi pratar i evigheter bara du och jag. Vi ligger i mormors säng och skrattar och pratar om allt och inget.

Varför finns du inte kvar?

Jag vet att du är hos mig varje natt.
Jag känner det. Jag känner din närvaro bland de gamla föremålen som finns i mammas gästrum.

En dag ska jag prata med dig.

Jag ska ta reda på och leta fram så att vi kan prata igen! Jag lovar!

Om inte imorn så inom snar framtid.

Likes

Comments

Ska testa gå emot strömmen, min ström som jag följt ett tag.
Ska testa.
Misstag är till för att brytas och läras av.

Likes

Comments

Kan det sluta hända.

Gör jag fel?

Är jag misslyckad?

Igår var jag stark, det tycker jag.
Men på grund ut av min styrka kom det frågor och oklarheter från andra sidan.

Varför är män skapade med detta okontrollerade behov som tar över hela deras värld?
Den äter upp mig och fler kvinnor varjedag.

Jag gjorde rätt! Det vet jag.
Men varför känns det då så himla fel?
Varför är det jag som känner skuld och skam?
Är det kanske jag som är född i fel tid?
Går livet ut på detta sätt? Där alla, precis ALLA går runt och gör detta intrång på varandra så fort de möts på vägen?

Jag hatar det! Mer än något annat.
Det förstördes och överkördes hos mig för många år sedan och sen dess har det aldrig läkt.

Kan jag snälla bara få vara normal och gilla läget?  Vara som ni andra som lever i denna scen med intrång av både kända och okända kroppar.

Likes

Comments

Ska jag berätta en hemlis hihi?

Min favorit plats och tid punkt:

Varje morgon, precis när solen går upp på morgonen, ca 6-7.00 vaknar jag upp av mig själv.

Promenerar jag bort till bastun.
Sätter mig till rätta och smuttar på min dagliga koffein dos, medan jag bläddrar genom inspiration flöden inom, kläder, träning, mode, och design i olika slag.


Likes

Comments

Today i hope it's gonna be a good day.

Likes

Comments

Kan jag bara få orka lika mycket som alla andra!

Kan jag få må bra!
Kan jag få vara glad!

Orkar inte ligga här och bara vara utmattad och livlös!
Jag vill kunna skratta!
Jag vill kunna hoppa upp och gå på äventyr.
Men nej. Jag blir sängliggandes och lever ut i min fantasi. Får ligga här och drömma mig bort och önska att jag snart är på benen igen.

Morfar om du kan höra mig från himlen! Hjälp mig att bli frisk och normal. Hjälp mig att ställa mig på benen och hjälp mig att le åt att jag får vara jag just idag.

Likes

Comments

Vill bara säga tack.
Tack till Frida, tack till min syster som klarar och stå ut och framförallt lägger fram sina fina öron åt mig.
Att för första gången kunna få dra fram bitar ut av det som händer bakom mina stängda dörrar är en tygnd från mina axlar som börjat lätta.

Likes

Comments

Idag hände det igen.

Jag gav bort en del av mig.

Jag började starkt....Men efter mkt tjat och kroppsliga strider orkade jag inte kämpa mer.

Så jag la mig ner, vandrade ur min kropp och ställde mig bredvid sängen medan jag iakttog världen äta bitar av min själ.

Likes

Comments