Header

En vecka i vårt nya hem har passerat och vi börjar se flyttlådorna minska i antal, phju.

Vi har numera en tvååring i stugan, en charmig liten tvååring med en vilja av stål och ett hjärta av guld. Hon lyste som solen på sitt kalas igår och nyfikenheten och lyckan i hennes ögon gick inte att missa. Det är svårt att förstå att vår pratglada tös fått vara med oss två år redan, oj älskade unge vad du förgyller vareviga dag!

Jag har en och en halv vecka kvar i jobb, vemodigt och jag kan inte bestämma om jag tycker det är mera skönt eller lite mera tråkigt att inte få fortsätta jobba några veckor till. Kroppen börjar dock kännas ganska trött efter flytten och veckotal av stress så för dennes skull ska det bli mest skönt att få vila några veckor innan nästa prövning kommer mot.

Förra veckan var vi på vårt femte ultraljud i denna graviditet och ungen uppskattades då väga runt 1300g, det börjar kännas i sparkarna att det finns en stark liten krabat där inne. Denne fortsätter också följa sin egna kurva och uppskattas vara lite mindre än genomsnittet, inget jag ser som någon nackdel om vi säger så, heh.

Någon julstress har jag inte hunnit få i år och jag känner mig tillfreds med att julen smyger sig på, det blir mysigt med jul. Jag är redan nu sjukt snål på julmat och bara väntar tills dagen det serveras jullunch på jobbet, aaah som jag kommer njuta!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Dom som känner mig väl har vetat att jag känt en gnutta ångest och en liten rädsla inför flytten och inköpet av vårt numera egna hem, tanken som oftast dykt upp är "tänk om vi inte trivs" det är inget litet inköp vi gjort liksom. Vartefter tiden gått har jag ändå känt att det kommer bli bra och att de halvspontana orden "äh vi kör" vid budgivningen kom av en anledning. Nu sitter jag här och ska snart sova min första natt i vårt nya hem och känner ingen ångest, ingen oro, bara glädje och en lättnad över att det känns så självklart att plocka upp våra saker i skåpen och jag har en känsla av att vi kommer trivas här allihopa, faktiskt.
Det är kaos i alla husets rum och saker lite överallt, ingen skön lillajulskänsla än alltså, men vi plockar och stökar i den takt vi orkar och snart har vi nog ett julfint hem vi också.

Likes

Comments

Flyttlassen går, imorgon är planen att vi ska flytta de stora möblerna och sova första natten i det egna hemmet. Just nu är det kaos lite överallt men jag hoppas att vi ska finna ro ändå. Hela den här hösten har varit ganska tung på alla sätt men också väldigt lärorik och rolig, blandade känslor hela vägen. Kroppen börjar känna av graviditeten på ett annat sätt nu också när vi gått trettio veckor, emellertid är det ryggont, sammandragningar och trötthet och emellertid lever jag i ett skönt gravidglow med gulliga sparkar i sidan. Det är mindre än tre veckor kvar tills jag gör min sista jobbdag och fastän det känns vemodigt och lite sorgligt att lämna mina härliga medarbetare så ska det bli skönt att få landa hemma och återfå tid som fattats i vardagen.

Känslorna är många men jag börjar känna en slags lättnad, lättnad över att vi lyckats komma så långt och med vetskapen att tillvaron snart lugnar sig en aning. Huset är vårt, flytten är snart över, jullovet och semestern närmar sig inom kort, allt är bra med bebis i magen och det dåliga samvetet behöver snart inte nå mig längre. Nelia fyller om en ynka vecka, två åringen, hon är helt underbar och jag känner en sådan tacksamhet till att vi fick just henne, vad hade denna höst blivit utan Nelia, min kloka älskade dotter. ❤

Likes

Comments

Dagarna tickar och vi har i skrivande stund åttionio dagar kvar till beräknat födelsedatum, på samma gång som dagarna blir färre växer också en nyfikenhet inom mig. Hur kommer det kännas för mig att bli tvåbarnsmor, hur kommer Nelia uppleva sin nya roll som syster och vem är det vi väntar på? Ännu känns det som vi har en ganska lång tid kvar och det är jag enbart glad för, jag är inte fullt så redo som jag hoppas hinna bli till Februari.

I takt med att dagarna tickar ner närmar sig också flytten och sista jobbdagen. Ungefär två veckor tills vi är fullständiga husägare och fem veckor kvar till min sista jobbdag. Det är inte lång tid tills vi har en egen stuga att boa om i och jag gissar att när vi väl är igång och får möblera och inreda så kommer känslan av att vi är redo för allt annat också. Vi har inte köpt mycket till bebisen, dels för att vi har det mesta sedan tidigare och dels för att jag inte riktigt haft någon lust att köpa hem saker när vi ändå kommer flytta innan bebis kommer. Januari kommer bli månaden då lugnet lägger sig och jag har tid att boa, fundera och ställa i ordning allt. Om det blir fullt så enkelt som jag föreställer mig återstår att se när jag är höggravid, heh.

Vecka 27+2 i ett vackert frostigt Novemberlandskap.

Likes

Comments

Om en månad är vi fullständiga husägare och torde vara i full färd med flytten, det börjar med andra ord vara hög tid att tänka på packandet. Det är många tankar som går till huset men tidvis har jag nästan lyckats glömma att vi faktiskt ska flytta in i något eget. Tror allt kommer kännas lite overkligt tills vi landat och fått ordning på allt, inte minst för att det är mycket annat som händer parallellt och för att valet av ställe och hus fortfarande känns aningen ovant.

Mest av allt ser jag framemot enplansläget, huset är egentligen ett och ett halvt plan men som vi tänkt och längtar mest efter är att kunna använda sovrummen på marknivå och inte vara tvungna att springa upp och ner i trappor vareviga dag. Sen är det såklart det alldeles egna som känns både lockande, spännande och lite skrämmande, att få den egna stilen i hemmet, att våga byta färg på en vägg om lusten faller på och att förhoppningsvis känna att man kommer hem när man stiger in genom dörren, men det är också ett ansvar vi inte tidigare känt som faller på och det är lite spännande allt.

Likadant som förra gången vi packade ner våra ägodelar har J en jobbresa på intågande och jag kommer nog inte kunna hålla mig ifrån att påbörja packandet tills han är hemma igen, heh.


Förra gången vi flyttade hade vi en sånhär liten tösabit på sex månader mitt i flyttlasset.

Likes

Comments

Igår var en härlig dag rakt igenom - frost i gräset, solsken, endast en halv jobbdag, mer familjetid men framförallt för att vi fick åka till mödrapoli och sudda bort all extra oro som vi fått bära några veckor. Samtidigt kan jag känna mig lite sorgsen över att jag blivit berövad några riktigt härliga veckor av graviditetstiden, veckor då jag hade kunnat njuta fullt ut har nu iställe varit veckor då jag försökt njuta men ständigt haft en liten oro gnagande i bakhuvudet, en oro som vi egentligen inte hade behövt få och som var lite onödigt framlagd från sjukhusets sida. Vi är förstås glada över att allt är bra och att vi vågade välja våra egna vägar i labyrinten. Vi har ungefär hundra dagar kvar innan beräknad tid och jag må kanske vara den enda havande kvinnan på denna jord som anser att det går alltför fort.


Likes

Comments

Vi närmar oss vecka 25 i graviditeten, för några veckor sedan var vi på ultraljud där vi fick se vad det är för en liten som bor i magen den här gången. På samma gång konstaterades också att det är en typ som vill följa sin egna kurva och är lite mindre än de flesta men långt ifrån mindre än alla. Just på grund av att babyn ligger lite under kurvan har jag också hunnit gå på ett tillväxt ultra, ett besök jag fick lov att gå ensam på då sambon guppade på havet någonstans mellan Florida och Karibien. Tack och lov fortsätter krabaten växa fint och öva sina karatekunskaper flitigt, att det är någon som växer syns också på magen som nu börjar bli rund och go. Ytterligare ett ultraljud har vi inbokat för att mäta och kolla flödena igen.

60% av de tvåhundraåttio dagarna har nu gått och jag vet att dagen vi går och tänker på kommer snabbare än vi anar. Det ska hända så otroligt mycket innan Februari ännu så jag får nästan spunk. Första stora är flytten som närmar sig, flytten till det alldeles egna, lyckligtvis behöver vi inte dra igång någon renovering innan inflytt vilket underlättar enormt, hoppas så innerligt att vi hinner få julstämning i nya stugan till julafton och kan njuta av slutet på året i lugn och ro, mitt mål.

Förra veckans söndag var jag och Nilla i fina höstVasa, lyckan att ha vänner i samma livssituation. ♡

Likes

Comments

Förra helgen tog jag och gubben tur retur över till Umeå för att köpa hem en syskonvagn. Johan var dock inte världens ivrigaste att ta en resa till Umeå på grund av en vagn, hehe. Det blev en riktigt bra dag ändå trots att det blev aningen bråttom till terminalen på morgonkvisten efter att vi fört en nyvaken Nelia till mommo.

På hemvägen valde vi att testa a la carten istället för att äta de vanliga köttbullarna som serveras, kan varmt rekommendera kantarellsoppan till förätt, en av de godaste vi ätit!

Ute på däck var det blåsigt, dagen efter tröttnade jag på den slitna kalufsen och kapade av till en long bob, så trivs jag.

Så kom vi hem med vagnen efter en smidig affär i Umeå Hamn, en Bugaboo Donkey Duo. Har länge funderat över detta med syskonvagn och velat fram och tillbaka, behövs det ens? Jag kom rätt snabbt fram till att jag nog vill ha en syskonvagn i alla fall. Nelia kommer vara lite över två år när hon blir storasyster och ännu sitter hon gladeligen i vagnen på promenaderna. Det är också en säkerhet för mig att jag får plats med båda barnen i vagnen när Johan är borta och eftersom Nelia kommer vara hemma med oss vill vi inte bli låsta hemma.

Att vagnen skulle gå att använda som singelvagn var en kriterie jag gärna ville uppfylla när vi ändå inte vet hur länge Nelia fortfarande trivs i vagnen och så blir den mer användbar för oss med den finessen. Vi har redan kunnat inviga vagnen tack vare den möjligheten, vi hade en glad tjej som ogärna ville kliva av när vi kom in från första promenaden.

För oss stod valet mellan Bugaboo Donkey Duo och Mountain Buggy Duet, båda går att göra om till singelvagn med en "shoppingkorg" bredvid och båda har svängbara framhjul men det är också egentligen enda likheten dem emellan.

Varför vi valde en Bugaboo framom en Mountain Buggy:

- Bugaboo går att justera bredden när man ändrar från singel-dubbel och tvärtom medan Mountain Buggy alltid är lika bred (smal) vilket i sin tur gör att jag misstänker den kan kännas trång med sina 63cm.
- Bugaboo har svängbara sitt och liggdelar medan mountain buggys sittdel alltid är vänd framåt (har gärna barnen vända mot mig så länge de trivs att sitta så)
- Det finns väldigt många tillbehör och reservdelar till Bugaboos vagnar (har redan beställt två nya suffletter och överväger om svarta chassiskydd vore något, små medel som gör stor förändring)

Det negativa är väl priset som känns alltför högt för en vagn, dock har vår haft en tidigare ägare och tack vare det höga andrahandsvärdet Bugaboo har känns det överkomligt. Min första tanke när vi testkörde vagnen runt byn var att jag nog i ärlighetens namn hade blivit besviken om vi hade köpt en ny Donkey och smällt iväg en betydligt saftigare summa pengar, för så exklusiva är de inte i mitt tycke.

Det var riktigt lätt att skutta vagnen i mono läget (enda vi testat hittills), den tar mindre utrymme än vår andra vagn och det var äkta glädje för både mig och Nelia att vara ute på promenad så ja, vi är nöjda! Gubben kanske inte är lika nöjd med tanke på att det blev fjärde vagnen som nu bor hos oss, får nog överväga att sälja bort nån småningom..men men. ;)


Likes

Comments

Veckan har gått en egen berg- och dalbaneväg, det har varit många spännande stunder och möten, bland annat kikade vi på den lilla i magen, en livlig liten en som liknar sin syster redan från början, så fascinerande.

Men så kom också stunden när den orubbliga lyckan och lugnet ändå plötsligt rubbas och börjar dela plats med en ovälkommen oro som etsar sig fast med järngrepp. Om vi tänker rationellt är min oro onödig och obefogad, men säg mig, vem kan tänka rationellt när en får ett hårt knytnävslag i ansiktet och de omtalade och fruktade gravidhormonerna rymmer fritt i kroppen. Lyckligtvis fick jag prata med betydligt trevligare människor dagen efter, trevliga människor kan vara riktigt bra att prata med även när det gäller mindre roliga saker så slipper man spilla nattsömnen längre en nödvändigt. Nu är det ju i och för sig inget som är konstaterat fel men man blir ju lite smått galen och sömnlös av bara tanken ifall om.

Vi gick vårt steg närmare husägare som planerat och imorgon ska jag försöka ta mig an ännu en förberedelse inför kommande flytt. På söndag har jag och gubben bokat tur-retur över till grannlandet, planen är att vi ska komma hem med ett nytt vrålåk i form av syskonvagn, vi har gett oss in i den snåriga djungeln och hoppas komma ut nöjda även denna gång.

Likes

Comments

En till helg lider mot sitt slut, lite söndagsångest har jag drabbats av sen jag började jobba igen efter vårdledigheten, känslan som kommer när jag vill dröja på tiden lite extra och hinna lite mer. En hel del har vi ändå hunnit med, bland det bästa var ändå gravidträningen, förrådsrensningen och det roliga tvåårskalaset jag och Nelia fick gå på. Det tråkigaste är utan tvekan halsbrännans återkomst, har hela tiden väntat att den skulle komma med tanke på vilken plåga den innebar för mig förra graviditeten och lika ovälkommen är den nu denna gång. Ännu en faktor som gör denna graviditet snarlik min förra.
Trots önskan om en längre helg så ser jag framemot den kommande veckan med spänning, vi ska bland annat ta ytterligare ett steg närmare husägare och kika på den lilla i magen via ultraljud.

Mina tankar svävar väldigt ofta iväg till inredning och syskonvagnar för tillfället och ser man till mina googlesökningar så kan en otvivelaktigt se vad vi har på gång i livet, hehe.

Likes

Comments