Idag för första gången fick jag frågan om jag pratar svenska.
Jag som pratat svenska hela mitt liv blev sjukt chockerad av att bemötas med den frågan, blev faktiskt helt ställd och för en sekund blev det tomt i mitt huvud.
Satte mig på flyg bussen från Arlanda in till Tc och det kommer en kvinna med en bunt papper och frågar ALLA på tåget om dom vill vara med i flygbussarnas undersökning, när hon väl kommer till mig kille hon och jag ser hur hon tvekar på om hon ska fråga mig så jag fortsätter att ha ögonkontakt och så kommer frågan:
Pratar du svenska?
Jag blir tyst en sekund och tänker vad sa hon precis och svarar tillbaka:
Vilket annat språk antar du att jag annars skulle prata med tanke på att du inte frågat någon annan i bussen om dom pratar svenska?
Hon svarar:
Oj jag vet inte, jag tänkte
Jag avbryter direkt med svaret:
Det är helt otroligt hur okunniga människor ni har här i Sverige! Det är typiskt att dom sätter personer som dig på ett yrke där man ska prata med människor, för det är väl ändå ett typ av service yrke du jobbar med?
Hon svarar:
Ja jo jag jobbar med information och undersökning av folks upplevelse på flygbussarna.
Jag svarar:
Då tycker jag det är otroligt konstigt att du inte förstått att språk inte har någonting med hudfärg att göra eftersom att vi inte känner varandra så kan det endast varit just det du gick efter när du kom till mig med frågan! Och ja för att besvara din fråga, jag pratar svenska och det är bara ett av de 4 språk som jag pratar, nej tack jag vill absolut inte fylla i ditt torra formulär ha en fortsatt fin dag och hoppas du lärt dig att behandla alla lika i fortsättningen.
En äldre man som sitter två säten framför reser sig och säger:
Ja du bryter ju själv på svenska håller med tjejen i det hon sa precis.
Två andra yngre tjejer håller med och tackar därefter nej till att fylla i formuläret.
Nu när det gått ett par timmar så funderar jag på hela händelsen.
Jag tror absolut inte kvinnan menade någonting elakt, allting handlar om okunnighet och osäkerhet.
Det finns dom som fortfarande lever i stenåldern i sina hjärnor och tror att detta med "flyktingar" precis har hänt. Dom har bott och levt i Sverige i hela/största delarna av sina liv men inte förstått att det finns människor med andra ursprung som faktiskt har föräldrar som kommer från olika länder men ändå kan ha svenska som sitt modersmål.
Detta hade aldrig hänt mig i Oslo.
Norge är ett land med både negativa och positiva sidor precis som alla andra länder men människor förstår dom sig ta mig fan på!
Jag flyttade från Sverige för 4år sedan och känner ingen som helst saknad att flytta tillbaka.
Jag har själv aldrig utstått någon typ av rasism, antar jag träffar rätt människor men idag antar jag att jag fick mitt första bevis på hur andra känner dagligen och det är skrämmande.

Puss&Kram
🌸

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

When he came clean about being unfaithful, he cried like a baby and said:
Rosi I don't deserve your love...
I kissed his forehead and said:
No you do not.
Like a Queen I turned around and I walked away
(Years later he still texts me and wants me back.....)

Puss&Kram
🌸

Likes

Comments

Kärlek

Jag ställer mig samma jävla frågor om och om igen..
Jag ger mig själv samma tråkiga svar om och om igen...

Vad gör jag kvar här?
För vem?
Varför?

Svaren slutar alltid med ett "jag vet inte"
Det blir inte mer eller bättre än så här just här.
Det blir ingen skillnad från då till nu, till sen.
Det som är förblir noll.

När jag går tillbaka och ser på hur allting varit så ler jag.
Alla fina minnen, allt det vackra som skapats och hur bra det faktiskt varit när det varit som bäst.

Vad är det jag vill ha?
Vad är det jag måste fixa så det känns sådär fint som det var förut?
Eller är det bara så, det som en gång brutits kan aldrig limmas rihop igen?
Även om man limmar så förblir sprickorna sprickor... 


Om några år när limmet är gammalt och spricker...
Är det då vår tur att också gå itu?
Är det då vi inser att man inte kan gå tillbaka och ångra sig?
Att man inte kan resa i tiden och få allting ogjort...


Så vad är det jag vill ha som jag inte har nu?
Vad är det jag stör mig på som är för mycket nu?
Vad är det jag behöver ändra på?


Vet jag egentligen vad det är jag vill men att jag för första gången på länge är rädd för att våga ta steget...?
Hur vet man om man är redo för kärleken fullt ut igen?

Kommer jag någonsin veta?

Puss&Kram
🌸

Likes

Comments

Livet

Känner du igen dig i detta?
Jag har insett att jag är en person som lyckas göra bort mig i just sånna tillfällen som man absolut inte ska eller vill göra bort sig i...

Kom på mig själv härom dagen när jag skulle handla en läppenna på Helsinkis flygplats....
Den som står i kassan drar ett skämt och jag står och tänker på annat men precis i sista sekund kommer jag på att det skulle vara roligt och skrattar till så det låter som att jag är i målbrottet... Så förvärrar jag det såklart med en låtsas harkling för att få det att låta som att jag inte skrattade till utan harklade mig men personen redan fattat att det inte var så och höjer på ögonbrynen med ett inre leende typ..
Den har ju hänt x antal gånger
(typ varje gång jag handlar)

Eller när man börjar träffa någon som man tycker om och man inte vet riktigt var man står med varandra men båda ändå visar intresse och bara för att man är så feg att säga vad man känner så blir man helt konstig och gör allt för att visa att man existerar och tillslut känner du dig som en stalker fast att du egentligen inte är det fast han tänker säkert att du är det ändå och det slutar med att du försvinner från jordens yta typ...

Eller den gången du tror att du är nyktrare än du är och i princip överfaller någon du gått och tänkt på fast att du egentligen inte är så intresserad och han bara:
WOW PSYKO BRUD!?

Eller den där när du gått hela vägen med någon och det absolut inte var vad du tänkte dig och han märker att du förmodligen inte tyckte det var speciellt bra
(skit kasst) och efteråt blir det en pinsam tystnad och du börjar prata om vädret eller hur mycket du älskar rosa....!

Eller när du pratar innan du tänker på vad det är du säger till någon äldre som du vill visa dig kunnig för och slänger ur dig i grupp att du vet i princip allt och efteråt kommer på att du har ingen aning och följdfrågor kommer och du bara
"ah men var det inte, eller kanske kan det eller va vadå vad menade du?" Och du ser hur skeptiska alla blir och fattar att du inte har en aning alls ...

Puss&Kram
🌸



Likes

Comments

Mat

Har haft både idag och igår fullspäckat känns det som...
säkert glömt tusen grejer...
känns som jag bokat eller sagt att jag skulle träffa någon idag men har ingen aning min hjärna är som ett okokt ägg idag (alldeles för lite sömn i veckan)
Ett jävla under att jag ens kan stava just nu.
Ikväll blev det absolut inte någon matlagning hade säkert satt fyr på mitt kök idag med min kalops hjärna.
Så det blev sushi fredag här hemma efter gymmet.
HELT OKEJ JA!
Älskar sushi...
Juste har jag nämnt att jag är tillbaka med träning igen?
Iallafall så är det skit roligt och jag har aldrig varit så här engagerad för min träning som nu.
Sjukt roligt med en hobby till haha (som om jag har tid att göra mer grejer nu?! Tydligen Hahah)
Allt går om man vill kom ihåg det.

Puss&Kram
🌸

Likes

Comments

Älskar denna denim klänning från fina Lux noir
Dom har så sjukt mycket fint så passa på att shoppa lite fint inför sommaren, just nu 50% på ALLT!!
Ig:shopluxnoire
https://www.luxnoire.com

Puss&Kram
🌸

Likes

Comments

Kärlek

Jag funderar ofta på hur framtiden kommer utspela sig...
I sommar och höst händer det så mycket för mig och jag vet ärligt talat inte om jag är redo för alla förändringar..
Men blir man egentligen klar för nytt någonsin ?

Ibland tror jag faktiskt att jag kommer leva resten av mitt liv ensam....
Inte för att jag inte är älskvärd eller har svårt för förhållande.
När jag ser på allt jag åstadkommit hittills och hur mycket jag fortsätter uppnå inser jag att jag verkligen är en ung kvinna med riktiga ambitioner, jag har ett driv efter mer varje gång jag vinner! Jag slutar aldrig där utan jag ska bara ha och göra mer...
Självsäkra och oberoende kvinnor skrämmer de flesta män i vårt samhälle.
Det skrämmer även mig ibland, kan jag verkligen nöja mig med vem som helst? Kan jag tänka mig vara oberoende av min framtida man och vara den starkaste i min framtida familj?
Kan en man leva med en kvinna som är helt oberoende av honom resten av sitt liv? Eller går stoltheten emot..?

Jag tror att när man blivit sårad för många gånger, gett sin fulla tillit i hopp om att man får detsamma tillbaka och allt raseras pågrund av lögner och svek.
Då är det svårt att släppa in någon ny på riktigt...
Svårt att låta någon få se ens nakna själ.

Jag är en fantastisk flickvän när jag väl är det!
Otrohet tillhör inte min livsstil, jag tror inte på att man ska kontrollera varandra, jag tror på tillit och kärlek.
Som jag alltid sagt, det du ger är vad du får tillbaka.

Som flickvän ser jag mig som min partners bästa vän.
Den man har roligt ihop med precis som han kan ha det med sina vänner.
Man hittar på spontana grejer men samtidigt låter man varandra växa i sin takt och aldrig känna press för någonting.
Kunna vara med varandra utan att tröttna eller störa sig på varandra men samtidigt kunna ge varandra egen space för sina behov som ensam/med vänner.

Jag har aldrig och kommer aldrig att vara en kontrollerande flickvän!
Jag vill själv inte bli kontrollerad!
Antingen litar du på mig eller gör du det inte men gör du det inte så går det inte tyvärr....
Jag är tillräckligt vuxen för att leka med eld!

Jag tror inte något av mina x har något dåligt att säga om mig faktiskt...
Jag har fortfarande kontakt med alla på en vänskaplig nivå.
Av någon anledning har jag varit väldigt duktig på att avsluta allting med vänskap och inte hat även om jag blivit sårad och valt att gå en annan väg eller att vi bara vuxit ifrån varandra.

Jag tror på karma och det goda i alla människor.
Jag ger alla ärliga chanser tills motsatsen bevisats...
Men ibland talar hjärnan före hjärtat och man går med på sådant man inte borde egentligen..
Men det formar bara hur vi är som personer efter allt.

Vad tänker jag om giftermål?
Jag minns att min pappa frågade mig när jag var liten m om jag trodde på kärlek? Jag svarade "ja"
Sen ställde han mig frågan, tror du på giftemål?
Och jag svarade "nej jag ska aldrig gifta mig"
Idag tänker jag annorlunda.

Idag är jag vuxen och förstår att mina föräldrars äktenskap inte var menad då dom är skilda idag.
Idag vet jag att för mig blir det inte detsamma.
Skulle han ställa mig frågan idag skulle jag istället svara,
Jag tror på kärlek, jag tror på att leva med samma person resten av livet och skapa fina minnen tillsammans.
Och skulle det kännas rätt att gifta sig så ja absolut varför inte... Men det blir bara en gång i mitt liv och den gången ska isåfall firas ordentligt!

Puss&Kram
🌸

Likes

Comments

Såja då var jag äntligen hemma igen!
Har inte satt min fot i lägenheten på två veckor...
Borde vara van nu kan man ju tycka men nej..
Ska bli så skönt att sova i min säng, ligga i soffan och kolla tlc och göra musik vid pianot.
Idag ska jag bara packa upp och tvätta allting från Miami och packa nytt inför Malta nästa vecka.
Kanske träffa Anniken en sväng också och fixa lite ting i Lilleström. Annars är det inte mycket som sker!
Ha en fin dag alla!

Glöm inte att följa mig på snapchat: Rosinjaana
Instagram: Rosinjahoffe

Byxdress från H&m 2016

Puss&Kram
🌸

Likes

Comments

Instagram@rosinjahoffe