Jag är som ett löv som flyger hit och dit. Lövet flyger med vinden för vinden är för stark för att lövet ska hinna i kapp åt ett annat håll.
Jag är lövet som hamnar på alla de ställen vi en gång har sett, gjort och upptäckt.
Hjärtat svider för varje gång det påminner mig om dig.
Kära mamma allt är för jobbigt just nu, att sakna dig skärs sig i mitt hjärta.
Jag vill bara glömma dig just nu för stunden och plocka fram dig när jag slipper sakna dig så mycket.
Varför jag känner så här är för att det är för jobbigt att sakna dig.

Really, det går inte att beskriva hur jobbigt det är att sakna sin mamma i ung ålder. En del har suttit här och jämfört mig med en annan som är 15 år som har förlorat sin mamma. Vadå det kan lika gärna vara jobbigare för mig som är 26 år? Det vet man ju aldrig. Det går inte att jämföra med ålder. Där emot så är det jobbigare så man förlorar sin förälder för tidigt.
En mamma och en pappa ska hinna få träffa sina barnbarn. De ska hinna se en när man gifter sig med sitt livs kärlek. Man ska fortsätta bråka, ha roligt, fortsätta med sina traditioner. Det är orättvist att försvinna när man är i 50-60 års ålder.

Min mamma hann inte bli 60 ens. Hon dog för en månad sen och hann bli 57 år bara. Precis som min pappa fick uppleva sin mamma. Hon dog också så tidigt.

VARFÖR ? VARFÖR ?

Jag kommer

aldrig förlåta svenska sjukvården mera. Gävle sjukhus dödade min mamma. Hade de tagit henne på allvar så hade hon inte fått blodförgiftning av dem.
Allt är som en mardröm just nu och jag vill inte att det fortsätter. Jag vill inte heller se verkligheten. Jag vill bara blunda och lossas som allt är som förut, att mamma fortfarande finns och lever.
Allt är bara ett stort jävla skämt.

Tråkigt nog så måste jag börja inse att det faktiskt är verkligheten att hon är död.

Likes

Comments