Header

Träffar på en bekant...

" Åh, va skönt att se att du mår så bra!!! "

Ursäkta, men jag måste ärligt talat fråga...ÄR DU HELT JÄKLA DUM I HUVUDET?! Mår bra. Jag. NEJ! Jag står upp, jag går (men varje steg gör ont) , så kom fasiken inte & säg att jag mår bra!!!!!


Den här hösten har inte börjat bra. Rehabiliteringen gjorde att jag föll. Stenhårt denna gång. Rakt ner i backen. Knall fall. Fick ångestpåslag. Trodde att jag var starkare.

Är man sjuk är man ingenting värd längre. Man kommer alltid ha en sjukdomsstämpel. Alltid vara förföljd av elakt förtal .Jag är obehagligt trött på livet. På alla motgångar. Att behöva tampas i motvind. Jag är trött på alla dessa individer som inte förstår, som lever i sin inrutade värld utan ett enda bekymmer! På alla som tror sig veta vad som är bäst för mig! Är både TRÖTT och sorgligt FÄRDIG med tillvaron!

Det är alltid någon dum jäkel där ute i världsalltet, som sammanfattning i mina inlägg & tror sig veta allt jag menar, känner & syftar på. Inte kan det väl vara så oöverkomligt att se vad jag syftar på & vem jag faktiskt har i åtanke när jag skriver ner mina tankar; Nämligen JAG SJÄLV!!!!

Hur många gånger har jag inte fått höra , att , som "sjuk" är man kroniskt lat & bidragsfuskare. En, för mig, vidrig & hemsk människosyn OCH många låter en ständigt straffas för det! Man döms av politiker, översittare, läkare på FK, individer ute i samhället! INGEN vill vara sjuk! JAG VILL INTE vara sjuk!!!!!

Jag är bara så trött på det här. Jag har själv låtit mitt sociala nätverk krympa. På grund av att jag behöver lägga all energi & kraft på mig själv, under denna årstid som jag mår allra sämst. Att se andra runt en, familj, vänner, bekanta, som umgås, har kul, skaffar nytt hus/ny lägenhet, renoverar hemma, får mig att må ännu sämre, eftersom jag själv saknar kraften att ta tag i såna saker, saknar orken att umgås eller att bjuda hem folk. OCH så saknar jag givetvis den ekonomin som krävs för det.

Nu vet jag inte ens om mitt läkarintyg blir godkänt. Kanske blir jag utförsäkrad.

Visste NI att varje handläggare på FK får 3000 kr extra för varje person de nekar sjukpenning?... I mina ögon är det ett brott!!!

Det är inte MIG det är fel på (förutom att jag är sjuk), det är inte mina kunskaper det är fel på, det är inte JAG som är helt oduglig som person.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag inser att det bara är i statistiken som människor dör i miljontal. Varje människa dör individuellt , i sin egen situation. Så som hon lever.

Jag vill bli arg. För att ilska tillåter handling, möjligheter till förändring. Valet att protestera.

Jag ÄR arg! Jag är rasande över hur politiker & andra översittare behandlar sjuka. Jag kan inte ens SE "vad" jag har för makt att förändra. Om jag inte förmår att göra mina egna val, kommer det inte att finnas någon mening med mitt liv.

Jag tänker på alla val som jag aldrig var medveten om. Och dem som jag lät andra göra för mig - för att vara till lags, av rädsla... Vart försvann dem, dessa val som jag aldrig gjorde?

Myndigheterna fördärvar mina möjligheter till ro & harmoni. Och jag får ensam ta hand om smärtan & spillrorna av mig själv. Ta fram sopborsten & sopa upp delarna som blir kvar av mig. Jag drunknar & begravs i nån mapp, i någons dator , på någons skrivbord, hos en synisk & omänsklig myndighet. De kastrerar mig utan att se mitt lidande.

Vart går gränsen? När ska man sätta ner foten?

Nåt som också sårar mig är bristen på respekt från folk . När man säger hur man verkligen mår & känner & ber om respekt & inte får den, då vill jag bara gråta. Då känner jag mig som den minst betydelsefulla personen på jorden & som att mitt liv inte betyder något. Jag känner att livet måste ha straffat mig klart. Tack & lov kan man blockera människor på sociala nätverk, men det går ju tyvärr inte i det riktiga livet.

Folk tar sig rätten att spekulera i sånt som inte alls angår dem OCH jag hatar det verkligen! Ju fler bakslag man får, desto svårare är det att komma tillbaka.

Led-&-muskelvärk som påverkar ens dagliga liv. Värk som påverkar sömnen & dålig sömn leder till ännu mer smärta & ännu mer stress, vilket i sin tur ger ytterligare försämrad sömn.

Jag har lärt mig att laga mig själv när jag går sönder. Men HUR många gånger kan man försöka lappa ihop sig själv , sätta sutur på sig själv - hur många gånger?...innan stygnen släpper helt?...


Likes

Comments

Varför VARFÖR kan jag inte SLUTA röka?!...Bara fimpa! För gott! Jag är en slav under nikotinet! Denna bild gör mig illamående och får mig att tänka på hemskheter som lungcancer, KOL ...Underligt är det - att "trots" riskerna med rökning så fortsätter jag. Fruktansvärd drog. Beroende är bara förnamnet. OCH nu kommer ändå det värsta...Jag tycker det är sååå GOTT med en cigarrett till en kopp kaffe och efter maten...GOTT?! Kan ni fatta?! Vilken slav jag är under dessa giftpinnar ! Hur jäkla DUM får man vara, jag bara undrar? 😖🔫 👽

Likes

Comments

Hållit på hur länge som helst med bloggsidan utan att komma så långt. Den verkar inte konekta alls med min nya Facebook. Sliter snart av mig håret i ren frustation...:) Försöker ännu en gång, sen ger jag upp...i alla fall för idag...😜

Likes

Comments

​Börjar blogga igen...om sånt jag inte pratar om...som är lättare att skriva om. Som överskriften säger s är jag totalt känslomässigt utmattad...på grund av värk...på grund av en ond mage...på grund av andra saker...

Jag är inte så stark som jag försöker påskina utåt. Har hamnat i någon slags smetig äcklig självömkan. All min energi är som bortblåst. Jag tänker, att om jag börjar skriva av mig igen, så kanske det läker mig...i alla fall lite...

Jag börjar skriva ikväll...

Likes

Comments

Sitter för mig själv i sovrummet ( en självvald ensamhet ), med en PÅslagen men LJUDLÖS TV. Lyssnar på min nya spellista på Spotify i mobilen. Tagit ett glas vitt utblandat med cider. De sista dagarna har jag inte mått så bra. Fått en envis ögoninflammation & enligt läkare beror den förmodligen på allergin. Säg NÅGOT som JAG INTE drabbas av?...

De senaste veckorna har jag ägnat till powerwalk - jogging - cykling & det har gett resultat. Min DRÖM ( som jag inte yttrat till någon annan ) är att bli så pass BRA att jag kan börja ARBETA. Sedan har jag även träffat de två vänner som står mig mest nära, som får mig gladare, lättare till sinnes & nära till både allvar & skratt. Tack finaste Sussi & Kirsten. Litar på er båda till 100 %.  Ett avbrott i min annars så TRISTA vardag. En SOCIAL människa som JAG ska inte sitta inne, dag ut & dag in , ensam, med ledvärken som enda sällskap. 

Rökningen har jag INTE klarat & vill INTE ha skäll! Måste ta EN SAK I TAGET! 

Önskar alla mina vänner en Fin & Trevlig Pingstafton. Kärlek till er alla  <3

Rosie-Kram!

Likes

Comments

Om jag vore solens strålar
skulle jag smaka din hud
färga dina kinder
ge dig den värme som bor inom mig

Om jag vore havet
skulle jag famna dig med mina vågor
vira mig runt din kropp
och svalka dig igenom hettan

Om jag vore guden Amor
skulle jag skjuta dig med mina pilar
för att övertyga dig om
hur ONT det gör att älska dig

Om jag vore ett bandage
skulle jag läka alla sår
linda den om oss båda
för att minska smärtan

Likes

Comments

Allt du sagt - och fortfarande säger. Det spelar ingen roll hur mycket jag stålsätter mig - orden sårar mig lika mycket varje gång. Det verkar inte spela någon som helst roll att jag gör allt som står i min makt för att uppdaga sanningen, försäkrar mig om att jag är förberedd, att jag aldrig ska få höra något som jag inte redan vet eller fått höra otaliga gånger. Jag försöker "förlåta" dig. Jag inbillar mig att om jag kan göra det ska den smärta du orsakat försvinna. 

Jag litar inte längre på att LYCKA kan vara en valmöjlighet.Enda sättet att stå ut med det, enda sättet att undkomma det, är att veta min egen styrka, genom att överleva - genom att visa dig att jag inte är en vek och klen varelse som inte kan ryta ifrån!  Mig behandlar man inte illa. Helst inte av någon som aldrig, ALDRIG kan inse sina egna fel och brister och som aldrig någonsin kan säga det lilla ordet "förlåt"...

Jag minns ALLA grymma kommentarer. Det är inte snällt, du har inte rätt till det! Aldrig någonsin ska du glömma mitt utomordentliga minne. Det har aldrig svikit mig...

Jag är inte glad över den här övergivenheten. Alla murar du byggt upp och fortfarande putsar vidare på. Vad ska jag med dina tomma löften till när det är förståelse jag behöver?

Vet du, att vad du än sagt, vad du än gjort, har jag ALDRIG slutat älska dig. Faktum går inte att förneka. Din likgiltighet känns som is i mina ådror. Vad har jag gjort för att du ska behandla mig så? Förklara för mig...Jag begriper inte!  Inga ursäkter, inga förklaringar...

Jag hade klarat mig genom dagen med utbrott. Sen när du började skrika med den där förmyndarrösten, kändes mitt huvud som en väldigt gasfylld ballong. Vill du såra mig? Medvetet. Det är klart att det gör ont. Skitont! Den där känslan...Den bara stormar fram som ett godståg och mejar ner mig. När kommer nästa tåg? Skulle behöva en tidtabell...då kan jag anpassa mig därefter.  

Jag saknar dig. Du vänder ryggen åt mig och jag saknar dig. Du har sårat mig med ord och jag vill bli tröstad, omhållen, vaggad i din trygga famn. Jag vill ligga nära dig, invävd i din kroppsvärme. Jag vill vara tillsammans med dig - ALLTID!  Jag-tyckte-så-mycket-om-dig-att-vi gjorde- fler-av-dig...

Om detta nu är den stora kärleken, vad ska vi då göra med den? Kärleken ska inte vara grundad på några goda egenskaper hos föremålet - egenskaper är ju tillfälliga och föränderliga. Utan så här : jag älskar dig därför att "det är" DU.

Det är kanske inte meningen att det ska vara tryggt att älska?...

Det bara slår mig hur glad jag är att du finns och hur viktigt det är att du fortsätter att finnas.

Jag vet att jag är utlämnad nu. Jag vet att du har snuddat vid mitt innersta pansar och alla hemlig rum i min själ. Det finns säkert tusen saker som du och jag aldrig sagt till varandra och säkert tusentals saker som borde vara osagda oss emellan. Du vet, man försöker låtsas som om ingenting är personligt alls. Det är personligt så det svider. 

Jag älskar dig. Jag är fortfarande, efter så många år tillsammans, förälskad i dig...och det betyder att jag inte behöver någon annan.

Det finns massor att säga, men jag stannar här... 



Likes

Comments