Hem. Jag längtar aldrig hem. Mest för att jag inte har något hem. Jag har en lägenhet, en säng och tak över huvudet men jag skulle inte kalla det hem. Mer ett ställe att bo på för stunden. Istället har jag blivit både blessed och cursed med en rastlös själ. En sådan som ständigt söker sig bort från allt som vardag, trygghet och stabilitet heter. Som knarkar äventyr och spänning likt en av alla junkies på plattan. Livrädd för att fastna, livrädd för att växa upp och livrädd för att detta ska vara allt det blir i livet.

Jag kan avundas alla som trivs i sitt lugn, som har hittat den där balansen. Balansen jag själv ständigt strävar efter och som jag desperat behöver lika mycket som jag förkastar den när den dyker upp. Jag kan längta till den dagen mitt virrvarr i själen och mitt högvarv i hjärnan bara tar en paus och slappnar av. Ger mig tid att andas. När topparna inte behöver vara på månen och bottnarna inte leder ner i avgrunden. När det faktiskt känns helt okej att bara glida med i ett mellanläge och bara surfa på livet vågor. Låta mig själv ramla av brädan utan att känna det där jävla tvånget att slänga sig upp igen och slå alla med häpnad.

Men som sagt, det är både en blessing och en curse. Det finns något vackert i att vilja mer också.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

För mig är lycka det centralt. Jag tror det är det för dom flesta av oss. Det är lycka vi ständigt söker efter, har en enorm längtan till och då och då får en rejäl dos av. Och det är inte bara den där känslan av eufori, när man är i sjunde himlen och allt runt omkring är rosa, fluffigt och smakar sött som jag pratar om. Inte bara den typen av lycka. Det är även den som ibland gömmer sig i det lilla, som ett gott thé eller en bra podd på bussen till jobbet. Men av någon anledning tror jag att vi, eller i alla fall jag, är rätt dålig på att uppskatta dom där små stunderna då livet visar sig från sin absolut vackraste sida fast i små format. Av någon dum jävla anledning måste min lycka var så satans extravagant. Varför är det så?

Och det känns nästan ännu dummare när jag redan vet om det men ändå inte kan kontrollera det faktum att den lilla lyckan lätt åker över huvudet på mig. Swooosh så är den bara borta. Jag fick en glimt av den, en sekund av leende innan den försvann lika snabbt som den dök upp. Egentligen borde man bara ta tag i den när den finns där framför än och hålla kvar den tills man fått ut precis allt ur den där glada stunden. Det känns viktigt.

Kanske extra viktigt när man är som mig, en känslomänniska som har toppar som det högsta berget och dalar som går djupare än man någonsin kan föreställa sig. Lätt till skratt och lätt till tårar. Jag gillar den egenskapen ändå. Förr tyckte jag det var hemskt att jag alltid skulle reagera så starkt på allting och jag fattade inte varför det var så. Men idag, idag är jag rätt nöjd med det där. Min familj, mina vänner och min sambo vet alltid vart dom har mig för det går inte att missa när jag är lycklig eller ledsen, det är så extremt tydligt. Men just av den anledningen är det ännu mer prioriterat att hålla lyckan hårt. För min skull och för alla andras.

Med det sagt. Låt oss fira att det är helg med glada miner, bubbel och fyrverkerier av vår egna magiska sort! Ja!


Likes

Comments

Jag har bestämt mig för att inte skriva i bloggen varje dag. Inte tvinga fram massa oviktig utfyllnad utan bara kluddra ner några rader när jag verkligen vill förmedla något till er. Med det sagt behöver det inte alltid vara ett superseriöst ämne eller så, bara saker jag känner att jag vill dela med er som läser.

Idag ligger allt mitt fokus på sociala medier. Alltså ämnesmässigt. Personligen har jag en enorm hatkärlek till fenomenet. Jag älskar hur man kan hänga med i folks liv, dela med sig av sitt eget och få bekräftelse i stunder då livet kanske inte är sådär drömmigt som man önskade. Men samtidigt tror jag att sociala medier fullständigt förstör delar av människor, inklusive mig själv såklart, och ger oss en extra ångest som tidigare inte existerade eller ens fanns på våra världskartor.

Jag har vänner som räknar likes på instagram och tar bort bilder som har fått "för lite" gilla-markeringar på facebook. Vänner som kan spendera timmar för att få till den där perfekta bilden. Och jag är absolut inget undantag eller någon form av social media-guru som hittat min inre facebook-peace. Fuck that! Jag är exakt likadan. Kanske inte så likes-räknande (längre), men visst blir man glad om det trillar in ett par stycken tummar upp. Det är den där bekräftelsen som sitter som en djävul på axeln och som ständigt viskar i örat hur viktigt det är att vara omtyckt, även om så av bara främlingar.

Förra året var jag en riktig instagram-idiot. En riktig ärkepajas. Selfie efter selfie dök upp i mitt flöde och i slutändan lyckades jag lägga upp ungefär en bild om dagen. Varför? Ingen jävla aning. Jag förstår ju att det inte är en enda människa där ute som bryr sig, ens för en sekund, om hur jag ser ut. Men jag tror det hela mynnade ut i att jag behövde visa upp ett liv och en glädje som egentligen bara var en falsk fasad, men som jag kanske hoppades skulle bli verklighet. Den där klassiska "ler du i 5min så blir du glad". Det funkade inte, inte alls faktiskt. Min idé om att min sugiga verkligheten kanske blir bra om den ser bra ut på bild, den fallerade som ett jävla korthus. Det blev det plus minus noll på något sätt.

Jag tror det var först när jag blev trygg i min relation med Patrik och kunde acceptera att den kärlek och bekräftelse jag får från honom varje dag faktiskt är sann och ärlig, jag tror det var då jag kunde andas ordentligt och glida ut ur sociala medie-bubblan. Och fan vad skönt det var. Är. Idag spelar det liksom ingen roll vad roffe256 eller superlinda_style_london tycker om mina bilder och uppdateringar. Det enda som är viktigt nu är att dom jag älskar och avgudar är nöjda och glada med sina liv. Och om jag visar upp någonting nu idag, då är det bara kärlek i det.

Sen är det klart att sociala medier fortfarande påverkar skiten ur mig, givetvis. Det har någonstans blivit en del av den vardag vi lever i. Men jag är mer försiktig nu än innan. Jag gillar och kommenterar inte bilder på samma längre för det betyder tydligen att jag vill ligga med folk, jag slänger inte upp tusen selfies i veckan eftersom jag inte behöver andras bekräftelse på samma satt och jag analyserar inte längre vad mina vänner/min partner gillar för att jag vet att allt det där är egentligen bara en låtsasvärld. Min verklighet är tusen gånger bättre än vad som syns i mina medier. Och jag är lycklig för att den insikten slagit mig som en käftsmäll.

Livets man, livets vänner, livets familj. Min polaroidkamera är mitt bästa köp någonsin. Inga filter, inga omtagningar. Det är stunden som räknas och det är så jag vill leva - här och nu.

Likes

Comments

Varning för snurrigt inlägg. Dels för att det är fredag kväll och jag är lätt vinmarinerad och dels för att det jag kommer skriva ändå inte kommer makea någon sense at all. Och tydligen är det på svengelska också. Hur som helst. Idag tänkte jag ta upp en sak som alla kan relatera till; människor.

Jag älskar människor! Jag älskar alla färger, former, personligheter, utstrålningar - ALLT. Människor är helt magiska och många av dom jag haft turen att möta under mitt, ändå ganska korta, liv är värda att hyllas till skyarna. Och om man verkligen sätter sig ner och funderar lite så tror jag att dom flesta av er där ute kan hålla med mig. Fan vad fina vi är ändå. Och om vi nu är så fina, så bra, så speciella och unika var och en av oss, varför ska vi då ibland agera som riktiga jävla praktidioter? Puckon helt enkelt?

Nu pratar jag inte idioter i den aspekten att man rätt upp och ner säger något extremt dumt till någon annan människa. Jag menar det här med att vi är så öppna och blinda för alla underliggande nedvärderingen som finns i oss och som dag för dag blir mer accepterade och använda. Wow. Jag sa ju att detta skulle bli snurrigt. Men som exempel då.. Vi tar det här med att alla tjejer kallar varandra bitches, hoes, whores och sluts nu förtiden. Det är ett ganska bra exempel ändå!

En tjej träffar en kille och ligger med honom av helt fri vilja för att hon är en strong och independent woman som gör precis vad hon känner för. Kalas! Jag applåderar er och tycker det är fantastiskt att vi kommit så långt att vi brudar kan göra vad vi vill och känna stolthet i det och utan rädslan för att bli kallade horor längre, som det var förr. MEN, här kommer vändningen. Plot-twisten så att säga. Istället för att männen säger dumma saker till oss och sprider rykten (som vi tjejer själva är löjligt bra på att hakar på), så kallar våra bästa vänner, kompisar, folk vi känner oss för exakt samma ord som man egentligen inte får säga, men då är det accepterat och "lite kul".

Nu kanske ni undrar vad fan jag menar egentligen. Och gud vad jag svär efter lite vin! För att försöka förklara mig då. Jag kikade mitt instagramflöde häromdagen och såg hur många konstiga sidor jag egentligen följer. Sidor som är rätt roliga, som är inriktade på humor och som man kan få ett gött morgongarv av. Dom här sidorna är experter på det där med underliggande nedvärdering. Dom tar all den här dåliga skiten och vänder det till någon positivt. Som att istället för att använda hoe som någon dåligt utnyttjar dom det till att det ska vara ballt att vara en hoe för då är man en självständig, stark, egen, skiter-i-allt kvinna. Nej. Nej fy fan. Jag är helt med på att peppa brudar till att våga ta för sig och göra vad dom vill. Men nog måste det finnas ett bättre ord än whore/slut/bitch whatever att kalla dessa starka egna brudar? Skärpning för fan!

Kan inte detta året blir ett år vi istället lyfter varandra lite. Skiter fullständigt i allt trams och bara langar ut ton med positivitet och kärlek. Tro fan att vi kan behöva det efter 2016. Och årsbytet är inte en anledning till förändring egentligen, men varför inte vända blad nu? Alla dom där småsakerna som har ett underliggande töcken av skit, lämna dom. Våga le lite, var lite glad och passa på att faktiskt se det fina i livet du har. För alla har något fint i sitt liv. Och här är en viktig puck! Puck? Grej. Ah, så..

Om ni i år har turen att träffa en människa som ger er lite extra energi, som ni har en skön vibe med - håll hårt i dom för fan! För dom är få och jag tror vi har missat alldeles för många sådana redan.

Åh nej! Jag tror att mina grannar ligger. Fan. Men gud det låter som två kåta kossor.. På grönbete typ i mitten Schweiz där dom har massa fräscht gräs. Alltså grönt gräs. Alltså koss-ät-gräs. Skitsamma! Mer vin jordgubbar comin' up!

PS - Tipsy Talk kanske borde bli en kategori här i bloggen. Vad tycker ni? Kanske ångrar mig imorgon men ändå.

Likes

Comments

Jag har alltid älskat att resa. Trots min extrema flygrädsla har dragningen till att se och upptäcka nya platser alltid varit starkare än paniken av att vara fast i en plåtburk flera kilometer över marken. De senaste åren har jag haft turen nog att resa mer än någonsin. 2015 hann jag med både flera månader i LA och flera månader i Asien, jag var knappt hemma egentligen. Bara någon månad och jobbade ihjäl mig innan jag begav mig iväg igen. Det var nog ett ganska rotlöst år för min del och jag hade väl ingen ordning på någonting, men resemässigt var det helt perfekt! Återigen fick man ett kvitto på hur vacker jorden är samtidigt som jag verkligen fick upp en känsla av att livet är så mycket mer än bara det här som finns här hemma. Förra året var målet att snurra runt jorden lika mycket som året innan, men eftersom P befann sig i LA var det bara dit mina resor gick. Inte mig emot i och för sig. Inte alls.

I år däremot, 2017, har vi lovat varandra och oss själva att resa så mycket vi bara kan! Vi ska dock lyckas spara pengar till en eventuell flytt också, men lite emellanåt kan man ju dra iväg. Hittills har vi två resor inbokade. Budapest 1-3 februari och Miami 28 februari-8 mars. Sen blir det Island i juni också. Så var det ju det här med att spara.. Eh.. Äh, det löser sig!

Det vore ju inte tråkigt att vara här nu. Thailand 2015.

Likes

Comments

2016 har gått över till 2017 och jag är djävulskt glad för det. Visst kan man minsann börja om och vända livet när man helst vill, men nog fan är det lättare när det är ett helt nytt år! Det är som ett nytt kapitel och det känns rätt naturligt att vilja göra en förändring. Man kan ju inte gå i samma gamla lunk hela lajf liksom.

Hur som helst så firade jag in det nya året på allra bästa sätt! Med en trerättersmiddag tillsammans med elitmänniskor som skulle få vem som helst att bli avundsjuk på sällskapet. Det hela började med att Mats-Martin drog av en bit av tummen med mandolinen under sin potatisskärning och därefter insåg vi alla att det BARA kunde bli bättre, vilket det blev. Vi var ett litet sällskap på 7 pers som åt massa god mat, smällde raketer, pussades på tolvslaget, spelade twister, lekte musiklekar och drack oändliga mängder alkohol ända in på morgonkvisten. Vid 05-snåret satt vi på golvet i en ring och snackade nyårslöften innan vi kröp i säng. Eller ja, AP kröp i säng snarare. Jag och Patrik kröp ner i soffan och Mats och Annie hamnade på en uppblåsbar madrass som helst av allt inte alls ville vara uppblåsbar.

Efter en sån drömkväll vaknade vi alla lite halvskakis och trötta och hade lite gött soffhäng innan jag och mannen i mitt liv var tvungna att ta tåget hem till Stockholm igen. Det var i och för sig inte så farligt för vi sov i princip hela vägen och väl hemma behövde vi inte göra mer än beställa pizza och krypa ner i soffan och sitta alldeles för nära varandra med dubbeltäcke. Bra start på nya året tillsammans med det bästa 2016 gav mig.

Tack 2016 för att du gav mig någon att hålla hårt i. Han gör mig både tjock och gla'!

Likes

Comments

Nu närmar sig nyår med stormsteg och det är dags att ta tag i dom där nyårslöftena. Igen. 2016 har varit ganska omtumlande för min del. Året startade tungt, fortsatte i en konstant uppförsbacke och jag grävde ner mitt huvud i jobb likt strutsen gräver ner sig i sanden. Någonstans på vägen såg jag ljuset i tunneln när jag träffade min sambo och saker och ting började sakta men säkert vända. Men året har varit minst sagt rörigt. Jag har hunnit med 2 resor till Los Angeles, flyttat till Stockholm, förlorat min älskade mormor, blivit sambo, bytt jobb oändligt många gånger och haft min första ångestattack någonsin. Någon jag insett det här året är att jag måste lägga mer fokus på mig själv och inte bara kasta ut min energi till andra hela tiden. Det är min blessing och min curse. Att vara positiv, energisk och härlig har alltid varit min grej, men efter 27 år av att ständigt stå på tårna har jag nog kört slut lite på mig själv och kraschat. Så 2017 behöver jag fokusera lite inåt också och reda ut vart jag ska lägga mitt fokus och när. Så mina 10 "löften" är..

1. Balansera min energi
2. Hitta yogan igen och få lugn i kropp och själ
3. Boka in fler resor och upplevelser
4. Sprida mer kärlek än någonsin
5. Våga framtidsplanera utan att få panik
6. Tillåta mig själv att ha dåliga dagar ibland
7. Sätta ett sparmål och make it happen
8. Ja, men träna och äta bra dårå
9. Vara snäll mot mig själv
10. Uppskatta det lilla lika mycket som det stora

Sen har jag tusen andra saker jag vill bli bättre på i år. Våga lita på människor, sluta måla upp saker i huvudet, få bort den där sjuka rädslan för att missa något, ja men sådana saker. Men ovannämnda 10 är väl någonstans grundstenarna för att jag ska hålla mig glad och flytande. Börja inifrån och jobba mig utåt.



Likes

Comments

Kära ni. Julen har gått i en rasande fart och än är dagarna av halvstress och fläng inte över. Men visst har jag haft en väldigt mysig jul tillsammans med alla nära och kära hemma på Västkusten. Och trots att schemat varit fullspäckat i vanlig ordning, så har jag lyckats finna någon form av lugn. Men som en lite recap får ni här höra hur mina senaste dagar sett ut.

Efter jobbet den 23:e skyndade jag iväg till tåget där jag mötte Patrik och vi begav oss mot Göteborg tillsammans med en termos 21%-ig glögg och p3 dokumentär i öronen. Timmarna på tåget gick rätt fort och väl framme, i staden som bör vara Sveriges huvudstad, blev vi och all vår packning upplockade av min lillebror. Sen väntade en lugn kväll hemma hos mamma och pappa med tacos och häng framför TV:n. Verkligen inget kaos utan bara avslappnat och gött. Som det ska vara sådär dagen innan julafton.

När det var dags att kliva upp på julaftonsmorgon slängde vi in Patrik i våra traditioner och mitt i allt sitter vi i min brors säng och öppnar "julstrumpspaketen" innan mamma tvingar i oss gröt och vi ser sista avsnittet av julkalendern. Traditioner alltså, det är något unikt och väldigt betryggande det där. Och jag älskar det! Den traditionen vi dock måste bryta till nästa år är den med att Patrik firade jul hos sin pappa i år och jag hos min familj. Det kändes så extremt konstigt att skiljas från min stora kärlek på den dagen som är den absolut bästa på hela året! Jag ville ju fira tillsammans med honom. Han saknades väldigt mycket under julaftonskvällen och när jag gick och la mig helt själv var det extra tomt. Konstigt det där ändå. Men trots att han var långt borta under självaste julafton hade jag det väldigt mysigt tillsammans med familj och släkt. Vi åt alldeles för mycket mat, i vanlig ordning, och delade ut klappar till höger och vänster. Det blev en hel del i år, men även mycket som gick till välgörenhet vilket jag gillar. Det är fett med fint att vi tänker på andra.

På juldagen hade vi ett lite lagom kaotiskt schema framför oss. Patriks syster Erika plockade upp mig vid 11-ish och sen hämtade vi hans mormor och morfar innan vi åkte vidare till mamma Marie och Göran för ännu mer julfirande och mat. Vi dök nog upp någon gång strax efter 12 och sedan flög timmarna förbi hur fort som helst! Det var superhärligt att sitta där tillsammans allihop och bara få umgås lite. Vi försökte att inte känna någon stress utan bara njuta av sällskapet och jag tycker ändå vi gjorde det rätt bra. När det närmade sig kväll var det dock dags för mig och Patrik att vända hemåt för kalkonmiddag tillsammans med min familj, vilket såklart inkluderar Johnny och Johannah. Det blev mat och fest hela/halva natten innan jag däckade i sängen runt 02.

Sen återstod bara en dag innan vi var tvungna att lämna Västkusten for now och återgå till Stockholmslivet lite. Klockan ringde tidigt och en dusch, packning och kaffe senare var vi påväg till Julhäng hos AP vilket är en helt ny tradition som uppkom under en halvfull kväll hos honom för några veckor sedan. Vi var väl 11-12st som samlades hos Andreas för jultacos (vilket förövrigt var världens bästa idé) och julklappsbyten. Alla hade fått en person var att ge paket till, det var dock hemligt vem man fick och det enda som fick stå på själva paketet var namnet på personen som skulle få det och ett julrim. Jag fick ett par jättefina Dyberg/Kern-örhängen av Mats och själv gav jag en öltårta till Torre, haha! Vad gör man inte? Det blev mycket skratt under utdelningen och när alla fått sina paket hade jag och Patrik två små grejer till att dela ut. Ett fadderbrev till AP som nu, på pappret, är fadder/gudfar till våra fiskar. Stort ändå! Och ett kuvert med tillhörande ifyllda blanketter som ska skickas till Skatteverket som vi gav till Martin, eller Mats då.. Eller Mats-Martin nu! Han fick, från oss, inget mindre än ett namnbyte i julklapp! En signatur på blanketten är allt som behövs och sedan byter han namn från Martin till Mats-Martin, haha! Ganska internt men så sjukt jävla roligt! Alla kallar ju honom redan för Mats så varför inte göra det officiellt? Nu får vi hetsa honom att signa det där satans pappret!

Nej, nu ska jag jobba vidare. Några få dagar på kontoret innan vi rullar ner till Göteborg igen för att fira nyår. Jävla fläng-lajf!

Likes

Comments

Det har varit tyst i bloggen ett par dagar. Tiden har helt enkelt svikit mig återigen. Det har varit så extremt mycket att göra inför jul. Både på jobbet och privat. Och när man väl haft lite ledigt har man spenderat det med mannen. Vi har till och med lyckats ta oss ut på dejt nummer 2. En middag med tillhörande vin på Supper. Det var det mysigaste på länge. Vi delade på massa mat och satt och bara babblade. Skön att få snacka och skratta lite i en annan miljö och känna att vi unnar oss lite. Bästa! Och att maten och vinet var drömgott var ju bara en bonus.

Utöver det har tiden handlat mycket om julklappar, planering, resor, poddande och så vidare och så vidare i all evighet. Jag kan nog erkänna att under jul och nyår lär bloggen vara lite tom. Idag åker vi hem till Göteborg för att fira jul och där har vi ett kaosschema i vanlig ordning. Julafton imorgon hos mamma och pappa, juldags-dagen hos Patriks mamma Marie, juldags-kvällen med kalkonmiddag och fest hos mina föräldrar och den 26:e blir det julhäng hos AP med alla grabbarna och Louise där det väntas julklappsutdelning och tacos. Med andra ord, ingen tid för andning, haha!

Så, jag önskar er en helt magisk jul så hörs vi när vi hörs!

Puss och så

Likes

Comments

Det går ju inte att undgå att året snart är över och att ett nytt är framför oss. Jag har alltid gillat det här med nytt år. Starta på ny kula med nya löften som kanske kan lyfta livet lite ytterligare. Sen är jag helt oduglig när det kommer till att hålla mina löften, men det är en helt annan femma. I år ska jag minsann ha löften som handlar om att lugna ner min själ lite. Hitta lite inre ro och någon form av balans i livet. Inte alltid ha en inre hets efter nytt och spännande. Planera ut min energi helt enkelt. Jag ska fundera lite innan jag skriver ut här vad det blir som ska göra 2017 magiskt. Men det är ju trots allt mitt år, det har mamma sagt och det håller jag fast vid!

Dagarna går så sinnessjukt långsamt nu fram till jul. Kanske för att jag längtar hem till familjen ganska mycket? Det är nog en stor del av det i alla fall. Igår gick min arbetsdag i sloooooowmotion. Kände mig som en sengångare när jag strosade omkring på jobbet. Men plötsligt, från ingenstans, dök min bästa fru Johannah upp! Alltså va?! Så himla glad! Jag fick blommor och sällskap sista 1,5h på jobbet. Äntligen lite snicksnacktid och myshäng. När jag klappade ihop för idag åkte vi hem till mig, Patrik var på julbord med jobbet så vi fick en riktig tjejkväll i soffan med thaimat framför Bridget Jones. Precis vad som behövdes en seg måndag. Bra start på veckan! Det var alltså måndag igår. Vilket betyder att det bara är tisdag idag. Vilket betyder att det är hundra ååååååår kvar tills jag får åka hem. Blä!

Likes

Comments