Hello, nu har jag varit i LA i tre veckor och inte förrän nu fick jag en stund över till att blogga. Ett nytt kapitel har startat. Dagarna innan jag åkte hit så visste jag inte alls vart och hur jag skulle bo. Men på något mirakulöst sätt löste sig allt ändå, och vi fick flytta in i vår nya lägenhet redan samma dag som vi landade! Too good to be true, kändes det som. Och dagen efter så fick vi tag på flyttgubbar som kom och hjälpte oss hämta våra möbler och andra ägodelar från storage. Frågan var bara när allt skulle skita sig, för allt gick bara så bra som det kunde. Thank god for that.

Nya lägenhetskomplexet är hur fint som helst. Sist så bodde vi bara några kvarter bort, så det var ingen lång flytt. Vi går fortfarande till samma mataffärer och så. Jag brukade alltid tänka att det här stället såg så fint ut utifrån, och önskade jag bodde där. Men det var lite för dyrt då. Nu tycktes priserna gått ner något, dock är det fortfarande väldigt dyrt. Men det är det överallt i LA, om man inte vill bo med bedbugs eller kackerlackor.

Att bo här känns nästan som att bo på hotell. Det finns en stor pool med massor av palmer omkring. På morgonen går jag ner och hämtar kaffe från kaffemaskinen. Vår lägenhet har en perfekt utsikt mot en innerträdgård där det finns en fontän. Ja, det är verkligen så bra som det kan bli. Det är mycket mer peaceful miljö här än på mitt förra ställe, jag känner mig mer zen här.

En rolig fakta är att det verkar som att Lauren och Heidi bodde här i de tidiga avsnitten av The Hills. Kanske är det därför jag alltid tyckt det ser så fint ut, omedvetet så kopplade jag stället till The Hills. Jag älskade den serien, tror faktiskt det var en av sakerna som inspirerade mig till att åka till LA från första början. Att nu bo här är nästan lite för mycket kliché. 😄

Jag har en massa att skriva om hur det gått i skolan med nya kurserna, speciellt acting-kursen som varit en rivstart kan man säga. More soon!

---
A new chapter in life. I've now been in LA for 3 weeks and not until now did I get a chance to sit down and write about my travels and the new place. It all ended up great, almost too good to be true. I love living at this place. All the palm trees and fountain makes me feel relaxed and it's so much more peaceful than my last place. My last place was ok, but there were no palm trees and always very lonely by the pool. And fun fact, it seems like Lauren and Heidi from The Hills lived here while they shoot the show. I loved that show and I think it was one of the inspirations to why I wanted to go to LA in the first place. So cliché! Anyway, I got lots to tell you guys about my new classes, especially the acting class which had an intense start... Coming up next
😳

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu har jag skrivit klart intervjun vi gjorde med Josh och Chris You Me At Six på Bråvalla i somras. Att transkribera är något av det tråkigaste jag vet, men känslan när det är gjort är väldigt fullfilling. 😊 Det var roligt att träffa dem, men jag mådde så sjukt dåligt den dagen pga stress, näringsbrist och sömnbrist. Kände mig lite borta. Egentligen var det så under hela festivalen, så det var inte alltid tipptopp.

Gosia ställde en fråga om spiritualitet och religion, vilket de hade några smarta åsikter om. Jag förstår dock inte hur de inte kan gilla katter. Josh sa också att han har "a caviar taste on a fish finger budget", vilket är, typ, precis som vi!

HÄR kan ni läsa intervjun. Den är på engelska denna gången eftersom vi börjat satsa mer på täckning i utlandet, speciellt USA då förstås.

Bilden är tagen av vår festivalvän Emil Agrell som följde med på intervjun.

---
I just finished writing the interview we did with You Me At Six at Bråvalla festival. It was fun to meet them, but I was feeling like crap that day because of stress, lack of sleep, and food. Life when you work as hard as we do 😉 You can read the interview here.

Likes

Comments

Ok har varit ett totalt nervvrak senaste dagarna. Jag är jättestressad pga har inget boende när vi kommer till LA om mindre än två veckor. Det spelar nästan ingen roll hur långt innan man börjar kolla efter roomies, det går inte lättare. Vet inte hur många olika jag pratat med på Facebook nu och jag är ärligt talat lite förbluffad över hur långsamma och oplanerade människor kan vara? Kanske är det bara jag som är planeringsfreak ibland. Min mardröm är att stå på gatan med tusen resväskor och tvingas sova med de hemlösa.

Just nu har vi iallafall några alternativ på g, så det måste väl lösa sig på något sätt. De lägenhetskomplex jag kollat på online verkar superfina, så jag är excited över att kanske få bo i något av dem. Takpool, eller ett block från Sunset Strip, eller resort-style-komplex. Vad det än blir hoppas jag att det blir bra.

Efter mycket om och men har jag nog fixat boende hos en vän de första nätterna. Jag säger nog, för man vet aldrig med vissa, hur pass bra man kan lita på de och så. Men han verkar mer positiv än jag förväntade mig. Kanske har jag underskattat honom. Om han fixar detta är det i vilket fall hur schysst som helst. Då får jag bo i Playa del Rey som är nära havet och skolan. Well, wish me luck!

I love this list pad, it's so cute. It's my favorite emoji, or the one I can relate to the most I think.

---
I've been such a mess the last few days. I'm worried since I don't know where I'll live when I get back to LA. I got a few options but nothing is for sure yet. Wish me luck! 

Likes

Comments

Har haft mycket family time nu när jag varit hemma i Sverige ett par veckor. Min mormor är så rolig. Hon är 88 år och har börjat tappa minnet om vissa saker, inget konstigt med det i den åldern. Speciellt siffror och årtal har försvunnit. Men när vi kollade på Lotta på Liseberg igår (hatar det programmet men får stå ut ibland när jag hälsar på) kom fram att något hon minns är att Lotta Engberg var höggravid 1987. Det var hon helt säker på! Men däremot har hon glömt när mamma, hennes enda dotter, föddes. När hon tänker efter lite kommer hon dock på att juste, hon föddes samma år som drottning Elizabeth kröntes!
Jag vet inte ens vad kröntes innebär och jag är emot monarki. Men mormor vet dessutom när prinsessan Viktoria, kungen och Silvia fyller år. Glasklart! "Det vet väl alla". Jag förstår verkligen inte hur detta går till! Men det mest priceless är ju att när drottning Elizabeths kröntes var mer minnesvärt än när mamma föddes.

Det kan bli lite roligt ibland. Tur att hon har självdistans och kan skratta åt det. Tänk att det kan bli så när man blir gammal, att saker bara försvinner ur minnet. Eller, försvinner helt gör de nog inte, minnena finns nog där inne någonstans. Jag kan redan nu känna av hur mitt minne sviker ibland. Hur ska detta sluta? Klart är att jag nu ej kommer glömma om Lotta Engbergs graviditet eller kungahusets födelsedagar.

Här köper mormor en keps där det står "Captain's Mistress". "Det står väl inget konstigt på den? Jaha, kaptenens älskarinna, det blir bra".

Apropå ålder, så har jag slutat prata med min hund pga hon hör mig aldrig längre. Det är som att prata med en jättegammal människa och det är jag inte så bra på. Hon är 14 år men jättepigg annars. 😄

Och min katt är ju helt crazy fast han är 19+. Häromveckan fångade han en fågel som råkat flyga in inomhus. Han åt upp hela den, lämnade inte en smula. 😳

Just look at them. Inte att leka med!

---
So my grandma's is very old and starting to forget things, especially dates and birthdays. She forgot my mom's, her only daughter's day of birth. However, appearently she remembers everything about the royal family and their birthdays. Without a doubt. It's funny but also a bit scary to think about that things will disappear from your mind and you can't do anything about it.

Even my dog is getting old. She is 14 and can't hear very well anymore, so it's like talking to an old person.
Other than that, they're all doing well. My cat is 19+ but crazy as hell.

Likes

Comments

Sett det allra sista Sex & the City-avsnittet nu. Är helt broken! Fick för mig att det fanns en säsong efter den jag höll på att kolla på, men så var det slut bara. Har sett säsongerna långsamt och säkert från typ januari, ville aldrig att det ska ta slut. Och vet inte hur många gånger jag grät under sista avsnittet. Har kanske pmds, men det var så fint när Charlotte fick besked om bebis, och när Samanthas kille kommer hem för att säga I love you. Och så sorgligt när Carrie är helt ensam i Paris och inte hinner gå på festen hennes fans anordnade för att hon lever sin pojkväns liv hela tiden. 😪 För att inte tala om när hon äntligen fick höra att hon är "the one". Det positiva är dock att jag fortfarande har de två långfilmerna kvar att se. 😄

Serien är timeless. Och alla dessa outfits! Jag är inte ens ett modefreak, men klädvalen är alltid väldigt fascinerande.
Sex & the City blev verkligen bättre och bättre för varje säsong. De har den perfekta vänskapen sinsemellan, där de inte dömer varandra (ok förutom Miranda ibland) och de älskar varandra för dem de är.

Jag undrar bara varför de röker så mycket, speciellt i det sista avsnittet? Det är inte alls bra att de gör smygreklam för sånt, till och med jag blir röksugen och jag är ingen rökare.

---
I just saw the last Sex & the City episode, I know, the last person on earth. I cried a few times during it because of all beautiful moments. I loved the show so much and I'm sad it's over. Although, I still have the two movies left. 😄 I just don't like that they're smoking so much. Well, 90's I guess?
Anyway, they have the perfect friendships. And the show is honest, and the stories are fun and smart. Timeless. 

Likes

Comments

Snacks & socker, gentlemen, och man är alltid en lady. En fråga jag ofta får från folk i Sverige är vad som är största skillnaderna mellan USA och Sverige. Först så får jag lite idétorka, men när man tänker efter så finns det faktiskt en del olikheter som jag lagt märke till:

  • Maten. Det känns som mycket svårare att äta bra och nyttigt i USA, om man inte har det väldigt gott ställt. I LA finns mycket hälsosamma alternativ, men det är få som kan leva den livsstilen på lång sikt.
  • De flesta djur matas med antibiotika så oftast är det inte alls bra att äta kött. Sen kan jag tänka mig att djurhållningen är betydligt värre än i Sverige, så jag försöker äta så mycket grönt som möjligt.
  • Amerikaner älskar snacks och socker. I mataffären finns det långa gångar som är tillägnade endast chips, eller endast söta flingor i alla regnbågens färger, eller endast jell-o (nån gelegrej jag inte alls förstår mig på).
  • Människorna är betydligt mer öppna och sociala, men på något sätt också svåra att komma in på djupet.
  • Amerikaner använder mycket floskler. Dvs säger sånt som är självklart, och tomma fraser. Mycket klichéer. "How are you" tex är ingen fråga utan en hälsning. De bryr sig inte riktigt om att få veta svaret.
  • Folk går klädda precis hur de vill och bryr sig inte så mycket om kroppsformer osv. Sen gillar många att gå lättklätt, så det är ofta svårt att vara den mest slutty i rummet, speciellt ute på klubbarna.
  • Amerikaner gillar inte att sola ute lika mycket som vi svenskar. Jag var nästan alltid ensam vid poolen på komplexet, och på mitt förra boende var det bara svenskar och norrmän.
  • Vägarna är sjukt breda och har ofta typ sex filer. På vissa övergångsställen har de en timer som räknas ner från typ 30 sekunder när det är grönt, så man ba jahapp bara att börja promenaden då...
  • Alla åkter Uber i LA. Numera är nästan varannan bil man ser en Uber eller Lyft. Dessa taxi-appar är hur bra som helst.
  • Alla kallar mig och Gosia "ladies" så fort vi är utanför dörren. Saknar det så mycket. Det är alltid kul, alltid är vi ladies. Lovely ladies. Vad kallas man här liksom? Går inte att jämföra.
  • No offence, men många amerikaner är inte så intelligenta. Sånt man bara märker.
  • Männen bjuder alltid på dejter, och de hämtar alltid upp med bil alternativt skickar en Uber. Jag har inte varit på många dejter i Sverige, men vad jag hört så är det ofta typ 'vi delar på notan va?'. Kanske finns undantag, men det skulle förmodligen aldrig hända i LA.
  • Människorna, speciellt kvinnorna, är mycket vackrare i Sverige. Det är ingen myt! Och de flesta amerikaner älskar svenskar. De tycker man är lite exotisk.
  • Tjejer festar gratis ute på nattklubbarna. Om man går med en så kallad promoter så kommer man in gratis och får gratis drinkar vid ett bås. Det är så olikt något annat jag sätt, och kulturen är väldigt ytlig. Tycker de att någon har fel utseende kommer de inte in.
  • De älskar, alltså, ÄLSKAR högtider. När jul och nyår är slut byts skyltningen i mataffären genast till Valentine's-varor, och sedan är det St. Patrick's Day, Thanksgiving eller Memorial Day, och gud vet vad.
--
I often get the question "what are the biggest differences between Sweden and the USA?". Some of the things I've experienced in LA are:
  • Unhealthy food and the love of sugar and snacks in the US.
  • Everyone riding Uber's if they don't have a car. Super smart system!
  • Everyone's calling us "ladies". It sounds so nice and also a bit funny.
  • Women are in fact more beautiful in Sweden - it's no myth!
  • Americans loves their holidays - no joke.
  • Americans loves to chat and they are often very social, but they're also kind of difficult to get to know on a deep level.
  • Men are always paying for the dates, and picking up in their car or sending an Uber. In generel, they know more of how to be gentlemen compared to Sweden.

Likes

Comments

Har varit ute hos min mormor väldigt mycket sedan jag kom hem från LA. Hon bor på en ö i skärgården, så man måste ta en färja för att komma dit. Det är så vackert där ute! Alla små obebodda öar där endast någon älg bor kanske. En miljö som definitivt inte finns i LA, eller någonstans alls utanför Skandinavien.

Där ute på ön så har jag mest bara ätit gott, solat, lyssnat på poddar, gått promenader. Legat på bryggan och njutit av tillvaron. En del av min rehab-sommar. Försöker ta in lugnet som inte kommer finnas på samma sätt när jag kommer tillbaka till LA. Det finns inte mycket annat att göra på ön. Det finns en ICA, ett museum och en kyrka, där jag faktiskt döptes en gång i tiden.
Här är några bilder från min Skärgårds-semester so far.

Utsikt från färjan.

"Me and my boat". Säger vi.

Utsikt från bryggan.

Molly njuter av havsluften.

Ett gammaldags café vid museet..

Båthamnen.

---
Just some photos from my vacay at my grandma's, who lives on an island in the Stockholm's archipelago. Very different from life in LA. Beautiful and a great place to relax, far away from city life. I'm 50% country girl and 50% city girl, I think.

Likes

Comments

Nu när jag har tid över att filosofera och så, så har jag kommit att tänka på väldigt mycket random saker:

  • Måste pensionspara. Har insett att jag måste börja pensionsspara om jag inte ska bli en urfattig pensionär. Förstå! Så vuxet att jag får lite panik. Jag ska ta pappa till hjälp och börja investera i fonder. Jag insåg detta när jag såg en tv-reklam om att man får 52 veckors semester om året när man blir pensionär jag och ba herregud det är ju sant. Eftersom jag inte haft något riktigt jobb, bara frilansat och jobbat i bemanning i princip, så vet jag inte vart min pension sparas? Ibland tänker jag att jag nog aldrig kommer leva till jag blir pensionär för kommer säkert gå under om livet går åt helvete och pengarna tar slut.
  • Dessutom: ska gå ur svenska kyrkan. Onödig avgift per år och jag är inte ens troende.
  • Håller på att kolla lite efter praktik inför hösten. Känns lite svårt, speciellt med tanke på att jag inte är i USA och kan gå på intervjuer just nu, men något borde man väl kunna hitta? Är bara lite tidspress. Skolan börjar om en månad.
  • Jag älskar min nya natt-tröja från Hunkemöller. Jag kommer nog använda den till vardags också. Tycker faktiskt det ibland är fint med kläder som ser ut som nattlinnen. Så, fuck the system.
  • Finns det piller som gör mig glad och pigg? Googlade på detta men hittade inget. Det mesta är bara ångestdämpande och det blir man ju bara trött av. Men om man går runt och är helt nedstämd och på en lägre nivå av humör än alla andra? Jag vill få energi och inspiration igen.
  • Är alla människor lika mycket värda? Fuck no! Man tänker väl alltid så för det låter ju bra. Men nej, jag tycker inte att folk som plågar djur, våldtäktsmän, terrorister, och andra hemska människor är lika mycket värda som alla andra.
  • Jag känner mig så bitter och cynisk av att tänka på allt mörker som finns i världen.

---
Things on my mind right now. For example: I need to start save for my retirement (lol), I no longer want to be a member of the Swedish church, I'm looking around for internships (ideas?), I want to wear my nightdress anytime, is there a pill that makes you energetic and on the same level of basic satisfaction with life as everyone else?
And no, not all humans are of the same worth. Not people being cruel to animals, rapists, or terrorists. I'm getting so down thinking about all that darkness.

Likes

Comments

Min favorit Lana Del Rey har släppt nytt. Skivan heter "Lust For Life" och på omslaget ler hon stort. Man skulle kunna tro att betyder mer glada toner här, men jag tycker soundet är precis lika melankoliskt som innan. Och det är nog lika bra. Det är ju det sorgliga och vackra som hon blivit så älskad för. Man behöver ibland ett soundtrack till nedstämda stunder. Jag började lyssna på hennes första skiva "Born To Die" när jag var deprimerad 2012 sedan kom "Ultraviolence" 2014 och då var jag också deprimerad (när är jag inte deprimerad dock 😳). De skivorna blev en räddare i nöden och de fick mig att känna mig "mer bekväm" med att må dåligt, om man kan säga så. De blev ett soundtrack till mitt sorgsna liv. Därför har jag blandade känslor till Lana Del Rey. Hennes röst, den drömska atmosfären, de romantiska texterna, I just love it. Men det är nog inte hälsosamt att fastna i de här känslorna allt för länge.

Därför är min favoritlåt so far In My Feelings, den kanske mest peppande låten på nya skivan. Av hennes gamla låtar älskar jag också de med lite attityd, som Fucked My Way Up To The Top, Money Power Glory och This Is What Makes Us Girls. Men också de som får mig att gråta, som Sad Girl, Dark Paradise, och Summertime Sadness. Vad tycker ni?

---
I've been listening to my fav Lana Del Rey's new album. Despite the title and the fact that she's smiling on the album cover, the sound is just as melancholic and beautiful as always. Her music has been a savior for my sad times in life. It makes me feel at peace with my feelings, but I don't think it's healthy to get stuck down there. Therefore, my favorite songs are the ones with a little attitude. For example, In My Feelings from the new album. I'm happy she's back.

Likes

Comments

Min pmds har varit lite i farten de senaste dagarna. Jag har ärligt talat inte haft så mycket lust att träffa folk sedan jag kom hem från LA. Men det är inte hälsosamt att isolera sig. Även om jag trivs bra med att vara för mig själv, så blir jag deprimerad efter ett tag. Så igår tog jag en tur till Aspudden för att träffa Belle. Min vän som jag helt random lärde känna första gången jag åkte till LA genom FB. Short story: Jag skulle göra en intervju med ett band, men deras gästlista var full så jag hade inga planer för kvällen. Därför mötte jag för första gången upp Belle vid Troubadour i West Hollywood så att vi kunde hänga efteråt. Men bandets manager fixade in oss ändå, så det blev en spelning som sedan blev en efterfest hemma i lägenheten Belle hyrde. Kvinnan som hon hyrde lägenheten av var inte hemma, och vi förstår fortfarande inte hur vi vågade bjuda hem typ 15 pers och ta av hennes alkohol, champagne och grejer. "Man får ta vad som finns", helt enkelt.

Nu ska hon snart till Australien och jobba - jag är också så sugen på att åka dit någon gång. Det är lite av en plan b eller c efter jag är klar med LA. Vi pratade om att det inte är så många som vågar möta det okända och lämna trygghets-zonen. Men enligt mig är det just det som är roligt med livet! Vad vore livet utan äventyr?

Vi gick en promenad och plötsligt fick jag flashbacks till barndomen - jag var tillbaka på platsen där lärde jag mig cykla! Och där vi brukade ha utflykter med skolan. Dricka varm choklad ur termos och så. Det är en plats jag återvänt till då och då i mina drömmar om nätterna. Det ligger vid Trekanten, nära Gröndal där jag växte upp. Jag hade en så fin barndom egentligen. Fram tills skolan började på riktigt då.

---
I met up with my friend Belle for some thai food and a walk. We ended up in my childhood areas, where I learned to ride a bike and had small school trips and drank hot chocolate. Good memories, I had such a nice childhood, until school started for real. We talked some memories and how some people never leave their comfort zone and meet the unknown. For me, adventures is what's most fun in life!

Likes

Comments

New posts

Update from LA - A new chapter

" Hello, nu har jag varit i LA i tre veckor och inte förrän nu fick jag en stund över till att blogg…"

Our Interview with You Me At Six

" Nu har jag skrivit klart intervjun vi gjorde med Josh och Chris You Me At Six på Bråvalla i somras…"

Stressed & planning for LA

" Ok har varit ett totalt nervvrak senaste dagarna. Jag är jättestressad pga har inget boende när vi…"

Family Time

" Har haft mycket family time nu när jag varit hemma i Sverige ett par veckor. Min mormor är så roli…"

The very last Sex & the City...

" Sett det allra sista Sex & the City -avsnittet nu. Är helt broken! Fick för mig att det fanns en s…"

Differences between living in USA & Sweden

" Snacks & socker, gentlemen, och man är alltid en lady. En fråga jag ofta får från folk i Sverige ä…"