Header

Kanske låter flummigt men för mig är det helt normalt, jag har varit sån så länge jag kan minnas.

Jag behöver mer ensamtid än många andra, helst vill jag vara ensam 5 vakna timmar om dagen. Det är många av mina vänner genom åren som har haft svårt att förstå mig, de kanske tror att jag inte tycker om dem längre eller att jag har hittat "roligare" vänner. Så är oftast inte fallet, jag vill bara vara själv och reflektera, skapa, skriva, läsa och allt sånt där som låter fett tråkigt.
Träffar du mig ute så är jag den som babblar med alla och dansar på borden, jobbar du med mig så är jag en översocial sprallig människa som tar mest plats i gruppen, går du på stan med mig så pratar jag med alla främlingar som inte är döva. Men när jag kommer hem låser jag in mig och slutar svara på telefonen. Slänger ut papper, pennor, böcker på sängen och vill inte bli störd på typ 5 timmar.

När jag var yngre trodde jag att det var något fel på mig, att jag var en dålig vän för att jag inte ville ha kontakt med ens mina närmaste så ofta som dem ville. Pojkvänner blev sårade och trodde att jag tappat känslor, tjejkompisar blev besvikna för att jag inte var den partybruttan de trodde 24/7. Drömmen vore ju att alla var såhär och jag slapp känna press att höra av mig för att inte göra folk arga/ledsna. Idag vet jag att det finns många som mig, men vi känner oss så jävla tråkiga om vi inte svarar på snap, insta, fb, telefon, sms att vi aldrig säger "stopp, jag vill vara i fred."

Alla behöver olika mycket sällskap och ensamtid, jag råkade bara bli en översocial ensamvarg. Skulle trivas fett bra på en öde ö och ta båten till stan för att dansa på bord varannan vecka eller så. ;)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu har det gått 6 avsnitt av Temptation Island. Det kändes fett konstigt att se sig själv i början, speciellt eftersom att jag vet att jag mådde så dåligt när jag var där att jag hade förträngt hela upplevelsen.

Jag drabbades av utmattningssyndrom redan månader innan programmet startade, hade jobbat alldeles för mycket och pushat mig själv tills jag inte hade någon ork kvar alls. Helt plötsligt satt jag bara där på castingen och berättade om mig själv för tre okända människor och en kamera, några dagar senare kom taxin för att skjutsa mig till Arlanda.
Jag hade inget stöd ifrån min familj, jag fick inte åka dit. Jag berättade för några få vänner för att ha någon alls att diskutera det med men hann aldrig riktigt tänka.
Men, jag mötte upp tio glada och förväntansfulla tjejer på Arlanda och så drog allt igång.

Jag kan inte berätta för mycket men jag mådde inte alls bra i huset, om ni ser mig halta omkring med ett bandage på foten så är det inte det jag syftar på. Jag var så psykiskt instabil redan innan och det är påfrestande att vara omgiven av kameror 24/7 med människor man inte riktigt känner.

Även om det hade varit bättre att åka dit när man mår bra så ångrar jag inte att jag var med, jag har träffat såå mycket underbara människor som jag inte hade träffat annars och stundvis hade vi ändå fett jävla kul.

YOLO ni vet.


Likes

Comments

Idag såg jag en live i en grupp på facebook. En tjej sitter och har en panikattack och hon är redo att ta sitt liv inför alla tusen människor som tittar på hennes live,för att någon okänd tjej har ringt henne och sagt hemska saker. Hon sa att hon ville ta sitt liv med tabletter, hon ville alltså försvinna från jordens yta för att bevisa att hennes psykiska ohälsa är på riktigt, att det inte är något hon hittar på som människor säger om henne. Flera tusen tjejer i gruppen engagerade sig, kontaktade hennes vänner, familj, polis och alla andra som skulle kunna ta sig dit för att stoppa henne.
Många kom dit och de räddade hennes liv.

Jag blir så ledsen, besviken, frustrerad över att så många mår såhär dåligt. Att det går så långt att man vill ta sitt liv framför tusentals människor för att bli tagen seriöst.

Jag känner igen mig så mycket i det hon sa i sin nästa live när hon hade lugnat sig. Ingen tror en och ingen ser hur dåligt man mår om det bara sitter på insidan. Om man inte har lunginflammation, cancer eller brutit ett ben så kan man inte vara sjuk. Om man gråter mycket så är man svag. Om man inte orkar prata med andra och beter sig konstigt pga psykisk ohälsa så är man självisk. Om man har självmordstankar så är man patetisk. Allt detta har jag hört så många gånger när jag bara behövde stöd men fick bara bajs i ansiktet som gjorde allting ännu värre.

Mobba inte varandra, ta inte för givet att någon som skrattar är lycklig, stötta alla runt om dig även om det är "skitsaker" de gråter över, ta psykisk ohälsa seriöst. Det är seriöst och det dränker en utan att någon ser.

NOT COOL helt enkelt. Ville ba släppa ut lite, godnatt hejdåå kärlek och styrka!

Likes

Comments

Just nu sitter jag hemma i soffan och väntar på att bästis ska komma hem från sin dejt och hänga med mig, känner mig som en mamma som väntar på sitt barn som är ute och hänger med moppekillar. 😄Vad har jag haft för mig senaste tiden?
Jag dejtar vilt, det finns mycket oupptäckta godbitar där ute och helt plötsligt så försöker jag släppa på mitt kontrollbehov och bara leva i nuet.
Eftersom jag sa upp mig för snart en månad sen så har jag ju haft mycket tid att vila och rensa hjärnan, det har varit så välbehövligt och jag känner mig NÄSTAN som mig själv igen efter mer än ett år i kaos.

Det har varit mycket hype runt TI, drama, skitsnack och annat gott & blandat som jag bara vill ta avstånd ifrån. Jag ser inget värde i människor som älskar varandra ena dagen och andra dagen snackar bakom varandras ryggar. Har inget otalt med någon men ser tydligt vilka jag kan kalla vänner och vilka som bara råkade vara på samma ö vid samma tid.🌴😉

Jag har sökt massvis med olika jobb och har 4 inbokade intervjuer i veckan så snart ska jag börja jobba igen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag saknar 9-5 livet men hjärnan och bankkontot måste underhållas så det är nog bra för mig.

Är så jävla glad att jag tog beslutet att starta om från noll i allt ifrån jobb till relationer och är redo för äventyr igen!💛

Just det, har fått sömnproblem och ibland underhåller jag mig på natten genom att färga håret rosa, vad tycks? 😄​

Likes

Comments

Hemma från Cypern, det är kallt som fan.
Hösten är lite mysigare än vad jag tänkt mig, jag mår bättre än när jag åkte iväg. Jag har dumpat vänner som inte var bra för mig och det är så befriande.
Känns stelt att TI börjar sändas imorgon, minns knappt hälften av vad jag har gjort och sagt där inne. Kommer bli lika chockad som ni, dont judge det var ett år sen och jag mådde skit, ok?
Och just det, fuck män, älska kvinnor.

Likes

Comments

Min hjärna är på paus, har haft så ont i kroppen, stress, panikattacker, dåliga tankar under så lång tid och efter bara två dagar känns allting så mycket bättre, fuck bad vibes 💦 Känner mig som mig själv igen och har mer energi än jag haft på typ 6 mån FAST att jag är förkyld och har solsting haha. 

TACK världen🌍

Likes

Comments

Igår sa jag upp mig från jobbet och drog till Cypern för att hälsa på min älskade Alex som jag inte träffat på ett halvår snart, ska  bo här i hans (SJUKT LYXIGA) penthouse. Igår gick vi ut och käkade nere vid hamnen i Phafos och idag vaknade jag upp till 31 grader och strålade sol, det känns inte jättehemskt att vara arbetslös även om jag kommer sakna jobbet snart. Kommer kunna jobba lite härifrån och ska ta tag i plugget ordentligt från poolkanten. Igår på flygplanet pluggade jag mer än jag gjort på 2 veckor hemma!! i needed this break 🕶😊 Nu ska jag fortsätta sola, ciao! 

Likes

Comments