Tröttheten har fortsätt att vara, men efter besök här hemma fick jag lite mera energi. Lisa tog med sig sin son Emin så att han fick träffa kissen Kjell, som han tycker väldigt mycket om! Kjell är också förtjust i både Emin och Lisa trots att han är ganska skygg, men så länge man ger Kjell tid och är lugn brukar det gå bra till slut!
Ca 2 timmar senare provade jag och Lisa på ett gym som heter Moove i Kvissleby, vi var mer peppade än vad vi tidigare varit. Kan säga som så att jag kunde dra med mina fötter mot golvet och se svettet. Jag vet, äckligt va? Haha... Men då är det ett bra tecken att vi tränat bra båda två!

Känns väldigt bra nu så här i efterhand att det gick så otroligt bra. Jag tycker alltid att det är lite svårt i början att komma igång med träningen när man tappat fokus på att röra på sig, men ju mer man tar sig iväg går det bättre och bättre. Lisa är lika motiverad som jag när vi väl är på gymmet så hon är superbra att träna tillsammans med. Tänker mycket tillbaka på den tiden då jag och Julia tränade runt 5 gånger i veckan tillsammans på tjejgymmet Ester i centrala Sundsvall. Vi var så himla fokuserade och i god form.  Även om vi kunde skoja och skratta ihop på gymmet, var vi ändå väldigt fokuserade och duktiga på plats. 

Jag saknar Julia så himla mycket här i Sundsvall. Hon flyttade till Norge för 2-3 (?) år sedan. Till jul får jag träffa henne igen i alla fall! Jag är dock glad för hennes skull som trivs bra i Norge och nu även bildat familj. Vi ses ju inte ofta nu, men vi passar alltid på när hon väl är här. Så småningom när jag mår bättre psykiskt tänkte jag besöka henne! ❤ För er som inte vet träffade jag och Julia varandra på en nattklubb år 2014, vi hade bekanta och klickade. Jag minns att Julia trodde jag bara "fyllesnackade" om att börja umgås efteråt, men ack så fel hon hade!

/Emilia

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Något som jag verkligen uppskattar när julen börjar att närma sig är all vacker belysning längs stenstan. Det är så himla vackert och rofyllt att skåda och för att inte tala om ett himla plus att bo mitt i stan och att bara kunna titta ut genom fönstret för att se dessa fina ljusslingor här och var! Jag och Isak tog en promenad till affären i dag då vi saknade lite små saker hemma. Visst är det vackert ute?!

Jag har varit väldigt dålig på att blogga och orsaken är att jag sovit dag ut och dag in i princip. Jag har varit helt orkeslös! Bortsett från promenaden jag och Isak tog har jag bara vilat och tagit det lugnt i dag. I lördags var vi och tränade men min energi var på botten så jag vet inte om jag riktigt kan kalla det träning men bättre än ingenting! Isaks nyfunna vän Linus bjöd oss på middag i lördags också. I söndags gjorde jag inte ett skvatt utan bara sovit i stort sätt.
Jag hoppas jag är lite piggare i morgon då jag har min fortsatta vårdbehandling klockan 08 i morgon bitti och måste upp i god tid då! Peppar peppar.

/Emilia

Likes

Comments

​Att ha en panikångestattack är väldigt otäckt, men inte farligt. Jag har upplevt det flertal gånger sedan jag blev sjukskriven för min bulimi. För er som inte vet vad det innebär hamnar man i lite av en "fly eller fäkta-mode", oavsett vad som triggar igång ens ångest. Hjärnan frigör alldeles för mycket adrenalin än hjärnan behöver. Oftast finns det inte något riktigt hot och då hjälper inte överflödet av adrenalin. När hjärnan får för mycket adrenalin kan man delvis få svårt att andas, man känner sig yr och svettas. Detta kan göra att man hyperventilerar! Vid extra allvarliga attacker kan det kännas som att man ska få en hjärtattack, men så är inte fallet!
Detta är något som jag alltid upplever vid en panikångestattack och mest av allt vill jag fly från platsen till en plats där jag känner mig säker. Vad gäller hjärtattack är det varierande för min del om jag upplever det.

I dag fick jag uppleva en panikångestattack. Som somliga av er vet har jag torgskräck på grund av mina kroppsliga komplex. Jag tänker att alla granskar mig och jag nervärderar mitt yttre.
Jag vandrade nämligen 3 km till Friskis och Svettis, med mildare ångest. Väl på plats bland alla människor, fick jag panik och fick för mig att alla granskade mig. Jag kände smärta i bröstet, började toksvettas, kände mig yr och ville inget annat än att springa där i från.

MEN, när det gäller panikångestattacker så släpper det så småningom. Jag valde att övervinna mina hjärnspöken, tänkte att detta är inte farligt, att jag måste ta djupa andetag och att det så småningom släpper... och det gjorde det! Efter 30 minuter släppte det.
Det slutade med att jag promenerade i rask takt på löpbandet i 1 timme och efteråt var det så himla, himla skönt att jag på något vis lyckades. Även om jag inte lyckades träna någonting som jag tänkt, utan bara promenerade raskt så känns det så himla bra i efterhand att jag ändå lyckades hitta ett sätt att övervinna denna extrema ångest!
Därefter promenerade jag också 3 km hem. Slut som tusan är jag efter både all fysisk aktivitet men också på grund av själva attacken, men att veta så här i efterhand att jag inte gav upp gör mig så otroligt glad. Duktiga jag!!!

#panikångest #bulimi

/Emilia

Likes

Comments

Haft tid i dag hos en fysioterapeut, herregud vilken fantastisk kvinna! Hon passar verkligen inom sitt yrke. Vi samtalade i ca 1 timme om att göra upp en plan för mitt mående. Det vi kom fram till är att jag kommer att träna på Sports gym i Sidsjön. Tanken var två gånger i veckan, men tyvärr är en av träningstillfällena samtidigt som min vårdbehandling är på sjukhuset så jag kunde "bara" få hjälp på vårdcentralen en gång i veckan. Vi ordnade ett personligt träningsschema jag ska följa under en tid och efter en tids träning ska vi ändra på schemat. Hon kommer att vara närvarande vid varje träningspass.

Jag fick också ett recept på "Far". Far innebär "Fysiskt aktivitet på recept". Jag får då tillgång till träningskort till ett rabatterat pris. Jag tror jag ska börja på tjejgymmet Ester, där har jag tränat tidigare och trivdes jättebra!
Jag fick också ett litet kort med aktiviteter på olika gym som jag kan få prova på!
Anledning till allt detta? Jo, för min psykiska ohälsa. Jag sover ju dåligt, är stressad och har mycket ångest. Träning är som de flesta vet en av de bästa medicinerna för ett friskare välmående.

I morgon bitti tänkte jag nyttja kortet och träna vid 07 på Friskis och Svettis på gymmet.
Min tanke är att jag tänkte träna på tider då det är mindre människor, med tanke på min torgskräck. Jag har ju all tid i världen att kunna tajma med tanke på att jag är sjukskriven! Känner mig så tacksam som får alla dessa möjligheter genom vården och jag tror detta verkligen kan hjälpa mig en hel del!

/Emilia

Likes

Comments

Vilken skillnad hur dagarna kan vara! Från att i går vara så besviken och förbannad på dietisten, till att i dag vara otroligt nöjd över mitt första läkarbesök jag hade på mottagningen angående min ätstörning.
Hon lyssnade, förstod och tog tag i saker. Hon reagerade starkt på min torgskräck, har nu fått byta medicin som jag ska få prova som vid behov då jag har extra mycket ångest eller om jag ska på något offentligt. Hon skulle ringa mig om några veckor för en uppföljning beträffande medicinerna och skulle de inte fungera ska hon skriva ut annan medicin, så att vi hittar något lämpligt eftersom min vid behov medicin jag haft inte alls fungerar!

Träffade min ena psykolog i dag också och påpekade att det inte känns bra alls med den dietisten jag ska ha kontakt med. Det visade sig att den som är på mottagningen just nu är vikarie och att den ordinarie kommer tillbaka i vår, så den här dietisten har egentligen inte några erfarenheter om ätstörningar. Inte undra på att jag var så otroligt missnöjd!
Dessvärre är det den enda dietisten de har för tillfället, så jag ska ta kontakt med min läkare på vårdcentralen istället för att få träffa en annan dietist.
Vårdbehandlingen kommer ju att fortsätta på sjukhuset, men jag får avvakta tills att den "rätta" dietisten kommer tillbaka. Det får bli vårdcentralen för tillfället istället, bättre få hjälp där då via en annan dietist än ingenting alls.

Nu väntar jag och Isak på att bastun ska bli tillräckligt varm så ska vi koppla av lite i bastun, så det ska bli mysigt! Trevlig kväll på er!

#ätstörning #psykiskohälsa

/Emilia

Likes

Comments

Det är inte ofta som jag blir förbannad, men i dag kokade det inombords! I dag fick jag träffa samma dietist (nu 2:a gången) tillsammans med psykologerna. Hon skulle berätta hur mycket man ska äta av kolhydrater, protein och fett osv.
Jag kan säga så här... Jag ville bara gå ifrån rummet och smälla igen dörren! Det var så otroligt ICKE givande samtal!

...En dietist som delar ut massa blad till mig, sen läser hon rätt av allt som står i papperet som jag fått. Det kändes så himla oprofessionellt att hon ger ut papper till mig, som hon sedan läser rätt av. Ska man få hjälp med en sjukdom som ätstörning, krävs det för det första att i alla fall jag känner förtroende för dietisten i fråga och att jag får känslan av att hon vet vad hon pratar om, vilket jag absolut inte kände!

Jag frågade dessutom somliga frågor och hon svarade löddrigt tillbaka, varpå min ena psykolog till och med hade bättre koll än henne. Jag uppfattade dietisten som extremt osäker och det kändes som att hon inte hade en aning vad hon egentligen pratade om...För att inte tala om det VÄRSTA.... Jag frågar vad de två cirklarna innebär på bilden, var på hon svarar "Oj, det var lite dumt, jag kanske skulle ha tagit bort den. Den högra cirkeln är om man ska gå ner i vikt, så den är inte för dig. Den kan du kryssa över"
Att hon ens är så klantig och oprofessionell och inte ens tänkt innan på att hon ska prata med en person med en ätstörning och att den rutan bör inte finnas på papper då det triggar i gång mig. Det är klart jag kommer haka upp mig på den högra rutan nu, som jag inte bör göra - för kroppen är ju min fixering.

Jag blev så förbannad och brydd över hur hon ens kan vara placerad där hon är, vilket jag var fundersam över redan första gången jag träffade henne då mitt första intryck inte heller var bra då hon inte den gången heller kunde besvara mina frågor.
Hon har tydligen tidigare ansvarat på skolor för matlistor, men aldrig inom ätstörningar. Nästa vecka ska jag ha ett personligt möte med henne och hon poängterade i dag "Då kan vi gå igenom Livsmedelsverket och utgå från det".
I detta fall tappar jag ännu, ännu mer förtroende. Först pratar rätt från papperet, kan inte svara på frågorna, gjort en stor miss om cirkeln och sist av allt poängterar hon att vi ska följa en viss mall från Livsmedelsverket. Jag känner personligen att detta inte alls kommer ge något då hon var så otroligt osäker sedan känns det inte som en personlig hjälp om vi ska följa en mall.
Jag vet att jag låter väldigt otacksam, men man kan inte vara nöjda med alla. Sedan har vi ju faktiskt rätt att byta läkare, dietist osv om man inte är nöjd.
Hur som helst ska jag ge henne en chans nästa vecka ändå, men är jag inte nöjd då ska jag be om att få byta dietist. Att ha förtroende är väldigt viktigt för att vilja motta hjälp. Känner jag inte förtroende är det svårt att acceptera förändring och frisk vill jag ju bli!

/Emilia

Likes

Comments

Jag och Lisa tog tillfället i akt och promenerade runt Sidsjön. Det var så galet halt ute så vi fick promenera längs kanterna, men solen som steg fram var inte något att klaga på precis! Det är så mysigt när man passerar Ankeborg där alla ankor befinner sig, visst är de söta?! Så gulligt att platsen där just ankorna befinner sig kallas för just Ankeborg med,
Nu ska jag göra klart en läxa jag fick från sjukhuset som ska lämnas in imorgon, om hur jag tror att jag har hamnat i en ätstörning. Har skrivit själva mallen men ska nu fylla i det. Den ser ut så här!:

/Emilia

Likes

Comments