View tracker

Den frågan har vi fått av i princip alla som kommit och hälsat på, eller som annars bara råkat höra att vi fått barn. Får vi sova något? Men vi måste ha världens mest lättskötta bebis när det gäller sömn, åtminstone just nu.

Igår blev hon sex veckor gammal och det firade hon med att sova exemplariskt bra. Inatt sov hon i praktiken 20:00- 09:30 och då ammade jag 4 gånger under natten. Den här veckan när det är plusgrader har jag äntligen kunnat testa lite rutiner och sovtider på dagen, men hon har alltid sovit bra på nätterna. Igår var däremot första gången som hon faktiskt sov på kvällen också.

Av nån outgrundlig anledning har jag/vi tänkt att hon ska somna i famnen på kvällen. Ingen aning om varför. Men hon brukar somna där förr eller senare. Problemet har varit att flytta henne till egen säng. Eller ens byta ställning själv. Naturligtvis har hon ju vaknat och haft svårt/omöjligt att somna om, vilket resulterat i en övertrött och jättearg Bubbla. På nåt sätt tänkte jag att det hör till att bebisar är jobbiga, eller att hon haft ont i magen eller nåt annat. Mannen har skyllt på D-vitamin dropparna.

Igår (äntligen) fattade jag att prova på att lägga henne i egen säng när hon började vara trött. Stoppade om henne precis som jag brukat göra när jag lägger henne i vagnen, satt i tutten och gick ut ur rummet. Den första halvtimmen fick jag gå in och sätta i tutten några gånger, men sedan- fröjd och lycka- sov hon altså i egen säng i tretton och en halv timme! Kanske det hon egentligen behövt mest är lite lugn och ro och chans att få somna av sig själv!

Nu ska vi se hur denhär dagen blir, om hon är helt för utvilad för att kunna sova något alls på dagen. Denhär texten skriver jag en mening i taget då hon är vaken och gnyr i vagnen som bäst. Men det är det värt alla gånger! Tretton och en halv timme!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

...fick en krans  för några veckor sedan. Jag försökte välja en som inte var skrikigt tantig eller julig utan bara lagom välkomnande och söt. Vet inte om jag lyckades. En stängd dörr är ju aldrig särskilt trevlig. 

Att ha en egen ytterdörr i ett eget hus var något jag drömde om då vi ännu bodde i höghus.  Lite rädd för att bli isolerad och fokuserad på att det är VÅRT hus och VÅR gård istället för den delade gemensamma var jag. Men det har visat sig vara precis tvärtom! Aldrig någonsin har vi haft så många gäster som  under de senaste månaderna. Och aldrig hade jag vågat tro att man faktiskt KAN umgås med sina grannar såhär i Finland. Igår knackade vår högra granne på och kom med blommor och kort till oss. Hon hade stickat både en söt kofta och vantar och yllesockor i storlek liten och jag blir fortfarande rörd av bara tanken. Våra grannar på vänster sida har vi redan pratat mycket med och jag kan tänka mig att det blir ännu mer i vår när vi står med varsin baby och varsin mammaledighet och kan umgås över staketet. Eller rentav utan nåt staket emellan.

Vad hänger man upp på sin dörr under resten av året för att signalera "Kom och hälsa på oss"?

Likes

Comments

View tracker

Jag vet att man inte kan planera när man får barn. Nu mer än någonsin. Men många gånger har jag hunnit tänka att det ju är lite opraktiskt att ha födelsedag så nära julen. Eller tråkigt. Allt händer ändå i december. Alla är stressade och springer på konserter och julfester hit och dit. Hur kan man då få hennes födelsedag att bli en höjdpunkt för henne? Och att ha barnkalas utan att det blir glöggbjudning blir antagligen knepigt. För hennes skull skulle jag ha önskat en annan månad.

De senaste veckorna har jag dessutom insett hur opraktiskt det är att ha en liten nyföddis i januari. Hon är ju så skör! Och när det är -26 vill ju ingen vuxen gå ut heller. Några ynkliga få dagar har vi kunnat gå ut på vagnspromenader (då det varit varmare än -10), och ännu färre dagar av dem har jag kunnat välja längden på promenaden utan att beakta hur många minusgrader hon vistas i. För att inte tala om snömodden som man får ploga sig igenom. Puh.

Å andra sidan så var jag väldigt glad åt att vara mammaledig i november-december. Jag vet ärligt sagt inte vad jag skulle ha sysslat med om dagarna om det inte funnits julklappar att inhandla och pynt och julmat att förbereda. Vad gör man om man blir mammaledig innan första barnet i januari till exempel? Pulsar runt i snön i -20 grader? Knappast.

Barn är små mirakel och jag är så oerhört tacksam över att det inte är upp till föräldrarna att välja när den lämpligaste tiden för dem att komma är. Förberedd kan man ändå inte vara. Och det viktigaste är ju ATT vår Bubbla kom. Och att hon kom till just oss. Det är svårt att fatta.

(Och. Nu handlar det ju dessutom inte mer om vad jag kan åstadkomma och prestera under dagarna mera. Så vad gör det om vi får vara inne och mysa istället.)

​Den allra första promenaden med vagnen runt kvarteret då jag ännu var extremt mör efter förlossningen.

Likes

Comments

En av de tusen och en saker jag inte förstått innan jag själv blev gravid är just det: andas hon? Det må vara sant att jag oroar mig för mycket i onödan, men hur och när kan man släppa den tanken?

Hon är den sötaste någonsin och så fridfull när hon sover. En helt egen person med ett helt liv framför sig. Kanske oro är en del av priset man betalar för att få bli förälder. Nånstans finns kanske manualen för hur man hanterar den känslomässiga förändringen som påbörjas nio månader innan man första gången får träffa sin Bubbla, men mitt exemplar av den behövliga skriften måste ha tappats bort i posten.

Men hon andas. Och hon växer. Och hon lär både sig själv och mig nytt hela tiden. Väldigt mycket nytt. Just nu tar jag dagen som den kommer och jag har åtminstone hunnit komma överens med tanken om att inte sträva efter att vara en stressad, strävande mamma utan en ny mamma som blir förlåten för sina misstag så länge vi båda mår bra. Alla barn är väl olika, så må vi mammor vara det också. Må jag bli en sån mamma som hon behöver, med eller utan onödig oro.

Likes

Comments

Ja, det är ju faktist frågan jag önnu funderar på. Men efter otaliga uppmuntringar av Mannen och ett konkret önskemål av Vän E så tänkte jag att tja, kanske. Inte för att jag vill ha en massa läsare eller för att visa upp livet på rosa moln utan faktist för att ha något att göra. Dessutom har jag ju kameran framme helatiden nu, och tid finns.

Får se vad det blir. Småningom får ni isåfall se mera också. Till en början tänker jag vara så anonym som känns passligt.

Likes

Comments