Jag som trodde jag hade varit duktig och visat mitt lugn utåt och inte en enda antydan på nervositet. Men man ska inte underskatta ens mamma, hon har nämligen märkt av det, min nervositet och hur jag gått o spänt mig, kom till och med på att hon frågat mig om jag var nervös och jag svarade nej helt casual. But she knew.. hon visste att jag ljög! Jag ville ju inte heller berätta för att inte stressa upp andra men ens mamma vet alltid, underskatta inte mamma-kraften!

Idag blev det positiva besked men också ett irriterande besked. Det positiva är att sen senaste röntgen, alltså i juni, har tumören förblivit oförändrad samt att man vet att strålningen prickat rätt. Alltså tumören har inte vuxit vilket verkligen är att hurra för och fira!!! MEN den har inte heller krympt. Så nu till det irriterande beskedet, tydligen kan man inte veta det förrän om ett halvår och det är först då som man bestämmer om kortison sätts in eller inte, så i sommar någon gång får vi det absolut slutgiltiga beskedet fo' sure. Trots att strålningen prickat rätt så kan man ändå inte vara 100 för slutresultatet.

Men var nog mitt o mammas fel då vi missförstånd vad onkologen sa på träffen innan idag. Vi uppfattade det som om vi skulle få ett ”friskt eller ej” besked idag, men tydligen tar det tid när man behandlats med strålning, då strålningen påverkar området ett tag framöver så man inte kan få ett helt klart svar. Så det irriterade beskedet beror på vårt missförstånd 🙈😂... jobbigt läge! Hoppas bara inte nervositeten kommer igen vid nästa tillfälle!

Men fokus på det positiva, här o nu. Tumören har inte vuxit o det är där fokuset ska vara! Onkologen var positiv och då kan det bara inte bli dåligt!

Och dagen fortsatte positivt. När jag kom hem hade presenten från min kusin i London äntligen kommit. När vi var där nämnde han den och vi blev heeeeelt fascinerade, sjukt hur häftiga saker det finns idag och hur snabbt utvecklingen går, ibland läskigt fort. Han är bäst! Den här presenten var bara för cool så låter en video visa exakt hur cool, vill ju inte missa att nämna något...

Ignorera rösten på videon, men koolla!!

Måste ha någon snygg växt i den!

Precis när jag kom ut från badet så gick min mamma o pappa o jag blev ensam kvar. Ibland behöver man vara ensam! Men innan de lämnade mig hade förberett en tallrik med frukt, varmvatten och en kopp med min favorit te men också tänt en massa ljus åt mig. Så gulligt. Mina föräldrar är sååå duktiga på att skämma bort sina barn, har bett dem sluta med det för det gör oss lata men de fortsätter ändå. Trots att jag bett dem sluta känner jag mig ändå riktigt glad att de gjorde det här för tycker jag helt ärligt förtjänar det efter hur jag gått runt o varit nervös men nu kan slappna av!

Så här mysigt har jag det i skrivandets stund.

R.A.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Mindre än en månad kvar till ett nytt år. Helt otroligt! Hade inte jag vetat att 2018 skulle börja bra hade jag bett någon försöka bromsa tiden, ibland går det bara för fort. Men jag välkomnar 2018 med öppna armar och en varm och stor kram. Vill lämna 2017 bakom mig, helst glömma bort mestadels av året, speciellt första halvåret, och bara se framemot det jag hoppas att jag får gjort under 2018. Nytt år - ny jag, vågar jag ha ett nyårslöfte? Nyårslöften brukar ju inte alltid hålla, iallafall inte för mig.

Imorgon är träffen med min onkolog då mina resultat från röntgen ska visas och diskuteras. Jag är faktiskt nervös inför vad de har att säga i och med hur jag mått: huvudvärken som smärtstillande inte hjälper mot och som kommer oftare än vanligt, tröttheten, stresskänslig, sömnproblem, känslig för ljud och ljus, energiförlust samt bristen på att kunna fokusera. Min kropp känns inte som innan tröttheten, jag känner inte helt igen mig själv, jag fattar inte vad som händer och undrar vad det beror på. Absolut, som läkaren sa,: "du kommer aldrig bli samma gamla Rojda", men att jag skulle bli så här mycket tröttare nästan ett år efter, det räkna jag inte med och inte fått varningar om det. Det som håller mig lugn är att läkarna alltid varit positivt inställda till alltihop och att det var en godartad tumör. Men, som skrivet, vad beror detta på? Kan det vara London-resan, de nya intrycken därifrån och sen hemma i Sverige då det hade kommit folk hit? Är det någon sen biverkning från strålningen? Vad händer i hjärnan? Vad kommer onkologen säga? Så mycket jag går o funderar på.

I början trodde jag att det var intrycken från London, att jag var aktiv där och att det inte lugnade ner sig hemma igen. Jag var igång och gjorde något jämt tills tröttheten och huvudvärken plötsligt slog till. Kunde varken ha ljud på TV eller lampan tänd, ignorerade samtal, listan kan göras lång. (Idag var det exempelvis en tjej på gymmet som saknade hörlurar och valde att ändå lyssna med rätt hög nivå från mobilen trots att det redan spelades musik i rummet och det i kombination med ljud från folk som tränar samt maskiner så klarade inte min hjärna av det och jag frågade om hon kunde stänga eller sänka musiken vilket hon gjorde, det blir för mycket för min hjärna.) Men trots att jag vilat i nu över en månad så känner jag fortfarande samma sak och tar fortfarande inte emot samtal och träffar folk sällan, nu har det gått så pass långt tid så jag jag blir osäker på vad det kan bero på.

Känner jag mig orolig och nervös? Absolut gör jag det! Men samtidigt har jag en sorts lugn tack vare att läkarna alltid varit positiva och det är detta lugna jag visar utåt men som också inte ger mig panikattacker eller får mig att må dåligt.


R.A.

Likes

Comments

Va på öron igen igår. Efter röntgen så blev det ju värre och det går inte att minska trycket på örat så dags att göra något åt saken.

Mitt skydd som jag fick sist jag var där var usel, som skrivet, antingen hade jag slängt av mig den under natten eller innan jag somna för den störde mer än vad den hjälpte och nu har mamma även beställt likadana kuddar som Radisson Blu hade. Älskade dem, de irriterade knappt mitt öra, magical pillows, underbar känsla att vakna upp utan samma smärta på örat, som annars, och nu efter röntgen har den smärtan blivit värre. När jag vaknar dunkar mitt öra. Har försökt att inte sova på vänster öra för att avlasta det men det är svårt. För mig går det inte alls att somna på rygg eller mage och om jag försöker sova på höger sida så irriterar det min högra kroppshalva så byter alltid mellan sidorna.

Så när jag var där igår fick jag träffa en ny läkare. Hen tyckte att mitt öra såg ut att gå åt rätt håll men att det gått långt tid, snart ett år. Operation kunde förstöra och skada mer och därför tyckte hen att vi skulle försöka avlasta på annat sätt då de ändå läker fint. Skulle använda filtringar, som egentligen är för fötterna, och sätta det på trycksåret för avlastning. Första kvällen avklarad och det blev något bättre, definitivt bättre än skyddet jag hade innan. Ska prova filtringarna i en månad och blir det inte bra ska jag höra av mig o då ska de se om man borde göra en operation eller inte. Återstår att se!

​Redan inne i december månad... 18 dagar kvar till då jag fick reda på min tumör!

R.A.

Likes

Comments

Idag var det äntligen dags för röntgen tiden som vi fått ringa och vara på om, så ska det ju absolut inte behöva vara. Om det inte hade vetat sedan i juni att min strålbehandling avslutas i augusti och därför behöver jag en röntgen tid i november så skulle det vara helt förståeligt nu att vi fått ringa röntgen och tjata då det är många på väntelistan men nu har man haft fem månader att ordna en tid åt mig. Det känns just nu som om det inte finns ett riktigt fungerande system kring det då mamma inte ens kom fram på röntgenavdelningens telefon utan fick gå via onkologerna. Jag hoppas det blir bättre! Det är inte okej att som tumör-/cancerpatient gå runt ovetande om sin hälsa med denna hemska sjukdom.

Hade tid 19:30. Fick samma härliga manliga röntgen läkare som jag hade på första röntgen kollen efter mina operationer. Kände igen dem direkt. Kommer speciellt ihåg den ena, första gången han såg mig, alltså gången innan idag, kollar han på mig o ba: "men fan du är ju ung.", jag gav mitt körkort till honom och han började räkna: "haha skoja du är 25, du är fan gammal", fick nervösa mig att börja skratta iallafall, och det uppskattas i sådana här situationer.

Idag slapp jag byta om till deras kläder då de tyckte att mina träningskläder gick bra i röntgen maskinen, men alla smycken fick jag ta av.

En röntgen koll tar vanligtvis en halvtimme men idag tog det en timme eftersom mina kärl som vanligtvis samarbetar med läkarna riktigt bra, inte ville ställa upp. Blev stucken fem gånger, tur att jag inte har någon fobi för nålar för med denna sjukdom tillkommer nålar no matter what. Först två gånger på vänster armveck, en gång på höger armveck, höger hand och sist höger armveck igen där de hittade ett "snyggt" kärl, och de bad mig komma ihåg det till nästa gång "höger armveck och lite neråt". De fick mig att må bra, skratta och slappna av. Genom nålen sprutade de in koksalt. När nålen var i och koksalt insprutat i kroppen, sattes öronproppar, hörlurar, ansiktsmasken med en liten spegel på så jag kunde se vad som hände framför och så kördes jag in i maskinen. När det var femton minuter kvar fick jag kontrast. Började även känna smärta i mitt vänstra öra, sooom fan, då hörlurarna tryckte på såret kommer inte ihåg sist jag hade sån smärta. Måste ta tag i det nu. Familjen sa efteråt att örat var väldigt rött och det bara dunkade.

Innan vi lämnade tog jag bilder för mitt manus :), som just nu läses av andra!

Nu är det bara att vänta två veckor tills min onkolog får bilderna och jag får reda på vad som händer där inne!

R.A.

Likes

Comments

Tröttheten är inte över än men har blivit något bättre. Kan fortfarande inte riktigt prata i telefon så klickat många.. sorry! Sms funkar bättre men även det kan bli jobbigt därmed kan det hända att jag svarar sent eller inte alls.. återigen: sorry! Men jag kämpar samt ger mig tid för vila så jag orkar med samtal, sms och träffar. Har stängt in mig själv i lite över en vecka. Jag saknar mitt gamla-jag varje dag. Mitt jag som var uthållig, kunde springa, fokusera på mer än en sak, ha ljud på TV, musik på högsta volym, inte blev trött så snabbt, ojj o mycket mer kunde jag göra till skillnad från idag! Speciellt det där med springningen, det var livet för mig!

Jag är som två helt olika personer idag. Jag har börjat undra om min trötthet efter operationerna kommer nu, kan det vara det? För jag hade ingen trötthet efter operationen vad folk säger!

Något som definitivt tröttar ut mig idag är om det händer mycket omkring mig. Exempelvis om jag är i ett rum där flera olika konversationer sker. Jag får panik då och bara drar, jag kan inte längre det där med att sålla bort det som inte rör mig och därför stressar det och tröttar det ut mig för jag fokuserar på allt istället. 

Ibland orkar jag inte ens svara på så enkla frågor som ”hur mår du”, när mamma o pappa kommer hem från jobbet! Brukar bokstavligen ignorera frågan, för jag orkar helt enkelt inte.

Jag är extremt ljud-, ljus och stresskänslig. Vilket definitivt märkets idag när jag vaknade och hade fått massa mejl som alla handla om "Black-Friday", blev otroligt stressad och när jag raderade dem fick jag nya, de slutar liksom inte dyka upp. Och som om inte mejlen räcker så är det reklam på TV:n och datorn om "Black-Friday"! Ohh Lord, skönt att det snart är över hehe trots att jag utnyttjat det!

Tog mig trots det ut i ungefär en timme, fick skjuts till stan vilket gjorde saken lättare, besökte endast fyra butiker och sedan var det klappat och klart. All reklam ska inte vara i onödan. Tjänade faktiskt 500 kr på att shoppa idag.

Det komiska är att jag till o med blir stressad av att jag inte har ork längre, o att tiden inte räcker till o jag inte får saker gjort som jag planerat! Herregud vet ibland inte om jag ska skratta eller gråta, haha sorligt!

Men som tur var var det inte bara till stress jag vaknade, utan även till världens finaste storysnap från min Jaaziimazi! Hon fick mig att vakna med ett stort leende.

My diamond as well! Vi för alltid! <3. Som hon brukar säga: "Rojda, jag saknar din fula röst". Jaazi jag saknar din fula röst med!

R.A.

Likes

Comments

Idag har jag upplevt en hel del känslor: glädje, lycka, sorg, irritation, frustration, besvikelse, en massa helt enkelt på loppet av en timme.

Dagen började bra, packade min väska, gjorde mig i ordning, käkade frukost och var taggad inför att checka in på hotell vid 15-tiden för att koppla av och skriva. Men strax innan pappa sluta och skulle komma hem för att skjutsa mig till hotellet så ringer det på telefonen: dolt. Tänkte direkt att det måste vara läkaren, de ringer alltid med dolt så trots att jag egentligen fortfarande är för trött för att svara så gjorde jag det. Det var en läkare på onkologen, mamma hade kontaktat dem angående min trötthet då den varit extrem de senaste två veckorna men speciellt denna vecka men också huvudvärken som vägrar ge sig. Läkaren ställde frågor som exempelvis smärtan i huvudet, bad mig försöka förklara tröttheten och frågade om min högra sida. Helt sjukt hur man inte uppfattar vissa av kroppens signaler på rätt sätt. Den senaste tiden, om jag suttit still för länge, har mina ben "somnat"/domnat och efteråt har jag fått smärta i höger ben, så när hon ställde frågan om min högra sida och om jag upplevt domningar så slog det mig: ja det har jag ju! och smärta. Då blev hon orolig och ville ha in mig på undersökning. Jag som sett framemot den här helgen så otroligt frågade om det fanns möjlighet att skjuta upp det till efter helgen men det gick inte. När vi hade lagt på så brast det för mig, tårar non-stop, jag hade mått så braaa tills där o då!

Jag o pappa tog oss till sjukhuset, Onkologens avdelning, blev visade till ett rum av sköterskan som skulle gå o hämta läkaren. Dock glömde sköterskan tyvärr bort detta så vi fick vänta i över en timme och läkaren ursäktade det hela när hon äntligen kom. Det enda jag kunde tänka på under väntan var att jag ville gå och vara på hotellet. Hon gjorde lättare undersökningar men visste inte vad det kunde bero då hon tyckte allt såg bra ut, sen togs blodprover. En kvart efter att proverna togs så ställde läkaren frågor om kortison: när jag senast tog det och kom som förslag att jag ska gå på det igen i tre-fyra dagar. Jag HATAR kortison, jag sa nej innan hon ens hann avsluta sin mening. Blev själv chockad hur snabbt jag fick ur mig ett nej 😂. Jag vet att det är löjligt men som sagt hann jag aldrig "leva" med tumören och därför blev kortison min djävul. Jag kom inte helt bort från kortison men lyckades iallafall få några dagar utan, vi sa att jag skulle höra av mig efter helgen om tröttheten och huvudvärken håller.

Innan hotellet drog jag, pappa och Derya, som vill joina mitt och pappas sällskap för att käka, då varken jag eller pappa ätit lunch. Efter det skjutsade Derya mig till hotellet, såg mitt lyxiga rum sen satte vi oss nere i baren och tog något att dricka i var innan hon drog. För mindre än en halvtimme sen ringde läkaren som undersökte mig o sa att blodproverna visat bra och därför kan vi strunta i kortison... MEN, yes det finns ett men, om tröttheten och huvudvärken ändå inte ger sig så måste jag höra av mig. Håll tummarna att jag slipper kortison!

Men nu till lite roligare saker: bilder på rummet:

Här ska jag leva som en drottning!!

​Få se hur detta provs blåmärke kommer se ut.​

R.A.

Likes

Comments

Helt otroligt hur utmattad jag är. Efter London har jag inte kunnat återhämta mig, och det krävs återhämtning på en helt ny nivå nu än tidigare. Frustrerande!

I tisdags tog jag och min kusin ner vår gäst på stan, vi var där knappt två timmar och mer än hälften av tiden satt jag bara men det var tisdagen som var droppen som fick bägaren att rinna över (om man kan säga så i det här sammanhanget).

Igår hade jag planer på att skriva och träna, min get-a-way, frizon. Men nej istället blev det fyra Alvedon utspritt under dagen på grund av en huvudvärk som ändå envisades med att ge sig än idag har jag den trots ytterligare smärtstillande, känns som om huvudvärken på riktigt bosatt sig i mitt huvud. Jag har ignorerat samtal och ibland sms för jag inte orkat, idag lika så för den delen, inte orkat prata överhuvudtaget, stängde ner mobil och dator igår, skitit i träning. Blev så illa att när jag titta på TV så stängde jag ljudet helt o hade endast text för att förstå, släckte lampan med för ljuset gjorde min huvudvärk värre. Är just nu extremt ljudkänslig! Jag blev så frustrerad så jag till sist, trots att jag är 25 bast, satt och grät för att jag var utmattad, min 8 år yngre lillasyster hörde och kom för att trösta mig. Då har man kört slut på sig själv. Allt detta gör mig ganska nervös inför skolstarten; ny klass, använda hjärnan mycket, skapa scener i huvudet, fantisera och annorlunda miljö.

Jag får så otroligt dåligt samvete när jag inte svarar trots att jag iallafall försöker skickar iväg ett sms, vilket också tar på energin, och gör det värre för mig. Måste prioritera mig själv nu, behöver inte ursäkta mig för något. Hatar samvetet och det har alltid ställt till det för mig!

Idag är det lite bättre, orkar sitta lite framför dator, och har orkat mig ut en stund. Behövde friskluft.

Den här helgens hotellvistelse är så behövlig och välkommen. Ska verkligen stänga in mig själv, mitt största fokus är på vila, återhämtning och manus. Men skrivs det inget måste jag tillåta det att vara okej, är det något jag har så är det ju tid. Har väldigt dåligt samvete för träningen, så orkar jag så är det tur att hotellet har gym som är tillgängligt för gästerna.

Har äntligen fått en röntgen tid. Nu har det ju gått tre månader sedan vi avslutade strålningen. Det har inte varit lätt, mamma har fått ringa och vara på dem. Till själva röntgen kom hon inte ens fram, utan till telefonsvararen: "de är fullbokade" så hon fick boka via min onkolog. Tydligen finns det inga tider. Folk, som har sån kallad "akutröntgen", står i kö i månader, det är ju inte okej!!!

För att klargöra jag har inte tagit någons tid utan sen min strålbehandling tog slut, i augusti, har det sagts till mig hela tiden att jag SKA göra röntgen i november

R.A.

Likes

Comments

Det har nästan inte blivit någon vila alls för mig. Tänkte att jag skulle ta det lugnt efter London samt skriva lite på mitt manus men så blev det icke. Hem till Uppsala har vi haft släktingar på besök, lyckligtvis har inte jag varit där varje dag, har inte orkat. London var min första utomlandsresa efter operationerna och i och med att det är en storstad och hektiskt liv där så är det viktigt med återhämtning, vi gjorde ju något varje dag. Återhämtning är till och med viktigt för vem som helst, men i lördags gick jag till min mormor för att hälsa på, minst ett 30-tal personer i en lägenhet. Direkt när jag kom in kände jag värmen och ingenstans kunde jag försvinna för att vila för alla rum var upptagna så tror jag hälsa på alla och satt i en halvtimme innan jag kände huvudvärken och tröttheten så jag drog. Ett tag kände jag till och med att jag inte orkade prata o då är det illa. Kort sagt det har för- o nackdelar att ha en stor släkt. Gymmet blev min undanflykt, är rätt stolt över att jag tog mig dit trots att jag bestämt att börja veckan efter London. So I can kiss those London kilos a big sweet goodbye! =).

I helgen ska jag bocka av ännu en sak från min bucket-list: hotellvistelse. Är supertaggad!!


Saknar London =(!

R.A.

Likes

Comments

Jag har varit extremt dålig på att uppdatera från London men jag har en bra anledning, enligt mig själv. Vi flög med Ryanair och de har blivit riktig sneaky. Först betalar man relativt billigt för biljetterna för att sen veta att det beror på att man endast har rätt att ha med 10 kg handbagage och måste betala ytterligare för 20 kg för incheckning, för att sen få reda på att man måste checka in en viss tid innan avgång annars får man betala mycket och för att till SIST få reda på att man måste betala extra för att ens få sitta bredvid varandra. Fult och sneaky! Så tog inte med någon dator eller systemkamera dit, och hatar att blogga från mobilen! I och med att deras alfabet saknar bokstäver så skulle det bli jobbigt att blogga från deras dator, så tog en paus.

En lyckad resa med mycket skratt och trötthet. Första gången jag inte hade ett schema på min resa och det gick förvånansvärt bra. Jag är van att ha aktiviteter för varje dag, gör alltid en bra research om landets sevärdheter, så det var lite läskigt att jag inte hade gjort det nu. Men, ska inte överdriva, åkte inte helt aktivitetslös hade ju en eller två aktiviteter i tankarna.

Så mycket mer livat än Sverige, fina/gamla byggnader, "öppenhet" och musik både live och "vanligt" en helt annan kultur och mer värme än man får i Sverige både i väder och från människor, vilket var både både gott och ont. Gott för att det gjorde mig mycket gladare och uppskattande, ont för att jag blev snabbt trött och fick ont i huvudet.

Har varit på "London eye", "Hyde Park" där jag klappat svanar (vet att de är farliga men var tvungen - man lever ju bara en gång), varit på Harrods som jag fram tills nu kallat "Harrolds" men inget ställe för mig o min ena kusin det var för mycket lyx men min lillasyster o andra kusin älskade det och gick runt som galningar, massa restaurang besök (väntar på Londonkilona nu), shopping, Sky bar, Piccadilly circus, christmas lightning och självklart god mat hemma och frukost. Har blivit så otroligt bortskämd där så nu väntar jag tills de kommer hit så jag får skämma bort dem. Vet att mina kusiner läser ibland: Hey my money is waiting to be spent on you so get yourselfs here! Men förstår de med skulle inte vilja gå från liv till dödhet = från London till Sverige!

Hyde Park: trädkoja där Ajda ristade in R.A. för mig o henne men det är ju mina initialer så kan stå för annat ;), och svan parken! Här blev tröttheten ganska påtaglig och det vart jobbigt för mig för hade gärna velat se en stor del av parken men tror vi var där i precis en timme med käket inräknat!

På väg mot London Eye och utsikt från.

Maaaat! Både hemma och på restaurang (som Sverige aldrig fick betala för)!! Första bilden är en frukooost bild, heeelt otroligt kändes som en hotellfrukost haha! Inte van. Nu förstår jag vad min kusin menade med "this is prison breakfast" till frukosten som vi ungdomar gjorde och den var till och med lyx för mig!! Pinsamt!

Piccadelly Circus (mycket finare i verkligheten) och christmas lightning switched on by Rita Ora.

På Harrolds! Fick reda på senare att de i mitten med mig o min kusin är Dolce Gabbana, thats pretty cool!!

Som om mina kusiner inte gjort tillräckligt när vi var där så fick jag och Ajda presenter sista kvällen. Det är inte svårt att undgå att Ajda älskar smink så hon fick Huda Beauty :O:O:O ooooom hon blev lycklig!! Jag som är så dålig på smink vet till och med vad det är! Och jaaag, jaa jag fick stövlarna som jag väntat på att kusinerna skulle ta mig tillbaka till för att köpa. De jeevlarna lurade mig så att de kunde köpa stövlarna och lät mig tro att vi sköt upp på dagen för att "de finns alltid där" så de kunde passa på att köpa dem. Blev överlycklig och förbannad samtidigt. Bästa <3!

Någon dag när jag orkar ska jag lägga upp fler bilder! Det var en lyckad resa förutom att vartenda ställe, affär, restaurang och cafe spelade för hög musik för min stackars hjärna! Affärerna har live DJ, inte ens det har Sverige haha.

Mina nya stövlar 😍😍😍

R.A.

Likes

Comments

Härligt... skrev ett helt inlägg som bara försvann! London, London, London! Heeelt underbar stad och så otroligt mycket liv. Vi har varit här två dagar nu och älskar det.

Igår efter vi blev upplockade kom vi till min ena faster och träffade pappas syskon o våra kusiner. Vi har en stooor släkt vilket jag älskar!! Riktig familjeperson.

Idag hade vi gjort som plan att gå runt på deras lokala stan, träffa släktingar och sedan göra något mysigt på kvällen. Men jag underskattar verkligen min trötthet! Vi promenerade in till stan, gick runt ett tag innan vi satte oss ner o åt på ett riktigt grymt våffelställe! Sedan tog vi tvåvåningsbuss till min faster igen för idag anlände äntligen min älskade farmor, andra kusiner och farbröder. Men tror dock att det kan ha blivit för mycket för mig på en dag. Så himla mycket folk, ljud och intryck här. Inte bara från familj o släkt utan även på stan och rent allmänt så kvällsplanerna sket sig! Lite tråkigt men alltid lika kul med släkten trots att jag oftast fick gå upp o vila! But who cares, vi har ju föör fan många dagar kvar!!

Hittade några snygga saker idag men köpte inte för hörde att jag borde vänta tills vi åker in till city city! Taggad!!

Middagarna vi har haft två kvällar i rad, en stor buffé av allt i princip! 😍😍😍

R.A.

Likes

Comments