Header

sämre än andra, men när jag i dag tänker efter så har jag gjort sånna otroliga framsteg.
Samma människa men ändå så otroligt olik.
9 månader har gått sen jag förlorade någon jag konstigt nog älskade mer än vad jag ens kunde ana, 9 månader sen jag var mest kluven i hela mitt liv. Där jag stog för ett val som jag aldrig skulle behövde göra, jag behövde aldrig välja vad jag ville ha i mitt liv, behövde aldrig välja mellan två saker jag älskade. För livet valde, livet valde att ta bort en del av mig, utan min som helst vetenskap.. 9 månader sen jag tappade bort mig totalt, att jag var blind & inte såg att jag inte var den enda som mådde dåligt av förlusten, att jag miste de jag älskade gånger två på bara några få dagar. Att hela min värd blev svart & livet inte längre hade någon verkan på mig. Tragiskt när jag nu tänker tillbaka, tragiskt hur jag betett mig mot de som jag älskade mest, att jag aldrig riktigt insåg vad jag hade utan hela tiden skulle provosera fram saker som aldrig kanske behövdes. Att jag aldrig såg de jag hade kvar utan bara såg att jag förlorade en del av mig & allt bara blev kaos. Saker kan inte bli ogjort, jag står & är ledsen för saker jag gjort & sagts då, & jag är nog inte ensam om att känna så.
Jag tappade kontrollen helt, jag blev någon jag aldrig trodde jag skulle kunna bli.
Jag insåg aldrig hur dåligt jag mådde inte ens när jag fått min hjälp om att kunna försöka stå upp igen.. jag trodde aldrig att jag ens skulle kunna bli mig igen...

9 månader senare, står jag här..samma människa men det är jag.
Den jag är som person, jag har dagar då allt är skit fortfarande, så jag känner mig värdelös & allt var mitt fel att jag förlorade de lilla som var en del av mig. Men jag står upp på mina båda ben, jag skrattar, jag ler & jag känner lycklig över livet & tack livet som gett mig en andra chans.
Jag trodde aldrig att jag 9 månader senare skulle stå här, eller glädjas åt allt bra som är runt omkring mig, att faktiskt kunna släppa in människor i mitt liv & för en gånskull våga ge tillit & inte oroa mig över saker som är ovärt att oroa mig för.
Jag är jag, & för första gången på 13 månader kan jag säga att jag är lycklig & tacksam för alla som stått ut, kämpat med mig & även gått & kommit tillbaka trott på att jag en dag skulle bli Victoria igen, även om jag sagt & gjort saker som sårat andra gång på gång, & måååånga misstag skapats så har ni ändå någonstans trott på mig.
Man är starkare än vad man tror & styrkan finns fast man inte tror det.

Tack

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Känner trycket i bröstet, ja får svårt att andas. Pulsen ökar, fan kroppen börjar somna. Varför nu, varför ska jag bli såhär?
Jag vet vad ja själv sagt men jag vet också vad jag vill längst in. Jag vill slippa känna såhär, oron, vara nervös hela jävla tiden.
Jag vill känna tryggheten, att allt är bra! Jag vet inte varför jag bygger upp muren framför mig att allt är okej att jag skulle vilja "ha det så" kanske när jag egentligen inte vill ha de så alls? Jag har dagar då jag faktiskt inte vill veta av någon, svara någon. Jag vill bara vara men ändå känns de skönt när någon hör av mig, dubbelmoral men ja vet inte heller hur ja ska formulera mig rätt? Jag försöker fokusera på mig själv, men blir lätt jag rymmer iväg, jag vill hjälpa mina nära mer för hjälper jag inte dom, vem ska då göra det? Jag vill alla så väl, jag vill inte att någon annan ska må dåligt, mår alla bra så har jag lyckats.
Jag försöker hela tiden men varför känns det som jag går sönder bit för bit fast allt kanske känns "bra".
Ärligt ingen kommer förstå något allt är så rörigt, men de får ni ta om ni läser, men sanningen är, inte ens jag förstår?

Jag älskar min familj mer ord kan beskriva & jag är glad jag har er alla & allt fint stöd ni gett/ger. Kommer aldrig kunna tacka er nog! ❤️


Likes

Comments

Förlåt.

De gör ont i mig att skriva allting men samtidigt en lättnad, kanske inte alla förstår, eller inte vill förstå.
Jag har så gärna velat hålla om dom i min närhet som mått dåligt, jag har så gärna velat lyssna på alla som behövt mig.
Jag har velat trott jag varit där hela tiden, fortfarande funnits där, ja har nog tyvärr inte varit det.
Ja har gjort många besvikna, ledsna kanske arga.
Jag är inte mer än människa jag heller, jag gör också fel, gör ont i hela mig att se folk i min närhet må dåligt på ett eller annat sätt, ja vill så gärna krama om er alla, säga "de löser sig" som jag alltid brukar säga.
Jag är hemskt ledsen över att jag inte funnits, eller just nu klarar av det.
Vill så himla gärna finnas där som ja alltid gjort. Men, jag bryr mig om er ändå fast jag kanske visat de dåligt de sista ❤️

Förlåt.

Likes

Comments

Känner mig så fruktansvärt jävla tom.

Det finns nog inga ord som riktigt blir rätt hur mycket jag än skriver eller suddar ut.
Aldrig att jag skulle försöka sjuka så lågt, jag gjorde det.
Min kraft är slut, de kom bara mer & mer, till slut föll jag bara ner, fanns inte styrkan att bära längre, benen höll inte längre.
Snart två veckor har jag försökt stå upp, men orken finns knappt, jag fattar inte all min energi osv är helt borta.
Trodde aldrig man kunde förlora så jävla mycket på så kort tid...
De som skrämmer mig mest är att jag känner inte igen mig själv längre, ja vet inte vem jag är.
Detta är inte jag, jag är en glad tjej, stark tjej, nästan som sten.
Hur kunde jag hamna här...?
Livet har verkligen en vändning, jag har alltid klarat mig genom saker & ting men ja föll ihop totalt.
Rätt in i väggen på bara några få sekunder..
Aldrig har jag känt mig såhär tom på en & samma gång, jag saknar, ja älskar men samtidigt är jag så otroligt tom..
Jag ska tillbaka till vem jag är, jag får bara ge de tid..för här vill jag inte vara länge till..

Likes

Comments

"man tror man lär sig leva med det, men sanningen är att man lär sig nog aldrig, man håller bara huvudet högt för att kunna fortsätta andas"

I dag är det exakt sju årsen & jag minns allting precis som det vore för några minutrar sen.
Dagen som förstörde hela mitt liv, mig.
Den där paniken jag hade, hur smutsig & äcklig ja kände mig.
Hur jag gång på gång försökte skrubba bort allting i duschen, hur jag nästan skada mig själv med all tvål & vatten.
Varje år, samma panik, ångest & hatet som inte längre går att beskriva.
Försöker glömma, men det kommer tyvärr alltid finnas där.
Ja kommer alltid ha med det resten av mitt liv, varje år kommer ja få leva med den där panikångesten över denna dagen & då har det ändå gått sju år i dag & jag kommer alltid att känna de där hemska hatet för denna dagen, & jag kommer alltid undra, varför?!

Trotts 3h sömn i natt för ja visste vad de var för dag, så har jag ändå gjort denna dagen till den bästa möjliga, ja kan inte stänga in mig själv varje år på denna dagen, löser inte det som redan skett.
Gick till "praktiken" & sen fick jag fin besök av min älskade syster & min ögonsten Alice, hon som fick mig att glömma dagen för ett par timmar, hon förgyller mina dagar lite extra & i dag insåg jag hur lycklig jag är som faktiskt är för att vara moster till denna underbara ängel. Sån otrolig kärlek jag får varje gång du är i min famn är obeskrivlig, älskade unge! Även glad över att syster gjorde min dag genom bara komma på besök även till min fina vän Elin, ni har gjort denna dagen lite lättare även om ni kanske inte tänker på det, men ja är tacksam att ha så otroligt fin familj & fina vänner som jag har ❤️
Nu är denna "hat" dag äntligen snart över & ja tänkte krya ner i min säng & slå på en film & stänga mina två små blå för i dag. Nattinatt.

Likes

Comments

Ibland brukar jag använda mina anteckningar flitigt på telefonen. Där kan ja skriva precis allting jag känner & tycker, vet att där kan ingen se mina tankar, mina sår & mina brister eller min lycka mer än jag. Satt & kollade genom allting förut, de är ett antal antagningar, mest om skit egentligen. Skit som egentligen inte ens borde vara där, men dom har sin mening, dom finns ju där av en anledning. De finns blandade anteckningar, bra som dåliga som just i dag är det en dag då jag funderat extra mycket på saker & ting, om ja kom fram till något vettigt vet jag inte. De är som en stor jävla karusell i huvudet på mig, bra som dåliga tankar, många tårar har fått dränka mitt ansikte i dag men de har varit pgd av smärta i magen som just nu strejkar med mig, delvis. Jag vet egentligen ingeting om saker & ting, just nu är jag bara så jävla förvirrad, tom eller ja vet inte helt enkelt. Jag vet nog faktiskt inte, jag vet inte hur jag ens hamnade här nere, jag vet inte. Jag känner bara att allting jag gör & säger just nu är bara fel, så jävla fel. Att ingeting blir rätt. Jag vill bara pausa allting, livet en stund. Jag vill bara sova i flera dagar, stänga in mig vad som helst. Men tiden stannar inte, dagarna går, nätter går, kroppen börjar säga ifrån, man kan inte pausa hur mycket ja än kanske önskade det i mellan åt. Jag vet inte hur saker ens lyckades bli såhär, ja hänger inte med, ja har inte hängt med.. Allting går så jävla fort, men hur hamnade jag ens här nere, hur? Pause tack.

Likes

Comments

fattar inte hur man kan ha så jävla många tankar i ett så litet huvud?
att det aldrig är käft där uppe gör mig frustrerad. jag vill så gärna göra rätt & fokuserar så jävla mycket på det, så i stället blir det bara totalt helt jävla kaos & det blir så jävla fel.
jag är en ganska så sluten människa, har ja kommit fram till.. Jag må kanske vara lätt att prata med & verkar som ja öppnar mig om allt, men de gör jag faktiskt inte. Jag har många, många saker för mig själv, endast för mig själv.
För varje gång ja väl öppnat upp precis allting så känns de som man får ett sånt jävla slag tillbaka, att allt skulle vara mitt fel? Varför vet jag inte, jag vet inte varför jag ens tar saker så jävla hårt ibland eller varför jag kan ta åt mig så mycket av saker som jag kanske inte borde ta i mot, jag vet inte.
jag håller alltid vad ja lovar, men ibland kan det också bli jävligt fel, men denna gången ska ja allt visa att jag faktiskt kan, vill man verkligen en sak & helt jävla hundra på de man vill osv så fixar man det också.
jag tror jag är ganska så kluven nu, vet inte vad som längre är rätt & fel & känner väll mest att vad ja än gör, säger osv bara blir fel.
är nog inne i en period då jag känner jag bara vill hålla mig instängd, inte vara med någon inte prata med någon.. Men ja vet att det löser verkligen ingeting eller får mig att må bättre, snarare tvärt om & ta vara på mina vänner & familj.
Jag vet att saker & ting vänder, de löser sig.
Ibland blir de bara mycket, för mycket av saker & ting..då precis allting faller samman.
men man måste få må dåligt för att kunna må ännu bättre också. de löser sig på något sätt, hoppas jag. Nattinatt.

Likes

Comments

pappersflygplan.
men jag tänkte aldrig på att det kanske skulle börja regna..
papper klarar inte vatten, men jag var helt inställd på att mitt flygplan skulle klara regnet, det var speciellt för det var jag som hade byggt det..
men den dagen kom då regnet fall ner & smattrade hårt i mot fönsterbläcket..
jag kollade ut på fönstret som var fyllt med vattendroppar, så underbart fint när det är vattendroppar sådär..
ler lite för mig själv en stund..
sen kollar jag riktigt noga ut mot det regniga gården utanför mig själv & jag ser att mitt pappersflygplan har störtat & ser hur vattnet dränker mitt plan..
jag visste inte hur jag skulle göra, jag borde liksom ta det med en nypa salt.. & säga till mig själv – ja allting ordnar sig, jag bygger en ny..
men denhär gången kunde jag inte det, jag insåg att det var kört & mitt plan kommer inte klara de där regnet fler gånger..
lika bra att jag ger upp de där med pappersflygplan..
men någonting inom mig säger – nej ge inte upp, du klarar det för en dag, ja en dag så kommer mitt papperflygplan flyga i alla väder & speciellt i regniga & hårda dagar precis som denhär..
& vet ni vad?!
en dag, ja precis en dag så kommer mitt plan flyga & då kommer ni stå som ett par fån & undra hur jag lyckades..
Jag har misslyckats så många gånger, men denhär gången är det min tur att lyckas & ni ska få se att den dagen är det en glad tjej som vet att hon faktiskt har lyckats..
för de där planet det ska bara säga – bygg mig, jag lovar jag ska flyga.. jag tror på dig!
men så länge planet inte säger det så kommer planet aldrig att flyga i regniga & gråa dagar..

Likes

Comments

It's okay to cry out, when it's driving you insane
But somehow someday, I'll have to face the pain

It's all gone cold...
But no one wants the blame
It's all so wrong...
But who am I, who am I to say?

I'm begging for forgiveness, everything I've done
If God is listening, He knows I'm not the only one
It's okay to lash out from the rules that I'm enslaved
But somehow someday, I'll have to turn the page.
My heart's an endless winter filled with rage
I'm looking forward to forgetting yesterday.
It's all gone cold...

Likes

Comments