Header

Jag fick ofta frågan om varför jag hade täcke på Lisa som redan hade en massa päls, folk kollade snett på mig när jag och Lisa var ute i kylan med täcke på och folk pratade skit bakom ryggen på mig pga detta. Jag har alltid känt att jag inte har haft lust att ta upp det, för jag orkar inte med folk med fördomar och förhastade slutsatser. Jag vet redan vad ni tänker och ja jag har tänkt exakt samma sak. Men jag vill ändå dela med mig om våran lilla "berättelse" och att folk ska veta att det oftast finns en anledning om varför hundar med päls har täcke på sig, och nej den anledningen är absolut inte att hunden ser gullig ut i täcke (självklart finns det gott om sånt folk med) och att det är därför man har det.

Oftast finns det en sjukdom bakom täcket där täcket är som medicin, så var det i alla fall för Lisa, hennes täcke var hennes medicin skulle man kunna säga. Nu kanske ni tycker att jag gör det här till en stor grej, men jag är bara trött på att fortfarande stå ut med folk som dömer en bara för att jag hade täcke vid minsta minusgrad på min hund som hade enligt många en "tjock" päls.

Och då vill jag först börja med att säga, nej hon hade ingen tjock päls, hon hade inte ens någon underull och för det andra så var det inte heller det som var problemet. Lisa hade diskbråck. Här är våran historia:

Vi kan ta det från början, Lisa kom till oss i November 2012 när hon var 4 år gammal, runt en månad senare så låg hon bara och skrek i smärtor och kunde knappt röra sig, vi ringde förra ägaren när vi var påväg in till veterinären och hon förstog direkt vad felet var och sa att det är diskbråck, veterinären sa samma sak efter att dom hade kollat igenom henne och gav oss recept på metacam (som är smärtlindrande och antiinflammatoriskt) och burvila. Dom förklarade att hon hade diskbråck i slutet av ryggen nere vid svansroten och i nacken, vi fick absolut inte använda halsband under den perioden så dom bad oss köpa en sele istället, vilket vi gjorde.

När hon hade gått klart på medicinen och få gå vanliga promenader igen så var allting bra fram tills ungefär ett år senare (alltså vintern 2013) men då var det inte så illa, vi märkte att hon hade ont och fick gå på metacam igen, men ytterligare ett år senare (alltså vintern 2014) då kom det tillbaks igen, samma visa som första gången med enorma smärtor så hon knappt kunde röra sig utan att skrika ut i smärtor, och hon fick metacam och burvila igen. Och veterinären ber oss att köpa ett täcke att ha på henne så fort det blir kallt, för dom menade att när det blev kallt så gick Lisa och spände sig så mycket. Jag var lika fördomsfull som många andra då och tänkte att hur ska det hjälpa att ha på kläder på stackarn, men jag tänkte att vi såklart måste testa för det hade ju varit så himla bra om det skulle funka! Och vet ni vad? Efter att vi köpte täcket och Lisa fick ha den på sig vid minsta lilla kyla så slapp hon ha ont.

Hon slapp smärtan tack vare täcket, diskbråcken kom aldrig mer tillbaks! Hon fick inte en enda tendens till diskbråck efter det.

Det jag ville få ut av den här texten var att jag vill att folk ska tänka en gång extra innan man säger saker, det gäller inte bara täcken på fluffiga hundar utan på det mesta. Jag ville bara dela med mig av Lisas historia om varför hon var tvungen att ha täcke och hur det hjälpte henne. Jag säger inte heller att jag gjorde allt rätt, för det gjorde jag säkert inte. Det finns säkert saker jag kunde ha gjort annorlunda, men jag kan inte gå tillbaks nu och ändra på det.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag var ute i regnet och leran och tränade lite apport med Sansa, jag har verkligen tyckt att det har varit sååå tråkigt med just apport så jag har undvikit just det momentet i lydnaden, men jag kände att vi verkligen måste ta tag i det nu eftersom jag så himla gärna vill tävla med Sansa och har som mål att vi ska tävla nästa år. Så nu tog jag mig i kragen och släpade med hunden och apportbocken ut i leran, och oj så kul vi hade. Jag brydde mig inte alls om att jag kanske lärde in fel som jag annars brukar tänka, jag tänkte bara på att ha kul med min bästa vän och bara få henne att vilja hålla i apporten. Allt annat kvittade.

Som sagt har jag ingen aning om det blev helt fel det får vi helt enkelt se senare, men kul hade vi och jag tycker hon var såå duktig. Hon har verkligen viljan att lära sig.

Ibland känner jag att jag inte är värd henne, att hon hade gått så himla långt i tävling med en annan mer kunnig förare. Men en sak jag är säker på, det är att hon har lärt mig så ofantligt mycket och jag e så himla glad ändå för att ha just henne. Även fast hon är rätt jobbig ibland, så är hon ändå världens bästa!


Likes

Comments

Igår var jag, Frida och Sansa i Karlslund och fotade, så himla fint var det där. Sansa passade även på att ta sig ett dopp i svartån, fräsch hund. Sen åkte vi till ett badbrott och hade picknick, jättemysigt.

Tryck på bilderna för att se dom större och bättre.

Likes

Comments

2013 flyttade jag till Norge för att bo där i ett halvår och jobba, men när jag kom hem igen ett halvår senare och skulle anmäla flytt till Sverige så gick det inte eftersom jag inte hade något pass eller nationellt ID där det står i vilket land jag är medborgare. Jag har nu testat att folkbokföra mig i Sverige 3 ggr men fått avslag pga att jag inte visat upp något pass som jag sagt hela tiden att jag aldrig haft. Så sist jag var hos skatteverket för att prova en 4e gång så skrev jag ett långt brev till dom om min konstiga situation och fick brev hem idag att jag ÄNTLIGEN är folkbokförd i Sverige igen, jag har mått så dåligt under dessa år pga att jag inte har kunnat göra mycket alls i Sverige pga att jag inte har varit folkbokförd här. Det är som att en enorm klump inuti mig har försvunnit, jag är så himla lättad!

Och nu är jag 1 steg närmare körkort, jag har ju inte kunnat tagit körkort heller eftersom man måste vara folkbokförd i Sverige för det. Så nu har jag skickat in Körkortstillstånd och ska på synundersökning imorgon.

Ni anar inte hur glad jag är över det här, det kanske inte låter som en stor grej för er men för mig är det en oerhörd lättnad! Jag känner mig nästan som en ny person haha!!

Likes

Comments

I onsdags opererades Sansa, dom tog bort den där benbiten som satt i armbågsleden. Nu ska hon vara så still som möjligt ett tag, och det är lättare sagt än gjort kan jag säga. Hon är redan väldigt trött på att vara still, så fort vi kommer utanför porten så hoppar hon runt i kopplet och vill leka. Vi har gjort lite lättare övningar här hemma och lite lite lydnadsträning. Om ungefär 2 veckor ska vi börja med rehab och om 6 veckor ska vi på återbesök till Strömsholm.

I början lät hon stygnen vara men nu dom senaste två dagarna har hon börjat slicka och klia med baktassen, så nu har hon fått ha på sig tratt stackarn, men hellre det än att hon ska riva upp såren! Ute slipper hon i alla fall den där hemska skittratten haha.

Likes

Comments

Jag är helt slut efter en vecka full med jobb, jag har jobbat 50 timmar förra veckan, med 2 delade turer så bara dom två blir ju typ 20 timmar. Jag har jobbat idag också en kortis och så ska jag jobba till 14.30 imorrn. På Onsdag åker vi ju till Strömsholm med Sansa, jag är så himla nervös. Men det ska nog gå bra hoppas jag!

Jag önskar bara att hon kan bli frisk nu så vi kan ut och träna, gå långa promenader och traska i skogen, jag kan inte sluta längta tills hon är helt bra och får röra på sig som en normal hund igen, jag tror hon också längtar till det!

Likes

Comments

Nu har vi fått en tid för artroskopi, på Onsdag klockan 07.40 ska vi lämna Sansa på Strömsholms djursjukhus. Hon ska bada kvällen innan och fasta 12h innan OP, jag är så himla nervös men det ska nog gå bra. I kallelsen vi fick så står det att efter operationen så måste hon vara ännu mer stilla än vad hon är nu, hon ska sitta i bur i 8 veckor och bara gå kiss och bajsrundor ute, hon får såklart inte gå i trappor och hoppa och så då heller.

Ni som känner Sansa vet vilken aktiv hund hon är, hon behöver massor med stimulans, både fysiskt och psykiskt så det här kommer inte bli lätt. Hon kommer bli galen, så vi får väll hitta lätta tricks att lära henne som inte kräver att hon använder benen.

Jag hade sett så himla mycket fram emot den här sommaren då vi hade mycket hundrelaterat planerat, men ibland blir det ju inte som man tänkt sig. Det vi istället ska fokusera på är att Sansa ska må bra för det är det absolut viktigaste.

Bilden är från förra året så va inte oroliga

Likes

Comments


Idag har vi varit på Strömsholms specialistdjursjukhus med Sansa för att se varför hon haltar. Under undersökningen visade hon ingen smärta alls någonstans, vilket inte hon inte gjorde i Kumla heller. Enligt veterinären är det vanligt att Schäfrar skriker över minsta lilla men tydligen inte Sansa. Efter CT-röntgen visade det sig vara "fragmenterad processus coronoideus". Hon har alltså en lös benbit i högra armbågen, så nu väntar vi på att dom ska höra av sig om en tid för artroskopi för att ta bort den där benbiten. Så hon kommer hållas ännu mer still än vad vi har gjort fram till idag. Hon får inte hoppa ner från saker (tex. soffan etc.) och inte gå i trappor, hon kommer inte ens få spåra och kommer bara gå korta promenader för att göra sina behov. Innan operationen kommer hon också gå på Metacam (antiinflamatorisk och smärtstillande medicin).

Efter operationen väntar en lång rehabilitering med bla. vattentrask. Jag frågade veterinären om hon kommer bli helt bra efter det här och det kunde han tyvärr inte garantera, men vi håller tummar, tår och tassar för att hon ska bli bra!

Så nu hoppas vi bara på att vi får en tid för operationen så fort som möjligt och att allt slutar bra och att hon blir av med skiten och slipper leva med den resten av sitt liv! Jag ska göra allt jag kan för att hon ska må bra!


Klicka på bilderna för att se bilderna större!

Det här är Sansas röntgenbilder som vi fick med hem, där kan man se den där lilla jäveln i hennes armbåge. På bild nr 2 ser man båda armbågarna.

Likes

Comments

Alla bilder är från Pinterest.com

Likes

Comments

Idag har vi spårat igen, vi har verkligen kommit in i det här spårandet nu och tycker att det är riktigt kul faktiskt och Sansa älskar det. Idag la vi köttbullar i spåret som godis och då jäklar blev hon noga och gick inte igenom så fort som hon brukar göra. Idag hade vi med svängar också för första gången men det gick hur bra som helst, hon tog sig igenom svängarna som om hon inte gjort annat. Så himla stolt!

Sen lekte vi lite lugnt hos Niklas föräldrar på deras baksida, nu är hon jättetrött och ligger och sover.

Likes

Comments