Ber om ursäkt för min frånvaro här på senaste men allt har gått i ett med jobb och diverse och så har jag helt enkelt inte orkat sätta mig med nån dator. Det som hänt är väl egentligen att jag jobbat och varit sjuk och försökt klämma in lite brädåkning däremellan.

Igår var jag och Elin till Östersund för att fixa kläder till mig till galan på tisdag. Vi hade en supermysig dag tillsammans med min lillasyster också och det var så kul att få träffa henne. Saknar henne så mycket<3 Idag gjorde jag comeback på gymmet efter min evighetsförkylning och det var så jäkla skönt! Har saknat att svettas och har verkligen fått nytändning för träningen så det känns gött. Tänker försöka stylta upp lite mål nu som jag vill nå. Det är dags att börja ta tag i saker nu. Lallar runt alldeles för mycket.. Om man faktiskt kunde åstadkomma nåt nån gång vore ju trevligt. lol.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Man tar inte paus från en vänskap. Man frågar inte hur en vän mår om man inte vill veta. Om man bara frågar för att "det är det man ska", då frågar man inte alls. Är man inte beredd på att den vännen behöver öppna sig ska man inte stå där och låtsas ha en öppen famn. Det är inte en one way street här. När man känner varandra så pass bra att man märker när något inte är rätt, då ställer man upp och tacklar sig igenom allt det där tillsammans. Man slutar inte svara. Man låtsas inte som ingenting. Man byter inte samtalsämne. Om någon frågar hur man mår, då vill man att denne ska vilja veta. Det är inte ett spel. Ett spel där det går ut på att vänta så länge som möjligt med att höra av sig. Man ska inte duga bara när den andre tycker det. Man ska inte behöva ställa upp jämt utan att få något tillbaka. Man ska inte behöva bli besviken och bortglömd var och varannan dag. Man ska inte bli ignorerad. För jag vill inte ignorera. Jag vill inte inte prata om det. Jag vill inte låtsas som att allt är bra för det är ju inte. Jag vill inte spela. Jag är inte den vännen. Den som skiter i att höra av sig. Som skiter i att fråga hur du mår. Som skiter i att mina vänner är ledsna. Jag är inte den.

För i mina ögon duger du alltid. Och jag lyssnar alltid när du vill prata och jag kommer alltid göra mitt bästa för att det ska kännas bättre. Jag kommer alltid ställa upp. Alltid möta dig på mitten. Men du fattar inte. Du fattar inte mina vinkar att något inte stämmer. Du fattar inte att jag är mer ledsen än glad och att jag skriker inombords. Du hör ju inte. Och du fattar inte att du är den enda jag vill prata med. Du fattar inte att mitt hjärta gör så jävla ont och att jag kvävs av allt det här. Att jag bär på något som är så tungt som jag inte kan bära själv och du har sagt att du ska ta en del och hjälpa mig men när jag sträcker fram handen så har du plötsligt vänt ryggen till.

Det börjar bli så jävla tröttsamt att alltid ställa upp på folk. Att alltid finnas för alla och ta alla andras skit. Tillsammans med min egen. För du är inte den enda som är ledsen ibland. Du är inte den enda som behöver prata om saker. Du är inte den enda som känner sig ensam trots att huset är fullt av människor. Och det börjar bli så jävla tröttsamt att alltid vara så jävla snäll och lyfta alla andra medan man själv bara sjunker djupare och djupare. Det är som att man gång på gång på gång på gång släpper in folk och de bara lämnar dörren öppen så de kan gå när fan som helst. Att man aldrig, nånsin lär sig.

Men jag värderar dig högre än så. Tycker mer om dig än så. Mer än att jag bara kan skita i allt och låta det här rinna iväg. Det är bara så jävla synd att du inte verkar tycka samma sak.

Likes

Comments

Du säger att det är som att "vara en liten fnittrig flicka inombords" och ögonen lyser på dig. Du ler, och pratar om henne. Men jag vill inte höra. Jag vill verkligen inte. Vill inte veta att ni ses i korridoren och att du tänker på henne på dagarna och vill träffa henne. Att du tänker på hur allt skulle vara.
För vet du?
Så tänker jag om dig.
Jämt.

Och en del av mig vill träffa dig men en del av mig vill bara ignorera dig tills jag kommit ur det här. Jag vill inte vara nära dig. Fast jo. Men ändå inte.
Och en del av mig är så jävla arg på dig för du fattar ingenting och jag vill bara skrika rätt ut exakt vad jag tänker och känner.
Men det är antingen det, och förstöra allt det här, som är så bra.
Eller stå på sidan av och se på när du går hand i hand med någon annan.
Så jag drar mig sakta men säkert in i mitt skal, fast jag egentligen inte vill det. Men det är nog bäst så. För jag vill inte hålla på såhär nå mer. Jag stirrar på min spegelbild och bara vet att jag aldrig kan bli det hon är.
Prata aldrig mer om henne. Jag vill inte höra.

Men det är okej, låt mig gå sönder lite mer. Strö lite mer salt i mina sår. Bara gör det.

Om någon ska göra det så är det du.

Har än en gång satt mig själv i skiten.

Likes

Comments

Svårt å klaga på jobbet när solen skiner och himlen är knallblå redan från morgon. Jobbar hela helgen fast jag egentligen skulle varit ledig men bytte lite pass förra veckan. Var en rätt lugn dag och direkt efter jobbet stack jag till gymmet för ett armpass. Gick helt okej ändå. Efter det for jag å Viktor och handlade lite så jag kunde gör matlådor. Nu har jag duschat, ställt iordning för morgondagen och sitter och äter lite sen middag. Tänker hoppa i säng snart så man orkar med morgondagen. Hoppas in haft en fin fredag!

Likes

Comments

Igår trotsade vi stormen och drog på oss brädorna tillsammans med Kerstin och Lelle. Lite senare dök även Hasse, Arvid, Linnea, Jossan och Julia upp. Synd bara att föret var förmodligen det SÄMSTA på hela säsongen. Allt var helt vindpackat och stenhårt eftersom det blev minusgrader under natten så all den härliga slushen hade fryst helt och det som varit mjukt innan var slipat av blåsten så allt var bara en isbana. Jag å Lelle började dessutom våra första två åk med att ramla av liften (???). Första gången ner i en björk, andra rätt över ett nödstopp. Vetifan hur vi lyckades men ett gott skratt fick vi allafall samt applåder av de andra gästerna i lfiten.. lol. Vi höll ut ett par timmar i stormen men sen for vi till 720 och satt där ett tag. Dom andra drog på after ski men jag åkte hem, som ni vet..

På kvällen tog jag en dusch och for till Duved och yogade med Hanna. Faktiskt väldigt skönt och det var en befrielse att slippa sitta ensam hemma eftersom Elin och dom andra drog på Bygget.

Imorse var jag och tränade men faaaan vad dåligt det gick, USCH, är inne i en sån förbannat dålig träningsperiod så jag vet knappt var jag ska ta vägen snart. Är dock sugen på revansch i eftermiddag efter jobbet så tror jag ska ge mig iväg igen då.

Likes

Comments

Den tar ingen paus, ingen time out, ingen vila. Den bara ligger där, jämt å ständigt, men bara andas mer eller mindre åt mig. För jag kommer på mig själv med att sakta men säkert glida ner i det där svarta hålet jag var i förra året. Den där platsen som tog hela min sommar ifrån mig och förstörde den sista tiden på förra säsongen. Jag kommer på mig själv med att drömma om någon jag aldrig kommer få, om att känna mig liten och osäker konstant och inte tycka något annat om mig själv än att jag är oduglig och värdelös. Känner hur jag sakta men säkert kväver mig själv och undrar varför jag än en gång hamnat i det här. Allt gick ju så bra? Men jag märker hur jag drar mig undan, hur ingen mat är lockande och hur allt bara känns som en pärs. Hur jag önskar att jag kunde vara lätt och glad igen men det är jag bara inte. Jag är bara missnöjd med allt som har med mig att göra, hur jag ser ut, vem jag är, vad jag håller på med. Och den enda i hela jävla världen jag vill ska fråga hur jag mår - ser inte ett skit.

Ångest tar ingen paus, ingen time out, ingen vila. Den bara ligger där, jämt å ständigt, och väntar på små tillfällen att få ta över lite mer. Lite mer för varje gång det händer något jag inte riktigt vill hantera. Jag hade den under kontroll, för ett litet tag iallafall. Men nu börjar jag få panik, och jag vet inte var jag ska ta vägen. Man kan inte upprätthålla en fasad dygnet runt som säger att allt är bra och att livet är prima ballerina. För det är det inte. Och jag är ledsen för att man ska behöva känna såhär, för det är inte normalt att vara ledsen på det här viset. Det är inte normal att vilja åka hem när alla ens kompisar äntligen samlats för att åka bräda tillsammans. När man äntligen är ledig ihop. Det är inte normalt att vilja försvinna genom marken jämt och ständigt. Det är inte normalt att åka hem och gråta i soffan istället för att åka på after ski med sina kompisar.

Likes

Comments

Här kommer ett till gäng bilder från lördagens ståhej. Är fortfarande i extas över denna dag, den var verkligen SÅ BRA! Girls that shred together, stay together!

Fotocred: Rebecka Johansson

Imorse stack jag å Elin till gymmet, hon körde armar och jag yogade. Alltså det är verkligen min grej numera, morgonyoga YES PLEASE. Efter det drog vi hem, gjorde storfrukost och sen slängde vi i den sista tvätten, duschade och slappade en stund. Nu sitter hon och glor serier och jag har skrivit om mitt CV och personliga brev. Ugh, man hade glömt hur svårt det var att skriva sånt plus hur sjukt mycket man hunnit med de senaste åren?! Nåväl, nu är det bara att dela ut dessa och hoppas på napp inför sommaren.

Går in på mina sista lediga dagar nu. På torsdag sätter det igång på riktigt, har ett lunchpass på onsdag men det är inte direkt ansträngande så det blir en mjukstart efter denna långledighet hehe. Passar mig bra faktiskt ;)

Likes

Comments

Contains affiliate links

SÅN FET DAG!!!! Aaah alltså gårdagen var så förbannat bra. Girls day out här i Åre var säsongens höjdpunkt. 70 tjejer som spred ut sig i olika grupper på fjället och körde på som bara den. Jag själv hängde med parktjejerna i bräcke där vi shreddade på brädor hela dagen. Vi avslutade dagen med middag och after shred på 720. Hela dagen var fylld med pepp och girlpower så det bara skrek om det. Var helt slut när jag kom hem på kvällen och sov som en liten bebis hela natten. Har världens träningsvärk på insida lår idag och hjärnan är fullmatad med nya tips, inspiration och nytändning till brädåkningen.

Är verkligen så nöjd med dagen och den kunde inte ha blivit bättre för min del. Kommer leva på denna girlpowern länge, länge..<3

Likes

Comments