Har märkt på senaste tiden att jag varit väldigt tacksam för nästan allt, det minsta lilla. Jag älskar allt lite mer i livet och alltid tänker i bakhuvudet att det kan ändras fort och inte minst livet på en enstaka sekund. Jag tänker alltid en gång extra. Det som kanske inte är så positiv i det hela är att jag blivit en kontroll freak och kan få för mig saker lite väl för fort ( mer en vad jag gjorde innan ) . Det är mer att jag vill ha bekräftelse på allt och folk kanske ser mig som lite jobbig. Men det är så det ligger till för att jag ska må bra och vem vill inte ha svar på tal om allt egentligen. Man kan inte ändra på en person som inte vill ha förändra något själv. Det är med en egenskap som jag har kommit i underfund med den senaste tiden. Det är mycket i min behandling som handlar om att hitta sig själv och lära sig hantera saker på ett annat sätt en vad man gjorde innan. Om man tänker ett strå längre så finns det ju en anledning till varför jag just är där jag är idag. Jag trodde nog inte att jag levde mitt liv på något farligt och ohälsosamt sätt, det var liksom min vardag och något jag gjorde varje dag. Och blir saker och ting rutiner är det väldigt svårt att bryta saker på bums och man kanske måste ha lite hjälp av andra för att kunna förstå att det går att leva på andra sätt bara man själv vill och försöker. Varje dag innan jag ska sova försöker jag tänka och skriva ner "vad lärde jag mig idag" och sen vad som varit positivt och negativt. Det är ett tips som nog vore bra för alla att tänka på då och då.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

​Vad fan är det som händer ? Knivhuggning igen? 

Jag börjar ärligt talat bli rädd... folk har slutat slåss och nu helt vilt går alla runt med kniv och hugger ner varandra lite hur som. Efter min bror mördades har jag haft den största respekten för knivar och allt som förknippas med vapen. Jag vill ärligt talat knappt åka hem igen eller ens kalla västervik för hem längre känns rät. Det har börjat tydligen bli för svårt för människor att lösa problem med att tala? 
Inte ens slagsmål om man nu tycker sig behöva skada någon går för sig längre. Nej fyfan västervik och alla dess människor det är fan i mig nog nu. Hoppas på att det finns ett ljus där någonstans för att det kan bli någon sån när förändring.

Likes

Comments

en bättre söndag med disco bowling och käk på mackdonalds.
Nu har jag storstädat mitt rum för imorgon flytta till ett annat. Nu blir det lite avrundning med bowling och sen sängen och fortsätta titta på inredning och önska sig vara rikare en vad man är.

Likes

Comments

sitter och mumsar på apelsin och tittar på inrednings sidor. Jag har världens tur som har mamma och pappa som håller på och donar hemma hos mig medans jag är iväg.
Jag tror det kommer göra en hel del med förändring så det känns lite lättare och hemtrevligt tills när jag faktiskt ska hem om några månader. Lite åt hållet, in med det nya och ut med det gamla. Det första som jag tänker slå till på är ett nytt soffbord. Det som åkte till tippen här om dagen var alldeles för klumpigt i en liten etta så nu ska jag satsa på ett runt och betydligt mindre bord. Sen håller jag på och försöker få lite inspration till tavlor som jag kan måla och hänga över soffan.
Men ska försöka att inte stressa det mår man inte bättre av. Det är även bara ynka nio dagar kvar till jag fyller år! 
Nu borde jag försöka sova så jag orkar med fredagen. Godnatt!

Likes

Comments

Jag saknar dig. Jag tänker på dig. & Jag önskar du vore här.
Dagarna som passerar gör det varken lättare eller mer försåtligare.
Lutar mer åt svårare. Försöker gång på gång få in i mitt huvud att det här verklighet.
Jag har alltid trott att sörja är som på film, låsa in sig mellan fyra vägar och ligga i fosterställning och sen är det över på en kort stund, men nu har jag fått känna på att det är så fel. Jag har nästan varit arg på mig själv och börjat fundera om det är fel på mig. Suttit näst in till och plågat mig till att känna olika känslor för jag tycker dom passar in här och där, då och då. Nu börjar jag få bukt om mig själv mer och mer och tror att jag måste få vissa saker ur världen innan jag kan börja släppa på det jag bär på. Jag har sådan kraftig aggression och ilska som jag nog inte kan börja leva med förrns dom som ska straffas, straffas. Varje natt har jag nästan samma dröm, springer hand i hand med någon som jag sedan tappar greppet om och kan inte vända för att ta upp igen. Vaknar alltid kallsvettig och nästan gråtandes.
Nu är det snart begravning och för mig är den väldigt viktig. Känns som att den är det som man får se som ett avsked och därför vill jag att den stunden ska vara speciell och minnesvärd.
Sitter ofta och blundar och ser ditt glada ansikte med ett stort leende framför mig, och det är den bilden jag för alltid vill minnas av dig, Som den glada och roliga människan du var. Jag älskar dig storebror!

Likes

Comments

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 8355877654"



Likes

Comments

Idag är en sån dag då jag har bara lust att packa väskan och sätta mig på första bästa tåg och fara hem. 
Men försöker att vara så stark jag kan. Det jag kan göra är att att hålla mig sysselsatt så att jag tänker på annat.
Idag har det inte varit mycket på schemat kan vara lite därför det varit jobbigt imorgon blir det mer att göra.
Nu väntar jag på att klockan ska bli åtta för att äta lite kvällsmat och sen lägga sig tidigt för att orka morgondagen.


Likes

Comments

Jag förstår egentligen inte hur tiden fortsätter att gå efter allt som hänt.
Jag är helt bortom mig själv och mitt mående skiftar för varje minut som går. Jag har fortfarande inte insett att det eländiga och otrovärdiga som hänt har inträffat. Tror fortfarande någonstans att det snart tar slut och att det blir som vanligt igen. Det gör så jävla ont inombords. Kan inte ens förklara hur hårt och allt känns. Det svider!
Den fina människan, min fina bror och den fina pappan och sambo.
Just han den människan som ville alla så väl och var den som alltid gav någon eller vare sig allt som det handlade om en chans. Såg alltid lösningar och såg alltid det som var gott hos någon annan i första taget.
Varför och hur kan en sådan fin människa få bara försvinna här från oss.
I mitt hjärta kommer min älskade bror vara, men det känns inte tillräckligt. Han borde ju vara här och krama mig med sina hårda kramar och jag saknar dom peppade orden han alltid gav mig så jag fick en push.
Hallå jag behöver dom nu innan jag går under totalt.
Jag var på bio idag trodde jag aldrig skulle klara av att gå på det igen efter för det kopplas med dig, det har blivit så att det som kopplar är inte det första jag vänder mig till. Jag vill inte koppla saker och ting. Jag är inte redo. Du fattas mig Christian. Så MYCKET!

Det enda jag egentligen vet är att jag ska bättra mig och kämpa varje sekund med mig själv för det var exakt det som du sa till mig hela tiden. Jag ska göra det för dig och visa dig att jag kan!
 
Jag älskar dig. Puss från lillasyster



Likes

Comments

Jag lever för stunden och gör det som kommer i tanken utan att tänka mig för. Labil och ärligt talat inte rädd för någonting. Mer känner att ingenting spelar någon roll för det värsta redan har hänt. Känner mig faktiskt ensam och vilsen. Ivägen för alla och önskar ja var onsynlig. Eftersom jag inte bor här och jag inte vet vart jag ska stanna för det känns inte som hemma någonstans. Ärligr talat håller jag mig borta från dom som nog egentligen förstår. Jag är arg och det här är så ostraffbart. Sörja är egentligen inget jag kunnat jag vet inte ens när jag får säga farväl eller vem som gjorde det har. Känner mig inte trygg eller att det är bra någonstans. Livet är bara just nu orättvist och för stunden lever jag svart. Senaste dagarna har jag inget minne av å tror att allt är på grund av min ilska och det jag bara har är att försöka dölja allt. Jag är så lugn och omedveten om egentligen allt att jag inte ens kan sörja eller känna mig trygg. Ensamhet och känslan av oförståelig är det som rullar. Jag känner faktiskt att jag inte har egentligen någon som jag kan slappna av hos och bara vara. Tiden läker just nu inga sår utan bara öppnar massor. Livet är inte viktigt. Men jag måste kämpa för att finnas för min familj. Jag måste försäka släppa allt å sluta tänka att det är skam å jobbigt för andra. Gråta var något hårt å äntligen kan jag. Ego och försöka att inte ta åt mig och bry mig om ändras problem är något som jag måste göra. Jag har fått det sagt till mig flertal gånger men ändå glömmer jag bort mig själv. Idag och natten som varit fick mig tänka och nu tänker jag inte pressa eller låta mig själv vara vilsen som jag känt mig. När någon lämnar eller säger något som inte känns rätt har fått mig arg och labil är det jag varit men döjt allt jag kan. Jag skulle kunna förstöra någonting om jag väl hunnit flertal gånger men har turen att jag tänkt en gång till. När någon lovar å säger mig något men sen inte håller det är det värsta och jag har varit nära på att göra saker för jag hatar det som sägs som *alltid där alltid bara ringa* så jävla oäkta då jag bara kunnat känna det för fåtal. Ärligt talat jag kommer nu att inte göra mer en finnas för familjen allt runt som händer är bara mer problem en jag klarar av. Livet är just nu så oviktigt och något jag låtsas att leva för andra. Äntligen känns något släppt i allt då jag äntligen kanske måste inse att jag inte kan låtsas att inget av allt hänt utan börja bearbeta. 



Likes

Comments