Header
View tracker
View tracker

Först och främst, Socialfobi är inte något man kan jämföra med "vanlig" blyghet, för det är en ganska stor skillnad på det.

Sen är Socialfobi också olika från person till person, så det här inlägget kommer jag skriva om hur det är från min synpunkt iallafall.

Jag har nog alltid varit lite blyg, i 6års så fick en lärare liksom ta min hand och rita åt mig för jag ville inte att någon annan skulle se och döma min teckning. Det hela är mycket värre nu. Det drabbade mig hårdast i samband att jag blev psykisk sjuk och rädsla för att bli mobbad igen. Jag ska äntligen få hjälp mot min socialfobi nu, som gjort det väldigt svårt för mig i vardagen, och jag har förlorat så många vänner att det är sjukt.

- Jag kan inte gå på stan längre utan att ta ångestdämpande innan.

- Jag kan köpa mat på affärer men tycker det är så otroligt hemskt att beställa mat, vilket gör att mina kompisar och föräldrar ALLTID får beställa åt mig.

- Jag kan inte gå in i klassrummen i skolan över huvudtaget, i 7:an försökte några lärare dra in mig i klassrummen men jag fick panikångest och sprang ifrån, dock var jag mycket oftare i klassrummen då.

- Jag kan inte äta i skolan eller vara i matsalen.

- Jag svimmade i skolkorridoren en gång för att jag skulle läsa mitt namn högt.

- Att vara inne på max vid bion här i stan är något jag hatar, alla ungdomar är där.

- Jag har alltid min luva på då jag ska in i affärer, vill inte att folk ska känna igen mig.

- Jag har försvars beteenden, kommer det en grupp ungdomar förbi mig och jag är med kompis börjar jag plötsligt rabbla en massa ord högt och typ låtsas skratta. Jag låtsas alltid att jag skriver med någon i mobilen då jag hamnar i sociala påfrestande situationer, och håller saker med båda händerna för att det inte ska synas att jag skakar, med mera...

- Jag börjar lätt stamma då någon främmande plötsligt pratar med mig och går jag förbi några och dem börjar skratta tror jag genast att det är mig dem skrattar åt. Jag tolkar allt som om folk tror och tänker det värsta om mig.

- ALLT FÖR MÅNGA GÅNGER händer det att någon säger "Åh du kan prata trots allt, aldrig hört dig prata tidigare!" då jag väl säger något, det slutar med att jag inte vågar öppna käften igen.

- Jag fantiserar alltid dåliga saker som skulle kunna hända mig i sociala situationer, och ska jag fråga någon någonting eller liknande så måste jag repetera det 100 gånger i mitt huvud innan.

- Att prata i telefon gör mig fruktansvärt nervös och är det någon jag inte känner så bra kan jag låta det ringa eller lägga på, föredrar sms.

- Kan inte rita eller skriva på datorn om någon sitter bredvid eller bakom mig.

Detta är några av sakerna som drabbar mig. Varför då? Jo för att jag är så rädd att skämma ut mig och bryr mig allt för mycket om vad andra tycker, jag är rädd för det som egentligen inte händer. Sitter jag i ett klassrum snurrar tankarna tillexempel "Okej sitt inte för snett nu. FAN jag tappa pennan, nu tittar alla på mig, shit. Nej nu svettas jag också, tänk så ser någon det. Dem måste tycka jag är världens klumpigaste och äckligaste. NEJ NU MÅSTE JAG SVARA PÅ EN FRÅGA, *svarar fel* fyfan vad jag är korkad. Måste ut härifrån, genast! *springer till toaletten*" och sådär är det i dem mesta sociala situationerna, jag stressar upp mig själv och får ångestattacker på grund av det.

Det drabbar mig även på det sättet att jag så gärna vill vara med på skol aktiviteter och kunna träffa nytt folk oftare, kunna gå på max och allt det där, men min socialfobi stoppar mig, och det får mig att få ångest över det också, för jag vill kunna leva utan att allt ska vara så ångest relaterat.

Med mina närmaste och min familj är jag helt annorlunda. Med mina nära är jag bekväm och pratar jag hela tiden och blir väldigt sprallig och kan för stunden bli väldigt spontan och göra galna grejer (eftersom det är med folk som känner mig väl), jag är helt enkelt mig själv.

Träffar jag nya människor måste jag se till att förbereda mig noga innan, samma om jag ska på bio och liknande. När jag var på tivoli i somras med kompisar, hade jag liksom flera dagar på mig att förbereda mig, och då gick det ganska bra, men jag behöver planera, jag behöver mycket tid för nya saker, jag gillar inte plötsliga förändringar och tycker det är stressande med mycket folk. Problemet är också att jag kan inte starta en konversation med någon i skolan till exempel, säger du inte hej först så kommer det INTE att bli en konversation! Speciellt då jag har en sämre period ang mitt mående så blir socialfobin starkare, vilket likaså resulterar i att jag isolerar mig själv och det är svårt att bryta.

Socialfobi är ett ångestsyndrom och är väldigt påfrestande, vilket inte alla förstår!

Jag är så taggad nu på att äntligen få hjälp med det här, kram.




Likes

Comments

View tracker

Hej! Var ett tag sen nu. Haft fullt upp MINST sagt, tänkte berätta lite om det nu.

Har som många redan vet en ny diagnos, Bipolär sjukdom! Äter medicin mot det nu och har fått en tid på barn och ungdoms rehabiliteringen, där kan dem erbjuda mer än bara medicin och samtals kontakt, ska såklart ändå fortsätta gå till BUP. Har även haft ett återfall, inte varit i skolan så mycket förutom nu dem två senaste veckorna. Har haft så mycket ångest och föll återigen i depressionens klor, har mått fruktansvärt, så det har varit väldigt tjorvigt! Ville helst lägga mig under täcket och sluta existera, men någonstans där kom den lilla motivationen tillbaks, funderade för mig själv ska jag låta det gå åt helvete nu igen? Jag har tagit mig ur min depression tidigare, jag har ramlat men tagit mig upp, så... Varför skulle jag inte kunna göra det nu också? Motivationen må inte alltid vara på topp men jag vill kämpa emot ångesten och depressionen nu och inte med, stor skillnad. Sen med rätt medicinering som jag har nu så ska det stabilisera mitt mående, hoppas på det bästa helt enkelt då jag redan känt av effekt. Jag ska lära mig hantera min sjukdom, det kommer ta ett tag, men det är okej!

Ska ta nya tag i skolan nästa termin! Har även varit på ett slags studiebesök på gymnasiesärskola, ska förmodligen börja där efter sommaren, där vars jag då ska gå är det ungdomar med "lättare" problem om man kan säga så, men det var trevligt och jag kände att det kan vara ett ställe där jag kan trivas faktiskt. För övrigt ser jag mest på serier, tack gode gud för att jag har mina fandoms. Träffar någon kompis ibland, oftast Emelie, mitt sociala liv är väl inte på topp efter allt, men det tar sin tid det också. Jag har inte bråttom längre med att återhämta mig, jag har varit sjuk i några år nu, jag kommer alltid ha Bipolär sjukdom och min funktionsnedsättning, men jag tänker inte låta dem vara till enbart det negativa, med hjälp av öppenvården, min älskade familj och vänner så ska detta nog ordna sig!! Alla har sin stund i solen som man brukar säga, min tur kommer.


Likes

Comments


1. När en person säger en sak med visar något helt annat, alltså ifall man menar det man säger SÅ visa det eller säg inget alls.

2. Folk som smaskar eller pratar med mat i mun.

3. Dessa obehagliga muskelryckningar jag får av mina mediciner, DAGLIGEN.

4. Folk som alltid ska ha det värre, tillexempel då man typ stukat handen så ska någon säga "Jag har skadat min hand mycket värre än dig, kan lova att jag hade mycket ondare!" eller då det gäller psykisk hälsa och någon säger "Då ska du veta hur dåligt jag mår/har mått, du har inget att klaga över!" liksom kan du visa lite medkänsla kanske?

5. Då man förlorar om och om igen på samma bana gällande något spel på mobilen eller liknande.

6. När någon stirrar på en då man tillexempel sminkar sig, tar selfies eller ritar.

7. Plötsliga förändringar.

8. Då man kutar till busshållplatsen och precis när man är framme kör bussen iväg, och man vet mycket väl att chauffören sett en.

9. När man läser högt i klassen och någon ropar "Prata högre! Vi hör dig inte!"

10. När cykel sadeln är blöt på morgonen och man har bråttom till skolan.


​1. När man får ett högre betyg på något skolarbete än vad man väntat sig.

2. När en kompis betalar för godis eller mat helt random, heheh.

3. Då man vaknar på morgonen och kommer på att man har sovmorgon.

4. När en person VERKLIGEN tar sig tid till att lyssna när man behöver prata.

5. Choklad blir jag alltid glad av haha.

6. NÄR TEEN WOLF ÄNDRADE DATUM FÖR DEN NYA SÄSONGEN TILL JANUARI FRÅN MARS. (hahaha)

7. Dessa dagar då man kan vara med en kompis och göra ingenting men man tycker det är roligt ändå.

8. Åka slalom med Frida på Måttsund i skogsvägen, vi skrattar som tokar och framstår som världens klumpigaste.

9. Promenader med Emelie där vi kan prata om allt och ingenting och komma på helt spontana grejer.

10. Vara på tivolin och då såklart åka massvis av karuseller.

Hade inte mycket att göra så fördrev tiden lite med detta, sen om det är intressant eller inte avgör inte jag, kram.

Likes

Comments

Hej!

Händer inte mycket i mitt liv just nu, mycket pluggande och serie tittande. BUP möten här och var, träffar någon kompis ibland åså. Var på bio, förra helgen tror jag (?) med Frida, vi såg en film vid namn Min Lillasyster. Den var otroligt bra! Tycker verkligen det är en viktig film. Handlar bland annat om ätstörningar, men den fokuserar inte bara på den som är sjuk, vilket ofta uppstår i sådana filmer. Man fick även se hur anhöriga drabbas, som då i filmen syftar på "Lillasystern" också. Amy Diamond gjorde bra i från sig tyckte jag, tror att det är första gången hon är med i en film, där hon är en av huvudrollerna dessutom? Rätta mig om jag har fel. Så enligt mig var hon riktigt duktig, med tanke på att det var första gången hon var med i en film. Ett tips till alla att se den! Den berörde mig enormt.

Har fått anpassad studiegång nu, har alltså tagit bort vissa ämnen och fixat en plan då jag har problem med vissa saker pga min socialfobi. Kan inte vara nöjdare än såhär över den planeringen! Sen så måste jag ju ta saker i min egen takt och utmana mig själv ibland, men själva studiegången och det jag kommit överens med lärarna om är jag jätte tacksam över. Det är mitt eget tålamod jag måste öva på.

Så det händer inte så mycket mer egentligen, men det är skönt ibland också. Kram.


Likes

Comments

​Denna serie har jag nyligen börjat kolla på men har redan sett klart alla säsonger som finns just nu, längtar nå sjukt till Januari då säsong 6 kommer ut! Jag blev väldigt snabbt uppslukad av serien, det är en drama-komedi. Handlar om en familj, eller om ett gäng syskon där pappan är alkoholist och spenderar sin tid krogen, deras mamma har problem med droger och lider av Bipolär, hon har i princip lämnat dem. Äldsta syskonet, Fiona, försöker ta hand om sina mindre syskon, och det handlar mycket om hur dem hanterar alla dessa situationer, hur dem försöker ta hand om varandra, dem går igenom mycket hemska saker och har en tendens att hamna i problem. Andra karaktärer kommer in i bilden där emellan. Samtidigt som dem har sina problem och mycket kaos att stå i är den väldigt rolig och härlig! Dem gör det bästa av kakan, om vi säger så. Det är det jag gillar mest, att trots deras situation är det en stark gemenskap mellan dem. Man fastnar lätt för den då det aldrig blir långtråkigt, saker händer hela tiden och jag som är lite av en serienörd bokstavligen älskar den, den blev snabbt en absolut favorit! Tipsar alla om den här serien, den är helt klart värd att kolla på. 

Sen denna serie såklart! Sett på den ett tag nu, några år. Ångrar det inte alls, för den är riktigt bra!! Andra delen av säsong 5 kommer i mars. Den är lite svår att beskriva kanske, den handlar i princip om Scott och enligt mig likaså om hans bästavän Stiles, Dem är väl helt enkelt två vanliga tonåringar, inte dem populäraste. Ja, till en början åtminstone! En hel del andra kommer in i bilden senare. Allt börjar med att Scott blir biten av någon slags varulv, och börjar såklart förändras till en själv, efter det händer en massa saker, det är då inte bara varulvar och tonårs liv det handlar om, MYCKET mer. Jag har skrattat och gråtit som bara den, som sagt, spenderar mycket av min fritid på att se serier, älskar serier kort sagt. Stiles som då spelas av Dylan O'brien, som för övrigt är en av mina favorit skådespelare och kändis crush, är den här sarkastiska, härliga och gulliga typen men även väldigt orolig och misstänksam av sig, han gör oftast dem flesta scener roliga. Scott som spelas av Tyler Posey, som då också är en kändis crush, är den ganska omtänksamma typen enligt mig, ibland lite för snäll men han har sina mindre kloka val då han inte riktigt tänker efter. Dock så är Stiles och Scotts vänskap något jag beundrar extra mycket. Sen finns det många andra härliga och mindre härliga karaktärer, såklart även andra kärlek och vänskaps relationer. Serien är otroligt spännande, och beskrivs i dessa genrer: Skräck, drama, komedi och övernaturligt. Antigen är det mycket kaos och mysterium eller mycket roligt och fint, drama är det alltid dock. Kände att jag skrev lite långt kanske, men ajjah, det är min favorit serie på första plats.

Likes

Comments

Hej! Varit lite dålig på att uppdatera bloggen nu senaste, men jag har helt enkelt inte haft orken eller tiden heller egentligen.

Skolan har ju startat, jag har börjat årskurs 9, många säger att 9:an är enklare än 8:an men problemet är att jag knappast klarade 8:an, missade en termin (Ett halvår)och lite mer pågrund av psykisk sjukdom. 7:an gick väl inte heller direkt så mycket bättre, missade väl inte lika mycket på såsätt, men jag var på sjukhus en gång då, och sjukskriven någon vecka därefter, men jag skolkade väldigt mycket eftersom jag hade så himla mycket ångest attacker, och fokusen var inte på topp då ätstörningen stod i centrum och tog inte heller medicin mot ADHD som jag gör nu. Så det har väl varit lite tjorvigt på sitt sätt.

Går väl in på tredje veckan av 9:an på måndag? Det allra största problemet är min inre stress och press. Har inga krav direkt av skolan och familjen, men jag själv har, och har väldigt svårt att se mina framsteg och det positiva med saker och ting! Men har iallafall klarat av skoldagarna, alltså att vara där, det viktigaste.

Annars spenderar jag mest min tid på serier, umgås med kompisar då och då, vi har ju även fått oss en ny familjemedlem, en kaninunge vid namn Sprite! Den är så otroligt söt minst sagt. Ska förmodligen få en ny psykolog på BUP, för en av dem jag hade har slutat, vart lite känslosamt att avsluta kontakten med henne, uugh. Men ser samtidigt lite framemot att träffa den nya, tur det!

Men ja, mitt liv rullar på, jag tar mig fortfarande fram även om det ibland är små långsamma steg, jag har inte stannat. Det är det ALLRA VIKTIGASTE av allt!


Likes

Comments

Hej!
Har inte bloggat på länge. Allt eftersom jag inte haft lust eller ork.
Men nu ska jag försöka blogga lite oftare igen, då motivationen är på plats!
Halva sommarlovet har gått, jag har bland annat varit i stugan, & på Luleå Hamn festival, träffat kompisar, även lite nytt folk, jag har sett på Teen wolf en hel del, har börjat se om serien IGEN, samtidigt som jag följer dem nya avsnitten, haha. Annars har jag nog sovit en massa, ätit choklad, träffat min kontaktperson och mitt hår har börjat växa mer sen tråkiga ointressanta vardagliga grejer.

Jag har mått bra, positiva saker har hänt, och humöret och motivationen har för det mesta varit bra, men har ändå mina svackor, & ibland vill jag helst ta det lugnt & helt enkelt inte anstränga mig så mycket, bara tänka på mig själv ett tag!

På tal om biverkningar av mediciner... HOOJA.
Muskelryckningar över allt, ibland stora eller små, ibland påverkar det en hel kroppsdel och ibland inte. Har det väldigt ofta just nu.

Och har även varit med om nå epilepsi liknande anfall, jag tappade medvetandet för en stund då jag tänkte ta stöd i en dörr för fick blodtrycksfall som jag hade väldigt mycket under den och dem senaste dagarna som gått då, och under den stunden ska jag ha börjat sprattlat, skakat och börjat hugga i "luften, konstigt nog så stod jag på mina ben under tiden, dock kanske lite ostadigt, svajade mellan två dörrar. Kvicknar till då jag står lutandes mot dörren, och min lillebror blänger på mig som om jag vore störd och säger "Vad fan håller du på med?" Då börjar jag blöda, hade bitit mig själv i läppen, så fick en stor fläskläpp. Det var mycket obehagligt då jag inte kommer ihåg nå annat än att jag skulle ta stöd i dörren sen svartna det. Min lillebror var vittne för det hela. Det måste ju vara biverkningar av medicinerna, men dessa biverkningar har jag inte varit med om tidigare, så vi ska se till och prata med dem på BUP som har hand om mina mediciner, så det är ju bra det!

Nu vet ni det. Ska börja uppdatera bättre nu, och min header måste göras om, den är så gammal nu haha. Kram på er

Likes

Comments

Hej! Mycket positivt har faktiskt hänt just nu, så varför inte sprida positiv energi liksom?

Jag har hittat på roliga saker med min bästavän, vilket har lett till mycket skratt!




Jag har äntligen träffat min allra största förebild på Pride, Fanny De Aguiar, och fått min chans att tacka henne för det så otroligt fina mailet jag fick i vintras som hjälpt mig väldigt, väldigt mycket, vilket det fortfarande gör!



Jag har umgåtts mer med min lillebror!



Jag har gått ut årskurs 8 & fått sommarlov!



Framför allt så har jag mått bättre, kunnat glädjas mer av stunden!

Likes

Comments