Hejsan Haggor!

Sommaren är här och många är ute och njuter i solens strålar. När den väl är framme det vill säga. Just nu är det rätt grått med regnskurar lite titt som tätt. Inget jag har emot precis. Höra regnet smattra mot både tak och fönsterrutor dovt i bakgrunden medan man donar med annat. Jag finner det mysigt och avkopplande iallafall. Men när solen tittar fram bakom dem vita fluffiga moln i det blå och slänger ner sina strålar mot våran jord så är inte jag ute. För jag har nämligen ett sommarjobb att vara på.

Nu kanske ni sitter på kanten av era stolar av nyfikenhet. Vad jobbar jag med? Glassförsäljare, Reklamutdelare, Lagerjobbare, Parkskötare? Det finns ju så många spännande jobb!!! Nä, mitt sommarjobb har jag fått genom kommunen. Jag har tre veckors Prova-på-praktik på en träffpunkt för äldre. Jag har jobbat två av dem tre veckorna. Det kanske inte är det mest fartfyllda yrket men de äldre blir iallafall glada av sällskapet så det är ju ett plus. Jag kan inte ge det en fullt omdöme än då jag inte jobbat färdigt men efter det har jag nog något att säga om det. Just nu kan jag väl beskriva det som att vara fritidsledare för äldre. Inte så livat och väldigt mycket prat.

Annars händer det väl inte så mycket i livet. Under midsommar var jag med en stor del av min familj. Vi hade det mysigt och åt mycket mat. Jag känner att man snart kommer likna Kirby. Vi fick också äntligen se bilderna från min morbrors bröllop som var i maj. Det var tydligen en av Hollands mest kända fotografer som tog bilderna. Men nu är inte det det viktigaste. För det är trots allt bilderna där jag var med. JAG SÅG SÅ BRA UT!!! Jag måste få egotrippa lite på det. Mitt hår, mina kläder, min kombination och min kweenness var on point. Allt var perfekt för det jag kunde åstadkomma på plats och med den lilla stylekänsla jag har.

Så till alla modebloggare och modeller, släng er i väggen. För nu tar den här haggan över. ;-)

Nä, ni kan gärna behålla era tronar. Jag har inte pengar nog för att lägga på märkeskläder och min kunskap om dessa är nästintill noll. Ni kan fortsätta med det medan jag samlar på mitt.

Innan vi knyter ihop säcken så vill jag bara säga till dig, "En annan något äldre hagga". Vad det nu betyder, några år äldre eller att du var där när hjulet uppfanns, vem vet? För att vara den första som lämnar en kommentar. Det uppskattas från min sida. Att se att det som publiceras faktiskt är underhållande och att det önskas mer. Jag ska lägga på ett kol så du och dem andra haggorna i världen ska få mer av vad man nu ska kalla det här spektaklet.

Vi hörs snart
/Haggan

Ännu en bild på mig från när jag såg bra ut med mitt skrattande ansikte över en annans.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Tjabba tjena hallå å de' då va'

Nu börjar slutet av 1:an krypa sig allt närmare. Vilket i skolans värld betyder att de ska bombardera oss med långa, fina, extremt roliga skrivuppgifter! De kan vara om absolut ingenting viktig men det ska ändå göras. För det är ju så extremt rolig att se eleverna krypa sig fram till mållinjen. Nä ,men det har varit ett jävla skrivande i skolan dem senaste veckorna. Det har varit FACE-tidningen (skoltidningen på vår skola), källredovisning i historia, svenska uppgift om språkvariation och utvärderingar i alla möjliga ämnen. Just nu är den sista en utvärdering av slutuppgiften i Estetisk kommunikation. Vilket var att vi skulle göra en pjäs på fyra veckor som var 5 minuter lång med ljus, ljud, bilder och såklart ett manus. Den pjäsen om ni undrar gick lika bra som Titanic. Den kom, vi såg, den krocka, den sjönk och tog folks värdighet med sig. Så nu har vi ett två sidor långt dokument fullt med frågor att svara på. Därför har det inte blivit så mycket skrivande. Jag har helt enkelt blivit totalt tömd på min skrivenergi.

Hur som helst, har detta lett till att man sätter livet vid sidan av. Detta för att allt i ens liv liksom aldrig ger en ett tydligt svar. När jag inte får ett tydligt svar så lägger jag det till sidan av. Vilket man får betala för. För när livet inte får den uppmärksamheten det vill ha, så jävlas det istället. Vilket det gjorde en vacker måndag.

Denna dag hade jag bestämt mig för att cykla in till stan. Det är en bra bit. När jag äntligen kommit fram till stan efter 50 min på en cykel så gick jag till Kjell&co. För jag skulle köpa DVD-RW. Ja, jag använder optisk media fortfarande. När jag stod där och sa till han i kassan vad jag skulle ha så började han prata väldigt trevligt. Du vet sådär som när man ser en attraktiv människa. Detta gjorde allting så stelt. Flörtade han eller var han övertrevlig, vem vet?

Så efter detta inköp,där man kunde känna stelheten in till benmärgen, så gick jag till McDonalds. Det låg nära till hands och jag var hungrig.. När jag väl sitter där, ensam med min väska och en Chesseburger&co framför mig. Då ser jag att en människa man gått på dejt med kommer in genom dörren. Varför? Bara för att säger livet hånfullt. Jag satt kvar i 20 minuter extra i väntan på att människan skulle lämna stället. Varför? För jag kan inte visa mig sämre inför en sån. Man ska visa vad dem missade och hade människan sett mig då så hade det varit svårsålt. Extremt svårsålt! Lika svårsålt som att SJ kommer i tid.

Gud, vad långt. Tänk inte alls skriva så mycket om dessa saker. Tänkte skriva om några bilder jag redigerat men det får väl bli till en annan gång.

Vi ses, Haggor

/Haggan


De två bilderna har jag tagit under de två gångna veckorna.

Likes

Comments

Hejsan jag är tillbaks igen.

Så har något hänt? Inte jättemycket. Det är vad man skulle kalla en mellanperiod. En period efter att något hänt, en slags andningspaus. Dock känns det som att stormen är påväg för att bryta lugnet. Vindstyrkan ökar, de mörka molnen på horisonten. Något kommer, det känner jag på mig, När och hur återstår att se, troligtvis i samma veva som något annat jobbigt med min vanliga tur.

Hur går det på kärleksfronten undrar ni? Ja, det går fan inte framåt i alla fall. Min närmaste krets, squad, bitches, vilket som passar er bäst, har uppmärksammat mig om att någon kanske är intresserad i mig. Om ni frågar mig så har jag ingen aning. Personligen är jag intresserad av utforska det, men det är väldigt grumligt. Jag ser inga klara tecken av att iallafall. Vi lever trots allt i väldigt skilda världar. Det är helt enkelt för lite att gå på för tillfället. Jag måste avvakta lite tills jag är säker på det verkligen finns något där. Man kan säga att I Got To Be Certain. (Japp, jag är super stolt med infogningen;) )

Annars har jag införskaffat en New Nintendo 3DS XL och lider under pollensäsongen. Men de hade jag tänkt skulle få ett eget inlägg. Glad Påsk, kärringar!

/Haggan

En vacker bild på en katt och en hot mess (aka jag)

Likes

Comments

Okej, låt oss knyta ihop den här tragiska trilogin.

Okej, det här började med att jag var uttråkad och skaffade ett fejk-facebook för att komma in på tinder. Varför? Jag gör bara dumma grejer när jag är uttråkad. Jag själv undrat varför. Det jag kom fram till är att det är min lilla rebell som vill bli underhållen med destruktionen av mitt liv.

Sagt och gjort, så skapade jag ett tinderkonto. Satte ditt några smexiga bilder på mig, en fin liten beskrivning om vem jag var. Hur såg den här profilen ut sen kanske ni undrar? Föreställ dig den där människan man är lite rädd för. Inte för att dem är hotfulla, utan för att det ser ut som dem behöver professionell hjälp.

Sen började jag swipa för glatta livet. Fick lite matchningar. Några skrev hej, vissa skrev hej men det ledde aldrig till nåt förrän en människa faktiskt började skriva långa meddelande som svar på mina. Vilket var revolutionerande! Ni fattar inte hur svårt det är att hitta någon som faktiskt svarar så man har någonting att bygga svaret på och så man inte behöver fantisera ihop ett.

Hur som haver så träffades vi senare och klickade och så var vi ihop. Tyvärr är det här det går utför. För det största problemet med den här killen var att han var så osäker och bad om ursäkt för ALLT! Bokstavligen allt. Han stavar fel, "förlåt". Han hostar, "förlåt". Han säger fel ord i en mening, "förlåt". Jag snubblar över mig själv, "förlåt".

Nu kanske ni tänker: "Men Haggan, det är väl inget farligt att han säger förlåt lite för ofta." Jag tycker det för det blir så himla oseriöst. Man visste aldrig om han verkligen menade något eftersom han sa förlåt till 90% av det han sagt. Likt en människa med tvångstankar och en strömbrytare i fel position. Det gjorde att han kändes som en väldigt osäker människa, likt ett Yenga torn när det är påväg att kollapsa. För oftast när man frågade honom eller pratade kom oftast "förlåt" om jag sa något som inte var i samma linje som det han sagt.

Det var därför jag avbröt förhållandet efter tre veckor. Det irriterade mig så mycket, för han kändes så osäker och då blev jag osäker och detta, mina kära Nicke Nyfiken är aldrig bra. Då kändes det bäst att avbryta hela relationen.

Det var allt för denna trilogi. Vi får väl se vad nästa inlägg blir. har ni förslag så skriv gärna till mig.

Puss

/Haggan

En bild jag gjorde på grafen.

Likes

Comments

Okej bitches, låt oss släpa en annan bitch.

Så jag är van att få blickar nu i skolan. Folk gör det hela tiden. JA, jag ser er. Så dum är jag inte. Varför ni stirrar vet jag inte. Är jag snygg, rolig, galen? Jag tror mest på den sista.

I vilket fall, så ska jag prata om en av dessa människor. Detta för att människan får det att bli så komiskt så man måste skratta.

Vi var på en musikal som treorna hade satt upp, "Memories". För att sammanfatta den kort så var det karaktärer som berättade om sitt förflutna. Dessa backstories hade inslag av olika årtal, 50, 60, 70, 80, 90-tal om jag minns rätt. Då var ett segment där man hade tagit slutscenen från "Grease". Ni vet, där de är på ett nöjesfält och alla vet orden till "You're the one that I want" och gemensam koreografi på detta. Musikalmagi! det bara funkar liksom. Ingen förklaring behövs.

Hursomhelst, det här var en version i en egen liga. Sandy var jätteskicklig och levde sig verkligen in i sin roll. Hon hade the on that she wanted framför sig. Dannyboi däremot, hade inte det. Hela Dannybois kroppsspråk och inlevelse visade att han inte vill vara där överhuvudtaget. Sandy was not the one for him. Dannys sångröst var inte stark, kanske nervös, vem vet. Dock kan min syster sjunga starkare och hon är fem. Det kanske inte är det vackraste men det är mer underhållande att lyssna på.

När det väl stod mittemot varandra och hade en slags dans med en pardynamik som kan liknas med dynamiken mellan min morfar och dagens teknologi. Den är stel och väldigt ensidig. Den ena parten är helt borta och väldigt oförstående. Men mitt under detta kaos märkte jag dock något. Dannyboi hade fäst blicken på mig istället för Sandy. Han släppte inte blicken heller. Det var som om han försökte se igenom mig och in till min själ. Vilket jag inte rekommendera då detta kan leda till trauma. Men i och med att han glodde på mig, så var ju jag ibland nu i detta kaos till pardynamik. Vad ska man göra? Ignorera? Nä, man stirra tillbaka såklart. Så hela musikalen för mig efter "Grease"-delen var att stirra tillbaka på herr Dannyboi för jag skulle vinna den här ögonfighten. Vet inte vem som vann i slutändan så vi säger att det var jag.

Ända sedan den här musikalen har Dannyboi stirrat på mig i skolan. Om blickar kunde döda hade jag varit stendöd för längesen för hans blick är väldigt intensiv. Asså vi snackar ögon lika uppspärrade som Elmos. Ganska obehagligt eller hur? Ingen aning om vad Dannyboi vill mig. Det är ett mysterium för Scooby-Doo att ta itu med.

Då tackar jag för mig och vi syns i tredje delen.
/Haggan

Likes

Comments

Hej bitches, jag är tillbaka!

Nej, jag är inte död, om ni undrat. Ingen har frågat men tänkte bara informera.

Så vad har hänt sen september 2016? Jag har blivit dissad på 15 minuter och blev sedan draged på en blogg, Jag har blivit utstirrad, Jag har varit i ett "tre veckors" "förhållande". Mina ex-haff återvände allihop på samma dag och skulle prata med mig. Jag blev 17, i simhallen. Välkommen till mitt liv. Det är mycket skit som blir en ren komedi. Jaja kanske dags att berätta alla dessa historier? Det här kommer bli en lång historia så jag delar upp den i tre delar. En idag, En imorgon och så en på fredagen. Då kör vi igång!

Hjärtkross på 15 minuter

Nu ska vi ända tillbaka till Oktober 2016 då jag hade ett haff på gång. Det verkade gå bra med honom. Konversationerna var fyllda med ord, vackra, långa, fina ord. Det här kunde bli nåt kände jag. Han ville anordna en dejt som jag tackade ja till. Innan denna dejt ville vi åtminstone säga hej till varandra först. Vi bestämde att vi skulle träffas utanför matsalen runt 12 tiden. Mycket riktigt träffades vi utanför matsalen vid 12. Vi satt och pratade en stund. Det var rätt stelt, lika stelt som jag är vig. Helt enkelt det var jävligt stelt. Efter 15 minuter var han tvungen att gå till sin lektion och i skildes åt. Efter detta samtal fick jag inte tag i människan. Det var som att människan gått under jord och dött. Jag försökte ringa, smsa, messenger men jag fick ingen kontakt. Jag visste ingenting. Förens två dagar efter på dejtdagen. Då plingade till i telefonen. Jag hade fått ett jättelångt sms från personen i fråga. För att spara er från all bullshit som själva huvudmeddelande var inlindat. Det människan ville få sagt var att han inte fått några känslor för mig från vår lilla pratstund.

Klart man blev förkrossad och lite sårad. Är man så pass motbjudande att 15 minuter räcker? Det var man tydligen. Vi träffades ändå för att äta tillsammans. För jag kanske kunde övertyga honom. Hur tror ni att det gick? Ja, det gick ju käpprakt åt helvete så klart,. Som vanligt. Att spola ner tvåhundra i toan hade varit roligare och mer lärorikt.

Efter den smärre katastrofen så såg jag dagen efter att den här personen hade en blogg. Stalker som jag är, så gick jag in och läste. Det första jag ser är att de första raderna var om mig. Det var inget taskig, det stod att han hade träffat en kille som han inte hade känslor för. Det som gjorde mig mest upprörd var inte innehållet, nej nej. Det som gjorde mig sur var att jag inte fått nån info om att detta inlägg existerade. Ursäkta, men ska du "hänga ut" mig så vill jag läsa! Det är så kul om du gör ett bra jobb. Vilket du inte hade gjort. Du skulle kört hårdare. Ett litet tips från mig.

Det är skönt att vara tillbaka. Imorgon lägger jag ut del två av den här sammanfattning. Vi syns då bitches.
/Haggan

Cool bild på coola Haggan

Likes

Comments

Hej på dig.

Välkommen hit. Mitt namn är Ronan. Jag är 16 år och bor i Kalmar Kommun. Jag har snart gått en månad på media på Jenny Nyströmskolan. För er som undrar om det var läskigt att börja gymnasiet kan jag säga, ja det var det. Det var en ganska stor omställning efter att spenderat fyra år i en superhärlig klass med människor man känt länge, till att ensam gå in i det här nya stadiet av livet. Det tog väl ungefär två veckor innan man började känna sig mer hemma i den nya klassen. Nu trivs man som fisken i vattnet och känner att jag hittat rätt efter djungeln som var gymnasievalet. Nu kan även lärarna mitt namn efter att jag under första veckan fick rätta uttalet av mitt anings ovanliga namn. Det var mycket Rånan innan jag korrigerade det men det är smällar man får ta när man har mitt namn.

Under andra veckan märkte jag också att ett av mina sommarexperiment kom tillbaka för att hemsöka mig. För er nyfikna så började jag med ett experiment i juni. Det här gick ut på att jag hade ett så kallat "Hot or Not", som jag skaffade någon gång under nian som en kul grej med en kompis. Appen skulle jag beskriva som en mer oseriös version av "Tinder". Man skapar en egen profil och sen ger man sig ut och få se andras profiler och avgör om man gillar den eller ej. Om man gillar vandra är det en match och man kan chatta med vandra. Den här appen gick man till lite då och då när man hade tråkigt. Problemet som jag upptäckte var att det flest som man pratade med kanske inte var de skarpaste knivarna i lådan. Bara för att nämna ett exempel så fick jag förklara för en människa vart Östersjön låg och då kände jag att här finns nog inte så mycket att hitta. Dels för att de man kom i kontakt med folk som hade liknade drag och att de flesta konton var inaktiva och hade varit en lång tid. Så jag bestämde mig för utforska hur det såg ut på andra sidan av 18 årsgränsen. Jag vill se hur vuxenpoolen var efter som barnpoolen var för barnslig för mig. Chockerande, eller hur?

Som sagt, så skapade jag ett konton där jag ljög om min ålder. Kom i kontakt med människor som faktiskt visste vart Östersjön låg. Träffade faktiskt någon där men det är en historia för någon annan gång. Men oftast så matchade man och jag fegade ur och skrev inget till personen. De flesta både oftast ett län bort också så jag tänkte oftast att den här människan kommer jag inte se eller träffa i verkligheten och brydde mig inte så mycket.

Men vad händer när jag går till en skola med nästan tusen elver från många olika ställen? Jo, jag ser en av det här människorna från den här appen som man inte pratat med och trodde man aldrig man skulle träffa i verkligheten. Så jag försökte vara diskret och bara sluta existera, du vet som man gör ibland. Det finns bara ett problem. Jämfört med andra skolor så verkar jag synas tydligt på Jenny. Hur vet jag detta? Jo, personer jag inte vet vilka de är frågar mig om jag går på Jenny. Så om du ser mig speja över axeln så är det därför. Tycker jag det är läskigt? Lite. Tycker jag det är lite spänning i vardagen? Japp, definitivt.

Det värsta är att jag vet inte riktigt hur jag ska prata med människor i verkligheten. Detta för att jag tycker själv att jag är väldig stel i konversationer med nya människor. Jag känner att jag skulle lätt göra bort mig det första jag gör. Sen är jag också allmänt konstig och jag känner att jag skulle nog lätt skrämma iväg människan. Jag jobbar på att övervinna det men vi får se hur det går.

Det är väl det som hänt den senaste månaden och ett smakprov på vad som kan väntas dyka upp här. Jag återkommer om det händer något mer intressant i mitt liv.

/Ronan

Likes

Comments